"Det är så mysigt att ha dem hos sig i sängen."

Klicka på bilden så blir den större. Igenkänningsfaktor? Pretty himla hög, faktiskt.

Nästa: Sävsjö

Hej, hej, idag ska jag på författarbesök på en skola i Sävsjö, så jag åker tåg. Det är fint. Hittills har jag sett:

8 st rådjur.
3 st män på längdskidor.
4 st hus jag hade kunnat tänka mig att bo i om de inte hade legat så sabla nära järnvägen.(Varför är det alltid så med hus man ser från tåg?!?)
543 fina åkrar med gnistrande snö. (OBS! Ej exakt antal. Men typ.)
1 st tjej som åt en bulle i Mjölby.

Annan grej jag gjort: Glömt böckerna jag skrivit (och tänkt läsa högt ur) hemma. Funderar nu på om jag 1. Ska recitera styckena fritt ur minnet, pga kan dem utantill efter att ha läst dem högt en miljard gånger eller 2. Ha manuset i datorn som fusklapp, pga bara freaks som kan recitera texter fritt ur minnet. Tror datorn pga bra om jag får blackout pga nervös pga storsamling med tonåringar som lyssnar.

Så! Slut på inlägg pga har redan använt förkortningen pga brottsligt många gånger.

Hejdå!

Vem vill komma på fika?

Ni vet när man fått för sig att baka semlor och de båda plåtarna med bullar är färdiggräddade och ligger och svalnar på ugnsgallret i köket och man står bredvid och tittar på dem och bara: "Jaha. Det här kommer att bli 24 färdiga semlor så småningom. Som jag, vadå? Ska äta upp? Typ själv?"

Tycker på något vis att det känns lite skrämmande.

24 semlor är ändå a whole lot of semlor.

Och hela grejen med att "ta med dem till jobbet och bjuda" är ju fin och allt, men ärligt. Den har ju lite förlorat sin poäng sedan jag blev egenföretagare, faktiskt.

När lär de sig kramas som folk?

Det här med att min yngsta son konsekvent grabbar tag med sina båda nävar i mitt nackhår, sliter mitt ansikte mot sig med övervåld, gnuggar sin öppna mun mot mina kinder och biter i vad helst han får tag i (näsa, öra, kind, what have you) varje, VARJE! gång jag lyfter upp honom... Det kommer mycket snart att göra mig 1. Skallig, och 2. Gråtfärdig.

DET GÖR ONT, SVANTE!!! TROTS ATT DU FÖRSÖKER SKRATTA BORT DET!!!

Mvh
/levande_bitring_80

Vad ska tandläkarn säga?

- Rufus?
- JA?
- Hur länge har du egentligen tänkt ha napp?
- TILL JAG FYLLER FJORTOM.

Psst!

Man kan tävla om ett paket med skitmånga skitbra böcker till ett litet barn på Babyboken.se nu. Just saying.

Topp 5 sträckkollarserier

Hej Lisa! Du verkar snäll och så, och framförallt verkar du och jag dela intresset att sträckkolla på serier. Jag undrar om man får önska sig en sak? Om man får det så önskar jag mig en topp-lista med dina bästa sträckkollarserier. Du kunde skriva om det och så kunde folk kunna kommentera och fylla på men sina bästa serietips och sen skulle jag kunna stanna i sängen och titta resten av livet! /Kajsa

Och, guess what, Kajsa? Man får önska sig något! Här är min laminerade topplista på tv-serier jag blivit som besatt av, och sträckkollat på.

Om man gör en snabb analys av den här listan kan man konstatera att jag gillar spännande serier med komplicerade brott/intriger som liksom nystas upp efter hand, med många oväntade vändningar och cliffhangers i typ varje avsnitt. ELLER! Kärlek i sjukhusmiljö.

Andra serier jag sett och verkligen gillat, men inte riktigt blivit besatt av: Glee, House, Scrubs, O.C, The event, Bones, Medium, Cityakuten, Dexter, 24, The mentalist.

Andra serier jag försökt se, men inte direkt fastnat för: Desperate Housewives, Sex and the city, True blood, Mad men.

Så.

Hur ser era listor ut? Topp 5 sträckkollarserier. Av kalibern "för helvidde, ge mig ett nytt avsnitt, innan jag sliter mitt hår av otålighet". Shoot!

Tjuvtitt: Svantes rum

Det är inte stort, men det är färgglatt. Och det finns en 3D-uggla på väggen! Bara en sådan sak.

Hej bloggen!

Jag har visst inte tid med dig riktigt, för jag har reclaimat mitt sovrum, och kan se på tv-serier i sängen OCH upptäckt ny serie (Damages. MÖCKET BRA!) som jag nu måste knarka i mig så många avsnitt som möjligt av innan ögonlocken faller ihop om några timmar.

Så.

Vi säger så, tycker jag.

HÄJ!

Reclaim the bedroom

Idag är dagen då Svante får ett eget rum. Det vill säga: Vi lyfter bort spjälsängen från vårt sovrum och ställer den i hans istället. Flytten tar typ tjugo sekunder att genomföra, men den innebär att jag får tillbaka mitt sängbord. Och möjligheten att läsa med lampan tänd på kvällarna! Och se på film på projektorväggen! INKLUSIVE LJUD!!! Känner för att Braveheartvråla lite när jag tänker på det.

Han kommer att sova i vår säng på nätterna som vanligt, gissar jag, för det är lite så han jobbar, den här bebisen. Men de där timmarna från det att han somnar i sin spjälsäng första gången på kvällen, tills han vaknar och vill klänga omkring på mig några timmar senare: FREEDOM!

Var så god för info.

Glimtar av en gurklös dag

Som ni tydligt ser: Inte en enda gurka så långt ögonen når. Och! Vi ersatte det förlorade grönsaksintaget med annan grönsak, nämligen majs. Kändes himla smart, faktiskt.

Den gurklösa dagen - så går det

Bortsett från ett mycket kritiskt ögonblick vid frukosten (där låg ostmackan. Där låg gurkan. Där låg kniven. Hör ni hajen-musiken?) där jag i sista sekund lyckades få mig själv att tänka utanför boxen och haffa en paprika istället för Den Förbjudna Grönsaken har den gurklösa dagen hittills gått bra.

För jag menar, ni undrade väl?

Kommer vi att klara en hel dag utan gurka? Ingen vet.

Treåringen i familjen har förresten också en värdelös vecka. Varenda liten händelse i vardagen ("Maten är klar." "Nu är det läggdags." "Här är din napp." "Klockan är sju.") orsakar sammanbrott av sällan skådat slag. (JAG BEHÖVER INNNTE MAT! JAG VILL INNNTE SOVA! DET ÄR FEEEL NAPP! KLOCKAN ÄR INNNNTE HU!). Vid middagsbordet innan satt han och skrek rakt ut i en kvart, ett härligt litet medley av DUMMA MAMMA och DUMMA PAPPA och DUMMA GURKA och DUMMA BORD och gudvetallt. Och dagislämningarna helt plötsligt. THE HORROR! Så himla ledsen och arg och förtvivlad och, jag vet inte, kränkt? För att vi överger honom? När jag frågade honom vad som var fel innan idag tittade han uppgivet på mig och sa helt sonika att "ALLT ÄR NEJ".

Vad kan jag säga?

Exakt min åsikt.

Imorgon får han stanna hemma. Vi ska "SITTA I SOFFAN MED TÄCKET OCH ALLA NAPPAR OCH SE PÅ STORA MAHINER PÅ VITA DATON. HEEEELA TIDEN! OCH INNNTE GÅ UT. OCH INNNTE GÅ TILL DAGIS. OCH INNNTE ÄTA GURKA!"

Speciellt det där sista tycker jag är en fantastiskt bra dagsplan.

Ser med spänning fram emot hur det ska gå.

En hel dag.

Utan gurka!

Galet.

Blir emellertid väldigt uppspelt...

...när jag twittrar till Marit Bergman. Och hon svarar!!! Helt snällt!!! Jag älskar ju Marit Bergman!!! Och nu har vi nästan pratat med varandra!!!

Coolt.

MVH
snart_32

Och så är jag rätt gnällig också

Hej hej!

Den här veckan är jag dålig på allt jag gör. ALLT! (Inklusive typ: ta på mig strumporna.) Och så har jag ful frisyr och bråkiga barn och trist attityd och smutsigt hem och dåligt samvete och fula kläder och inga pengar.

Plus att mina vinterskor läcker som såll.

Hej då!

Gammalt djungelordspråk

"Har man inget vettigare för sig kan man alltid bildgoogla boxervalpar."

Bloggen, do your thing!

Ni vet, killar med stickade tröjor? Som kanske är i 20-årsåldern och har lite rufsigt hår och har gått estetisk linje på gymnasiet och läser böcker på fritiden och hänger mycket på kafé på dagarna och typ gillar film och spelar gitarr eller målar lite? Ni vet, sådana killar?

Jag behöver foton på dem.

Jag försöker göra ett bildspel/trailer till min kommande bok, och har letat igenom hela min freaking fotohistorik utan att hitta några bra koftkillebilder, och hur det är möjligt att jag inte har några sådana övergår mitt förstånd, för HADE JAG INGEN KAMERA, ELLER?!?

Och jag vill inte köpa bilder genom bildbyrå pga fattig, och jag vill inte sno bilder på internet pga snäll, så jag testar den här vägen: du kanske har ett foto som du kan tänka dig att låna ut till mig?

Behöver inte vara regelrätt porträtt, behöver inte vara framifrån ens, behöver inte vara modernt, behöver inte vara i färg, behöver inte vara speciellt snyggt, behöver bara vara en bild på en kille som ser ut som om han gillar stickade tröjor, i vilken miljö som helst, m'kej?

Vore fantastiskt snällt.

Lite om Palatset, då.

Ni är några stycken som undrat vad jag tycker om att Palatset gått i konkurs, eftersom jag hyr kontorsplats där. Och det är ju enkelt. Jag tycker så här: UÄÄÄHHHH!!! Inte för att just jag hyr kontorsplats där (det är ju förvisso trist att kanske bli av med den platsen, för den är fin och bra på alla sätt, men det är ju ändå en liten fjuttgrej i det stora hela) utan för att Palatset var ett sådant fantastiskt, magiskt, överjordiskt fint och häftigt ställe för barn och ungdomar (inklusive ett verkligt barnperspektiv som verkligen inte är så vanligt), och jag tycker att det är så urbota sorgligt att det inte funkade, att det inte kan få finnas en magiskt kulturpalats för unga.

Det har skrivits en hel del om Palatset på sistone, för er som vill veta mer. Både positivt och negativt. Här skriver till exempel Sanna Lundell om inträdespriset (120 kr/person), som säkert sållade bort en hel del besökare från Palatset. Här ger Andreas Palmaer svar på tal och undrar varför just barnkultur förväntas vara gratis, när en biljett till Dramaten kan kosta det dubbla utan att någon protesterar. Och här förklarar grundarna bakom Palatset själva varför det blev som det blev.

Om jag förstått saken rätt finns det fortfarande en chans att någon annan aktör träder in och driver Palatset vidare. Jag hoppas verkligen att det blir så, så att många fler barn får chansen att kuta omkring i den fantastiska miljön och göra film, spela musik, teatersminka sig, spela in radio, göra tv, trycka t-shirts, läsa böcker, skriva tidning, skapa konstiga manicker i verkstäder, se på film, träffa författare och konstnärer och musiker och cirkusartister och gud vet allt, det hoppas jag verkligen.

Var det ungefär det ni undrade?

Miraklet i Örnsberg, del 2

Jag gjorde det! Jag fakking gjorde det!

Morgontränade.

Sprang och lyfte skrot och hade mig, trots att klockan var ingenting. Ingenting, I tell you!

Kommer nu sannolikt inte att kunna jobba på hela dagen pga ÄR I CHOCK, men det får det väl kanske vara värt pga KOMMER BLI SUPERSTARK! OCH SUPERSNABB! Vilken sekund som helst nu kommer konditionen bara PLING! slå i taket, och musklerna svälla till perfekt storlek, övrigt sladder elimineras, och jag kommer att se ut som Kate i Lost.

*väntar med tillförsikt*

Kanske borde fira med årets första semla, eller?

Lisas läsdagbok: Erebos

Detta har jag läst: Erebos, av Ursula Poznanski.

Och det är en: Ungdomsbok om ett jefligt fängslande datorspel, som gör stora delar av Londons ungdomar helt besatta.

Det här gillade jag med den: Den var sjukt spännande! Alltså, på riktigt. Vem kunde ana att jag skulle bli helt fast i en bok om ett datorspel? Inte jag i alla fall. Fick typ tvinga mig själv att börja läsa (bokcirkelsböcker har den effekten på människan ibland) men likt ungdomarna i boken blev besatta av Erebos, blev jag besatt (light) av boken. Ville verkligen veta hur det skulle gå.

Det här gillade jag inte med den: Den rätt taffliga översättningen, det ännu taffligare slutet, och den ganska intetsägande huvudpersonen. Eller vad tusan, egentligen var nog alla karaktärer i boken rätt intetsägande. Men ändå - sjukt spännande bok! Det kommer man ju rätt så långt på.

Man kan ju inte veta säkert förrän man provat. Men man kan ana.

- Nu åker jag och handlar. Vi ses om en stund, Rufus!
- NEJ! JAG VILL FÖLJA MED DIG!
- Jaha, men jag tror faktiskt inte att du orkar det, förstår du. Jag ska handla jättemycket, och klockan är ganska mycket, och jag tror att du kommer att tycka att det är tråkigt och jobbigt. Det är bättre att du är hemma.
- NEJ! JAG TYCKER DET ÄR ROLIGT! JAG ÄR INTE TRÖTT. JAG ÄR JÄTTESTARK. OCH JÄTTESNABB! JAG SKA LÄLPA DIG ATT HANDLA, MAMMA.
- Mhm.
- JAG SKA FÖLJA MED DIG.
- Mhm.
- DET SKA JAG.
- Vill du verkligen det?
- JA.
- Är du säker på att du orkar då?
- JA!

Trettio minuter senare, med ungefär 80% av inköpslistan kvar:

När han bara var ett litet skrutt

För prick tre år sedan. Sju timmar gammal, och jag hade fortfarande inte somnat, trots att jag inte sovit på nästan två dygn. Jag minns att mina ben skakade i flera timmar efter att han föddes, och att jag la på mig filt efter filt. "Fryser du?" frågade barnmorskan, men jag tror mest att jag var chockad. "Hur tycker du själv att förlossningen gick?" frågade hon också, och det kunde jag inte svara på, jag vet inte om jag kan det nu ens, tre år senare. Fast så här: Hade någon nämnt "sugklocka" under Svantes förlossning drygt två år senare så hade jag fått panik.

Vad små de är när de är helt nya.

Man slutar liksom aldrig förundras över det.

"Tycker du han känns som en Rufus, då?" sa jag till Gustav och han sa "ja-aa", och sedan var det så det var, vi hade en Rufus, for life, och han skulle bo hos oss.

Jag blir, som ni märker, fortfarande helt blödig när jag tänker på storheten i det.

Hittills idag

Känt bitterhet och besvikelse över att världscupstävlingarna börjar så himla sent på dagen jämt. Tio. Elva. Pffft! Tycker 06.00 hade varit lagom.

Som ljuv musik i mina öron

En lite intressant inredningsdetalj vi testade under kalaset, förresten: Badkaret fyllt av smutsig disk. LÄCKERT! Igår blev det en vattenläcka någonstans i området här, och vattnet stängdes av. Himla spännande, när man förbereder kalas för 25 personer. Man bara: Men, alltså, var ska folk kissa? Hur gör vi allt kaffe? Och var gömmer vi disken?

En halvtimme innan gästerna kom slogs vattnet på igen.

Ljudet av rinnande vatten låter rätt trevligt, faktiskt.

Tänkt på det?

Glimtar av en treårsdag

Idag fyller ett av Sveriges absolut bästa barn tre år, så vi har fik..., förlåt, firat. Om vi är trötta nu? Ganska så. Om vi är sugna på något sött? Inte så jätte.

Boende i New York? Någon?

Yo, bloggvärlden! Ni som kan och vet allt. Sitter ni inne på ett trevligt boende i Brooklyn också, eller? Som vi kan få bo i under maj i år?

Ni förstår, vi går omkring här och drömmer om att åka till New York i en månad i vår. Hela (skötsamma och fantastiskt trevliga) familjen. (Eller, egentligen. Vi kan åka i höst också, för den delen. Vi är egentligen inte så himla kinkiga. Men helst maj!) Och ska man göra det behöver man ju onekligen någonstans att bo. Right?

Vi kan tänka oss att byta boende. (Vår Stockholmsfemma + asfint torp på svenska landsbygden mot lya i New York.) Eller hyra. Eller å, låna! Låna går också bra.

Tips? Råd? Kontakter att testa? Något vi borde veta?

Hit me with it! Förslagsvis på mejl: onekligenblogg@yahoo.se

Så blir jag så tacksam att jag nästan går av på mitten.

Till tryck

Jamen, sådär ja! Nu har jag på riktigt lämnat "Allt jag säger är sant" åt sitt öde för sista gången. Nu ska boken tryckas. Och sedan ska jag få den färdig i min hand. Med pärmar och allt. Utan minsta hemskt korrfel*. WITTAWII! Det kommer att bli en glädjens fest, det.

*Yeah, right. Som om det någonsin händer.

Med vänlig hälsning "kluven_80"

Och den inre krisen som drabbar en när man precis publicerat ett inlägg som berör läsk och små barn, och dessutom avslöjar det faktum att jag lät det lilla barnet smaka på läsken, guuud, SOCKERCHOCKEN, OANSVARIGHETEN, vad ska ni tänka om mig, etc, etc, etc.

Och den inre krisen som drabbar en när man precis avslöjat att man fått en inre kris över att man låtit sitt barn smaka på läsk, guuud, PRÄKTIGHETEN, TÖNTIGHETEN, vad ska ni tänka om mig etc, etc, etc.

Saker som inte är lika

Det här med att det lilla vegobarnet jag närt vid min barm tror att "läsk" heter "fläsk". Det är ju ändå en källa till humor, tycker jag.

"DRICKER DU FLÄSK, MAMMA?"

Eh, nej.
Det gör jag inte så ofta.

"JO, DET GÖR DU. FÅR JAG SMAKA? JAG TJOJ KANSKE JAG GILLAR FLÄSK OCKSÅ, FAKTISS."

*tar en försiktig klunk*

"OJ. DET GANSKA STARKT ATT DRICKA FLÄSK! OCH LITE GOTT."

Strö lite strössel på mig är du vänlig

Alltså, mängden strössel överallt i mitt kök just nu! Rätt så himla enorm, faktiskt. Man kan (om man är på sitt snällaste humör) säga att jag "dekorerat köksgolvet". Blev "ganska fint". Om man inte är på sitt snällaste humör kan man istället säga att "det ser ut som att helvetet brutit loss i köket" och att jag "eventuellt borde få lite stryk om jag inte städar upp".

Man kan välja linje där lite.

Själv ligger jag i soffan och känner mig odrägligt nöjd. Själva bakverken där strösslet egentligen borde ha hamnat - cakepops till Rufus kalas - blev nämligen så sjukt gulliga att jag typ vill gifta mig med mig själv och ha cakepopsen som brudtärnor. Eller ja, om man bildgooglar cakepops och jämför resultaten som kommer upp där med mina bakverk så kanske jag egentligen borde slopa det där med bröllop och förpassa mina cakepops till soporna. Men vem i hela världen skulle få för sig att bildgoogla cakepops? Just det, ingen. I'm safe. Ni kan kalla mig cakepoplisa från och med nu om ni vill. Det går bra.

Och ja, just det! Kom nu inte här och be om att få se bild på underverken, för det förstår ni väl att ni kommer att få vad det lider, vare sig ni vill eller inte? Herregud, man bakar inte cakepops i flera timmar utan att se till att dokumentera dem ordentligt. Tro mig.

Lisas läsdagbok: Min kamp 1

Detta har jag läst: Min kamp 1, av Karl Ove Knausgård.

Och det är en: Självbiografisk romansvit i sex tjocka delar, varav det här är den första delen.

Det här gillade jag med den: Tusen grejer, men allra mest: Att den känns så brutalt ärlig. Man är ju för farao inne i huvudet på karln! Och han försöker inte försköna någonting (inbillar jag mig), det är helt befriande. Kommer på mig själv med att vilja veta mer hela tiden, inte alls så som några av er varnade för, att jag skulle tröttna på navelskåderiet.

Det här gillade jag inte med den: Att texten ibland blir otroligt kompakt, det är sida upp och sida ner med detaljrika miljöbeskrivningar (jag hatar ju miljöbeskrivningar!) och tankar och svåra resonemang som jag inte mäktar med, och ibland orkar jag inte hålla koncentrationen uppe, utan märker att jag skummar texten efter att den ska få fart igen. Samtidigt hade jag inte velat vara utan de där delarna heller, tror jag. Även om jag bara skumläser dem.

Han som fyller 3 på lördag har talat. Rätta er, världen.

- ÄR DET LÖRDAG IDAG?
- Nej, idag är det onsdag.
- NÄHÄ, DU!!!
- Joho, du.
- NEEEEJ!!! DET ÄR LÖRDAG IDAG.
- Nej, idag är det onsdag. Sedan blir det torsdag, och sedan fredag och sedan är det lördag. Så är det bara. Det är inget man kan bestämma över.
- NEEEEJ SA JAG, MAMMA!!! JAG KAN BESTÄMMA DET, FAKTISS. DET ÄR LÖRDAG PÅ FREDAG!!!

Var det där mitt längsta inlägg genom tiderna?

*väger isf upp*

Svar, svar, här var det svar!

Hur ser ditt kök ut?
Svar: Det ser ut som ett vitt, nybyggt, vanligt hyresrättslägenhetskök med halvöppen planlösning mot vardagsrummet. Just nu utan disk! Det händer inte så ofta.
Hur blir man så där mysigt cool eller coolt mysig som du verkar vara?
Svar: Man övar fem minuter varje morgon och fem minuter varje kväll. Och så är man noga med att äta sin potatis!

Vilka jobb har du haft?
Svar: Jag har städat flygplan/flygplats. Jobbat på gruppboende. Och på äldreboende. Och som personlig assistent. Och på gym!!! Och så har jag jobbat i bokhandel. Till exempel på Pocket shop. Älskar Pocket shop!!! Och så har jag jobbat som journalist på Smålandsposten och Kamratposten. Varit redaktör på Barnens Bokklubb och på bokförlag. Och så har jag frilansat som skribent. Och nu måste man väl säga att jag jobbar som författare? Ja, det måste man nog faktiskt.

Hur många år skiljer det mellan kidsen?
Svar: Det skiljer 2 år och 4 månader.

Hur var det att gå från ett barn till två barn?
Svar: För mig var det en relativt okomplicerad process, ändå. Lite fler (cirka 1 st) att ta hand om, bara, men annars rätt lugnt. Tycker det var MYCKET jobbigare/mer omvälvande/större omställning att få första barnet än andra. Känner mig inte så tvåbarnschockad! Bara lite barnchockad i största allmänhet.

Vilken är din absoluta favoritplats?
Svar: Jag gillar verkligen min säng. Alltså, verkligen.


Vem var du när du var ung (typ efter-gymnasiet-ung)?
Svar: Jag var ungefär samma, fast jag lyssnade mer på musik, pysslade en del och skrev oftare handskrivna brev. Och så bodde jag ju i Paris! Det gör jag alldeles för sällan nu. Men annars så - ungefär samma lika. Fast jag funderade väldigt mycket på vad jag skulle bli när jag blev stor. Det gör jag faktiskt inte så ofta längre.

Är du bra på att laga mat?
Svar: Ganska.

Vilket är ditt bästa recept?
Svar: Den mest uppskattade rätten jag kan är parmesanfyllda portabellosvampar. Då proppar man portabellosvampar fulla med en gegga gjord på smör, parmesan, vitlök och peppar. Och så ställer man in dem i ugnen i en kvart. Blir sjukt gott. Jag svär.

Tänker du verkligen lika mkt på vita trägolv som förr?
Svar: Nej. Men kanske en gång i veckan?

Vilka är dina favoritserier?
Svar: Greys anatomy! Och typ alla andra som utspelar sig på sjukhus. Är också/har också varit i det närmaste besatt över Lost, Prison break, Homeland och The Killing.

Ja, varför gör du det? Sover med gosedjur i sängen?
Svar: Lite på grund av URGULLIG!!! Och resten på grund av gammal vana och "ergonomiska" skäl. Har man sovit med en gosedjurshund uppallad på ett speciellt sätt under huvudet i 32 år hittills, så har man.

Vilken bok och låt skulle du ha velat skriva?
Svar: Harry Potter (på grund av SKITRIK!!!) och någon av Jakob Hellmans låtar (på grund av GENIALA!!!)

Hur kom det sig att Rufus fick heta Rufus och Svante fick heta Svante?
Svar: Det var de enda två killnamnen som Gustav och jag gillade båda två när vi diskuterade namn.

Och vad heter dom i mellannamn om dom har några?
Svar: Rufus heter Arvid och Olle också, och Svante heter Ragnar och Edvin.

Vad är det bästa med att skriva ungdomsböcker?
Svar: Det bästa med ungdomsböcker är att de handlar om ungdomar. Det är en mycket tacksam/rolig/spännande tid att skriva om!

Vilken ungdomsbok, bortsett dina egna, kan du rekommendera en ointresserad snart 16-årig tjej?
Svar: Hungerspelen, av Suzanne Collins. Blir hon inte fast i den och besatt av att läsa vidare är det tyvärr kört.

Varför blir man som man blir?
Svar: 42. Eller: Huuuuur ska jag veta det?

Hur går det med tränandet?
Svar: Förtvivlat dåligt!

Hur kändes det att publicera din första bok?
Svar: Förtvivlat bra! Jag höll på riktigt på att dö lite av lycka när jag tog upp boken ur kartongen och såg mitt namn på framsidan av pärmarna.

Är det My, my, my Sharona (som är din favoritscen i Reality Bites)?
Svar: Ja, den är ju lätt en av de bästa scenerna i alla fall.


Hur länge har du skrivit?
Svar: Sedan alltid.

Har du blivit vän med Knausgård än?
Svar: Ja, vi är polare! Jag har bara femtio sidor kvar, och jag gillar den.

Vad handlar nästa bokprojekt om?
Svar: Jag har... fem böcker som jag planerar att börja skriva på/precis har börjat skriva på just nu. De handlar om väldigt olika saker, och det är ju en himla tur det, för annars hade jag fått skriva in mig själv på hispan på grund av FÖRVIRRAD!!! väldigt snart.

Baserat endast på utseendet, vem skulle du rösta på i Finlands kommande presidentval? Svar: Jag tycker att den här kvinnan ser rätt sympatisk ut. Är hon det?


Hur mycket fick du tjata på olika förlag för att få Det är så logiskt, alla fattar utom du antagen?
Svar: Jag tjatade inte alls! Jag fick ett mail från en förläggare på Rabén och Sjögren som hade läst min blogg och undrade om jag inte kunde tänka mig att skriva en ungdomsbok, dog av smicker, skrev halva boken, skickade in den halvan till henne och fick ett kontrakt. Det är så sjukt lyxigt att jag nästan skäms över det.

Vilken segergest gjorde du när boken blev antagen?
Svar: Min vanliga! Det vill säga satte mig i soffan och stirrade chockerat ut i luften och sa shit vad sjukt, shit vad sjukt, shit vad sjukt jättemånga gånger på rad. Funkar i många olika sammanhang! Jag gjorde till exempel samma när jag fick reda på att jag var gravid.

Kan du inte ge lite smarta skrivtips till oss "wannabe-Lisa-författare"?
Svar: Jo, det kan jag! Om du kommer på min skrivkurs eller bokar in mig på ett författarbesök. Eller förlåt, det där var drygt. Jag kan ge mitt bästa tips for free: Läs in dig på den typen av bok du vill skriva. Läs och läs och läs och läs och läs! Okej?

Är det den scenen när Ethan plötsligt blir allvarlig, och säger hur mycket han älskar Winona (som är din favoritscen i Reality Bites)? You break my heart again and again but I love you.
Svar: Nä. Fast den älskar jag också. Men inte lika mycket som den här och dansklippet här ovanför.

Hoppas vi kan uppföra oss

Det är en stor dag idag, people! Kanske ni inte visste, men det gör inget, för nu talar jag ju om det för er. Anledningen till uppståndelsen är att Rufus ska på sitt livs första efter-dagis-playdate hos en dagispolare. Fattar ni? Han ska leka. Med en kompis. Det kommer nästan tårar när jag tänker på det, gud vad stor han blivit, etc, etc, etc. För säkerhets skull ska jag och Svante följa med också. Svante ska leka med bebisen i familjen, och jag ska le... förlåt, umgås med mamman i familjen.

Känns mycket, mycket spännande! Bland annat för att jag aldrig varit i en villa i Mälarhöjden förut. Tror ni de har hela huset fyllt av fina brädgolv? Kanske, va? Förmodligen, rent av?

*djupandas lugnande och påminner mig själv om att jag älskar vår hyreslägenhet, samt att det inte är speciellt klädsamt med avundsjuka*

Vi får se lite hur det går det här, känner jag.

Hörs sen!

Frågestund, här var det frågestund!

Sådär. Nu är datorn tillbaka. Och den funkar! Rufus blev så lycklig att han skrek rakt ut på tunnelbanan när han såg den i min väska. JA!!! VITA DATON! SER DU, MAMMA, VITA DATON!!! Som om jag haft Jesus Kristus himself där under vagnen.

Tråkigt nog har jag ändå inget att blogga om, verkar det som.

Kan ni inte fråga mig något?

Om vilken scen i Reality Bites som är min favoritscen, varför jag sover med gosedjur fastän jag är över 30, hur många gånger jag snutit mig hittills idag eller om jag fortfarande tänker dagligen på fina brädgolv? Eller så.

Så svarar jag.

UPPDATERING: Ni är roliga, ni! Men nu får det vara slut på frågestunden! Svaren kommer innan natten faller, lovar och svär.

Men det är lugnt. Jag ska hämta ut den imorgon igen.

Hej bloggen!

Det här med att min dator är inlämnad på service. Det går ut ganska mycket över dig, det.

Mvh
Hatarattbloggafråntelefonen_80

Bilderboksretro 60-tal

Titta här då! Jag har varit på förlaget och hämtat ett förhandsexemplar av "Bilderboksretro 60-tal" som släpps om två veckor. Kändes ju lite som att få en påse godis i händerna mitt i snöslasket. Och det gillar man ju!

Det här är den andra bilderboksretroboken i en serie om fyra som jag varit med och gjort. Den om 50-talet finns redan, senare i vår släpps en om 70-talets bilderböcker, och framåt hösten en om 80-talets. Förlaget säger: Fina böcker för alla som gillar retro, gillar bilderböcker, eller vill bli nostalgiska. Och det säger ju förlaget rätt i! Här kan ni läsa mer om ni vill. Och här kan ni bläddra och tjuvläsa lite!

Och det kommer att kännas skönt

Vad jag gör idag: Läser manuset till "Allt jag säger är sant" för allra sista gången i löspappersform och stryker och rättar och pillar och granskar och suckar, för gud vad trött jag är på texten nu, jag vill bara skjuta iväg hela högen med papper över bordet och aldrig mer se åt den igen.

Nästa vecka skickas boken till tryck.

Har sagt A, säger B

Okej.

Känns ju lite underligt att skriva ett inlägg från akuten, försvinna från bloggen i över ett dygn, och sedan aldrig nämna det igen. Så. Falsk krupp! Var det Svante fick. Han mår bättre nu. Men det är läskigt det där med andning! I synnerhet när den inte verkar funka som den ska. När den lille, lille korven hänger på ens axel och kippar efter luft och låter som en katastrof i luftvägarna. Då är man (jag) inte så tuff. Om ni undrade.

Men! Nästa gång (utgår kallt från att det här är en återkommande grej) provar vi att sitta på balkongen i kylig nattluft/bära omkring/palla upp/stå i ångan i duschen med honom innan vi går till akuten. (Säger jag nu i dagsljus, med en unge som andas någorlunda normalt.) Det verkar ju kunna funka, det också.

Ni är snälla som ger tips!

Det vet ni, va?