Tjuvtitt: Mega vego

Ser ni hur tjock den blev? Här utgår jag alltså från att ni uppmärksamt glott på den enormt breda ryggen på första bilden, för whoa! Jag kan inte komma över knubbigheten!

"Mega vego" är ju en sammanslagning. Här hittar man alla recept från "Mera vego", alla recept från "Ännu mera vego" plus att vi gjort ungefär 20 nya recept (på bilderna här ser poké bowl, 15 x pålägg, Pulled portabello, Nudelsallad med halloumi, Vegoceasar och vegansnickers) och klämt in lite nya texter (till exempel "Budgetvego", "Så blir du en köksninja" och "Måste man älska grönsaker?").

Ungefär hälften av alla de hundratals recepten i boken är lakto-ovo-vegetariska. Resten är märkta med stämpeln "veganvänlig".

Och grundtanken när vi gjort recepten och boken är att ledorden: Enkelt, vardagsvänligt, hela familjen. Det betyder till exempel att vi har undvikit att använda ingredienser som kräver att man går till specialbutiker. Och att vi har delat in recepten efter hur lång tid de tar att laga. (Mest poppis är kapitlet "Kaos", med rätter som tar mindre än en halvtimme.) Plus att boken är fylld av tips och trix på hur man får alla runt borde att vilja smaka på maten!

Detta betyder: Över 300 sidor vegoinspiration! För den som inte är vegetarian, men vill äta mera grönt. Och för den som är vegetarian, men vill ha nya rätter på sin repertoar. Ett specialtips är att ge bort hela härligheten till någon som kanske just flyttat hemifrån. Jag tycker helt subjektivt att det är en bra första kokbok, med recept som är lätta att följa.

HOPPAS NI BLEV HUNGRIGA NU! Det blev jag.

Boken finns att köpa i bokhandeln, till exempel här eller här.

Nu är jag sådär mätt igen

Foto: Ulrika Pousette

Sexton fotade rätter till - check! Snart är vi faktiskt klara. Jag kommer att minnas dessa fotodagar som ett av de roligaste jobb jag någonsin gjort, herregud, få stå i det där fina, fina köket och laga mat och typ duka fint en hel dag. Så himla kul!

Har ni något vegetariskt önskerecept som ni skulle vilja fanns med? (Typ: "Åh! Jag har alltid önskat mig ett bra recept på lite matigare plättar!" eller vad ni nu kan tänkas ha önskat er.) Eller någon vegetarisk rätt som ni själva brukar laga som förtjänar en plats i boken? Tipsa gärna! Typ nu! För snart är det kört, då börjar finliret med texterna och layouten.

Nästa höst är det tänkt att boken ska släppas.

Att skriva en kokbok

De senaste två dagarna har vi fotat mat till vegokokboken igen, så nu är jag: 1. Mätt och 2. Trött. Men det är mycket kul! Vi håller till i fotografens studio, och hennes stora studiokök. På morgonen kommer jag och Sara dit som två packåsnor med multipla papperskassar mat, och sedan parkerar vi oss i köket och lagar åtta rätter per dag, som fotografen fotar. När vi kliver in i köket i ottan är det helt rent och snyggt. En timme senare ser det lite ut som ett bombnedslag, men hey! Vi städar efter oss sedan.

Det blir snyggast om maten är preciiiiiis nylagad när man knäpper bilden, så under tiden som en av oss står i köket och lagar springer den andra omkring och väljer tallrikar, dukar, pynt och sånt, och bestämmer ihop med fotografen hur maten ska läggas upp och hur bilden ska komponeras. Sedan - ut med maten till kameran, kanske pensla med lite extra olja så den ser så där glansig och god ut, och klicketi klicketi, kolla bilden i datorn om vi blir nöjda, och sedan börja om igen.

Ja, och så äter vi.

Hela tiden.

Jag skulle säga att det där med ätandet är en av de allra bästa grejerna med att skriva kokbok hittills. Det, och att få gå på stan och köpa tallrikar på arbetstid.

Vi har fotat hälften av recepten nu!

Jag tror det kommer bli bra, det här.

Okej, vegokokboken, let's do this

Och det är alltså inte bilden i bloggen som ska vara med i boken, emedan den är knäppt med mobilkamera av en prao.

Du käre värld, den här veckan alltså. Den är ju lite av ett skämt i all sin härlighet. Kalendern är förvisso bara fylld med roliga stressmoment (bokmässor och sånt), men likväl, ett stressmoment är ändå alltid ett stressmoment, oavsett hur roligt.

Men idag har vi i alla fall börjat fota mat till vegokokboken! Himla spännande, det. Sex rätter hann vi laga, styla och fotografera (samt, till viss del, äta upp) innan dagen visst var slut. Jag tror det kommer att bli bra. Kände mig i och för sig mest som en praoelev som vimsade omkring i fotostudion utan att riktigt veta vad och hur jag borde hjälpa till med saker, men hey! Praoelever har ju också sin charm, visst? VISST?

Imorgon fotar vi igen.

Mitt mål är att känslomässigt avancera från prao till åtminstone betald praktikant under natten.

Det kan gå, jag är inte rädd.