söndag, september 7

Live från soffhörnan

Hej bloggen!

Sedan sist har jag hunnit vara i Oslo. (Jag hann ha hemskt kul på lanseringen av NUBB, och delta i ett panelprat om nordisk ungdomslitteratur, men jag hann inte gå till Vigelandsparken. Bra och dåligt.) Jag har också hunnit vara i Linköping och delta på mässan Linköping Vego, och föreläsa om vegetarisk mat, "Mera vego", barns ätande och kombinationen däremellan tillsammans med Sara. Det var väldigt roligt! Är så sjukt impad av min kompanjon, hon kan prick ALLT om proteiner och järn och B12 och omega 3 och sånt som jag inte kan ett endaste dugg om, OCH hon är den lugnaste jag vet när det kommer till barn som inte uppför sig vid matbordet eller äter sin mat. Hon ba: "Jag vet, det är himla tråkigt. Men det går över sen! Om hundra år. Bara ta ett djupt andetag och fortsätt försöka. Och ät en pralin eller två också."

(Denna avslappnade inställning är väl kanske inte att rekommendera om barnen är sjuka, inte växer, eller har något annat särskilt behov när det gäller kosten, kan jag tänka mig. Men om man till exempel har barn som, likt mina, mirakulöst nog verkar växa som de ska fast de ibland bara vill äta en snabbmakaron och lite ketchup till middag? Då säger Sara att man kan vara så där lugn. "Det ordnar sig", säger hon. "Och det blir bara tråkigt om du tjatar, och till slut blir middagen förknippad med något negativt. Försök ha tålamod bara, och fortsätt servera den mat du vill att barnen ska äta. Så brukar det lossna till slut." Hur skönt? JÄTTESKÖNT.)

Annat jag gjort: städat huset, klippt gräset, varit med Rufus på hans livs andra fotbollsträning, badat badkar, läst två böcker och tänkt orimligt mycket på att jag vill måla vårt vardagsrum grönt.

Nu dricker jag te som är nåt så förbannat beskt att jag inte förstååååår varför jag ens sörplar i mig det.

Hej då!

2 kommentarer:

Emelie sa...

Åh, jag vill också vara som Sara när det kommer till barnet och mat. Det är jag inte...

Pernilla sa...

vet du, det där läste jag också i nån bok nånstans. att man ska vara mot barnen vid middagsbordet ungefär som man är mot sina gäster, för man sitter ju inte såhär när man har gäster: "men du MÅSTE smaka på broccolin ialla fall" "ta tre tuggor till sen så får du gå sen" "ät nu ordentligt så du blir stor och stark" utan man ställer ju bara fram maten och säger vad det är och sen har man trevligt.

sen å andra sidan brukar kanske inte ens gäster sitta och kasta gafflarna i golvet, kleta smör i håret och knipa ihop munnen till ett streck när man serverar maten, men det får man väl bortse ifrån. tycker faktiskt det funkar bra ändå! vi har trevligt vid matbordet även om dottern vägrar smaka vissa saker, men då får det väl ligga där på tallriken då och plötsligt en dag händer det kanske!