måndag, april 11, 2011

Söndagsbikten (på en måndag)

Så här har skrivveckan varit:
Oups, jag glömde bikta mig. Igen. Två dagar i förra veckan hade jag tid att ägna åt ungdomsboken. Den första dagen slet jag mitt hår och hatade allt. Den andra dagen tyckte jag äntligen det var lite kul att skriva bok igen. LÄTTNADEN I DET!

Så här många sidor har jag skrivit:
7 st.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
+++ (det är långt ifrån 15 sidor, men det känns ändå som en vinst).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

6 kommentarer:

Ewa sa...

Bra jobbat! *tummen upp*

nillas liv på pinnen sa...

Alltså,herregud vad bra!!!
Min målsättning är att skriva två A4 i veckan och det brukar jag uppnå. Duktiga mig, tänker jag då.

Mari sa...

Det är ingen fara; du får kompensera med femtio sidor nästa vecka.

m sa...

åh, lyckan att hitta tilbaka till kreativitetsglädjen! för mig brukar det handla om att fördigställa syprojekt som avstannat och ligger på sybordet och skrattar åt mig. sen när jag tar tag i och gör färdigt är det jag som får skratta. (eller slänga i sopkorgen...)

Äppelträdet sa...

Tänk vilken vecka! Du har hittat glädje i att skriva. Och i att sy!

Clara sa...

Alltså, när du ändå pratar om bokskrivande: kan du inte få in några fina låtcitat i din redan fina text? Särskilt från Jakob Hellman-låtar hade varit älskat. Eller Kent. Eller Krunegård. Eller ganska vadsomhelst så länge det är fint, liksom.
Man smälter lite extra då.
Och om jag ska kommentera veckans skrivande så tycker jag att du tyckt upp dig alldeles utomordentligt! Och har du fått med något låtcitat får du en guldstjärna. Bara en liten hint, alltså.
Och så har jag en väldigt relevant fråga: får du in något brädgolv i din bok? Eller blir det för mycket längtan efter ett eget då? Man undrar ju, det gör man ju verkligen.