Andra vändan

Också att det här har hänt: Jag har skickat in den andra (omskrivna) versionen av "Djupa Ro" till förlaget, med följande meddelande bifogat:

"Här! Mer ältande, större allvar, fler sammanbrott och djupare ångest."

Fick utropen "Ja!" "Hurra!" "Perfekt!" och "Ska bli kul att läsa!" tillbaka.

Morbida jädra människor man jobbar med ändå.

Jag tycker extremt mycket om personerna i den här boken. Huvudpersonen David och hans gäng, Tove, Paula, Ludde och Jonathan, åh, be still my beating heart, vilka bra låtsaskompisar de har varit under det här året. Det är synd och skam att en av dem envisas med att vara död redan när berättelsen börjar, så de andra tvingas må som krattor hela tiden. Det enda jag vill är ju att de ska ha det bra.

Nytt avsnitt av podcasten

Och vi öser väl på med fler podcasttips när vi ändå är igång, va? Jag har en bra podcastdag idag.

Nya avsnittet av "Allt vi säger är sant" spelades in inför publik i Kungälv häromveckan, och handlar om småstäder i litteraturen. Varför vill man skildra en mindre ort? Och hur kränkta blir småstadsinvånarna om något i skildringen blir fel?

Vi har läst Patrik Lundbergs "Onanisterna" och gästas av Signe Eliasson, 19 år. Här kan man lyssna!

Minnet fullt

Eureka! Det är en stor dag i mitt lilla liv, för jag gästar podden "Minnet fullt" och får ett helt avsnitt till mitt förfogande. Det är Fridah Jönsson och Caro Wikbro Carlén som gör podden, och den riktar sig främst till unga tjejer. I nåt avsnitt har de pratat om "syskon", i nåt om "mat", i nåt om "avundsjuka", etc. Och i det här avsnittet pratar de alltså om "Lisa Bjärbo". Kommer väl ALDRIG komma över denna hybris!!!

Inspelningen var så sjukt rolig, jag var hög i timmar efteråt. Samtalet handlar om att skriva för unga, mina böcker, och hur jag själv var som sextonåring. Här kan man lyssna!

Bölig i Borgholm

Det som jag är med om i Borgholm just nu? Det är så fint. Det är så fint. Jag träffar förskoleklasser som jobbat i två månader med min och Emma Göthners bilderbok "Ivar träffar en tyrannosaurus". De har läst, diskuterat, skapat egna dinoland, målat tavlor, skulpterat dinosaurier och bildat en hel utställning på biblioteket. En del av dem har pratat mycket om vänskap under arbetets gång, för - spoileralert - huvudpersonen Ivar blir kompis med en tyrannosaurus i boken, och då kan man ju fråga sig: Vad är vänskap? Hur blir man någons kompis? Kan man bli vän med vem som helst?

Projektet kallas "Lässurr", och är ett samarbete mellan skola och bibliotek, och som avslutning på klassernas arbete har jag blivit hitbjuden för att träffa alla barnen, skriva autografer, svara på frågor och käka tårta. (Och när jag säger "tårta" så menar jag tårta med bokomslaget på.)

Jag kommer väl vara tårögd över detta i resten av mitt liv på ett ungefär.

Så coolt.

Tjuvtitt: Eddie och napparna

Nu finns "Eddie och napparna" rykande färsk att få tag på i bokhandel och på nätet! Det är en bilderbok för sådana mellan 2-4 år ungefär, med text av mig och och illustrationer av Jesus Verona. Den handlar om att älska sina nappar, men närma sig den dagen då det kanske borde vara dags att sluta.

Mamma och pappa tycker att Eddie ska ge bort sina nappar. Till tomten, till exempel. Eller till några kaniner.
"Det gör alla stora barn", säger de.
Men inte Eddie. Han vill ha sina nappar själv.
"DUMMA TOMTEN!", säger han. "DUMMA KANINER!"
"Ja, ja, ja", säger mamma.

Jag kan verkligen inte svära på att den kommer få varenda läsare mer motiverad att sluta med napp. (Det är ju skitsvårt att sluta med napp!) Men jag kan svära på att Eddie är urgullig. Jag hoppas ni gillar den.

Mera vego - föreläsningen

Nästa vecka, (torsdagen den 19 mars, klockan 18.30) föreläser jag och Sara på stadsbiblioteket i Stockholm. Om vegetarisk mat i vardagen, små barns ätande, och kombinationen däremellan. Gratis, öppet för alla. Så här står det i presentationen av föreläsningen:

Kan småbarn också äta vegetarisk mat? Utan att få näringsbrist på kuppen? Sara Ask, barndietist, och Lisa Bjärbo, författare, är aktuella med kokboken Mera vego - mat för hela familjen. De berättar om arbetet med boken, om sin matlagningsvardag som vegetarianer och småbarnsföräldrar, och delar med sig av praktiska tips för den som vill få hela sin familj att äta mera vego. Hur gör man barnens eviga pannkakor lite matigare? Behöver man vara nervös för proteinbrist och järnbrist om man utesluter kött ur sin kost? Och finns det några enkla knep för att få kräsna barn att äta mera grönt?

Kom dit! Om inte annat för att ni får möjligheten att ställa frågor till Sara om barns ätande, konflikter vid matbordet, bra mellanmål, vad som är viktigt att tänka på när det gäller näringsinnehåll, etc, etc. Hon kan allt! Det är helt sjukt! Men härligt.

Här kan man läsa mer om evenemanget.

Allt vi säger är sant i Kungälv

Bor någon som läser här inne i Kungälv eller close by? I så fall vill jag tipsa om att jag och Per och vår lelle podcast kommer till Mimers kulturhus i nästa vecka och pratar om ungdomsböcker som utspelar sig i småstäder. Den 12 mars, på kvällen! Öppet för alla, gratis, kul, etc, etc. Här finns facebookeventet, klicketi klick!

Första omskrivningen

Igår var jag på manusmöte på förlaget och pratade i en och en halv timme om mitt ungdomsboksmanus med en förläggare och en redaktör. De är de första två som läst hela berättelsen förutom jag själv, och fast jag gjort det här nu en och annan gång var jag ändå helt skakig innan. Det hade faktiskt blivit asdålig stämning på mitt hemmakontor resten av våren om de sagt att de hatade hela manuset, och velat att jag skulle skriva om allt. Asdålig, säger jag.

Men det gick bra.

De hade i och för sig en hel del synpunkter, och jag gick därifrån med sex sidor anteckningar med tankar och förslag på saker som behövde fördjupas, tonas ner, tonas upp, skruvas till, förtydligas, skrivas om eller strykas. "Den där personen behöver bli lite mer levande". "Den där konflikten kan du faktiskt ta bort." "Vore det inte rimligt att huvudpersonen reagerade lite mer så här?" Men inget av det kändes speciellt jobbigt. Det kändes bara skönt. Så ovärderligt att ha dessa proffs att bolla med, herregud, är helt övertygad om att boken kommer bli hundra gånger (nåja, femtio då? Tjugo? Tio? Tre?) gånger bättre efter jag skrivit igenom den några vändor till nu, och försökt fixa till alla grejer vi pratade om. ÄLSKAR FÖRLAG!

Har en månad på mig.

Får jag välja ett läge som det allra roligaste i skriva-bok-processen så ligger det här väldigt högt upp, faktiskt.

Att skriva bilderbokstexter

"Hur funkar det när man skriver bilderböcker, ritar du själv?"

Tror kanske jag svarar på ovanstående fråga en gång i veckan, och det här är vad jag tänker varje gång: Ho, ho, ho, I wish, men gud nej, nej, jag ritar verkligen inte själv. Mina bilderböcker om den lilla ungen Eddie (Eddie och julen, Eddie och lillebror och snart, snart Eddie och napparna) illustreras av Jesus Verona. Mina bilderböcker om Ivar och hans dinosaurier (Ivar träffar en stegosaurus och Ivar träffar en tyrannosaurus och snart Ivar träffar en diplodocus) illustreras av Emma Göthner. Och det är en himla tur för böckerna, det.

Man kan skriva bilderböcker även om man inte kan illustrera själv. I mitt fall (och många, många fler fall som jag känner till) har det från början varit så här: Jag har kommit på en idé, skrivit en text, och skickat in den till ett förlag. Förlaget har läst den och efter några vändor fram och tillbaka antagit den och sagt "ja, den här vill vi ge ut". Sedan har jag och min förläggare diskuterat gemensamt vem som skulle kunna tänkas illustrera. Jag har gett henne namn på illustratörer jag känner till som jag gillar, hon har gett mig namn på illustratörer hon känner till som hon gillar. Och så har vi tänkt, kommit överens om någon som skulle kunna passa, och så har förlaget frågat den personen om hen kan tänka sig att läsa manuset och provrita några bilder av huvudpersonen och miljöerna. När det gäller dinosaurieböckerna tyckte jag till exempel att det var viktigt att dinosaurierna skulle ha en personlighet, att det skulle finnas en lekfullhet i stilen, och att Ivars kroppsspråk var bra, så att han såg ut som ett mjukt barn, och inte bara en platt figur, som han hade gjort om jag hade ritat honom. Jag tycker Emma gör honom helt perfekt. Kolla hans små barfotafötter och tår på den här skissen till exempel, hur de spjärnar emot och kniper om dinosaurien! I love it.

Nu när jag gjort några böcker ihop med båda de här illustratörerna samarbetar vi lite tidigare in i processen, och det är bra. Tanken är ju att text och bild i en bilderbok ska samspela så mycket att de smälter ihop till en enhet (hellre än att vara text och bild som två komponenter bredvid varandra inom samma bokpärmar). Det som visas i bilden behöver inte nödvändigtvis upprepas i texten, och tvärtom. Och ton och stämning i text ska passa ihop med ton och stämning bild. Det är mycket lättare att få till det där om texten inte redan är klar när bildarbetet börjar. Och så handlar det ju om att lära känna varandra också, förstås. Nu kan jag säga till Emma att "när jag skrev texten så såg jag framför mig att Ivar skulle svinga sig genom luften så här", och hon kan säga "det vore kul att få rita vulkanutbrott i nästa bok!" och båda vet att det bara är förslag och idéer, vi kan skita i dem om vi vill.

Vi (och de flesta andra som gör bilderböcker) delar 50/50 på betalningen för boken. Hälften till den som står för text och idé, hälften till den som står för bilderna.

Fråga om ni vill veta mer?

(Bilden här ovanför är en av Emma Göthners skisser ur en kommande bok om Ivar, Ivar träffar en triceratops.)

Attention, Gnesta!

Bor du i (närheten av) Gnesta och är nyfiken på skrivrelaterade grejer? Nu på lördag, 21/2, håller jag en gratis skrivverkstad på biblioteket här. Den är öppen för alla (min förhoppning är att det kommer både vuxna och unga), och man behöver inga förkunskaper.

Jag kommer prata lite om hur jag brukar tänka när jag skriver, dela med mig av knep, och så blir det enkla skrivövningar som ingen behöver vara nervös inför. Ta med en brorsa, en dotter, en pappa, en kusin eller en kompis och kom, tycker jag! Mellan klockan 10.00 och 11.30 håller det på.

Slut på meddelande.

5 x fredag på skrivlägret

Idag vid lunch skickade jag in manuset på boken till förlaget så att de får sätta tänderna i den, och efter det har jag bara dragit omkring här och varit 1. Lättad, 2. Nöjd och 3. Kär i Lissabon. Staden är helt vansinnigt sliten och nergången på sina håll (de flesta, faktiskt), men ja. Så jädra fin.

Imorgon åker vi hem.

Det har varit en bra vecka.

5 x torsdag på skrivlägret

Fast okej, det är ljug. Jag har inte tagit de här bilderna idag, jag har knappt varit utanför dörren idag. Förutom två korta avbrott för lunch och middag i kvarteret (gick dit, åt, gick hem) har jag bara varit i lägenheten och på balkongen och läst/tänkt/strukit/skrivit om idag. Det kan ju tyckas vara slöseri med tid i Lissabon att sitta i en lägenhet och häcka, men det är bra för boken, och det är ju för den jag är här.

5 x onsdag på skrivlägret

Följande oerhörda har hänt: Jag har skrivit färdigt det sista kapitlet på boken. HERREGUD! Satt två timmar på en uteservering och bara glodde rakt fram efteråt och kände mig euforisk/melankolisk/trött/sentimental/överlycklig/ledsen/tumlad/tömd. Det gick! Ni får fasen akta er så jag inte börjar hålla något slags tacktal, är så gråtmild nu. Svåra jädra bok.

Nu ska jag ägna resten av den här skrivveckan åt att läsa manuset, ändra det jag hittar som känns dåligt, och peta in lite stycken som fattas här och där. Sedan skickar jag in den till förlaget och låter dem sätta tänderna i berättelsen. Det är ju skitmycket jobb kvar, en massa omskrivningsrundor och redigering, men fasen ändå, VAD SKÖNT DETTA KÄNNS, jag vill tacka livet.

5 x tisdag på skrivlägret

En bra sak med det här skrivlägret (förutom att vi typ går upp i små atomer varje gång vi svänger runt ett nytt gathörn, för att det är så sabla fint överallt) är att det hittills går hyfsat bra att skriva. För båda. Vi har liksom övat upp oss på att sitta i innanför samma fyra väggar och skriva ihop, utan att störa varandra. Vi säger inte så mycket. Vi sitter bara bredvid varandra i soffan och skriver, och ibland reser någon av oss sig upp och går ett varv. Det händer att man frågar något, "Är det rimligt att en tjugoårig kille använder det här ordet?", men vi har blivit rätt bra på att känna av när det är läge att fråga och när det är läge att hålla tyst. Och det är skitkul när det blir dags för lunchrast eller middag sedan att babbla om hur det gått, vad som varit svårt, vad vi kört fast på, hur vi tänker! Vi har inte läst varandras manus, men vi har berättat. Jag vet vad kapitlet Johanna skriver på nu handlar om, hon har koll på mitt.

Vi har sett ut en restaurang i ett nytt område som vi hittade idag på lunchen, som vi ska äta på ikväll.

Är himla glad för detta.

5 x måndag på skrivlägret

Okej, det här är vårt schema: Gå upp typ klockan sju. Äta frukost i lägenheten. Skriva i typ tre timmar. Gå ut och äta lunch/ fotografera kakel och tvätt som hänger på husfasader och ooo:a och aaa:a över Lissabon i nån timme. Gå hem och skriva i tre timmar till. Gå ut och äta middag/fotografera kakel och tvätt som hänger på husfasader och ooo:a och aaa:a över Lissabon i nån timme. Babbla och dricka vin. Läsa. Sova. Repetera.

Ett sabla geniupplägg om jag får säga det själv, och det får jag ju tydligen.

Dagens ros

Vill säga detta nu: Tack, TACK för alla tips och tankar och idéer till "Ännu mera vego"! Ni är ju nåt så jävulskt bra och snälla. Har sammanställt en lista med över 150 (!!!) kommentarer från blogg och instagram nu, att ha som facit när vi börjar spika innehållet. Det blir så klart omöjligt att gå alla till mötes (knivigt ju när en del säger "mer ost!" och en del säger "mindre ost!" till exempel). Men vi kommer att ha jättestor hjälp av responsen alldeles oavsett.

Ni är bäst. Ni vet det, va?

Ännu mera vego

Igår var jag och Sara på möte med förlaget och spikade detta festliga: Det kommer en uppföljare till Mera vego strax innan året är slut (inshallah, etc). Ännu mera vego ska den heta, och trots att boken inte kommer se dagens ljus förrän tidigast i december, så har vi redan börjat med innehållet. Hallå på dig, nya år av provlagningar och provsmakningar och mixtrande i köket!

Tanken är (fortfarande) att det ska kännas enkelt, roligt, gott och okomplicerat att laga vegetarisk mat till sig själv och sin familj med boken som kompis i köket. Och om ni har tips så vore det jättesnällt om ni delade med er! Vad för typ av recept tycker ni bok nummer två ska innehålla? Vad saknar ni i första boken? Vad vill ni ha mer av? Finns det något ni gillar i "Mera vego" som vi absolut inte ska slopa till bok två, och tvärtom - vad kan vi skippa den här gången? Sitter ni rent av inne på något vegetariskt recept som ni undrat varför i hela h-vetet vi inte har med i boken, och vill dela med er?

Vi blir jätteglada! Och jättetacksamma!

(Och vill ni inte skriva i kommentarerna så får ni jättegärna mejla på onekligenblogg@yahoo.se).

Tusen tack, och HIGH FIVE!

Det ska bli så roligt, det här.

Årets första arbetsdag

Jag är rätt förtjust i terminens första arbetsdag, faktiskt. Har till exempel köpt en skitsnygg kalender, och nu får jag sitta och titta i den, fylla i, överblicka, styra upp, tänka till. Städa skrivbordet och liksom… kavla upp ärmarna. Himla trevligt ändå. Och så har jag fått ett så roligt uppdrag i vår. Vid sju tillfällen ska jag besöka särskolan här i Gnesta, och guida eleverna genom skrivandet av en egen text. Samma nio elever varje gång, i vecka efter vecka. Ska bli väldigt roligt att få jobba lite mer långsiktigt och inte bara göra ett kort gästspel i en klass och sedan gå vidare till nästa. Också väldigt kul att det är särskolan. Så till exempel det! Har jag skrivit in i nya jobbkalendern.

Övriga saker som står: Skrivresa till Portugal. Föreläsning på stadsbiblioteket i Stockholm (om vegetarisk mat och barn och kombinationen däremellan). Lämna in första utkastet på ungdomsboken. Skrivhelg i Söderköping. Skolbesöksvecka i Göteborg. Livesändning av pod i Kungälv. Skrivarverkstad för vuxna och unga på Gnesta bibliotek. Skrivverkstad för unga i Kävlinge. Skolbesök i förskoleklasser och högstadieklasser i Borgholm. Samt laga mat till en eventuell uppföljare till kokboken.

Det var väl det? YEAH, 2015, YEAH!

Går ut hårt genom att vabba imorgon.

Tre timmar vi minns

I lördags gjorde jag detta helt vanliga: lagade mat i direktsänd teve i tre timmar i nyhetsmorgon i TV4. Så surrealistisk grej? Jag blir för fasen lite uppstressad när det sitter folk i mitt kök hemma och tittar på när jag lagar mat. Inför det här låg jag sömnlös i två nätter och angstade. Tre timmar direktsänd teve. Fattar ni mängden tomatsås man hinner råka spilla över sig på tre timmar? Antalet fingrar man kan råka hacka av sig? Antalet konstiga grejer man skulle kunna hinna säga om man råkade slinta lite i huvudet? Men det gick bra. Jag och Sara lagade tre rätter ur "Mera vego" utan att skada oss, kladda ner oss eller göra bort oss så särdeles mycket, och hade till och med ganska kul under tiden. Kände mig så lättad efteråt att jag gjorde mentala hoppsasteg hela vägen till Falun.

Har sagt det förr, och säger det gärna igen: Jag är så glad för all uppmärksamhet och entusiasm kring vår kokbok. Det är så himla roligt att så många vill ha den, och använder den. Hashtaggen #meravego har över 600 bilder på instagram nu, folk fyller på med foton på rätter de lagar hela tiden, och förlaget har just tryckt till boken för fjärde (!!!) gången.

Så jädra kul.

Tack så hemskt mycket för alla hejarop alla ni som hejaropar!

Djupa Ro

Okej, så detta har hänt: Igår var jag på möte på förlaget och träffade min ungdomsboksförläggare och bestämde titel på boken jag håller på att skriva. "Djupa Ro" ska den heta. Det är namnet på badplatsen i Ingelstad där jag badade när jag var liten, och namnet på badplatsen där en person i boken hittas drunknad.

Nu håller formgivaren som bäst på att göra omslag, och sedan har jag januari och en bit in i februari på mig att skriva klart första utkastet innan det ska redigeras och pillas med och skrivas om, och sedan ska boken tryckas och YEAH! I höst ges den ut.

EXCITE!!!

Det är så sjukt utmattande att skriva skiten, svårt och sorgligt och snårigt. Svårare än någon annan bok jag gjort. Därför hänger jag mig fast vid såna här saker som en liten igel: Den har en titel. Snart har den ett omslag. Det går framåt. Min förläggare tycker om den. Nu ska jag åka hem och fira jul på orten där den utspelar sig.

Det känns bra.

Ungdomsbokåret 2014

Nu ligger poddavsnittet som vi spelade in på Lava häromsistens uppe, och där summerar vi ungdomsbokåret 2014. Vilken var årets största boknyhet? När ska deckarförfattaren Christoffer Carlsson börja skriva för ungdomar? Hur är nya Hungerspelsfilmen? Och vilken bok förtjänar att utnämnas till årets bästa ungdomsbok enligt Allt vi säger är sant?

Här klickar du för att lyssna!

Rapport från händelsernas centrum

Jaha, nähä.

Det händer ju inte jättemycket här att skriva hem om direkt. Jag har höstens bästa jobbvecka, tror jag, för jag får 1. Vara hemma och 2. Skriva bok. Det var länge sedan det hände. Det är ledsamt, för boken är ledsam, men också kul, för jag gillar att skriva på den, och det går framåt.

Och resten av tiden? Jag har tagit tre ridlektioner, för jag hade några att ta igen, och har träningsvärk i benen, men jag galopperade över massor av bommar igår och nailade en skänkelvikning i tisdags, så det är det värt.

Och bilen går bra, barnen växer, vädret kan gå och dö.

Scrolla vidare.

Livepod på Lava

Det var så kul igår, förresten, om någon som läser här inne var på Lava och lyssnade på när vi sände pod live och summerade ungdomsbokåret som gått - TACK! Det var så roligt att det dök upp folk! Som var glada!

I den mycket informella omröstningen vi hade om årets bästa bok blev "Onanisterna" av Patrik Lundberg, och "Eleanor & Park" av Rainbow Rowell framröstade som delad etta, och "Svensk synd" av Martin Jern och "Mördarens apa" av Jakob Wegelius framröstade som delad tvåa. HURRA FÖR DEM!

Vi kommer lägga upp avsnittet innan jul, så man kan lyssna i efterhand om man vill. Vi hade sju gäster på scen, och samtliga levererade intressanta aspekter på bokåret som gått, och flera stycken gav hintar om spännande bokgrejer att se fram emot under 2015. Själv gick jag därifrån med åtminstone fem nya titlar på min "de här böckerna måste jag läsa skitsnart, de verkar ju asbra"-lista.

Så exalterad nu!

Jag bokade just en skrivresa till Lissabon första veckan i februari, med Johanna, och så här ser det ut där vi ska bo i en vecka och sitta och skriva på våra respektive böcker. Ser ni den översta bilden där, till exempel? Det är utsikten från vår terass. Och nu kommer det väl eventuellt inte att vara så varmt där i februari, men ser ni the historic, stunning view?!?

Iiiiiiiih!

*studsar i soffan*

Det som känns bra (förutom the historic, stunning view) med den här resan är att jag vet att vi kommer få så sjukt mycket skrivet, och att vi testat att sitta och hålla käften vid samma bord och skriva på våra böcker ihop förut, så vi vet att det funkar. (Jag tänker tio sidor text om dagen.) Extra plus för att vi också testat att umgås utan att hålla käften och vet att det funkar också. (Jag tänker portvin på kvällarna.)

Iiiiiiiih!

Tre av fyra lägenheter som vi velade mellan på airbnb hade en gammal skrivmaskin uppställd som prydnad någonstans i vardagsrummet. Är inte det ett bra tecken? Eller? Kanske är det en portugisisk trend bara. Men oavsett?

Iiiiiiiih!

Bra sätt att börja (nåja) arbetsåret 2015 på, no?

Starstruck i Mora

Idag när jag satt och lunchade med den urtrevliga barnbibliotekarien som ordnat författarbesöket jag är på i Mora droppade hon plötsligt bomben att hon var mamma till Anna Haag i skidlandslaget. Jag skrek i det närmsta rätt ut. HERREGUD, JAG ÄLSKAR JU ANNA HAAG OCH CHARLOTTE KALLA OCH ALLA ANDRA I SKIDLANDSLAGET!!! SKIT I BÖCKERNA, BERÄTTA ALLT OM ANNA ISTÄLLET!!!

Sedan ställde jag fyra hundra ganska korkade frågor i stil med: Är hon lika snäll och gullig som hon verkar på teve? Är det så där bra stämning mellan skidåkarna som jag tror? Och åh, eller hur är din dotter en så sjukt bra förebild, eller hur älskar man henne för det? Och sedan satt jag och tindrade lyckligt med ögonen när mamma Haag berättade för mig om sammanhållningen i skidlandslaget och sin dotter. Åh! ÅH!

Ja, och sen blev klockan 13.00 och Anna Haag tilldelades Bragdguldet tillsammans med resten av stafettlaget från OS i Sotji. Det har jag inte hunnit diskutera med mamma Haag ännu, men TRO MIG, det ska vi göra när vi ses på bibblan ikväll.

ÄR SÅ EXALTERAD ÖVER DETTA!

Hej då från en vuxen person.

Nytt avsnitt av podden!

Den här gången handlar det om noveller. Måste de ha en twist på slutet? Och varför förföljer Strindbergs "Ett halvt ark papper" mig genom livet? Vi har läst Janne Tellers "Allt som är" och gästas av författaren Cilla Naumann.

Här klickar man för att lyssna! Eller så letar man på iTunes.

Jag minns alla mina bokstycken och var jag satt när jag skrev dem

Så här är det med mig och bokskrivande: Jag har jättesvårt att skriva skönlitterär text på någon annan plats än där jag känner mig ostörd och hemma. Det tog flera månader för mig att skriva mig bekväm på kontorsplatsen när jag hyrde frilanskontor, och jag suger när det kommer till att sätta mig lite casual på ett kafé och skriva några sidor bok. Helst vill jag vara hemma, själv, i min soffa. Allt annat jobb gör jag numera vid skrivbordet uppe på den lilla kattvinden som är mitt kontor, men när jag ska skriva på nån svår himla bok är det som att jag behöver den där soffan och yllepläden i den som någon slags snuttefilt för att få ur mig texten.

När jag läser ett gammalt stycke i någon bok jag skrivit kommer jag alltid ihåg var jag var när jag skrev det. Jag vet var jag var när jag skrev om hur Johan i "Det är så logiskt alla fattar utom du" kutade omkring i Växjö och följde ledtrådar som Ester lagt ut i en skattjakt åt honom (vid det lilla skrivbordet på övervåningen i torpet), och jag vet var jag satt när jag skrev att Alicia försökte sparka sig ur en skoltoalett i "Allt jag säger är sant" (i soffan i vår lägenhet vid Zinkensdamm), och jag vet var jag befann mig när jag beskrev hur Jens öppnade dörren i en leksakstiara i ”Vi måste sluta ses på det här sättet” (på frilanskontoret i Hornstull).

Två eller tre stycken har jag hittills i livet lyckats skriva på tåg, trots att jag åker tåg ofta och länge och varje gång tänker att jag ska skriva på vägen. Idag skrev jag ett av dem. Det handlade om hur kompisgänget i boken som inte fått något namn sitter på en altan och halvbråkar med varandra. Så nu vet jag det. Jag kommer för evigt att förknippa den där altanscenen med tåg.

Underligt, ändå.

Påminnelse!

På fredag klockan 18.00 sänder vår podcast live från Lava i Kulturhuset i Stockholm. Det blir julmust, mingel, fika, aslyxiga goodiebags, prat om böcker och läsning och sånt mys. Vad har vi läst som varit bra? Hur funkar filmatiseringen av Hungerspelen? Blev vi besvikna när vi såg Augustus Waters på vita duken? Och vilken är årets bästa boknyhet?

Alla som är mellan 14-25 är fruktansvärt välkomna!

Här kan man läsa mer.

Årets julklapp?

Med min allra ödmjukaste stämma vill jag härmed tipsa om att det går jättebra att beställa någon av mina böcker signerade direkt från mig om du till exempel vill ge bort någon av dem i julklapp. En vegobok till dig själv? En dinosauriebilderbok till ett barn? En kärlekshistoria för unga till en… eh, ungdom? Här klickar du för att se alla böcker, och sedan följer du bara instruktionerna (det vill säga: mejlar mig och säger vad du vill ha, så skickar jag).

Senast den 14 december behöver du beställa för att jag ska hinna skicka innan jul!

Är du ung? Gillar du böcker?

Superviktig samhällsinformation! Den femte december ordnar vår ungdomsbokspod "Allt vi säger är sant" en bokfest ihop med Lava Bibliotek &Verkstad på Kulturhuset i Stockholm. Då kommer vi att sända vår pod live, bjuda på fika, mingla, babbla om böcker och lotta ut aslyxiga goodiebags bland alla som kommer. There will be författare! Julmust! Andra bokintresserade! Och så ska vi försöka kora årets bästa ungdomsbok också. Alla som är mellan 14-25 år får komma.

Tipsa jättegärna vidare, bjud med ett gäng kompisar, och kom! Det blir gratis, gott och förhoppningsvis roligt.

NÄR: Fredag 5 december, 18.00.
VAR: Lava Bibliotek &Verkstad i Kulturhuset (Sergels Torg, Stockholm).
FÖR: Alla mellan 14-25 år.

(Eftersom Lava har åldersgräns måste tyvärr alla som är yngre eller äldre stanna hemma.)

Klicka här för att komma till Facebookeventet för kvällen!

Moi moi!

FLASH! Jag är nåt så djävulskt dålig på finska. Så här långt hänger jag med: "Moi!" Sedan? *stirrar som ett korkat fån på munnen som rör sig* Har väl sagt "Förlåt, talar du svenska? Eller kan vi ta det på engelska?" tre hundra gånger idag ungefär. Är nu inte förvånad över något av ovanstående, bara imponerad av de som faktiskt behärskar språket. Jag gör det inte. Kan vi ju konstatera.

Men Åbo får två glada tummar upp! Sol! Illblå himmel! Torghandel! Fluffiga kuddar på hotellet! Roliga samtal både på Gamla Rådhuset och på skolorna (i Åbo och Pargas) som jag besökt!

Försökte shoppa den finlandssvenska boken som jag fått tips om från fem olika håll nu, "Gräset är mörkare på andra sidan" av Kaj Korkea-aho, men den var slut. Köpte ett par regnbyxor istället. Vet inte riktigt vad jag tänkte där, men något var det väl. Får man hoppas.

Finland, baby!

Min väckarklocka stod på 04.20 i morse. Orimligt. ORIMLIGT! Har redan börjat tänka på lunch.

Men, aja.

Jag ska till Finland idag! Åbo. Där ska jag besöka skolor och hålla låda på Gamla Rådhuset ikväll. Det blir mitt livs andra besök i Finland. Känns mäktigt. Som en (väldigt, väldigt kort) utlandsturné, ju?

Cool.

Fjortonåriga hjärnor

Jag pendlar till Vallentuna den här veckan, och håller en-dags-skrivkurser för alla högstadieelever på Lovisedalsskolan.

Själva pendlandet är inte direkt något att hänga i julgranen. Det tar 2 timmar och 10 minuter med pendel och buss att ta sig dit från Gnesta, och lika lång tid att ta sig hem igen. Har (true story) fått ont i ryggen för att jag sitter snett lutad mot fönster och sover/lyssnar på grejer/bidar min tid på olika färdmedel i över fyra timmar om dagen. Plus att jag behöver gå upp klockan fem. Och klockan fem är, som vi alla vet, FÖR TIDIGT.

Men själva jobbet är kul! Helt lyxigt upplägg: Först träffade jag alla elever i en aula i förra veckan och babblade i en timme om att skriva, läsa, och om mina böcker. Sedan träffar jag varje klass nu i en hel dag denna veckan, och gör praktiska skrivövningar/öser ur mig alla skrivtips jag har. Eleverna är skitduktiga! Och helt entusiastiska! Och då blir jag också det.

(Är verkligen inte så svår på det viset.)

Har till och med tänkt den här tanken: "När jag blir genomskådad som fejkförfattare och inte kan jobba med det här hittepå-jobbet längre sen ska jag bli högstadielärare istället." Uppmärksamma bloggläsare vet att det inte är alla gånger jag tänker så efter ett skolbesök. Men det är verkligen himla härligt på högstadiet när det funkar.

Älskar ändå dagens ungdom väldigt mycket.

Hejdå imperfekt, hallå presens!

Jag har varit på sjuttiotalet och vänt idag. Eller nä, lögn. Men jag har varit i min skrivkompis Marias mammas stuga på landet och skrivit, och där såg det ut som på bilden. Skitmysigt! Har aldrig suttit i en skönare fåtölj, tror jag.

Och!

Samtidigt som jag suttit i fåtölj har jag ägnat sju timmar åt att ändra tempus i texten som ska bli en bok så småningom.

Från:
"Ingen av oss verkade riktigt veta vad vi skulle prata om. Vi stod framför en busskur vid Näckrosens pizzeria och tittade oss omkring i det lilla samhället där vi var uppväxta och konstaterade att allt såg ut som det alltid hade gjort och att vi inte visste hur man snackade med varandra längre."

Till:
"Ingen av oss verkar riktigt veta vad vi ska prata om. Vi står framför en busskur vid Näckrosens pizzeria och tittar oss omkring i det lilla samhället där vi växt upp och konstaterar att allt ser ut som det alltid har gjort och att vi inte vet hur man snackar med varandra längre."

Liiiite tråkigt att jag hann skriva 120 sidor innan jag (okej, min förläggare) kom på att jag borde ändra kan man tycka. Men det blir bättre, så jag tragglar på. 63 sidor gjorda, 57 sidor kvar.

Sen ska jag bara skriva resten också.

Då tror jag bestämt att jag tänker jag satsa på den här pigga grejen: Rätt tempus från början.

Kvällsjobb vi gillar

Jag missade min ridlektion igår (buhu), för jag var på Trosa Stadsbibliotek och höll en två timmar lång skrivkväll för unga och vuxna (yeah!). Det är alltid så nervöst det där. Med event öppna för allmänheten. Kommer det komma någon? En person? Två personer? Tre personer? Ingen? Jag har inte jättebra erfarenheter av det sedan tidigare. Och det gör egentligen inte mig någonting om det bara dyker upp två personer, men stämningen blir liksom så besvärad? Arrangörerna blir obekväma. De två personerna blir obekväma. Allt blir lite, lite obekvämt på något vis.

Men åh, allmänheten i Trosa, DÄR har vi en allmänhet som kan sina grejer. Det kom folk. Alldeles lagom många folk. Både unga och vuxna. (Älskar det! Den yngsta var elva och den äldsta... jag vet inte. Sextio? Så fint.) Och de var glada. Och ställde tusen frågor. Och skrev.

SÅ ROLIGT! Hade jag.

Man kan ju hoppas att deltagarna kände åtminstone ungefär samma.

Det var mest det.

Att göra författarbesök på högstadiet

När du gör ditt livs första författarbesök i en åtta och har bestämt dig för att det nog är smartast att verka lite cool och ung och nere med kidsen:

Och sedan tvingas stå kvar framför klassen och inse hur dåligt det tricket funkar:

Eleverna, när de får din bok framför sig:

När du lite diskret försöker samla in så mycket inspiration du kan till din nästa ungdomsroman under din dag på skolan.

När den sjunde eleven på stökiga skolan avbryter din skrivövning och frågar "Får vi rast snart?".

När en elev räcker upp handen och undrar om man blir rik av att vara författare.

När du får förslaget att skriva en bästsäljare istället nästa gång, då. "Sno Harry Potter, till exempel. Och döp om honom till 'Harry Plotter'. Då kommer du tjäna skitmycket pengar!"

När läraren i början på dagen beklagar att klassen tyvärr inte hunnit förbereda sig någonting inför ditt författarbesök som varit bokat i fem månader, och därför inte läst någon av dina böcker, för det har varit väldigt många sjuka, och sen var det nationella prov, och förrresten fanns ingen av dina böcker på biblioteket och skolan hade inte råd att köpa in en klassuppsättning och det har varit lite mycket med schemat nu och ganska dålig kommunikation och ont om tid också, väldigt ont om tid.

När en elev ställer frågan om du verkligen läser igenom din text innan du lämnar in den till förlaget.

När någon räcker upp handen och frågar om du inte kan skriva i en annan genre nästa gång. "Fantasy, till exempel. Gärna om vampyrer."

När det sitter en fantastisk ung människa i klassrummet och ivrigt börjar vifta med handen när du säger "okej, då har vi en stund över för frågor".

När du får frågan om du vill ha en kopp kaffe och kanske en macka innan du ska ha din femte och sista lektion för dagen.

Du, när en femtonårig kille kommer fram till dig efter lektionen och säger: "Din bok var faktiskt helt okej. Det händer i och för sig ingenting i den. Men jag dog i alla fall inte av tristess när jag tvingades läsa den."

Din mentala status efter att ha träffat 20 olika högstadieklasser på en vecka.