Medan jag leker

Jag startade ett matinstagramkonto –> @meravego.se 

Det gjorde jag enbart grundat på avundsjuka (alla andra får ta så fina matfoton hela tiden!) och lust (jag tycker det verkar kul att laga mat och ta kort på den!). Mina två främsta drivkrafter här i livet, alltså.

Det är ju väldigt kul med instagram på så vis att det funkar lite som en lekplats för hobbyfotografer. Jag hade till exempel inte velat eller kunnat ta på mig att fota mat (eller fota whatever) för en bok eller så, för jag kan verkligen inte tillräckligt om ljussättning eller redigering av bilder eller utrustning eller vad som helst för att det ska bli proffsbra. Men på instragram känner jag inga krav på proffsbra. Så där kan jag leka fritt. Det blir bra ibland och fult ibland, och kanske får någon vegetariska middagstips på köpet under tiden jag leker.

Har alltid tyckt att foto har varit kul på nivån: Läste det som tillval på gymnasiet, hade egen mörkerrumsutrustning som jag slabbade med i bastun hemma när jag var tjugo, har ägt systemkameror och använt dem. Men sen instagram kom har det liksom blivit en daglig grej jag håller på med på ett helt annat sätt än innan. Jag har inte ens tänkt på det själv? Men jag glömde mitt kamerabatteri på Öland nu, och har inte kunnat använda min storkamera på fyra dagar, och varenda en av de fyra dagarna har det varit ett problem.

Fräckt, ändå.

Tjuvtitt: Mega vego

Ser ni hur tjock den blev? Här utgår jag alltså från att ni uppmärksamt glott på den enormt breda ryggen på första bilden, för whoa! Jag kan inte komma över knubbigheten!

"Mega vego" är ju en sammanslagning. Här hittar man alla recept från "Mera vego", alla recept från "Ännu mera vego" plus att vi gjort ungefär 20 nya recept (på bilderna här ser poké bowl, 15 x pålägg, Pulled portabello, Nudelsallad med halloumi, Vegoceasar och vegansnickers) och klämt in lite nya texter (till exempel "Budgetvego", "Så blir du en köksninja" och "Måste man älska grönsaker?").

Ungefär hälften av alla de hundratals recepten i boken är lakto-ovo-vegetariska. Resten är märkta med stämpeln "veganvänlig".

Och grundtanken när vi gjort recepten och boken är att ledorden: Enkelt, vardagsvänligt, hela familjen. Det betyder till exempel att vi har undvikit att använda ingredienser som kräver att man går till specialbutiker. Och att vi har delat in recepten efter hur lång tid de tar att laga. (Mest poppis är kapitlet "Kaos", med rätter som tar mindre än en halvtimme.) Plus att boken är fylld av tips och trix på hur man får alla runt borde att vilja smaka på maten!

Detta betyder: Över 300 sidor vegoinspiration! För den som inte är vegetarian, men vill äta mera grönt. Och för den som är vegetarian, men vill ha nya rätter på sin repertoar. Ett specialtips är att ge bort hela härligheten till någon som kanske just flyttat hemifrån. Jag tycker helt subjektivt att det är en bra första kokbok, med recept som är lätta att följa.

HOPPAS NI BLEV HUNGRIGA NU! Det blev jag.

Boken finns att köpa i bokhandeln, till exempel här eller här.

Veckans vegovideo #9 - Barn & ny mat

Det är dags för den sista filmen i serien Veckans vegovideo, och den handlar om barn, smak och ny mat. Har gjort mitt bästa för att komprimera ihop mina och barndietisten & proffset Sara Asks bästa knep på hur man får kräsna barn att våga smaka på ny (eventuellt vegetarisk) mat i ett filmklipp på under fyra minuter. Enjoy! Och tack för den här filmperioden. Det var kul.

Veckans vegovideo #8 - Tofu

I veckan var jag och Sara i Linköping och föreläste för ett gäng glada personer som var sugna på att börja laga mer vegetariskt hemma, och sen lagade vi mat ihop efter föreläsningen. Det var himla roligt! Har inte fnissat så mycket på jobb på länge. Inte minst var det kul när flera (av varandra oberoende personer) kom fram efteråt och bara: "Det här med tofu, alltså... Kan vi prata lite till om det? Liksom... är du helt sääääker på att man kan äta det? Och göra något gott av det?"

Verkar som om tofu fortfarande har lite att jobba med innan det slår brett i stugorna.

I alla fall: Veckans vegovideo och recept (på sesampanerad tofu, som är mitt favoritsätt att tillaga tofu på för tillfället) ligger uppe på meravego.se

Prova i helgen?

Veckans vegovideo #7 - Paneer

Till alla som någon gång tänkt tanken att det vore gott att kunna göra en egen palak paneer. Puss & kram! Recept på meravego.se

Veckans vegovideo #6 - Protein

Hur är det nu igen då, finns det något protein i vegetarisk mat? Eller finns det risk att man får proteinbrist av att inte äta kött? Vi har alla (hehe) svaren! Recept och allt på meravego.se

Veckans vegovideo #2 – baljväxter

Kan man göra nåt kul av baljväxter? Finns det någon lins som känns lyxig? Och hur gör man en god bolognese utan köttfärs?

Veckans vegovideo handlar om ärter, linser och bönor och jag skulle nog ändå vilja sticka ut hakan och säga att den är rätt mycket roligare än den låter. Och så har vi lagt upp den här texten om baljväxter på meravego.se också! Kolla supergärna och säg om ni hittar något ni tycker vi borde ändra eller lägga till eller ta bort.

Veckans vegovideo (och en sajt!)

Voilà, ett pyssel jag ägnat mig åt de senaste veckorna: En sajt! Där kommer vi att lägga upp veckans videoklipp, och fylla på med recept och läsning eftersom. Adressen dit är meravego.se, klicketi klick!

Och violà ännu mer: En första vegovideo! Det kommer att bli några stycken, minst fem. Kanske fler. Jag har kul. Förhoppningsvis blir åtminstone någon som tittar på videoklippet 1. På gott humör, och 2. Sugen på vegetarisk mat, och i så fall är jag: nöjd.

Tjuvtitt: Ännu mera vego

Den är här nu! Uppföljaren till Mera vego heter (of course) Ännu mera vego, och det är jag och Sara Ask som gjort recept och skrivit texter, Ulrika Pousette som tagit alla bilder, och Katy Kimbell som gjort formen.

Jag skulle vilja påstå att det här är en kokbok för alla som vill ha ny vegoinspiration i köket. Den passar både den som redan är vego (och är trött på sina gamla vanliga recept), och den som inte alls är vegetarian (men vill börja laga lite mer vegetariskt, och inte vet riktigt hur eller vad). Eller för den arma krake som är förälder till ett barn som plötsligt deklarerat att hen blivit vegetarian, för den delen.

Vi har haft hela familjen i åtanke när vi gjort recepten, och i den bästa av världar passar därför rätterna både små barn, stora barn och vuxna. Recepten är indelade efter hur lång tid matlagningen får ta - och här finns både kaossnabba recept, vanliga vardagsrätter, festliga helgmåltider, och mat för speciella tillfällen (TILL EXEMPEL JUL, som ju känns hyfsat aktuellt, no?)

Grunden i recepten är lakto-ovo-vegetarisk, och det betyder att en hel del av rätterna innehåller mjölkprodukter och ägg. De recept som är veganska (alltså helt fria från alla slags animaliska produkter) eller lätta att vegananpassa har vi märkt med en stämpel. Den stämpeln sitter på mer än hälften av recepten. Det finns inget "låtsaskött" som quorn eller sojabitar eller fejkbacon i något av recepten.

Och så får man lite tips och trix mellan varven också! Till exempel kring var man hitta järn i vegovärlden, hur man familjeoptimerar sin måltid, hur man blandar egen tacokrydda, när olika grönsaker är i säsong, och hur man lättast får ut de röda kärnorna ur ett granatäpple. Och så får man lära sig göra palak paneer! Mm... palak paneer.

Från och med nu går den att köpa i bokhandlar och på nätet! (Eller via mig om man vill ha en signatur i. Då klickar man här.) Jag håller alla tummar jag har för att ni ska tycka om den.

*SWOSH*

Om jag fick en penny för varje gång jag lusläst texterna i den här de senaste dygnen... och ändå har jag väl säkert missat någon himla vårlök* någonstans. MINA NERVER! Men nu är vi klara. Vi är det.  Vi är faktiskt det! Och. Boken. Är. Skickad. Till. Tryck. (Jag vill tacka livet.)

*salladslök, vi menar salladslök, jag svär

KONFETTI ÖVER HEMMAKONTORET!

Och den delade dropboxmappen

(Foto: Ulrika Pousette)

Vi skriver alla texterna till "Ännu mera vego" nu, jag och Sara. Vår arbetsfördelning är ungefär så här: Sara skriver ner receptet, vad som är i rätten vi kommit på, och instruktionerna för hur man ska genomföra tillagningen. Sedan lägger hon receptet i vår delade dropboxmapp. Jag öppnar det, skriver ingress och fluffar till språket så tonen blir som vi vill ha den. Och så markerar jag de stycken där jag tycker Sara tippar över och blir för nördig som dietist och skriver "stryk?" i kanten och lägger tillbaka receptet i mappen. Och så vandrar varje recept så där mellan oss några varv. Ibland gör vi omvänt också. Då skriver jag först, och sedan går Sara igenom och kollar om jag har ljugit när det gäller näringslära och markerar stycken där jag fluffat för mycket, och lägger till sådant som jag missat. Imorgon ska vi vara så färdiga att vi kan skriva ut hela högen med recept i varsin bunt, har vi tänkt. Och sen ska vi ägna varje matlagningstillfälle under resten av sommaren åt att provlaga alla rätter fram och tillbaka och kors och tvärs och gång på gång och se så alla mått stämmer och instruktionerna är tydliga.

TJOFADERITTAN, LAMBO!

Min familj borde lovprisa marken jag går på lite oftare än de gör, tycker jag. Eller åtminstone sluta envisas med att påpeka att den vällagade mat jag så omsorgsfullt ställer på bordet varje dag ser ut som bajs. För det är ju verkligen inte ens sant.

Nio fotodagar senare

Hallå, internet, hur är lääääget?

Jag har kravlat mig upp ur det lilla jobbhål jag ramlade ner i under veckan och sitter och stirrar apatiskt framför mig med en kopp kaffe i handen och försöker bestämma mig för om vi ska gå utanför dörren idag eller inte. Jag tror kanske inte.

"Ännu mera vego" är färdigfotograferad nu. Jag är en urvriden liten trasa.

Det är så lite som går att förbereda när man ska fotografera mat. Det går inte att laga rätterna lite lugnt hemma när man har en halvtimme över, dänga ner dem i en matlåda och ta dem med till fotografen, för då ser maten trist ut på bild. Man måste skriva milslånga inköpslistor, handla alla ingredienser, tänka igenom och packa allt man behöver (ner till minsta lilla mjölkorn och kryddpåse och brödbit eller ört som ska ligga i bakgrunden), släpa allt till fotostudion, och ställa sig i fotografens kök och laga rätt efter rätt efter rätt enligt tidsschemat man gjort upp på fotodagen. Och exakt när man lagat en rätt färdig ska den läggas upp perfekt på tallriken man valt ut och kastas ut under kameran i miljön man byggt upp med snyggt pynt och fotograferas när den är helt nylagad och fin. Och när man gjort det? In i köket igen. Repetera. Helst utan att misslyckas med ett enda moment, eftersom det är rätt fult med vidbrända plättar och trasiga pajer och halvledsen sallad på bild. Allt man lagar måste se så snyggt ut som det någonsin går.

Det finns en hel del stressmoment i det.

Jag är verkligen inget proffs på att laga mat.

Ibland steker jag skitfula plättar. En gång slog det eldslågor från kastrullen när jag skulle fritera grejer. Jag är ganska slarvig, tycker det är tråkigt att skriva inköpslistor, och vill helst vara själv i ett tyst kök (utan fläktljud) för att inte bli irriterad när jag ska idka matlagning.

Ja, du käre värld.

Har jag sagt att "Ännu mera vego" är färdigfotograferad nu? Och att jag är en urvriden liten trasa?

Har också tänkt mycket på det här: Det är trevligt att sitta still. Och att äta mat som någon annan har lagat.

Ännu mera vego

Så! Nu är vi igång. Idag har vi fotat de första nio bilderna till "Ännu mera vego", och det är så sjukt roligt. Så sjukt roligt! Var helt uppspelt igårkväll när jag skulle sova, för jag minns de förra fotodagarna som de roligaste (och mest intensiva) jobbdagarna jag någonsin haft. Och den här gången är det ännu bättre, för nu känner jag mig inte riktigt lika mycket som en praoelev längre. Nu kan jag säga till exempel: "Jag stör mig på vinkeln på gaffeln. Får jag putta in den två millimeter i bilden?" utan att vara rädd för att fotografen ska tycka att jag är för petig. Och jag vet att vi hinner laga nio rätter, piffa dem så fint vi kan, och fota dem innan dagen är slut. (Städa köket, däremot. Det hinner vi inte mellan varven. Det ser, ärligt talat, ut som fan bakom kulisserna.)

Nu äter jag resterna av en jordgubbssalsa och tänker på rätterna vi ska laga imorgon. Ska fröknäcket ligga bredvid quinotton, eller bredvid citronpastan? Har jag några ätbara blommor någonstans i trädgården som vi kan pynta palak paneeren med? Blir det snyggast med den där grå skålen till soppan, eller borde vi ta en rosa?

Fyra pappkassar matvaror står och väntar på oss i fotostudion klockan åtta imorgon.

Älskar mitt jobb.

Dagens ros

Vill säga detta nu: Tack, TACK för alla tips och tankar och idéer till "Ännu mera vego"! Ni är ju nåt så jävulskt bra och snälla. Har sammanställt en lista med över 150 (!!!) kommentarer från blogg och instagram nu, att ha som facit när vi börjar spika innehållet. Det blir så klart omöjligt att gå alla till mötes (knivigt ju när en del säger "mer ost!" och en del säger "mindre ost!" till exempel). Men vi kommer att ha jättestor hjälp av responsen alldeles oavsett.

Ni är bäst. Ni vet det, va?

Ännu mera vego

Igår var jag och Sara på möte med förlaget och spikade detta festliga: Det kommer en uppföljare till Mera vego strax innan året är slut (inshallah, etc). Ännu mera vego ska den heta, och trots att boken inte kommer se dagens ljus förrän tidigast i december, så har vi redan börjat med innehållet. Hallå på dig, nya år av provlagningar och provsmakningar och mixtrande i köket!

Tanken är (fortfarande) att det ska kännas enkelt, roligt, gott och okomplicerat att laga vegetarisk mat till sig själv och sin familj med boken som kompis i köket. Och om ni har tips så vore det jättesnällt om ni delade med er! Vad för typ av recept tycker ni bok nummer två ska innehålla? Vad saknar ni i första boken? Vad vill ni ha mer av? Finns det något ni gillar i "Mera vego" som vi absolut inte ska slopa till bok två, och tvärtom - vad kan vi skippa den här gången? Sitter ni rent av inne på något vegetariskt recept som ni undrat varför i hela h-vetet vi inte har med i boken, och vill dela med er?

Vi blir jätteglada! Och jättetacksamma!

(Och vill ni inte skriva i kommentarerna så får ni jättegärna mejla på onekligenblogg@yahoo.se).

Tusen tack, och HIGH FIVE!

Det ska bli så roligt, det här.