Tyst med mig

FÄÄÄRDIG!

Tolv högstadieförfattarprat senare har jag ingen röst kvar. Men vem bryr sig? Med tanke på hur SABLA trött jag är på att lyssna på mitt eget malande är det rätt skönt att jag plötsligt håller tyst.

Nu ska jag åka tåg och spela wordfeud och sedan ska jag springa i slow motion i solnedgången mot den lyckliga återföreningen med resten av familjen.

Hörs!

Vad sa du, sa du? Inte alls skitrik? Konstigt.

Åtta av tolv skolklasser, check! Jag börjar veta på ett ungefär nu. Hur jag "kom på att jag ville bli författare" och "exakt hur skitrik jag blivit på att skriva böcker". Tänker för säkerhets skull upprepa infon fyra gånger till imorgon, så jag VERKLIGEN fattar. Repetition är nyckeln till all inlärning, etc, etc, etc. Snart kan jag allt om mig som ett rinnande vatten!

Ny skrivarblogg!

Hörni, visst har jag sagt att jag ska försöka skriva en ungdomsbok ihop med författaren Johanna Lindbäck nu? Det ska jag. Vi har träffats och planerat hela (nåja, stora delar av) handlingen och nu ska jag "bara" skriva första kapitlet, sedan är vi igång. MYCKET EXCITING!

Men förutom det!

Som en extra bonus i det projektet har vi också startat en blogg om skrivandet. Den bloggen hittar ni här. Klicka nu, så får ni veta: 1. Allt om arbetsnamnet på boken, 2. Allt om skrivarkursen (som vi också tänker anordna) och 3. Allt om höstens hetaste författaroutfit.

Se så! Klicketi klicketi.

Att prata om sin bok

Vad oväntat svårt det ändå är, det där med att prata om sin nyskrivna bok. Folk bara, helt snällt och intresserat: Vad handlar den om, din nästa ungdomsroman? Och man svarar något panikartat och stressat i stil med: Vad den handlar om, undrar du? Gud, alltså, svår fråga! Jag vet inte riktigt. Den handlar väl om... ja. Den handlar nog om... ja. Den handlar kanske om en ungdom? Typ. Och så händer det lite grejer också. Eller? Jag vet inte riktigt. Men annars då? Fint väder idag. Och bilen går bra, eller?

Har alldeles nyss haft hela vardagsrummet fyllt av filmmänniskor och kameror (eller okej, det var 3 st filmmänniskor och 1 st kamera då, om man ska vara noga) som filmat mig när jag suttit i en stol och berättat om Allt jag säger är sant som ska ges ut i vår. Pratet ska klippas ihop till en boktrailer sedan.

Rätt knivigt, faktiskt. Att veta så här precis när man skrivit färdigt och nästan ingen annan har läst och man inte lärt sig prata om boken ännu. Att välja ut vad man ska säga. Och säga det så det låter bra. Och liksom vara sin egen kick-ass-bra baksidestext, på beställning. Knivigt, fast kul.

Lägger eventuellt upp resultatet här sedan om jag inte dör av skäms.

Det lutar just nu åt något slags mellanting

Ooooookej.

Imorgon kommer det folk med filmkamera hit och ska spela in en videosnutt där jag sitter och pratar belevat om min nya bok samtidigt som jag ser snygg ut.

Så himla svårt att veta hur man ska prioritera i det här läget.

Gå och lägga sig för att slippa se ut som ett trött as?
Stanna uppe för att komma på vad jag ska säga?

Och så kom posten!

Hehe.

*stryker lydigt i manuset*

Startskottet som var en champagnekork

Gammalt djungelordspråk: När man börjar ett nytt projekt med att korka upp champagne en helt vanlig onsdag, då vet man att resten av jobbet också har rätt stor rolighetspotential. Fattar ju alla. Visst?

Igår var jag hemma hos Johanna Lindbäck, som också skriver ungdomsböcker, och påbörjade planeringen av den bok som vi ska försöka börja skriva ihop nu, snart. Vi känner inte varandra så himla jättebra egentligen, och vi har aldrig skrivit skönlitterär text ihop med någon förut heller, men äsch. Man kan väl testa? Det kan ju inte mer än gå åt skogen.

Planeringen gick i alla fall mycket bra. Vi tyckte samma om allt. Himla smidigt, det!

Låt redigeringen börja

Alright. Nu öppnar jag det tjocka kuvertet där manuset till min nästa ungdomsbok (Allt jag säger är sant) ligger och är fullklottrat med rödpenna i marginalerna. (Nä, okej. Fullklottrat med blyerts då om man ska vara petnoga. Men det är ändå lite rödpenna över känslan.) Nu ska jag gå igenom vad redaktören tycker och se om jag tycker samma, och sedan ska jag föra in alla ändringar (som jag inte vill protestera mot) i worddokumentet och skicka tillbaka för nästa vända.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var det minsta lilla jobbigt att se hur ord har blivit överstrukna och omflyttade och markerade i texten i det här läget. Och jag skulle ljuga om jag sa att min första instinktiva reaktion på kommentaren "du måste rensa bland engelska ord och bloggspråk, det blir helt outhärdligt att läsa i längre löpande text" inte alls var: MEH! DU KAN VA OUTHÄRDLIG! GE MIG CHOKLAD!

Men mest tycker jag verkligen att det här är bra/kul.
Och att texten blir mycket bättre. Bra, det!

(Och förresten har jag fått se omslaget! Då dog jag lite. På ett bra sätt. SÅ HIMLA SNYGGT! Får nog inte visa ännu, så ni får föreställa er. Tänk: snyggt och coolt. Så är ni hemma på ett ungefär.)

Och vinnarna är...

Fia Filur
Annika, Bokplantan
Emma K (du som gillade Else-Marie och småpapporna)
Motvalls
Malin Madestam

Grattis till er, ni vann i tävlingen! Om ni mejlar mig era postadresser på onekligenblogg@yahoo.se så kommer Bilderboksretro 50-tal på posten.