Rapport från en skrivarstuga

Mitt inhopp som heltidsförfattare börjar lida mot sitt slut, på onsdag börjar nya jobbet och imorgon måste jag fixa med en massa yucky vardagsstuff. Det har varit ett fint inhopp, tycker jag. Fast om jag blir författare på heltid någon mer gång ska jag skaffa mig ett kontor. Jag fattar inte hur jag kunde skriva en hel bok förra gången sittandes i soffan med laptopen i knät, nu har jag helt ont i ryggen efter två veckor. Kan i och för sig bero på att det inte går att sitta i soffan och skriva nowadays, för där springer det omkring en 1,5 åring och säger TITTA! BIJ! BRUMBRUMBRUM! och kör olika bilar upp och ner för mina ben hela tiden. Jag får sitta instängd i sovrummet på sängen istället. Inte den mest ergonomiska arbetsplatsen, kan jag meddela.

(ELLER! Kanske är det inte ett kontor jag behöver? Kanske är det en gammal skola som jag kan renovera och bo i? Jag har hittat en jag vill köpa. Eller nej, jag har hittat två. Den ena ligger as-as-as långt bort från allt annat jag vill ha i livet (exempelvis min sambo, som verkar inte verkar så peppad på att flytta med). Den andra ligger lite närmare, bara as-långt bort, nästan inom rimligt pendlingsavstånd. Låter det inte väldigt ergonomiskt med en gammal skola, va? Jag tycker verkligen det.)

Det kommer hur som helst inte bli några 100 sidor innan den här dagen är slut, det kommer det verkligen inte. Men det kommer kanske bli 70 sidor, och det är, som vi alla vet, också ganska många. Hepp!

Inne i ett flow min rumpa

Har ägnat lunchen åt två av mina största intressen här i livet: äta goda grejer och älta författarprylar med en annan författare. Samt öva mig på att tala om mig själv i termer som "författare". Går ganska bra, som ni märker.

Det finns ingen gräns för hur intressant jag tycker det är att höra hur andra gör när de skriver bok. Jag får liksom hjärtklappning för att jag blir så uppspelt över att få prata upplägg, antal sidor, skrivställen, synopsis, nya bokidéer, hur de lägger upp jobbet, vilken musik de lyssnar på i bakgrunden, hur ofta de kör fast och vad de gör då. Jag vill veta allt, typ "vilket radavstånd använder du i ditt worddokument?" och sådant, allt.

Eller nej förresten, jag vill inte veta så mycket om flow. Exempel: "Jag är inne i ett flow nu, skriver hundrasextiosju sidor om dagen, karaktärerna har liksom fått ett eget liv, det bara rinner text ur händerna på mig, jag kan knappt kontrollera det, det bara kommer. Och så har jag skitsnygg frisyr och ett fantastiskt hus med vita brädgolv också, guuud, det går bra nu." Sådant vill jag inte veta. Jag blir ganska aggressiv av att höra om flow, har jag märkt. Det är nog lite för att jag inte tror på att det finns. Flow = hittepå. Det har kungen sagt.

Men annars!
Vill jag veta allt.
Och lite till.
Således mycket nöjd nu.
På gränsen till ett flow nästan.
Om det hade funnits något som hette så.
Menar jag.

I praktiken...

... kastar nu barnet bollar på sin moster på nedervåningen och skriker BAM! BAM! varje gång han träffar och jag sitter instängd i en vrå på övervåningen och eh... bloggar. Och skriver. Faktiskt. Jag gör det.

Hittills: Mycket nöjd med den här kontorslösningen.

Inte så Carrie idag heller

Nej, alltså, det här med att sitta och skriva på café: Verkligen inte min grej.
Det verkar liksom så coolt i teorin.
Men det funkar extremt dåligt i praktiken.
Och jag vet inte varför, men jag antar att det är för många bullar att titta på, för mycket dialoger att tjuvlyssna till, och alldeles mycket regn utanför som man måste lurpassa på twentyfourseven så man kan passa på att gå hem i den lilla, lilla luckan av uppehåll för att man som vanligt glömt att ta med ett paraply.

Soffan här hemma, däremot.

Inte det minsta cool i teorin, men ganska bra i praktiken.

Och nu tänker jag: Hundra sidor text på tre veckor.
Kanske går det.
Kanske går det inte.
Man kan försöka.