Det engagerar skitmånga, trådarna får alltid massor av kommentarer på ingen tid alls. "Mitt barn hälsar att...", "På skolgården här säger de..." "I Västerås är det sjukt stort med..."
Håller vuxenboksförfattare också på med den här typen av omsorg kring detaljer för att pricka helt rätt in i målgruppen de skriver för? Hoppas. Skulle hemskt gärna se tråden med förslag på vad en snart 42-årig man kan tänkas ha på sin önskelista, till exempel. Eller referensfrågan: "Vet dagens sextiosjuåringar vad Fortnite är?" (Nej.)
I alla fall frågade jag själv idag vad barn mellan 4-7 år kallar emojis för. Vet de att det heter emojis? Säger de smileys? Säger de något annat? Fick "smajlisar", "roliga hjärtan", "gubbar", "katter", "emojisar", "mojisar" "bilder", "leksaker", "smileys" och "emojis" som svar, allt på mindre än en timme. Blev i och för sig inte mycket klokare kring vad jag ska använda för ord i boken av det, men hade kul under tiden. Och lärde mig att det inte heter "emojis", förresten, utan "emojier".
Jahopp.
2 kommentarer:
Gah. Sumpade min kommentar och den var egentligen inte helt on topic men jag för ett nytt försök ändå..,
Jag älskar att tycka till! Jag älskar även att läsa när andra tycker till om typ hur ofta man ska byta lakan, vad som är det vanligaste pålägget (ost?) och om hundar ska få ligga i soffor. Vardagliga ämnen är superspännande. Särskilt när man plötsligt får reda på att det man själv tycker är supervardagligt är helt märkligt för någon annan.
låter jättesmart!
Skicka en kommentar