Nytt avsnitt av podcasten

Nu, ni! Nu finns det ett nytt avsnitt av podden uppe. Och den här gången har vi (OMG! OMG! OMG!) TRÄFFAT DAVID LEVITHAN! (Och med "vi" menar jag i själva verket "Per", men jag låtsas som om jag var med, för jag önskar att jag hade varit det.)

David Levithan är, för er som eventuellt inte vet, en amerikansk författare som skriver skitbra böcker. Och, har det visat sig, även en av universums trevligaste personer. I podden berättar han bland annat om sina författarjeans, hur mycket han gillar bokhandeln Strand, och vilka svenska artister han brukar lyssna på.

Vi har läst hans "Jag, En".

Alla måste lyssna!

Nu är jag sådär mätt igen

Foto: Ulrika Pousette

Sexton fotade rätter till - check! Snart är vi faktiskt klara. Jag kommer att minnas dessa fotodagar som ett av de roligaste jobb jag någonsin gjort, herregud, få stå i det där fina, fina köket och laga mat och typ duka fint en hel dag. Så himla kul!

Har ni något vegetariskt önskerecept som ni skulle vilja fanns med? (Typ: "Åh! Jag har alltid önskat mig ett bra recept på lite matigare plättar!" eller vad ni nu kan tänkas ha önskat er.) Eller någon vegetarisk rätt som ni själva brukar laga som förtjänar en plats i boken? Tipsa gärna! Typ nu! För snart är det kört, då börjar finliret med texterna och layouten.

Nästa höst är det tänkt att boken ska släppas.

Kontraster en tisdag

Vad jag inte visste för tusen år sen när jag sa "Så klart!" när Sara frågade mig om jag ville vara med och göra en vegokokbok med henne var att det skulle komma dagar då jag skulle jobba hemifrån med att baka maränger inför en av fotodagarna. Hade jag vetat det så hade jag hojtat högre. "SÅ KLART!!!" Baka maränger är så himla fluffigt.

Vad jag heller inte visste i och för sig: Att detta fluffiga skulle ske samtidigt som vi flyttade. Hade en mindre kris nyss bara när det visade sig att Gustav packat ner elvispen i en flyttlåda, pga ej så himla lycklig över tanken på att behöva vispa allt för hand, men det löste sig. Jag hittade elvispen.

Så nu har vi 67 packade flyttkartonger, Hägerstens samlade reserver av grus utspritt över golven för att vi gett upp det här med städning innan flytt, och två plåtar fluffiga maränger här.

Om jag riktar blicken mot marängerna och djupandas så är allt fint.

Rapport från ett hotellrum

I detta nu missar jag den högtidliga prisutdelningen av PLAKETTEN, och inför det faktumet känner jag så här: Bu! Jag hade himla gärna velat vara där och se glad och tacksam ut, för det är så jag känner mig. Men, men! Nu är jag ju i Vara och träffar åttor och pratar om böcker. Man ställer inte in träffar med åttor (som vill prata om böcker) hur som helst, tycker jag.

Och jag har haft en väldigt bra dag!

Uppskattar speciellt att jag fick den befogade frågan: "Jag har lagt märke till att du använder många svordomar i dina böcker, och att en av dem är 'fuck-a-doodle-doodle'. Hur tänkte du ens där?" Det var en bra fråga. Övrigt jag har svarat på: Har jag eltandborste eller vanlig tandborste? Gillar jag pizza? Har jag någon gång laddat ner något illegalt? Har jag varit kär i någon långhårig hårdrockare? Hur ser landskapet ut där jag kommer ifrån? Är jag rik? Är jag galen? Samt: Har jag sett Vikings på TV?

Kommer att minnas det här som ett av mina roligaste skolbesök hittills.

Nytt avsnitt av podcasten

Och den här gången handlar hela härligheten om sex. Hur är sexet i dagens ungdomsböcker? Och i gårdagens? Och huuuur kan det vara så att min polare Per bara hittar en enda sexscen i Jenny Jägerfelds nya bok, när jag hittar flera stycken?

Vi har läst "Jag är ju så jävla easy going" av Jenny Jägerfeld, och gäst i avsnittet är författaren Sara Ohlsson.

In och lyssna med er!

Och en annan grej?

Tack snälla ni! För alla kommentarer och grattis och glada tummar i samband med vad vi i folkmun nu för tiden kallar för PLAKETTYRAN. Ni är så himla gulliga! Jag gillar er.

Att skriva en kokbok

De senaste två dagarna har vi fotat mat till vegokokboken igen, så nu är jag: 1. Mätt och 2. Trött. Men det är mycket kul! Vi håller till i fotografens studio, och hennes stora studiokök. På morgonen kommer jag och Sara dit som två packåsnor med multipla papperskassar mat, och sedan parkerar vi oss i köket och lagar åtta rätter per dag, som fotografen fotar. När vi kliver in i köket i ottan är det helt rent och snyggt. En timme senare ser det lite ut som ett bombnedslag, men hey! Vi städar efter oss sedan.

Det blir snyggast om maten är preciiiiiis nylagad när man knäpper bilden, så under tiden som en av oss står i köket och lagar springer den andra omkring och väljer tallrikar, dukar, pynt och sånt, och bestämmer ihop med fotografen hur maten ska läggas upp och hur bilden ska komponeras. Sedan - ut med maten till kameran, kanske pensla med lite extra olja så den ser så där glansig och god ut, och klicketi klicketi, kolla bilden i datorn om vi blir nöjda, och sedan börja om igen.

Ja, och så äter vi.

Hela tiden.

Jag skulle säga att det där med ätandet är en av de allra bästa grejerna med att skriva kokbok hittills. Det, och att få gå på stan och köpa tallrikar på arbetstid.

Vi har fotat hälften av recepten nu!

Jag tror det kommer bli bra, det här.

Plakett! Till mig! YEAH!

Idag är jag en himla glad och stolt och uppspelt person, för jag har fått veta att jag ror hem årets Nils Holgersson-plakett för 2012 års (och jag citerar) BÄSTA SKÖNLITTERÄRA BARN- OCH UNGDOMSBOK för Allt jag säger är sant.

Här kan man läsa mer.

Plakett! 25000 kronor! Och en motivering som fick mig att lyckolipa lite:

”Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo är en berättelse full av hopp, energi,glädje och sorg. Det känns befriande att läsa den rappt skrivna historien som talar direkt till läsaren och genast griper tag. Vi lär känna Alicia, på väg in i vuxenlivet, hennes familj och vänner samt framförallt en trygg mormor. Personskildringarna lyfter karaktärer och vi kommer snabbt in i gemenskapen. När sorgen plötsligt drabbar Alicia och hennes närmaste, är vi läsare lika oförberedda och det känns som ett blixtnedslag även för läsaren. Men med den drastiska humorn och det inbjudande tilltalet är det med glädje vi kastar oss i händelserna. Det är ett nöje att läsa om Alicia, en modig tjej, som det är lätt att identifiera sig med.”

Alltså, så himla roligt! Så himla glad!

Svensk biblioteksförening, I love you, ska hjula hela vägen hem nu.

Tiden det tar

"Den där podden ni gör? Den tar ganska mycket tid, va?" Jovars. Här är högen med böcker jag läst inför dagens inspelning (två avsnitt) av Allt vi säger är sant, och då fick jag ändå strunta i att stapla några av dem för min handled pallade inte att hålla upp högen annars. Mina handleder är såna himla suckers. Men alltså, flera av de här böckerna hade jag läst innan, och behövde bara skumläsa igenom igen. Och nästan alla skulle jag ha läst alldeles oavsett podcast eller ej. Men jo. Rätt många timmar blir det ju faktiskt. Time well spent, i alla aspekter utom den ekonomiska, tycker jag, emedan:

1. Jag älskar att läsa böckerna.
2. Jag älskar att prata om böckerna.
3. Jag tycker att det borde finnas shitloads av tidningar, tv-program, radioprogram, och mediebevakning som kretsar kring ungdomslitteratur, på grund av bra och viktigt och intressant, och eftersom det inte gör det (nästan alls) får en ju tydligen till att dra sitt strå bäst en kan.

*snörper bittert på munnen och himlar med ögonen*

Idag har vi bland annat spelat in avsnittet med temat "sex", och det var kul.

Upp med en hand alla som till exempel läste Grottbjörnens folk med blossande kinder som typ tolvåringar? Eller "Kram", "Puss" och "Love, love, love" av Hans-Eric Hellberg för den delen? Eller vilken annan bok som helst som innehöll något mer än förstulna pussar på kinden?

UPP MED EN HAND, sa jag! Blir ju skitkonstigt nu om jag är den enda som springer omkring här med två händer sträckta i luften!

Aja, det blir ett roligt avsnitt så småningom i alla fall.

Hej på er!