Det här är en tanke jag gått omkring och umgåtts med i omgångar de senaste tre åren, som vuxit sig starkare med tiden: Jag vill inte blogga om min vardag längre, det räcker nu. Jag har gjort det i över tio år. Jag känner mig klar.
Det är inte mer dramatiskt än så. Men jag behöver dra en tydlig linje för mig själv.
Så.
Ikväll har jag suttit och klickat mig igenom hela mitt bloggarkiv och dolt sex tusen (!!!) inlägg om barn, bråk i hallen, makaroner på golvet, jämställdhet i vardagen, torp, hus, möss under diskbänken, saker jag tänkt, foton jag tagit, teveserier jag sett, tvätt jag vikt och tvätt jag inte vikt.
Kvar för allmän åskådan finns nu bara alla drygt fem hundra (!!!) inlägg som på något sätt handlar om böcker och skrivande och allt däremellan. Och jag kommer att fortsätta skriva här, men bara om sådant som rör mitt jobb.
Jag blir väl sentimental över det här om en kvart, eller så, I guess?
Tills dess denna mycket starka känsla: GUD SÅ SKÖNT.
Tio års tack till varenda en av er som läst mitt vardagstjafs, för varenda kommentar ni lämnat och varenda mejl ni skickat. Jag har älskat det, bloggandet, er, bollandet, utbytet, internetvänskaperna, allt!
Och jag hoppas att de av er som vill hänger kvar här, eller att vi ses på andra ställen (Instagram! Verkligheten! Vem vet?) även i framtiden.
42 kommentarer:
Åh men TACK FÖR ALLT! Har väl följt den här bloggen i nio år eller så, iaf långt innan Rufus och Svante. Fint har det varit. Men ses på insta (och i verkligheten nån gång igen, hoppas jag!)
Och såklart följer jag vidare. Men kommer sakna vardagsinläggen, det kommer jag. Kram!
Ååå TACK FÖR BLOGGEN!!! Har läst nästan sedan början och nu i höstas läste jag om hela bloggen vilket var extremt mysigt och också tur nu när den försvinner! Kommer sakna den. Du äger, KRAM
Tack för att du skrivit ett av mina trognaste vattenhål för energi och perspektiv! Jag hittade hit under en sjukskrivning för ett par år sedan och ägnade de första kaotiska veckorna när allt snurrade åt att läsa bloggen från start till slut. Det gav mig en paus från mig själv och det har den fortsatt med och här hemma pratar vi ofta om att vår familjs lillebror ska gå in i ett litet hörn. 😃 kram!!
Tack för allt vardagligt du skrivit! Kommer sakna att läsa om ditt liv!
Tråkigt för oss, men jag tror det är ett bra beslut för er i det långa loppet.
Tack för att du tog dig tid att sortera inläggen och inte radera/dölja allt.
Stort tack för allt! Det har ibland känts som att du skrivit om mig (fast på ett mycket roligare sätt än jag någonsin hade kunnat) och jag har tänkt att jag kanske är normal ändå (trots att jag ev håller på att bli galen av sambo, två söta barn och livet i en extrovert värld. Jag kommer att sakna detta!! Du är en inspiration och när jag en gång för många år sen såg dig på Coop i Örnsberg blev jag nästan starstruck. Lycka till med allt!! Kram
Tack ändå!
Ååh.�� Jag kommer sakna dina vardagsinlägg! De ger ett härligt, positivt och roligt perspektiv på vardagshändelser och känslor som jag som många andra tycker det är skönt att känna igen sig i. Det är alltid kul att gå in på din blogg och jag lämnar alltid med ett leende. Men jag förstår ditt val. Alla behöver förändra sig ibland och gå vidare. Det är nyttigt! Tusen tack för alla inlägg vi fått! Jag tror inte din humor och ditt härliga sätt att kommunicera försvinner för att du ändrar (renodlar) inriktning, så jag kommer fortsätta följa dig! Älskar ju bokdelen också! (Ha ha, det höll på att bli fel när telefonen autokorrigerade till bakdelen...) Kram ��
Jag förstår så väl att beslutet behöver tas när barnen blir större, men jag har verkligen uppskattat det vardagliga perspektivet i din blogg. Jag älskar ditt sätt att berätta saker! Ett tag refererade jag dig till "hon som duschar snett" när jag berättade för mina barn om saker du skrivit och de återigen inte kom ihåg vem Lisa Bjärbo var. Men nu har de lärt sig ;-)
Eftersom jag också är en skrivande person (som drömmer om att få kalla mig författare en vacker dag) har jag stor behållning av det perspektivet också och kommer fortsätta följa dig i framtiden!
/Eva
LISA! Det känns som en del av min blogghistoria försvinner. Har ju hängt här sedan början. Tänker att en lösning är att vi får börja träffas IRL lite oftare. Typ på hästryggen eller så.
Lite ledsamt, men fullt förståligt. Stort tack för att du delat med dig av ditt vardagsliv. Jag kommer sakna dig.
Kommer sakna dina inlägg!
Tack för en härlig blogg! Kommer sakna att titta in i din vardag här på bloggen, men förstår fullt ut dit beslut. Ses förhoppningsvis på insta! Tack igen! /Marie
Oh nej... Ännu en av mina älskade bloggar som försvinner (i denna form). Jag kommer att sakna dej och dina texter. Så mycket... Jag tycker om din vardag!
Tack för allt du delat med dej av!
Nina
Jag är lite upprörd. Känns som när man läst klart en bok där man blivit kompis med karaktärerna och i det här fallet finns inte ens boken kvar längre. MEN som en person som inte tycker om att dela med sig av sitt privatliv förstår jag helt klart ditt beslut. Tycker dina inlägg om böcker och skrivande är jätteintressanta också så jag kommer fortsätta läsa men jag kommer saknar dig och din familj. Tack för alla skratt och all igenkänning:)
Sorgen! Men precis i linje med livet. Allt tar slut.
Var sak har sin tid. Instämmer i tacksägelsekören för att vi har fått ta del av din blogg så länge, och jag har också verkligen uppskattat vardagsinläggen - kanske pga igenkänning I väldigt mycket. Mina barn är lika gamla som dina. Önskar dig allt gott och kommer att hänga kvar här även framöver.
Det här känns lite sorgligt! Tusen tack för alla underbara, roliga, jobbiga händelser i ditt liv som vi fått ta del av. Ditt sätt att uttrycka dig har påverkat många, jag ser klassiska Onekligen-uttryck lite här och var i mina flöden! Och det kan hända att jag använder dem själv ibland...
Jag hoppas att vi ses på Bladen brinner-festen i höst också!
Tack för denna tid Lisa! Allt gott!
Tack för alla underbara vardagsinlägg genom åren! De kommer att vara saknade! Jag fortsätter följa dig på Instagram och förstås lyssna på podden.
Även jag vill tacka för alla härliga inlägg under åren. Många gånger har jag läst "dagens Ufus" för min man och skrattat högt åt dina underbara formuleringar och dina tankar. Onekligen är den blogg jag följt längst av alla...och jag kommer verkligen sakna dig och din mysiga familj, ditt fina hus, stugan, vackra bilder och smarta texter.
Hoppas på lite vardagsglimtar på insta även fortsättningsvis, annars kommer jag sakna ihjäl mig. Tack för att jag fick låtsas vara end el av ditt liv under de här åren. Kram! 💞
NIckan
Tack! Jag har älskar dina vardagsinlägg och alla underbara bilder!
Åh, förstår men kommer verkligen sakna alla dina vardagsskildringar! Du gör dom så bra! Har skrattat så mycket, sedan jag började läsa din blogg!
Tack för god läsning! Började följa dig ungefär i samma veva som du outade graviditeten med Rufus så det är ett tag. Ska fortsätta läsa om författarlivet.
Tack själv det har varit ett stort nöje att läsa om din vardag
Majabonde
Kommer sakna din vardagsblogg så himla mycket.
Åh vad synd, men förstår att det kan kännas som ett viktigt steg. Tack för allt så här långt!
Åh, jag vill också tacka för allt!! Alla fina berättelse, all inspiration! Har så ljusa och fina minnen av din blogg, så ett stort tack!! Lycka till med allt, både vardagsliv och jobb. Du är bäst!
Herregud, vad ni är snälla! Jag vet inte ens vad jag ska säga.
<3!!!
Kan ju förstå, men det är ledsamt! Har också följt dig i evigheter och tycker att du är mänsklig, träffsäker och mycket mycket rolig. Tur att du skriver på andra sätt och ställen, så att du inte försvinner helt!
Tack så mycket för tusentals inlägg, det har varit så himla fint att få följa med lite i ditt liv via bloggen.
/Karolina
Nu försvinner du ju inte helt, men jag ville bara lägga till min röst till alla andras och säga tack för allt! Det här var den första bloggen jag började läsa för en herrans massa år sedan. :)
Nu blev jag lite ledsen. Det är klart jag kan förstå men samtidigt har jag följt din blogg jättelänge och jag har berättat så mycket ur den för min man att han skämtsamt börjat referera till er som "våra vänner i Gnesta". Kanske för att vår egen bekantskapsskara varit ganska begränsad de senaste åren pga olika skäl har det varit skönt att kunna gå in på din blogg och få ta del av någon annans vardag. Lite som en kompis som man kan umgås med när man egentligen inte har tid med kompisar fast man vill. Samtidigt är det klart att jag förstår ditt beslut. Men jag kommer sakna dina inlägg.
Jag sällar mig till kören - vad tråkigt för oss, för det har varit så mycket humor och igenkänning, och UNDERBARA bilder från ert hus!! Tänkte på dig härom dagen förresten, när vi gick förbi något som måste vara ett bokskåp här i Bordeaux där vi semestrar! Hur som helst, CAD SKÖNT att det känns bra, det är det viktigaste!! Jag slutade privatblogga när vår äldsta var 1 år! Dels pga honom, dels för att jag inte orkade med att mamma/svärmor läste, så jag vågade inte skriva allt jag ville häva ur mig! Nu är han nio år och har tre småsyskon, nu finns det alltså mycket att ventilera, men ingen tid att prioritera det, och därför heller ingen blogg.
Tusen tack för allt du delat med dig under åren!
Instämmer förstås med alla andra! Tråkigt för det har varit så fint att följa ert liv, men du gör så klart rätt. Tack för alla dessa år!
Ann Margret
Kära nån! Inte dramatiskt, skriver du men joho, lite dramatiskt är det väl ändå! Jag kan knappt föreställa mig en vardag utan berättelsen om er parallella vardag, den jag följt i tio år, den som du återger så smart och humoristiskt och igenkännligt och i sällsynta stunder så SPRÖTT att man måste sitta och bara tänka och andats en liten stund. Att få ta del av dina personliga texter har ju känts lite som vänskap. Med det sagt kommer givetvis att fortsätta läsa med stor behållning, för böcker och skrivande och läsande är ju det bästa som finns. Har enorm respekt och full förståelse för beslutet och vill egentligen bara framföra tusen, tusen tack för allt det roliga och fina så här långt!
Förstår men instämmer - kommer sakna er! Hittade din blogg när du väntade Rasmus och jag väntade mitt första barn och har följt er sen dess... kommenterar sällan men inspireras och hyser varma medsysterkänslor (kan man säga så?) tack vare att du delat med dig om tankar och vardagsfinderingar. Varmt tack för den här tiden! 😘 /Maria
Åhhhh! Vilken vändpunkt. Jag har också följt dig i alla år (ja.. faktiskt. Tror jag.) och det är verkligen jag som ska tacka. För allt! För din fantastiska humor och ditt sätt att berätta och för att du är den bästa bästa förebilden oavsett om det gäller föräldraskap, inredning eller livssyn.
TACK Lisa och så ses vi! :-*
Oj! Har läst och gillat dina vardagsinlägg, men förstår hur du tänker. Lycka till med fortsättningen!
Detta var ju sorgligt! Men jag förstår dig samtidigt helt och fullt. Vill ändå skicka en hejdåkram från en som du inte alls känner, men som känner dig lite.
Emil Jensen sa det bäst: Allt jag gillar upphör
det har varit så himla fint att få följa med lite i ditt liv via bloggen.
เย็ดสาว
Skicka en kommentar