tisdag, september 11, 2018

Kära jobbdagbok (31)

Jag lever ihop med en man som har system för allt. Ett är att han infört mejltid för att optimera sin arbetstid. Jag har bara lyssnat med ett halvt öra när han pratat om detta, för mejlsystem provocerar mig tydligen helt orimligt mycket, men jag tror att det är att han kollar mejlen en gång om dagen, och svarar på de mest akuta om han hinner under avsatt tid. EN GÅNG OM DAGEN! Min motsvarande siffra är väl en miljon. 

Detta är hur mitt mejl"system" är: Ha mejlprogrammet ständigt öppet, avbryta allt jag gör och läsa varje nytt meddelande direkt när jag ser det, så ofta jag kan svara med vändande post, chop chop. Bortgjort. Ibland säger folk "gud, vad snabb du är!" när de får mejl av mig och då nästan spricker jag av stolthet, emedan" snabb på mejl" tydligen är så nära en kärleksförklaring jag tycker man kan komma i arbetslivet. Jag älskar "snabb på mejl". Skämtar inte. 

(Att jämföra med exempelvis "vi kan väl höras på telefon", hohoho, NEJ.)

Vet verkligen inte vad jag vill med denna ultranya spaning ("har ni hööört, det finns folk som föredrar meeeejl!"), men jag hörde just mig själv extremt kärleksfullt beskriva en människa jag har mycket kontakt med i jobbet med orden "hon är snabb på mejl!". Som om det var hennes främsta egenskap som anställd människa.

Made me fniss.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vad härligt att höra! :D Att svara med vändande post - imponerande!

Min man funkar precis tvärtom, han läser typ aldrig mail så när han väl ska läsa tar det en dag att bara sortera upp dem. SEN börjar han läsa - bakifrån - och svarar när han hinner. OMG! Haha. Det har gått så långt att några av hans vänner mailar mig istället när han inte svarar. Hihi. Stör mig väl inte egentligen, men de här mailläsardagarna är han inte speciellt glad och tycker det känns jobbigt.

Cecilia sa...

Tänker ungefär fyrtioåtta gånger i veckan att jag verkligen verkligen borde införa ett system. Kolla ett par gånger före lunch, ett par gånger efter lunch. Det GÅR bara inte. Och tänkte senast i förmiddags: Nu har jag lagt ner en hel hemmajobbartimme BARA på att svara på massa mejl. Det är ju inte klokt.

Lisa sa...

Cecilia, undrar om du (vi) jobbar i en bransch som är extra kär i mejl? Skrivande människor etc. För mig är det inget problem att svara på mejl direkt, för så himla många får jag liksom inte på en dag. Men jag kan tänka mig att din mejlbox är av annan kaliber.

Anonym: Åh, herregud, blir helt stressad av att LÄSA det här. Säg åååååt honom! Du ska väl inte behöva sköta hans kommunikation med vänner?

Ylva sa...

Haha! Här passar ett citat ur Farmor dör av Malin Wollin:
Men så ringer det på dörren. Jag har alltid tänkt att den värsta sortens människa är den som ringer upp när man skickar sms, istället för att bete sig som en normal person och sms:a tillbaka. Och nu svarar han alltså på mitt sms genom att komma förbi. Som att besvara ett handslag med att kasta av sig kläderna. (Sid.200-201)

Ylva sa...

Anonym. Haha! Jag har ungefär samma fenomen hemma. Min man har inte Facebook och hans vänner kontaktar mig där eller med SMS, för jag svarar snabbare. Å andra sidan svarar inte jag i telefon och öppnar inte dörren hemma, för det är nästan bara säljare...

Cecilia sa...

Så kan det nog vara. Många många mejl blir det. Och när man jobbar på en ganska stor arbetsplats är det ett jäkla massa cc:ande åt alla håll. Blir tokig på det. Å andra sidan är det väldigt sällan det ringer okända folk nuförtiden. Mejlen kan man ju ändå svara på när det passar. (Ibland passar det aldrig, och efter ett tag kanske man råkar radera. Kanske.)