Hej worddokument, läget?

Från och med imorgon, och några veckor framöver: Halvtid som redaktör på Rabén, halvtid som författare.

Man kan fråga sig om de där 70 sidorna jag skrev i augusti (på det som kanske eller kanske inte blir en ny bok) är något att hänga i julgranen. Det kan man verkligen. Imorgon ska jag läsa dem och se.

Också en slags spänning i tillvaron.

Snart även som pocket!

Saker vi gillar: I mars släpps min bok som pocket.

ÄLSKA POCKET!

Rapport från en skrivarstuga

Mitt inhopp som heltidsförfattare börjar lida mot sitt slut, på onsdag börjar nya jobbet och imorgon måste jag fixa med en massa yucky vardagsstuff. Det har varit ett fint inhopp, tycker jag. Fast om jag blir författare på heltid någon mer gång ska jag skaffa mig ett kontor. Jag fattar inte hur jag kunde skriva en hel bok förra gången sittandes i soffan med laptopen i knät, nu har jag helt ont i ryggen efter två veckor. Kan i och för sig bero på att det inte går att sitta i soffan och skriva nowadays, för där springer det omkring en 1,5 åring och säger TITTA! BIJ! BRUMBRUMBRUM! och kör olika bilar upp och ner för mina ben hela tiden. Jag får sitta instängd i sovrummet på sängen istället. Inte den mest ergonomiska arbetsplatsen, kan jag meddela.

(ELLER! Kanske är det inte ett kontor jag behöver? Kanske är det en gammal skola som jag kan renovera och bo i? Jag har hittat en jag vill köpa. Eller nej, jag har hittat två. Den ena ligger as-as-as långt bort från allt annat jag vill ha i livet (exempelvis min sambo, som verkar inte verkar så peppad på att flytta med). Den andra ligger lite närmare, bara as-långt bort, nästan inom rimligt pendlingsavstånd. Låter det inte väldigt ergonomiskt med en gammal skola, va? Jag tycker verkligen det.)

Det kommer hur som helst inte bli några 100 sidor innan den här dagen är slut, det kommer det verkligen inte. Men det kommer kanske bli 70 sidor, och det är, som vi alla vet, också ganska många. Hepp!

Inne i ett flow min rumpa

Har ägnat lunchen åt två av mina största intressen här i livet: äta goda grejer och älta författarprylar med en annan författare. Samt öva mig på att tala om mig själv i termer som "författare". Går ganska bra, som ni märker.

Det finns ingen gräns för hur intressant jag tycker det är att höra hur andra gör när de skriver bok. Jag får liksom hjärtklappning för att jag blir så uppspelt över att få prata upplägg, antal sidor, skrivställen, synopsis, nya bokidéer, hur de lägger upp jobbet, vilken musik de lyssnar på i bakgrunden, hur ofta de kör fast och vad de gör då. Jag vill veta allt, typ "vilket radavstånd använder du i ditt worddokument?" och sådant, allt.

Eller nej förresten, jag vill inte veta så mycket om flow. Exempel: "Jag är inne i ett flow nu, skriver hundrasextiosju sidor om dagen, karaktärerna har liksom fått ett eget liv, det bara rinner text ur händerna på mig, jag kan knappt kontrollera det, det bara kommer. Och så har jag skitsnygg frisyr och ett fantastiskt hus med vita brädgolv också, guuud, det går bra nu." Sådant vill jag inte veta. Jag blir ganska aggressiv av att höra om flow, har jag märkt. Det är nog lite för att jag inte tror på att det finns. Flow = hittepå. Det har kungen sagt.

Men annars!
Vill jag veta allt.
Och lite till.
Således mycket nöjd nu.
På gränsen till ett flow nästan.
Om det hade funnits något som hette så.
Menar jag.

I praktiken...

... kastar nu barnet bollar på sin moster på nedervåningen och skriker BAM! BAM! varje gång han träffar och jag sitter instängd i en vrå på övervåningen och eh... bloggar. Och skriver. Faktiskt. Jag gör det.

Hittills: Mycket nöjd med den här kontorslösningen.

Inte så Carrie idag heller

Nej, alltså, det här med att sitta och skriva på café: Verkligen inte min grej.
Det verkar liksom så coolt i teorin.
Men det funkar extremt dåligt i praktiken.
Och jag vet inte varför, men jag antar att det är för många bullar att titta på, för mycket dialoger att tjuvlyssna till, och alldeles mycket regn utanför som man måste lurpassa på twentyfourseven så man kan passa på att gå hem i den lilla, lilla luckan av uppehåll för att man som vanligt glömt att ta med ett paraply.

Soffan här hemma, däremot.

Inte det minsta cool i teorin, men ganska bra i praktiken.

Och nu tänker jag: Hundra sidor text på tre veckor.
Kanske går det.
Kanske går det inte.
Man kan försöka.

Författare på heltid

Så, säg mig... vad gör en människa som är författare på heltid, då?

Dricker vin och har basker på sig?

Jag har nitton dagar på mig att leva drömmen innan jag börjar på nya jobbet.

Tror jag börjar med att gå ner i tvättstugan.

Det är ju... inspirerande.

Om titeln på boken

"Är det bara en tillfällighet att titeln på din bok är identisk med en del av sångtexten till låten Någon gång måste du bli själv av Säkert?"

Svar: Nej, det är ingen tillfällighet, det är väldigt medvetet. Precis när jag började skriva på boken hetslyssnade jag på Säkert (för vanlighetens skull) och tänkte när jag kom till den där låten att: Typ så som hon sjunger nu! Det ska den här boken handla om. Och så döpte jag textdokumentet till "Det är så logiskt, alla fattar utom du". Jag tänkte att det bara var en arbetstitel, och att jag så klart skulle ändra den sedan. För liksom, man kan ju inte bara sno en låttext så där hur som helst. Det kan man ju inte. Men ju längre jag lät arbetstiteln stå kvar, desto mer gillade jag den. Och sedan gillade förlaget den också. Den var ju så lång. Och så fin. Och passade så perfekt! Till slut frågade vi Säkert-Annika om det var okej att jag snodde hennes låttext till titeln. Det var det.
"Gärna" tyckte Annika till och med. "Då kanske folk äntligen fattar att jag inte sjunger Det är zoologiskt!"

Och så fick boken heta som den heter även i färdigt skick.

The end.

Det skrivs om boken

Fast det väger ju upp en hel del att vakna och se hjärtan intill sin bok i DN, det gör det faktiskt.

Andra recensioner i dagspressen:
GP skriver här.
Hallandsposten/Hallands nyheter här.
Expressen här.

Listan över (större delen av) de bloggar som recenserat boken hittar ni här.

Det bloggas om boken

Idag skriver DN Kultur om det här med den viktiga rollen som bokbloggarna numera spelar för en barnboksförfattare. Några recensioner i tidningar, teve och radio kan man nämligen inte räkna med att få när man släpper en barn eller ungdomsbok. Men i bloggvärlden! Där är det annat ljud i skällan. Min bok (som omnämns i artikeln, tackar som frågar) har recenserats noll gånger (vad jag vet) i tidningar, teve och radio hittills. Här är däremot en lista över bloggar jag hittat som skrivit recensioner av boken de senaste veckorna:

Bokhora recenserar här
Recension på Bokfreak här
Och här på Flaskposten, del 1
Och här på Flaskposten, del 2
Recension på Tonårsboken
Recension på En bok om dagen
Och på Bokfreak igen
Recension på En bokcirkel för alla
Och en på Barnboksprat
Och en recension hos Lilla O
Här skriver Bokgalleriet
Och här tycker Bokrecensioner för läslusar till om boken
Här på Anettes bokblogg
Och här skriver Anceborgsposten
Här skriver Den hemska tvillingen
Och här skriver Katta Kvack
Och Bokstavligt talat tycker så här
Annas resa så här
Och här skriver En full bokhylla är en rikedom
Och Barnboksbloggen här!
Och här på Dagens bok.
Nu även på Bokomaten!
Och på Boktoka här.

Och det är naturligtvis sant, som det sägs i artikeln. Som ungdomsboksförfattare älskar man bokbloggarna! Eller ja, jag gör det i alla fall. Rätt så jättemycket.

Vi skriver förresten mer om den där artikeln från DN Kultur på Bokunge idag, klicketiklick!

Tävlingarna står som spön i backen

Psst! Den här veckan har bloggen Barnboksprat kärlekstema, och som av en händelse figurerar både jag och min bok på både ett och annat hörn i bloggen under veckan. Plus! Man kan tävla om boken.

Klick!

Tygkasse?

Vilka var ni nu igen som sa att ni inte kunde leva utan en sådan här tygkasse?

Mejla mig på onekligenblogg@yahoo.se så pratar vi om saken.

UPPDATERING: Nonono, stopp! Mejla mig inte! Eller förresten, gör det för all del, men det kommer inte att hjälpa. Mina kassar är tyvärr slut.

Ny chans!

Psst, hörni! Ni kan tävla om min bok + tygkasse på Rabén och Sjögren nu om ni vill.
Gör det! Gör det! Gör det! Det är en superenkel tävlingsfråga. Ni kan inte misslyckas.
Klicka här!

Tjuvläsning pågår, del 10

”Ni glömmer väl inte nu att det är friluftsdag i morgon?”
Torbjörn har precis blåst av innebandymatchen och förklarat gympalektionen avslutad.
”Det är samling för er som vill gå i samlad trupp till Vaistorpet klockan halv nio här utanför i morgon bitti. Om ni hellre vill ta er dit på egen hand är det klockan nio där uppe som gäller.” Johan slänger ner klubban bland de andra i samlingen bakom plintarna och hinner ifatt Ester precis innan hon slinker in i tjejernas omklädningsrum. Något måste han faktiskt säga nu. Hon har konsekvent ignorerat honom hela dagen sedan svenskalektionen i morse, och det spelar ingen roll hur lite han än vill höra om henne och Adam.
Det är alldeles för tråkigt utan henne.
”Du, vänta”, säger han och rycker tag i hennes t-shirt. ”Jag är snäll igen nu.”
Hon tittar skeptiskt på honom, uppifrån och ner.
”Det är säkert”, fortsätter han. ”Skitsnäll. Jag tänkte till exempel erbjuda mig att laga din cykel.” ”Jaså du.” Ester ser fortfarande inte helt övertygad ut. ”Inga mer otrevlighetsattacker mot stackars oskyldiga kompisar, alltså?”
”Nope.”
”Ingen mer oprovocerad tjurighet?”
”Ingen alls”, säger han och gör korstecknet över bröstet. ”Snäll som ett lamm.”
”Och du kan laga min cykel säger du?”
”Ja wohl.”
Hon rycker åt sig kontrollen över sin t-shirt igen och ler inte riktigt, men nästan, i alla fall nästan. ”Då så”, säger hon. ”Då ses vi vid cyklarna om en stund.”

I tio inlägg har jag publicerat tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här var det sista inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps den 30 april.

Roastad på Rabén

Förläggaren INNAN releasefesten:
- Ja, och så är det ju kul om vi säger några ord på scenen under festen. Jag kan ju ställa några frågor om boken till dig, till exempel? Inga konstigheter. Fast det är kanske bättre att du inte vet om vilka frågor det blir innan, så slipper man det där uppstyltade. Okej? Bra!

Förläggaren PÅ releasefesten:
- Ja, nu står vi alltså här på scenen på din releasefest. Och du kanske tror att vi ska prata om din bok, Lisa, men jag tänkte att den ska ju ändå alla läsa sedan, så jag tycker det vore roligare att prata om hur du var som tonåring själv. Så jag har gjort lite research. Ringt runt lite. Pratat med din mamma. En gammal pojkvän. Några gamla kompisar. Du fattar. Och jag tänkte att jag berättar vad de sagt, så kan du kommentera det sedan? Okej? Bra! Vi kan väl börja med att prata om din första kille...

Förläggaren EFTER releasefesten:
- Eh, är vi kompisar fortfarande?

Intressant upplevelse, gott folk!
Mycket, mycket intressant.

Läs mer om releasen här och här.

Rester av en release

Eller: Att leva i ett blomsterhav.

En lovely låtlista åt folket

Jag tror den är klar nu, releaselåtlistan.

Och så här, va: Jag plockade russinen från era fina tips och blandade upp dem låtar som jag var tvungen att ha med för att de... var tvungna att vara med. För att jag lyssnat sönder dem under tiden jag skrivit boken, för att låtarna är som Ester och Johan, eller för att de passar ihop med boken, bara.

Här kan ni lyssna!

Och kom inte och gnäll på att det är för mycket Annika Norlin och Håkan Hellström på listan nu.

Det är min releasefest, jag bestämmer.

(Och vad jag egentligen menar med det här är: Tack för hjälpen! I love you.)

Tjuvläsning pågår, del 9

”Hej!”
Hon glider ner bredvid Johan vid bordet och vänder på boken framför honom för att se vilken han valt. ”Vilken tog du?”
Han vänder irriterad tillbaka boken utan att möta hennes blick.
”Den allvarsamma leken”, mumlar han och återgår till läsningen.
Jo tack, allvarsam verkar den absolut vara om man ska döma av hans uppsyn. Hon stirrar på hans koncentrerade nacke en stund utan resultat. Vad tjurar han för? Livet som är så fint! Ester lutar sig tillbaka på stolen och tittar ut genom fönstret bakom Johan. Kan inte låta bli att le när hon ser cykelstället och skymtar sin röda cykel som hon hatade så innerligt för en halvtimme sedan, men känner sig så väldigt tacksam mot så här i efterhand. Det finns väl ingen som helst anledning att tjura en så fantastisk morgon som den här. Solen lyser ju till och med!

Hon slår upp boken bara för syns skull. Chansen att hon ska kunna koncentrera sig på läsning just nu är så liten att den knappt är mätbar. Det finns så mycket annat hon behöver ägna sin energi åt. Adams hand mot hennes cykelstyre, till exempel. Bilden är tillräckligt fantastisk för att hon skulle vilja rama in den och hänga upp den på väggen bakom sängen. Allting han sa på vägen till skolan, fem hundra gånger om och om igen i hennes huvud. Ljudet när han skrattade åt något hon svarade. Helgplanerna han lyckades göra upp för henne utan att hon ens behövde lyfta ett finger. ”Vi repar på söndagarna. Kom förbi i helgen och lyssna om du vill.” Och så hans hand som hälsning i luften när cykeln slutligen var parkerad, gitarren bortlyft och han framme vid sitt skåp. ”Gitarren tackar för skjutsen. Vi ses!” Så gärna så. Verkligen, alltså: Så jättegärna så. Hon skulle till och med kunna tänka sig att sticka hål på sitt eget cykeldäck varenda morgon om det krävdes. Några stick med en sylvass nål bara, det fixar hon. Inga problem.

”Hallå?” Ester petar Johan regelbundet med sin penna i hans rygg. ””Vill du inte veta varför jag är så sen?”
Till slut sliter ögonen från sin bok och blänger på henne i stället. En förbättring i alla fall.
”Det vet jag ju”, viskar han irriterat. ”Du fick punktering.”
”Men vill du inte veta vem som såg alltihop och som hjälpte mig leda hit cykeln sedan då?” Johan reagerar inte, men hon fortsätter ändå.
”Det gjorde Adam, förstår du Johan. Det gjorde Adam.”
”Jaha.”
Ester spärrar upp ögonen mot honom.
”Jaha?!?” säger hon skeptiskt. ”Är det allt du har att säga om det?”
”Men sluta någon gång då”, fräser Johan. ”Jag läser faktiskt.”
Han vänder huvudet mot boken igen, ignorerar hennes himlande blickar.
”Förresten fattar jag inte hur man kan behöva hjälp med att leda en cykel.”

Nej, men skit i det då. Skit i att din bästa kompis sitter här och ler bredvid dig som en lycklig idiot, att det känns som om de berömda fjärilarna i magen tappat besinningen för länge sedan och att blodet i ådrorna blivit kolsyrat dagen till ära.
Skit gärna i det, Johan.
Jävla mupp.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är nionde inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Växjömobben angriper

Firar världsbokdagen med att hurra tyst (så att inte barnet vaknar) över att min bok sålts till Danmark och ska översättas till danska, samt genom att korrespondera med mina gamla lärare. Bibliotekarien på min gamla gymnasieskola har till exempel läst min bok och tycker att det är fint att den utspelar sig i Växjö, men vill lägga in sitt veto kring min beskrivning av biblioteket han jobbar i. Där finns inga stoppade möbler, säger han. Som jag skrivit att det gör.

Sacre bleu!

Här har jag gått omkring och trott att jag varit smart som låtit handlingen utspela sig i en stad som jag känner till, liksom, orka hitta på gator och torg och ställen när man kan ta sådana man redan vet. Det är inte förrän nu jag inser hur läskigt det är också. Plötsligt ser jag framför mig hur en mobb av argt Växjöfolk ska stå utanför min dörr och banka på den så träflisorna yr mitt i natten efter att de läst boken.

"Det finns inte alls en isfläck utanför Broqvists konditori" kommer de att skrika. "Och man kan inte stämpla in på Kafé de luxe, din idiot! Och det finns definitivt inga förvaringsskåp kvar på stationen! DU SKA DÖ!"

Otäckt.

Tjuvläsning pågår, del 8

Det är inte första gången det händer att hon blir kär. (I någon annan. Naturligtvis i någon annan). Vid det här laget vet Johan ungefär vad han förväntas säga, vad han absolut inte förväntas säga, vilka frågor han bör ställa och vilka svar hon vill ha. Så väl känner han henne. Och han har övat tillräckligt på sina repliker genom åren för att de ska låta trovärdiga, han hör knappt längre själv att han fejkar.

Han har aldrig riktigt övervägt att säga det till henne. Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på lika många olika sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror att jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Ja, eller hur. Jo, du... det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig i stället? Kommer aldrig hända.

Det har funnits några tillfällen när han nästan har sagt något, men orden har alltid fastnat någonstans halvvägs. Och ärligt talat, hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på lekis att det inte räcker med Bästa Kompisar längre? Att man skulle kunna tänka sig att hugga av sig sin högra arm för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt? Att man blir torr i munnen bara av att tänka på hennes kropp innanför de där kläderna, och fast man försöker låta bli så tänker man på den där kroppen ändå, väldigt ofta, typ hela tiden, alltid. Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt?

Enkelt, har han kommit fram till.
Man gör det inte.
Man håller käften.
Man håller käften, vänjer sig, och hoppas att det ska gå över.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är åttonde inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Om den där tygkassen

Det bär emot att meddela följande, men ändå: Världens finaste tygkasse är tyvärr inte till salu. Very, very limited edition! Går inte att köpa.

Såvida du inte är klyftig nog att vara medlem i Barnens Bokklubb, förstås. Då kan du köpa bok och tygkasse (redan nu! Innan boken ens är släppt!) här.

Annars... knivigt i dagsläget.
Men lovar att hojta högt om det öppnar sig möjligheter!

Tjuvläsning pågår, del 7

Hon sneglar på Johan från sidan och granskar honom kritiskt. Idag har han på sig ett par intetsägande jeans, och en grå t-shirt utan tryck. Det mörka håret är blankt av något hårgrejs, kanske vax. Blå normala ögon, några normala tonårsplitor på kinderna, en högst normal mun med halvtorra läppar. På fötterna ett par skor i läder, inget speciellt med dem heller, plain old vanliga skor bara. Visserligen har han ingen keps nertryckt på huvudet, men det är väl också det enda som skiljer honom från resten. Hade hon inte vetat sedan innan att han var rätt fantastisk bakom allt det där normala tråket hade hon aldrig ens lagt märke till honom. Gått rakt förbi i korridoren bara, max tänkt att jaha, en till helt vanlig samhällsvetarkille, kul, kul. Fast nu vet hon ju sedan innan. Vet att han kanske inte ser så kul ut vid en första anblick, men att han ändå är hennes livlina. Hon skulle förmodligen ha dött för länge sedan om det inte vore för honom.

Ester river av en bit papper från sitt kollegieblock.

Salut sucker! Je m’apelle Ester. Ja suis uttråkad. Biblioteket sedan? 
OUI
NON
Kryssa i!

Hon viker ihop lappen och skjuter den mot Johan. Fy fan vad tråkigt! Franska verb har sannerligen en förmåga att suga livslusten ur människan. Det har inte ens gått tjugo minuter och hon skriker redan inombords efter dödshjälp. Je suis, tu es, il/elle/on est, nous sommes, vous êtes, ils sont. THE HORROR!

Och ovanpå tristessen: Oron och den nya rastlösheten som tycks ha byggt bo i magtrakten på henne någon gång under natten. Var är Adam? Hon försöker tänka ut vad en estetklass kan ha för lektion just nu, utan att lyckas något vidare. Det finns en liten mikroskopisk chans att han slutar sin lektion samtidigt som de, och att hon kommer att möta honom i korridoren. Det hände en gång förra tisdagen. Hon kan bara inte komma ihåg efter vilken lektion det var. Kanske borde hon öva in hans schema, så att hon kan tajma sina toalettbesök med hans lektionsslut. But then again, man vill ju helst ha lite självrespekt kvar.

Hon får tillbaka lappen. Johan har kryssat i OUI och lagt till ett bien sûr längst ner. Tur. Då kanske hon överlever den här dagen också.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är sjunde inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Vinnarna. Vi har hela listan!

Mitt hjärta blöder verkligen för att jag måste välja bort femtiofem fantastiska personer som tävlat om min bok + tygkasse med helt otroliga motiveringar, galet mycket gratis marknadsföring och så fina ord så att man vill springa hem till dem och krama ihjäl dem, men hey! Så var ju reglerna. Skyll mig själv. (Jag älskar er alla! Jag gör det! På riktigt!)

De 5 vinnarna i tävlingen är:

Pontus Degrell - gymnasiebibliotekarien som är så generös att han tänker skänka tygkassen till den första elev som lånar boken i hans skolbibliotek.
Johanna Lagerfors - för att hon berättat om boken för en massa ungdomar, och en sa "cool titel. Man fattar att hon fattar ungdomar." Och sådant kan jag absolut inte motstå.
Emma Rydberg - för att hon hetslyssnade på Säkert-låten som titeln är snodd ifrån innan hon fick ihop det med sin kille och måste ha boken i deras gemensamma bokhylla. Plus att hon är från Småland. Sådant muckar man inte med.
Elin Eriksson - för att hon vill göra teater av boken. Det tycker jag låter som en bra idé.
Maja Jerdén - för att hon tillhör målgruppen själv och skrev ett så fint brev till mig att jag började gråta när jag läste det. Och för att hon säger att hon ska tejpa upp lappar med bokens framsida på i hela Falun.

Bok, autograf och tygkasse kommer på posten!

Tjuvläsning pågår, del 6

Det sitter ett foto på insidan av Esters skåp. Nej, lögn. Det sitter massor av foton på insidan av Esters skåp, men det är bara ett av dem som spelar roll just nu. Det föreställer Ester och Johan för hundra år sedan. Kanske sju år gamla står de på en grusväg med skogen i bakgrunden. I händerna har de varsin spann, inte ens till hälften fyllda med blåbär. De räcker ut två blå tungor mot fotografen, och Johan rycker Ester i den långa blonda hästsvansen.
Han gillar verkligen det där fotot. Ibland när han ser det sträcker han ut handen och rycker henne i tofsen igen. Det är väl ungefär samma känsla fortfarande, minus blåbärssmaken på tungan. Plus allt det andra. Är lika med inte samma sak alls.
Då, för hundra år sedan, var Ester och Johan bästa kompisar.
Nu är de bästa kompisar med extra allt.
I alla fall i Johans huvud.
”Kom nu, tjockis. Fot!” Ester klappar otåligt med handen mot sina jeans.
”Sedan när blev jag din hund?” frågar han.
Ester ignorerar frågan.
”Så ja, gubben. Duuuuktig pojke! Kom då! Ja, kom då!” Nu har hon satt sig ner på huk och snott tonläget hans mamma brukar använda när hon pratar med Selma. Det rycker i mungiporna på honom.
”Får jag en frolic om jag skyndar mig?”
”Du får frolic OCH ett torkat grisöra som du kan gräva ner i rabatten bakom skolan”, flinar hon. ”Kom igen nu, vi kommer för sent på riktigt. Det är viktiga saker på gång. Vi ska ju lära oss att böja franska verb!”

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är sjätte inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Dags för tävling!

OBS! TÄVLINGEN AVSLUTAD!

Nu, ni! Nu kan ni vinna ett överjordiskt fint paket med vårens hetaste bok (inkl. autograf) och världens snyggaste tygkasse (very limited edition). Jag har fem paket att lotta ut bland de bästa bloggläsarna i världen!

Mejla mig på onekligenblogg@yahoo.se och berätta varför du vill vinna.

(Vetenskapliga studier visar med största önskvärda tydlighet att jag faller för smicker och för marknadsföring av boken i fråga i alla former. Blogga! Länka! Visa boktrailer för alla du känner, sprid ordet på stan! Och tala sedan om det för mig. Det kan komma att löna sig. Tro mig.)

Senast fredag den 16 april, klockan 17.00 vill jag ha ditt mejl.

OBS! TÄVLINGEN AVSLUTAD!

Titta! Trailer!

Snart, men bara snart, skulle man kunna börja beskylla mig för att tjata en aning. Men så släpper man inte en bok varje dag heller! Här kan du kolla in en vaheterdetnu... trailer för Det är så logiskt, alla fattar utom du. Klicka!

Tjuvläsning pågår, del 5

”Du är så jävla fin.”
Adam mumlar mot hennes hår, slirar på orden. Andedräkten full av öl. Händerna fumlar sig fram bland hennes kläder, förbi alla lager, ända in till huden. Hon rycker till när han lägger sin kalla handflata mot hennes mage. Hennes röst nästan studsar mellan tegelväggarna.
”Shit, vad du är kall!”
Adam flinar lite och letar sig fram med andra handen också.
”Men du kan värma mig”, mumlar han.
Och så hans mun, hans tunga, hans tyngd mot henne. Han ramlar om jag rör mig. Tegelväggen skaver mot hennes rygg, det har blivit en glipa mellan jeansen och jackan.
”Så jävla fin.”
Händerna mot hennes bröst nu, hans tunga i hennes mun. De krockar med tänderna, men han märker det inte.
Hon undrar om han kommer ihåg vad hon heter.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är femte inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Tjuvläsning pågår, del 4

I Esters fönster är det släckt, förutom jordgloben som ser ut att sväva i luften härifrån. Den lyser svagt, men Johan kan ändå ana väggen bakom Esters säng där hon har tapetserat varenda liten centimeter med foton, lappar, skivomslag, ett örhänge på en spik, en klänning på en galje och sånt som är snyggt i största allmänhet, bara, jag tycker man ska ha sina finaste grejer på väggarna. Han brukar fastna vid den där väggen, försöka identifiera nya föremål där varje gång han är hemma hos henne. Hon blir lika nöjd varje gång han klarar det.

Han lyckas inte slita blicken från hennes fönster förrän Selma börjar dra i kopplet, fast han vet att det är helt meningslöst att han står här och glor. Ester är inte hemma, nej. Precis som han redan visste, ja. Messet som trillade in för några timmar sedan var ganska tydligt på den punkten.
Fick precis veta att det är spelning på Deluxe i kväll. Pls hata mig inte nu, men kan vi ta filmkvällen en annan dag? Puss E.
Visst, det blir bra. Det är ändå inte som att han hade något viktigt att säga just i kväll. Inga breaking news, inget som inte kan vänta. Jag tror att min pappa är otrogen. Sure, Ester. Klart du ska gå på spelning!

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är tionde och sista fjärde inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Tjuvläsning pågår, del 3

Tjugo minuter försenade står de äntligen på scenen. Och där, bakom gitarren, är han. Smal som en pinne i svarta kläder och slitna läderkängor. Det långa svarta håret skymmer ansiktet på honom, men det spelar ingen roll. Ester vet ändå precis hur han ser ut. De isblå ögonen, de mörka ögonbrynen, gropen i ena kinden när han ler. Det kan hänga hur mycket lång hårdrocksfrisyr framför det där ansiktet som helst. Hon vet ändå. Hon vet att där, på scenen, bakom gitarren, står han som får hela hennes blodomlopp att gå bananas just nu. Adam. Det snurrar i magen på henne när han tittar upp mot publiken. Det där leendet! Oh my god, det är lite av ett under att hon inte kräks rakt ut på sina egna skor.

Egentligen gillar hon inte musiken. Inte så att hon ogillar den heller, men får hon välja så väljer hon ensamma popkillar med gitarrer framför det här hårdrocksgastandet alla dagar i veckan. Men så är det inte för musikens skull hon är här heller. Lite hårdrocksgastande är priset man får betala.

Längst fram ser hon hur publiken hoppar i takt, nävarna uppe i luften. Ester hoppar inte. Hon står lutad mot väggen och tittar på det långa håret där framme. Eller ja, det är ingen idé att förneka det ens: Hon glor. Försöker frysa bilden i huvudet. KLICK. Spara på hårddisken.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är tredje inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Tjuvläsning pågår, del 2

”Mer potatismos, gubben?”
Mamma ställer ner skålen med mos framför honom innan han hinner svara. Hon har ansträngt sig med middagen, det märks. I vanliga fall brukar de sleva upp maten på tallrikarna direkt från spisen, men nu är det lördag och då gäller inte de vanliga reglerna. Maten är upplagd i fina skålar, det är dressing på salladen, vin i deras glas, cola i hans. Servetter, till och med.
”Stefan, ska jag fylla på ditt vinglas?”
Pappa hör inte, han är mitt inne i en artikel i tidningen som ligger uppslagen bredvid hans tallrik. Det stör Johan, att han inte ens kan anstränga sig när hon gjort sig till så här, han kan väl läsa den där himla artikeln när som helst, eller? Han puttar till pappa i sidan, lite för hårt.
”Aj!” Pappa tittar förvånat på honom. ”Vad är det?”
”Mamma undrar om du vill ha mer vin”, säger Johan tjurigt. ”Du kanske kan svara i alla fall.”
”Va?”
Fortfarande inte närvarande.
”Jaha, nej. Det är bra, tack. Jag måste ut en vända med bilen, så det är nog bäst jag inte dricker mer.”
Johan registrerar hur pappa hastigt tittar på mamma, spetsar en kycklingbit på gaffeln och försöker sig på ett leende som för att skyla över det han precis sagt.
”Väldigt gott det här, förresten.”
Det fungerar inte. Mamma har stelnat mitt i rörelsen och håller fortfarande vinflaskan sträckt över bordet som om hon inte kan förmå sig själv att ställa ner den på bordet igen.
”Vadå ut med bilen? Vart ska du?”
Besvikelsen hörs igenom varenda ord, men Johan säger inget, koncentrerar sig på colan i glaset i stället, det här får de sköta själva. Pappa viker ihop tidningen, tuggar ur långsamt innan han svarar.
”Lovade Anders att komma förbi och hjälpa honom med datorn”, säger han. ”Den har tydligen kraschat, hela hårddisken verkar paj. Och han är ju inte så bra på det där, så jag lovade att titta på den. Se om jag kunde få ordning på den igen, du vet.”
Pappa verkar ha kommit igång nu. Berättar om den där gången då Anders ringde senast för att få hjälp med datorn och han åkte dit bara för att upptäcka att sladden inte satt i, ha ha vilken jävla idiot va, hade inte satt i sladden ens en gång!
”Tar det lång tid då, tror du?” Mamma börjar duka av från bordet, slamrar när hon staplar disken i köket. Hon ställer aldrig fram skålarna med efterrätt som Johan sett i kylskåpet.
”Säkert inte”, svarar pappa. ”Säkert inte.”

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är andra inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Färdig!

Tjuvläsning pågår, del 1

En blå penna har hon, och en svart kan hon fixa från pappas skrivbordslåda. Det är bara om det är lila som det blir kritiskt. Frystejpen ligger redan i väskan som står beredd på golvet. Ester grimaserar mot sin spegelbild. Drar lite i den randiga tröjan och rättar tvångsmässigt till den blonda luggen. Testar lite olika uttryck. Som om en av de där fåniga fotograferna på teve stod och skrek anvisningar åt henne. Ge mig en känsla! Ge mig arg! Hon knycklar ihop ansiktet. Ge mig förvånad! Ögonbrynen åker upp i pannan. Ge mig farlig! Hon spänner fast blicken i spegeln. Ge mig förväntansfull!
Äntligen piper mobilen. Storebror.
”And here are the results from the Deluxe-jury: Blå stämpel i kväll. Ses vid hörnet om en kvart?”
Ester stoppar ner den blå pennan i ytterfacket på väskan och skickar ett svar. ”En kvart it is.” De röda conversen drar hon på sig utan att ens knyta dem, och sedan smäller hon igen ytterdörren och är på väg.
Förväntansfull är faktiskt bara förnamnet.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är första inlägget. Du hittar så småningom resten av inläggen genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten på bloggen, under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.

Tjuvläsning på gång

Nu är det en månad kvar till min ungdomsroman släpps i butik.
EN MÅNAD!
Nästan ingen tid alls, ju.

För att fira tänker jag publicera tjuvläsningsglimtar av boken här på bloggen de kommande veckorna. I tio inlägg får ni som bloggläsare den oerhörda ynnesten (jo, det är en ynnest. Tyst nu.) att bekanta er med de två huvudpersonerna, Ester och Johan.

Ni förstår ju.
Peppen!

Första tjuvläsningsinlägget kommer imorgon.

Saker man gillar

Är verkligen inte så överpeppad på livet just nu, det kan ingen säga.
Men vissa saker måste man ju ändå gilla.
Den här recensionen, till exempel.
Makes författaren mycket glad.

Statusuppdatering

Onekligen dricker vin, kollar skidor, och läser första skälvande omdömet på boken från en faktisk ungdom, och funderar på att adoptera hela den faktiska ungdomen och gilla ihjäl henne av ren och skär lättnad. One ungdom down, en sjuhelvetes massa ungdoms to go.

Bye bye baby

Så var det gjort. Sista korrekturet, sista pillet, sista genomläsningen - check. Nu har jag lämnat manuset ifrån mig för sista gången, imorgon går det till tryck. Det känns... mest som att det är på tiden. Sabla tid det ska ta, det här med att göra bok! Man blir ju otålig. Jag vill ha den färdig nu, bitte sehr, mina nerver tyar inte vänta.

Var god stör ej

Schhh! Jag läser korrektur på mitt manus och rättar mig själv med rödpenna. Eller ja, pennan är egentligen blå, men det låter inte lika strängt, så jag ligger lågt med den lilla detaljen. I alla fall: alldeles för många sidor kvar och för lite timmar på dygnet. Hörs sen, antenn! (som inte är en replik från boken, thank god, utan en dålig översättning i en film jag såg någon gång. Hur kan man lyckas göra "see you later aligator" som är ett så, eh, tufft uttryck, så fånigt? Beats me.)