Jag tänker på om jag skulle bli sjuk eller inte kunna jobba. Jag har enskild firma. När jag startade den för tolv år sedan fick jag välja antalet karensdagar. Ju färre karensdagar, desto lägre sociala avgifter, och låga sociala avgifter lät bra. Jag valde 30 karensdagar. Så har jag haft det sen dess. Jag har aldrig någonsin sjukanmält mig hos försäkringskassan (som man ska göra när man har eget), för det har aldrig känts relevant när jag legat däckad i nån liten förkylning eller magsjuka. "Jag kommer ju aldrig vara sjuk i mer än en månad, så det är ju ingen vits, har tusen karensdagar, fuck it."
Nu loggade jag in och ändrade till 7 karensdagar.
Krävdes typ två klick.
Jag är inte sjuk, men jag känner mig inte längre odödlig, och jag orkar inte gå omkring och oroa mig för den där månaden. Jag skulle klara den just nu, men vem fan vet i framtiden? Uh, framtiden.
Man kunde välja 1 karensdag också.
Borde jag gjort det?
Varje gång jag skriver om något som har med pengar och oro och ekonomisk osäkerhet att göra känns det som att balansera på en extremt tunn liten tråd. Jag har tjänat rätt bra de senaste åren. Fått priser, fått stipendier, sålt bra med böcker, levt tryggt med dubbla inkomster i hushållet. Jag vet inte om mina tänk om jag blir sjuk, tänk om jag blir själv, tänk om allt går åt helvete bara är provocerande, men JAG TÄNKER SÅ, det är ett fragment av mitt jobb (alternativt min personlighet) att tänka så, jag kan inte sluta. Kanske borde hålla käft om'ett däremot. Men önskar också att alla kunde prata mer om pengar, och inte vara så jävla hemliga.
Det var en ruta i något nummer av tidningen Tecknaren där en bilderboksperson listade exakt hur mycket pengar hon tjänat på de bilderböcker hon gjort, och hur många timmars jobb hon lagt ner för att casha in de pengarna. Till exempel: Förskott: 10379 kr. Övrig försäljningsroyalty: 0 kr. Omslag: 0 kr. Utgivning i Japan 3500 kr. Produktionstid: Cirka 10 veckor. Totalt: 13879 kr.
Sånt.
Skulle jag vilja att fler pratade mer om.
3 kommentarer:
Som frilans själv vet jag att det finns en åldersgräns för när man inte längre kan ändra till kortare karenstid. Kolla upp den, så du vet (jag tror nog att du har ganska många år kvar, men har inte full koll). Själv har jag en karensdag, för jag fick det rådet från någon som nog visste vad han talade om. Dock ändras nivåerna för sociala avgifter för de olika karensperioderna från år till år, så det kan hända att det inte är så vettigt längre. Och inte för att det spelar någon roll, för jag lyckas tydligen aldrig sjukanmäla mig ändå (så dumt!!), och nästan aldrig är jag hemma mer än en dag ändå. Men det känns tryggt.
tycker att vi alla ska prata mer om pengar och att det är bättre att veta hur folk har det. jobbade på en arbetsplats där det var tabu att prata om pengar och när jag började nysta i det så visade det sig såklart att alla var underbetalda men trodde de andra tjänade mindre. och jag är fast anställd inom en stor kommun, har vanlig bibliotekarielön som jag klarar mig bra på och kan typ inte bli uppsagd men ändå känner jag igen den där oron i magen. tror många har den oavsett det faktiska läget?
Jätte bra blogg! Tack så mycket :)
Skicka en kommentar