De jobbar med "yrken" i Rufus förskoleklass nu, och om man vill som förälder får man hälsa på och berätta lite som sitt jobb. Så imorse gjorde jag det. Det var så här: Tusen händer som viftade i luften.
"Rufus mamma! Rufus mamma! Att? Min morfar har en hund."
"Hallå! Hallå! Hallå! Jag har också en hund!"
"Och en gång! En gång! En gång blev en katt överkörd på gatan utanför mitt hus."
"Och vet du, vet du? En kanin jag vet heter Arne."
Etc, etc, etc.
Min författarkompis Mårten har efter otaliga författarbesök sagt till mig att det finns två (2!) ämnen man aldrig, aldrig kan ta upp i en förskoleklass om man någonsin igen vill få en syl i vädret själv. Det ena är husdjur. Det andra är mor-och farföräldrar. "Efter man yppat ordet 'mormor' eller 'katt' är det kört. Kört!" Och ändå gjorde jag alltså det fatala misstaget att läsa en berättelse jag skrivit om en tjej som önskar sig en hund högt?!?
Oh well.
Vet i alla fall allt om Gnestas husdjursbestånd nu.
5 kommentarer:
Lustigt! Jag hade samma ärende i min dotters klass igår och då råkade jag nämna en kanin :-)
Å haha! Så göllit. Längtar efter att Nils och hans polare ska börja säga grejer.
Ha ha. Underbart. Kan se det framför mig. :D
Hahaha!!
Måste vara en modern grej att börja sina meningar med ATT, eller hur? Möter samma på mellanstadiet. Alltså tex frågor som inleds med att. För övrigt låter det som att jag skulle ha haft lite svårt med dom dramaturgiska kurvorna och dom många repetitionerna på just det här besöket... "Barn, barn, ni måste planera innan ni börjar berätta saker."
Skicka en kommentar