En vanlig dag på jobbet

Jag fick en fråga i ett mejl från en bloggläsare (OBS! True story! Och det är inte jag själv som är "bloggläsaren" ens!) som undrade hur en vanlig dag på jobbet ser ut för mig som har eget företag och skriver böcker och åker på författarbesök och anlitas som lektör och sånt. "Kör du 8 - 16 och en halvtimmes lunch? Eller hur är en normal dag?"

Man kan ju tycka att det är en lätt fråga att svara på. Men det är det inte, för det finns för många olika slags "vanliga dagar" i mitt lilla hopkok till yrkesliv för att det här inte ska bli en uppsats. Till exempel:

Vanlig dag 1: Jag går upp i ottan och forslar mig själv medelst pendeltåg, vanligt tåg eller bil till en skola någonstans i landet. Där håller jag fyra lektioner för fyra olika högstadieklasser, och äter lunch i skolans matsal. Sedan forslar jag mig själv hem igen, och kommer hem jättesent. (Om jag ens kommer hem. Ibland sover jag på hotell också.) Den här typen av vanlig dag inträffar kanske fem gånger i månaden.

Vanlig dag 2: Jag lämnar barnen på förskolan klockan 9.00, och går sedan hem igen och sätter mig framför datorn. Där jobbar jag med allt utom att skriva böcker. Till exempel: lektörsläser manus, skriver en bokrecension, skickar fakturor, svarar på mejl, bokar tågbiljetter, förbereder podcastinspelningar eller läser böcker som måste läsas. Jag tar paus för lunch i solen på uteplatsen så länge som jag tycker att jag är värd, och hämtar barnen på förskolan igen klockan 16.00. Den här typen av vanlig dag inträffar kanske fem gånger i månaden.

Vanlig dag 3: Jag lämnar barnen på förskolan klockan 9:00, och tar sedan pendeltåget in till Stockholm. På pendeltåget läser jag böcker som behöver läsas. I Stockholm går jag på något möte, och träffar någon jag behöver träffa, till exempel min redaktör, min förläggare, min revisor eller så. Sedan äter jag lunch med någon kompis, och tar pendeln hem igen och hämtar barnen klockan 16.00. Den här typen av vanlig dag inträffar kanske fem gånger i månaden.

Vanlig dag 4: Jag lämnar barnen på förskolan klockan 9:00, och går sedan hem igen och sätter mig vid datorn. Där jobbar jag med att skriva (eller skriva om och redigera) någon av de böcker jag jobbar med för tillfället. Jag tar paus för lunch i solen på uteplatsen så länge som jag tycker att jag är värd, och hämtar barnen på förskolan igen klockan 16.00. Den här typen av vanlig dag inträffar kanske fem gånger i månaden.

Sedan är månaden slut, och jag skakar som vanligt förbluffat/frustrerat på huvudet åt hur lite tid denna "författare på heltid" ägnar åt att faktiskt skriva böcker. Eller nä, "heltid" är förresten inte sant. Jag jobbar 80%. (På grund av barn och livspussel och möjlighet. En av oss har gjort det sedan vi fick barn, och det är min tur nu.)

Ovanstående hopkok gör (just nu) att jag 1. Klarar mig ekonomiskt 2. Aldrig blir uttråkad på jobbet 3. Älskar de allra flesta arbetsdagar 4. Sällan är så jättestressad 5. Är solbränd på sommarhalvåret, samt 6. Ibland (fast rätt sällan numera) har panik över det egna ansvaret, otryggheten och ensamheten.

Jag önskar då och då att jag hade råd att tacka nej till en del föreläsningsuppdrag till förmån för mer skrivtid. Men jag skulle (idag i alla fall) inte vilja byta mot något annat jobb eller någon annan anställningsform. Jag älskar mitt lilla hopkok till yrkesliv!

Och det var det.

Men jag tycker ni ska läsa Johannas inlägg om pengapaniken och att få ihop det som frilansare också.

Översättningar, mediebevakning, recensioner och annat härligt

Jag var på en så sjukt rolig grej igår kväll, den där minibokmässan jag tipsade om på Goethe Institut, om förhållandet mellan tysk och svensk barn & ungdomslitteratur. Det är ju ett väldigt smalt ämne, kan man tycka. Exakt det som var så fantastiskt. I fem timmar var det fokus på ett och samma inrutade område, och fyra seminarier som grottade ner sig från olika håll. Det var två förläggare där (en tysk och en svensk), två litteraturkritiker (en tysk och en svensk), två översättare (en som översätter från tyska och en som översätter till tyska), och två författare (en tysk och en Pija Lindenbaum). Jag höll i två av samtalen. Så jädra kul! Skulle kunnat prata om samma grej i fem timmar till ungefär. Här är några grejer vi diskuterade:

- Varför översätter tyskarna så många svenska böcker, men svenskarna så få tyska böcker? Vad är det med svensk barnlitteratur som tyskarna gillar? Vad är det vi missar när vi bara helt självgott sitter och slår oss för bröstet och tycker att det räcker (okej, hårdvinklar nu) med svenska böcker?
- Hur GÖR man ens för att översätta en bok? Hur fri får översättaren vara? En skitintressant aspekt som kom upp var att översättarna upplevde att det var olika "regler" kring översättning av vuxenböcker och översättning av barnböcker. När det gäller vuxenböcker är det aldrig någon diskussion med förlagen kring att vara "fri" som översättare, då är översättarens uppgift att bara ("bara") översätta orden som står. När det gäller barnböcker är det (tydligen) inte alltid samma grej. Då kan översättaren också få i uppdrag att stryka några sidor. Ändra lite i något stycke. Eller anpassa boken efter det nya landets värderingar, kanske. HERREGUD! Hade kunnat prata om det där i en vecka.
- Hur ser det ut med mediebevakningen av barn & ungdomslitteratur i de båda länderna? (Svar: Dåligt.)
- Vilka ämnen är för kontroversiella för Tyskland för att en förläggare ska våga ge ut en barnbok om dem? För kontroversiella för Sverige? Och vilka illustrationsstilar funkar/funkar inte i respektive land? Varför vågar inte Tyskland ge ut Pija Lindenbaums "När Åkes mamma glömde bort"?

Fattar om det här kanske låter liiiiite insnöat, för det var det ju, och också: gud vad roligt! Är helt uppspelt fortfarande. Extra bonus för mig, dessutom: den ena översättaren (Maike Dörries) har översatt min bok "Allt jag säger är sant" till tyska, så vi kunde prata insnöat om den också. 

Åh! Jag älskar insnöat.

Slut på lyckligt nördinlägg.

Hej på er!

Å-å-å-åka pendeltåg!

Det här vädret? Det är ta mig tusan helt overkligt trevligt. Idag har den här hemmajobbaren suttit i linne i två timmar på uteplatsen och jobbat innan det blev för varmt. För varmt?!? Imorgon tänkte jag kompensera genom att använda mig av SL och åka pendeltåg och buss i sammanlagt 4 timmar och 32 minuter, och däremellan hålla fyra lektioner för sjuor i Sigtuna. Kommer väl vara ute i vädret en halv sekund eller så.

Rätt åt mig.

Lilla jobb, I love you

Jag bloggar förtvivlat dåligt, men jag gör andra grejer istället. Till exempel har jag varit och lämnat in manus på en pysselbok på bokförlaget idag. Ni vet en sån där med klistermärken (!!!) i, och labyrinter och finn fem fel och para ihop och färglägg och sånt. (Ivar och hans dinosaurier ska bli med pyssel framåt augusti.)

Det har varit stressigt, för jag har haft tre stora grejer som alla behövde göras "så fort som möjligt", och barnen har varit sjuka och tiden har inte räckt, så jag har jobbat på nätterna och gnällt en del. Men så satt jag där idag. Och diskuterade labyrinter och klistermärken (!!!) och vilken gullig dinosauriebild som skulle illustrera vad.

Och då bara: HERREGUD!!!

Tänk om jag hade vetat det när jag var fem år? Att jag bland annat skulle jobba med att hitta på pysselböcker när jag blev stor? (OBS! MED KLISTERÄRKEN!!!) Jag hade inte kunnat hantera informationen ens. Eller för den delen, om jag vetat när jag var nitton och bara: Menåååå, jag vill jobba med det här, sitta uppe på nätterna och typ skriva grejer och pyssla, himla synd att det inte går, himla synd att man måste ha ett Riktigt Jobb.

Jag är så himla glad över att allt det här.

Det gick ju?

High five, inre femåring! High five, inre nittonåring!

You rule.

Nytt avsnitt av podcasten

Och den här gången handlar det om övernaturliga grejer, voodoo, häxor och krossade knäskålar. Vi har läst "Skuggan" och "Samlingen" av Petrus Dahlin och Lars Johansson. Och så kliver vi in bakom kulisserna och pratar med förläggaren till den största svenska (övernaturliga) ungdomsbokssuccén någonsin. Hur var jobbet med böckerna? Vad var svårast? Varför gick det egentligen så himla bra? Förläggaren heter Marie Augustsson, och böckerna i serien "Cirkeln", "Eld" och "Nyckeln".

Klicka här för att lyssna!