Han: ???
Jag: *yyyyyyyl*
Så vacker kärleksgåva, visa mig ett höstlöv och jag ska tårögt tala med dig om naturens inneboende skönhet.
Känner mig även: Mätt. Matt? Mätt.
Mätt på författare som pratar om sig själv och sin bok/sin grej (och detta inkluderar alltså även mig själv, kanske faktiskt alldeles särskilt mig själv), mätt på skapa läslust, mätt på lösovilliga killar, mätt på läsfrämjande åtgärder, mätt på böcker över lag, fan vad många det finns, behövs det någonsin mer skrivas en enda bok till i hela världen?
Ser fram emot att denna känsla ska gå över.
Det gör den snart.
Inne på mässan var det mycket mindre folk än vanligt, speciellt på lördagen. Det var inte ens kö till toaletterna. "Jag har okynneskissat hela dagen!" sa till exempel en förläggare. Utanför mässan demonstrerade nazister. Det var så jädra mycket poliser. Så otroligt många motdemonstranter.
*yyyyyyyyl*
Jag vet inte.
Innan allt drog igång skrev Patrik Lundberg så här i en krönika i Aftonbladet, apropå att åka till mässan eller inte, efter hela debatten kring Nya Tider:
"Varje år åker tiotusentals bibliotekarier och lärare till Göteborg. En tredjedel av alla besökare jobbar i skola eller på bibliotek. De åker inte för att dricka rödvin. Inte för att få Leif GW Perssons autograf. Absolut inte för att mingla med extremister. De åker dit för att fortbilda sig.
– – –
Demokrati och antirasism är tuffa kamper. Dels manifesteras de på barrikaderna, inför öppen ridå. Framför allt skapas och upprätthålls de av människor i vardagen: Bibliotekarier och lärare. De som möter barn- och ungdomar på daglig basis. De som varje dag jobbar för demokrati och antirasism. De är det offentligas första grindvakt mot extremism och utanförskap."
Vi orkar väl? Visst orkar vi?
Jag tycker mässan kändes energilös i år.
Jag tycker mässan kändes energilös i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar