söndag, april 30, 2017

Valborg

Lille blogg, hur mår du ens? Jag luktar eld och är i Småland och sitter i soffan hos min bror och har det ganska bra. Valborg är en bra högtid, tycker jag. Vi brukar åka hem-hem, grilla korv på en åker och sen kommer bonden med lite halm som han knölar in i högen med ris och sen blir det eld. Det bästa är att ta kontroll över krattan och vara den som petar in ris mot mitten av elden och gå så nära så man nästan blir svedd i ögonbrynen. ELDA! Har varit en hobby of mine since 1992. Då gjorde jag en dag upp en liten eld på asfalten på gatan utanför huset där vi bodde, med löv och pinnar och sånt jag samlat. Det var kul ända tills 1. Det kom en bil och ville köra förbi och 2. Mamma upptäckte brasan.

"Lek inte med elden", NÄHÄ?

Sånt slös med kul lek-material.

söndag, april 23, 2017

Scengångaren



Titta, vad roligt! Lena Sjöberg (hon som tecknar så fina bilderböcker, som kanske heter "Under ett rabarberblad" eller "Tänk om" eller "Cirkusloppor på rymmen", ni vet?) har lagt upp bilder från skiss till färdig karaktär på Scengångaren, som bor på Scenkonstmuseet nu. Jag har hittat på'n, och hon har tecknat, och dockmakaren Helena Äwe Bäckman har gjort dockan. Vill typ ha hen som husdjur, pga SÅ JÄDRA GULLIG, no? Och barnspåret är igång nu. Passar barn från 4 år, och tanken är att det ska funka lite som en miniguide genom huvudutställningen.

lördag, april 22, 2017

5 x illustratörer

Jag har frågat några stycken av alla de som anmälde intresse och skickade in bilder till den där illustratörsefterlysningen jag gjorde om jag får visa upp en av deras bilder här. Ni måste ju få se? Åtminstone lite? Det är för snålt att bara ha bilderna här i min mejlkorg. Här är de första fem!


Den här har Amanda Hoffner gjort. Hon går på konstfack, med inriktning på illustration och barnböcker, och vill ni se mer av hennes bilder kan jag verkligen rekommendera att ni börjar följa henne på instagram för OMG, så jädra fint. Kolla @hoffneramanda där! Och så har hon en hemsida också, som ni hittar här.


Och den här! Den är gjord av Karin Ohlsson. Hon har en sajt här (med webbshop, där man kan köpa muggar och brickor och pins med till exempel skäggiga män på! I love it.) På instagram heter hon @BahKadisch, och den här bilden är från hennes instaflöde.


Den här är gjord av Johanna Börjesson. Hennes sajt hittar ni här och hon har också en webbshop! Där kan man köpa prints. Till exempel bilden ovan, som heter Rödluvan. På instagram hittar ni henne som @traceinface


Bilden här ovanför har Nina Wennersten gjort. Hon är grafisk formgivare och illustratör, och hennes sajt hittar ni här. Och så har hon ett öppet instagramkonto nu för tiden för sina illustrationer! Det hittar ni om ni kollar efter @drawn_by_nina.


Och så den femte och sista för den här gången: Frida Clerhage! Hon är en frilansande illustratör och grafisk formgivare från Göteborg, och har en sajt här. Hon gör bland annat helt sjukt fina mönster. Kolla! På instagram hittar ni henne som @fridaclerhage .

torsdag, april 20, 2017

Bladen brinner #14 – Fokus på killar

Får man säga att man är svintrött på allt fokus som läggs på killars läsning, fast man egentligen veeeet att satsningarna behövs? Vi gör det i det här avsnittet. Och strax därefter generaliserar vi hej vilt om tjejer och killar vi mött i olika klassrum, och talar i affekt en stund. Och förutom det har vi pratat med Pija Lindenbaum och Christina Lindström! Visste ni att Pija Lindenbaum hela tiden tänker att hon borde skita i hela sin karriär och bli till exempel lokförare istället? Hoppas hon inte gör det. Jag älskar Gittan och Lill-Zlatan och Kenta och Åke och Doris och gänget.

Man kan lyssna överallt där poddar finns, eller här:

onsdag, april 19, 2017

Mmm... rostade mackor



Mitt favoritkonto på instagram just nu är det här: @toastsforall. Jag vet inte vem som ligger bakom detta konto, men jag tror hen gillar bröd. Alla som taggar sin rostade mack-bild med #toastsforall kanske kan få sin bild visad på kontot som har 38000 följare, och det som händer strax efter det är: Jag trycker like.



Ibland trycker jag like först en gång när det kommit en ny bild och sen blir jag så till mig att jag råkar trycka igen för att jag liksom verkligen verkligen gillar bilden, och då avgillas den ju, så då får jag trycka igen, och sen håller jag på så en stund.



Vem gör ens så här med sin avokado? Ett geni gör så här med sin avokado.



KOLLA, BARA? Jesus.



Här gick man omkring i livet och trodde att rostade mackor bara var rostade mackor, och så var det KONST? Jahopp.

(Bilder uppifrån och ner av @klaraslife, @theveganfiesta, @singh.monisha, @aurorehugocelia och
@stephanie.h.park)

Påsken 2017






Det blev den typen av påsk som såg mer ut som en jul. Plus att låset på ytterdörren till torpet gick sönder, så vi fick bryta oss in genom ett fönster. Och sen klättra ut och in genom det fönstret varje gång vi till exempel ville till utedasset, vedboden, ut bara. Och inne var det typ 3 grader varmt när vi kom, och vi hade kanske inte direkt räknat med minus 7 grader på nätterna, för hur ska man då kunna koppla in vattenpumpen och fixa rinnande vatten? MEN MEN, JA JA. Vi hade ändå rätt trevligt där vi halkade omkring med hinkar upp och ner från brunnen.

Extra plus för: Fri tillgång till bulliga bebiskinder.

torsdag, april 13, 2017

Jag har hittat allt man kan tänka sig, i en blå container fann jag dig

Jaja, nu har jag i alla fall påsklov i några dagar. Gustav och barnen gick till simhallen. Jag stannade hemma för att jag hellre ville gå till gymmet. Fast sen kom jag på att jag verkligen inte alls hellre ville gå till gymmet, utan mycket, mycket hellre ville vara hemma och lyssna på David Shutrick och baka en kaka. Så nu gör jag det.

Ni har säkert glömt David Shutrick, erkänn?

Det är synd att ni har det, för han skriver ju svinbra texter om helt vardagliga saker, på svenska. Han är som Säkert, fast kille, och snäppet mer... rolig? Det här är humöret jag blir på av David Shutrick i alla fall: Lite kär, ganska glad och väldigt skrivsugen. Jätteofta skriver han om att leva själv, och kanske köpa en trea lättmjölk på Ica, och känna sig ensam.

"Bio är okej
men det är så fult att säga hej,
jag ska ha en biljett, till mej."

Kakan är från Leila Lindholms "A piece of cake". Det är banan och ingefära och kanel och pecannötter i den, fast jag hade inga pecannötter, så i min är det jordnötter.

Det är inte alls säkert att den blir så god, kände jag nu?

Men jag älskar faktiskt ändå att baka, så kanske är det inte ens viktigt.

onsdag, april 12, 2017

Högstadieelevers generella inställning till böcker och vad den gör med mig

Jag vet inte hur många olika högstadieklasser jag varit i och pratat om läsning och skrivande de senaste åren, jag borde räkna efter. Jag har varit ute på skolor i sju år. Det handlar om många, många hundra, kanske tusen klasser sammanlagt.

Ibland har besöken varit fruktansvärda. Efteråt har jag gråtit på parkeringar eller haft tryck över bröstet på hotellrum, och tänkt "aldrig mer, aldrig, aldrig, aldrig mer". Oftast har de varit helt okej.  Då och då har de varit helt och hållet fantastiska, och jag har gått därifrån rosig på kinderna och tänkt "det här är min grej, det här är min grej, oh captain my captain, nu nådde jag väl ändå fram?"

Men det är något med högstadieelevers generella motstånd till böcker och läsning som bara ÄTER UPP MIG, har jag märkt, lite oavsett hur besöket blir, och lite mer och mer för varje gång. Även om det går att få igång nästan alla elever, så att de skriver på skrivövningen och har ganska kul, och även om de faktiskt lyckats läsa en av mina böcker utan att "dö av tristess" innan jag kommer dit... så är det så otroligt många högstadieelever som i största allmänhet tycker att böcker är skitjobbiga och att läsning är för jävla trist.

"Finns den inte som film?"
"Vilken är din tunnaste bok?"
"Alltså, ärligt? Jag läser helst inte böcker, så sjukt segt."

Det gäller inte alla, så klart. Men jag skulle verkligen säga att det gäller en majoritet av eleverna jag träffat genom åren, och det är så ofta nu för tiden som jag går från en skola med en känsla av "varför håller jag på?". Som att jag helt tappar tilltron till boken som medium av att bara vara i det där.

Och det känns som en sorg.

Hur orkar bibliotekarier på högstadiet? Svensklärare? När slutar ni föreslå en bok för att ni bara inte... pallar? Min grundkärlek för böcker och berättelser och skrivande och läsning är through the roof, och ändå kan jag uppenbarligen inte att stå emot hur länge som helst.

Klipp till: Parkeringen efter en dags författarbesök, glor rakt fram, avgrundssuckar, så in i själen trött.

Sluta skriva böcker för högstadiet?
Sluta besöka högstadiet och försöka få dem att läsa böcker?

Så uppgivet val, ändå.

måndag, april 10, 2017

Claudia goes Karen

Fun fact kring själva manuset om Viggo, som de arma illustratörerna förväntas illustera till slut, förresten: Jag har hittat på hans mamma med extremstor inspiration från Claudia i Follow the money.

(Som Johanna förresten nyss messade om tydligen börjar för en andra säsong ikväll?!? Blev genuint lycklig över detta!!!)

I manuset heter mamman Karen, och en liten sak som skiljer henne från Claudia är att hon inte riskerar fängelse as we speak. Men hon är: 1. Danska, 2. Frånskild, och 3. Har en karriär där man behöver klappriga skor och snygga blusar på sig jämt, och 4. Hon har inte huvudansvaret för barnen, de bor mest med sin pappa, men 5. Karen och pappan samarbetar himla bra kring att få detta att funka, de är inte osams, de gillar varann, de bara... lever inte ihop längre, och 6. Mamma och barn ringer varann och säger godnatt på facetime på ipaden och hon längtar efter dem jämt.

Oklart om hon har lika glansigt hår som Claudia.

Kanske inte, pga så himla OVERKLIGT GLANSIGT!!!

Illustratörsefterlysningen och beskeden

Jag har skickat 436 mejl i helgen. 6 av dem har varit otroligt roliga att skicka, 430 av dem har jag skickat med motstånd. Det absolut tråkigaste med illustratörsefterlysningen jag drog igång är att jag gjort jättemånga besvikna nu. Men jag hoppas i alla fall att alla som skickat in bilder till mig har fått besked vid det här laget?

(Det har varit många mejl, så om jag missat någon är det verkligen inte med flit. Mejla igen i så fall! Så ska jag svara.)

Vi har tittat på alla bilder som skickats in, jag och förlaget. Läst alla mejl, klickat på alla länkar, övervägt alla, och det här är vad vi frågat oss: Passar den här typen av bilder för just den här boken? Många av de vi valt bort skulle kunna teckna fantastiska böcker – men av olika anledningar kanske inte just den här.

Nu har vi bett 6 personer att teckna varsin provskiss (mot skissarvode). De som fått frågan har fått ett längre textutdrag skickat till sig för att kunna avgöra om de ens gillar texten, och verkligen vill teckna den, och en månad på sig att provskissa.

Igen: Så himla många tack för allt intresse! Vilken jädra ynnest.

lördag, april 08, 2017

2017-04-07

Vad nyhetstörstande man blir när den första pushnotisen kommer, och man fattar att det hänt något allvarligt, på riktigt, nära. Vi var på väg till Stockholm igår, jag och barnen, men hade inte hunnit kliva på tåget när nyheten kom. Vi vände, gick hem, jag svalde så hårt jag kunde. Satte inte, inte, inte på teven. Fixade chips. Fixade film. Lovade Stockholmshelg en annan gång, försökte förklara utan att skrämma. "Pappa kommer kanske hem imorgon. Alla tågen är inställda. Men han mår bra. Ja, ni får äta i soffan, visst."

Sen smugglade jag in hörlurarna i öronen och följde Ekots livesändning i timmar. 

Jag tycker de var så himla bra, Ekot. Så lugna, proffsiga och icke-spekulativa. 

Och jag är så tacksam över känslan av att samhället bara fanns där som ett trygghetsnät igår, och funkade när det behövdes som mest. Jag vet inte om det stämmer ens, kanske funkade det inte alls, men det är så jag tycker att det har känts i mina hörlurar: Att polis, vård, omsorg, allt, bara: Reste sig, visste vad de skulle göra, gjorde det. Och vanliga människor hjälpte till. Öppnade sina hem, lånade ut cyklar, erbjöd sig att hämta varandras barn på förskolor, bjöd på pizza, skjutsade folk som fastnat i lokaltrafiken, tog hand om, slöt upp.

Det är så vidrigt, så vidrigt det som hänt. (Offren, de anhöriga, paniken. En elvaårig flicka. Hjärtat spricker mitt itu.) Och det är så vidrigt, så vidrigt att det inte är unikt, att detta hänt förut, och kommer hända igen. Att den här chockade känslan vi går omkring med nu är vardag på andra ställen i världen.

Men i allt det känner jag mig ändå försiktigt hoppfull, och liksom stolt.

Det är fler som vill gott.

Så sjukt många fler.

Jag tyckte ändå det blev väldigt tydligt igår mitt i allt det fruktansvärda.

torsdag, april 06, 2017

Bladen brinner #13 – Cykla i spiraltrapp


Det är varannan torsdag igen! Och den här gången innehåller Bladen brinner en intervju med Augustpristagaren Ann-Helén Laestadius, som pratar om varför hon väljer att skriva om Kiruna och Soppero i sina böcker. Plus att vi gjort en studie bland svenska illustratörer, och frågat vad de hatar att rita. Så mycket starka känslor! Hör Pija Lindenbaum, Sarah Sheppard, Emma Adbåge, Elin Lindell, Per Gustavsson, Lisen Adbåge, Emma Virke och Sara Lundberg rasa mot cyklar, hästar och fotbollslag, och Marcus Gunnar Petterson ösa ur sig allt om sin skaparångest.

Du lyssnar på podden överallt där poddar finns, eller direkt här, genom att trycka play:


tisdag, april 04, 2017

En vägg full


Går igenom mejlboxen jag använde till illustratörsefterlysningen, skriver ut bilder, läser om illustratörer, klickar på länkar. Tejpar hela trappan full av illustrationer jag fastnat för på något sätt, det är femtio, sextio, sjuttio stycken, säkert fler. På fredag ska jag visa allt det här för förlaget. Jag spår en framtid full av grav beslutsångest för samtliga inblandade. Min förläggare bad mig lägga fram en kudde i trappan, så hon kan övernatta där i helgen, ligga obekvämt och vela, kanske andas lite i en papperspåse. Får se hur jag gör med det, om hon får någon kudde eller ej. Det här får hon i alla fall: En lång, lång lista med namn på begåvade människor som vill göra bilder till barnböcker.

Så roligt, det här.

Livets första tappade tand

Åh gud, åh gud, sånt adrenalinpåslag här nu.

Igår 13.02 på förskolan: Svante tappade livets första tand.
Igår 15.00-18.19 hemma: Svante sprang omkring i huset med livets första tappade tand och visade den för alla som ville se, la den på lite olika ställen, pysslade om den, höll på.
Igår 18:20: Jag sa "Nu lägger vi tanden i ett glas, så vi inte tappar bort den."

Klipp till:

Idag: 07.48 "Var är det där glaset med min tand, mamma?"

Eh.

Ja.

Var är glaset?

VAR STÄLLDE JAG GLASET?!? DET STOD VÄL HÄR PÅ SOFFBORDET?!?

Klipp till:

Idag 08.36 Galen kvinna rusar runt i hus och letar efter glas, kollar efter tand i sopor, petar i filtret i diskmaskinen, ligger på golvet och kollar i golvspringor, ringer Gustav i panik.

"Jag har en minnesbild av att jag tog bort ett glas från soffbordet igår kväll när jag gick och la mig."
"ÅH GUD, ÅH GUD, VAD GJORDE DU MED GLASET, VAD GJORDE DU MED GLASET?!?"
"Ställde väl det i vasken?"

Känslan av lättnad när jag hittade tanden fastkilad i filtret halvvägs på väg ner i avloppet och kunde fiska upp den: E-N-O-R-M. Aldrig förr i mänsklighetens historia har någon låtit så glad på rösten som jag gjorde när jag ringde förskolan för två minuter sen.

Sånt avgörande ögonblick i mitt föräldraskap.

måndag, april 03, 2017

Torp uthyres





Jaha, vad ska ni göra i sommar, då? Om "skulle vilja hyra ett torp i skogen och vara bland natur" ingår i era semesterdrömmar så vill jag tipsa om följande: Vi hyr ut vårt sommarställe utanför Vingåker i Sörmland (2 timmar med bil från Stockholm) veckovis i år också. Det finns varken varmvatten eller toalett inomhus, men om man kan tänka sig att leva med utedusch och utedass i en vecka eller två så är det ett härligt ställe att vara på. Man kan till exempel: Grilla! Hänga på gräsmattan och läsa böcker! Vara i skog! Åka och bada! Dricka kaffe i solen! Köpa grejer på loppis!

Barn ingår ej, men smultron.

Här klickar ni för att komma till Blocketannonsen, med all info.

söndag, april 02, 2017

Sökte: Illustratör Fann: Flera hundra

Igår var det 1 april, och det betyder bland annat att ansökningstiden (eller vad man nu ska kalla den) till illustratörsuppdraget som jag efterlyste illustratör till är ute. I min inbox har jag över 400 mejl från begåvade människor som skulle kunna tänka sig att illustrera mina böcker om Viggo. ÖVER FYRA HUNDRA!!!

Jag är helt golvad över detta gensvar.

Herregud vad det finns mycket talang i era händer!

Det här kommer att hända nu: Jag och förlaget går igenom alla mejl, tittar på alla bilder, klickar på alla länkar, lägger pannan i djupa veck och försöker komma fram till vad för slags illustrationer som skulle kunna komplettera och lyfta just den här berättelsen på bästa sätt. Sedan kommer vi att be några stycken att provskissa fram karaktären Viggo (mot skissarvode). Och efter det... väljer vi.

*svälj*

Så otroligt svårt, och så otroligt roligt.

Vi kommer att behöva någon vecka på oss att göra den här urvalsprocessen rättvisa. Men senast den 15 april kommer alla att få besked – provskiss eller inte. Håll ut tills dess!

Och enormt stort tack så länge.

lördag, april 01, 2017

Mm... drälla omkring i huset

Det här lördagsupplägget, som vi haft idag, det är typ min bästa slags lediga dag.

Så här: 06.00 Registrerade att barnen smög ner till varsin dator. 8.00 Puttade upp Gustav ur sängen, och låg kvar själv. 9.00 Gick upp, för frukosten var klar. 10.30 Gick och tränade. 11.30 - 18.30 Drällde omkring i huset och trädgården och fixade lite olika grejer – städade lite i källaren, planterade lite fröer, fixade ett bord åt alla plantor medan barnen lekte med varsin kompis i bakgrunden. 18.30 Lagade middag och åt middag. 20.00 Läste två böcker för barnen och somnade inte bredvid dem i sängen. 21.30 Såg (okej, detta har inte hänt än, men snart) två avsnitt av Vita huset med Gustav i soffan, och somnade när det var en kvart kvar av det andra.

Har inte högre krav på livet än så här.

Helt optimal lördag.