Med darrande fingrar har jag idag öppnat worddokumentet för första gången sedan jag så grymt och effektivt
avskedade mig själv som hemarbetande författare i början av januari. Mycket otäckt. Och då är det är ändå ingenting i jämförelse med vilken skräckupplevelse det kan bli att LÄSA alla de 192 sidorna. Fakta: Är det ens hälften så uselt som jag minns det så måste jag tyvärr avliva mig. Och det, mina vänner, vore ju ändå oerhört tråkigt när man tänker på det.
