Det här är en grej jag inte visste att jag skulle tycka var pyttelite läskig förrän jag började göra författarbesök på skolor och åkte land och rike runt och bodde på lite allehanda orter en natt eller två: Sova på ett obemannat hotell. Det har hänt flera gånger att jag kommit till någon ort med ett tåg eller en buss på kvällen, haft en adress till hotellet, letat mig dit, och hittat ett kuvert med rumsnyckeln i. "Välkommen! Hotellet är obemannat mellan 17-08. Vill du äta tidigare står det en macka i kylskåpet i köket."
Det otäcka är att man inte riktigt vet om man är själv på hela hotellet. Och om det i så fall är bra eller dåligt. För vad föredrar man - att sova helt ensam i ett främmande hus på en främmande liten ort? Eller sova med... säg, en annan okänd gäst i ett främmande hus på en främmande liten ort?
Hej från en som är i Asarum, på ett ödsligt obemannat hotell, och just hörde steg i trappan.
15 kommentarer:
Tänker omåttligt mycket på detta. Är inte särskilt rädd av mig, men vete tusan om jag skulle våga ett obemannat hotell.
Huvaligen. Jag har sovit ensam i en gammal kasern (vandrarhem - alltså rum utan nyckel), och sedan när jag skulle sova kom en person till. Lite den känslan också.
(Skojig tajming så la jag precis på telefonluren innan jag började läsa med din blogg - hade pratat med en i just Asarum.)
Maria
Jag är mörkrädd. Det är bara att erkänna. Skulle tycka att det där var hur läskigt som helst och att låst dörr är a och o. Men det knäppa är att jag helt och hållet litar på andra, så jag skulle bara knipa ihop ögonen och försöka somna ifrån eländet. För på morgonen är ingenting farligt längre.
Ooookej, det finns inte heller toalett/dusch på rummet? Jag måste LÄMNA mitt noggrant låsta rum, kanske mitt i natten, för att gå och kissa? HJELP.
Kissa i burk?
Huuuu! Indeed pyttelite läskigt ��
Låter som att temat skulle passa i en bok... :) Frågan är vilken genre... :)
Men samma här! Senast i Tranås. Vågade inte lämna rummet för att gå till det allmänna köket med mina kylvaror efter en högst spartansk middag intagen på rummet. Gjorde istället en liten anordning med en plastpåse som hängde ut i kylan från hotellfönstret. Rädsla tar fram min inre McGayver tydligen.
fyyyy hatar det där! får alltid så irrationella tankar när man ligger där coh det är mörkt och främmande också. typ, hen kommer antagligen alltid hit för att välja sina offer, har jag något i rummet att använda som vapen att försvara mig med?
Åh men ja! Jag tänker på sånt även på bemannade hotell typ Scandic i riktiga städer.
Men alltså jag måste boka av morgondagens hotellövernattning inför författarbesök nu. Efter att ha läst detta ringde jag och frågade och ja, jag var ensam, eventuellt var det EN annan också. Eventuellt. Och helt obemannat. Nej, jag vågar inte det. Får sova hos kompis tre mil bort istället. Tack ändå för att du gjorde mig uppmärksam på detta, så långt hade jag inte tänkt.
Men shit Emma, förlåt, menade ju inte att smittas med rädslorna!!!
Inte det minsta mörkrädd men stormiga novembernätter på olåst typ vandrarhem på obelyst typ gammal garnisonsplats på typ ö som är en del av typ storstad var en utmaning. Numera är jag rik och bor på hotell. Med lås på dörren.
Hehe, jag ringde hotellet och trevade dem 4 gånger (!!) och fick dem att lova att ringa mig om någon av de två andra (!) nattgästerna skulle avboka. Anlände sent på kvällen till ett mörkt hotell i 1800-talsstil med kuvert med nyckel i på trappan. Sov hela natten med lampan tänd och ett öga öppet. Men det gick bra! Imorse fick jag höra att jag haft tur med rummet. Spöket härjar visst i andra flygeln.
terrade, inte trevade :(
Skicka en kommentar