Att skriva bilderbokstexter

"Hur funkar det när man skriver bilderböcker, ritar du själv?"

Tror kanske jag svarar på ovanstående fråga en gång i veckan, och det här är vad jag tänker varje gång: Ho, ho, ho, I wish, men gud nej, nej, jag ritar verkligen inte själv. Mina bilderböcker om den lilla ungen Eddie (Eddie och julen, Eddie och lillebror och snart, snart Eddie och napparna) illustreras av Jesus Verona. Mina bilderböcker om Ivar och hans dinosaurier (Ivar träffar en stegosaurus och Ivar träffar en tyrannosaurus och snart Ivar träffar en diplodocus) illustreras av Emma Göthner. Och det är en himla tur för böckerna, det.

Man kan skriva bilderböcker även om man inte kan illustrera själv. I mitt fall (och många, många fler fall som jag känner till) har det från början varit så här: Jag har kommit på en idé, skrivit en text, och skickat in den till ett förlag. Förlaget har läst den och efter några vändor fram och tillbaka antagit den och sagt "ja, den här vill vi ge ut". Sedan har jag och min förläggare diskuterat gemensamt vem som skulle kunna tänkas illustrera. Jag har gett henne namn på illustratörer jag känner till som jag gillar, hon har gett mig namn på illustratörer hon känner till som hon gillar. Och så har vi tänkt, kommit överens om någon som skulle kunna passa, och så har förlaget frågat den personen om hen kan tänka sig att läsa manuset och provrita några bilder av huvudpersonen och miljöerna. När det gäller dinosaurieböckerna tyckte jag till exempel att det var viktigt att dinosaurierna skulle ha en personlighet, att det skulle finnas en lekfullhet i stilen, och att Ivars kroppsspråk var bra, så att han såg ut som ett mjukt barn, och inte bara en platt figur, som han hade gjort om jag hade ritat honom. Jag tycker Emma gör honom helt perfekt. Kolla hans små barfotafötter och tår på den här skissen till exempel, hur de spjärnar emot och kniper om dinosaurien! I love it.

Nu när jag gjort några böcker ihop med båda de här illustratörerna samarbetar vi lite tidigare in i processen, och det är bra. Tanken är ju att text och bild i en bilderbok ska samspela så mycket att de smälter ihop till en enhet (hellre än att vara text och bild som två komponenter bredvid varandra inom samma bokpärmar). Det som visas i bilden behöver inte nödvändigtvis upprepas i texten, och tvärtom. Och ton och stämning i text ska passa ihop med ton och stämning bild. Det är mycket lättare att få till det där om texten inte redan är klar när bildarbetet börjar. Och så handlar det ju om att lära känna varandra också, förstås. Nu kan jag säga till Emma att "när jag skrev texten så såg jag framför mig att Ivar skulle svinga sig genom luften så här", och hon kan säga "det vore kul att få rita vulkanutbrott i nästa bok!" och båda vet att det bara är förslag och idéer, vi kan skita i dem om vi vill.

Vi (och de flesta andra som gör bilderböcker) delar 50/50 på betalningen för boken. Hälften till den som står för text och idé, hälften till den som står för bilderna.

Fråga om ni vill veta mer?

(Bilden här ovanför är en av Emma Göthners skisser ur en kommande bok om Ivar, Ivar träffar en triceratops.)

5 x Dinokalas

Det började inte regna (förrän Dinokalaset var slut)! PRIS SKE LOV! Och jag är medveten om att det ser ut på bilderna som om Emma och jag fick fira vår bokrelease helt på egen hand, men helt ärligt - det kom skitmånga folk. Jag har bara inte frågat dem ifall de vill vara med på bild i bloggen, så ni får hålla till godo med Emma och mig. Och ballongerna! Herregud, ballongerna. Vi la halva festbudgeten på tre enorma heliumballonger. Värt.

Tack alla som kom förbi! Det var så kul.

Det tyckte Ivar och alla hans dinosaurier också.

(Jo, jag vet det, för jag har hittat på'na, så jag bestämmer.)

Skål och heja!

4 x onsdag

Säg mig, hur många gånger är det rimligt att man uppdaterar väderprognosen på yr.no per dag? På lördag ska jag och Emma fira vår nya bilderbok med att ha releasepicknick och högläsning i Aspuddsparken i Stockholm. Utomhus, ni vet. Utan tak. Igår kväll och i morse visade prognosen 9 grader varmt och ösregn. Vid lunch idag hade den ändrat sig till 14 grader och solglimtar. Jag har gjort två saker idag: 1. Bakat en miljard kakor just in cases dinokalaset faktiskt går att genomföra, samt 2. Tryckt på uppdateraknappen när det gäller vädret.

Som det ser ut nu så kör vi på.

Ösregnar det så skjuter vi upp till en annan helg senare i sommar.

Ni vet att ni är välkomna, va?

Tjuvtitt: Ivar träffar en Stegosaurus

Dinolandet är en låda där Ivars alla leksaksdinosaurier bor. Han har hur många som helst, och han kan namnen på dem allihop. "Vad heter den här?" frågar pappa och håller upp ett plastdjur i luften. "Diplodocus" svarar Ivar utan att blinka. "Den här då?" frågar pappa. "Triceratops." Ivar tycker inte ens att det är svårt. För han har övat i sitt Dinoland i säkert tusen timmar.

Men en kväll, när Ivar inte vill sova, händer det något märkligt. Plötsligt hörs det konstiga ljud från Dinolandet. Det krafsar och piper! Och innan Ivar riktigt hunnit fatta hur det gått till så står han mitt i djungeln, liten som en myra, bland alla de gigantiska dinosaurierna. Och det verkar ta mig tusan som att de lever. På riktigt!

Ivar träffar en Stegosaurus har bilder av Emma Göthner, och passar för barn mellan 3 och 6 år på ett ungefär. Och det finns liiiiite, liiiiite fakta i den också, för alla faktatokiga dinosaurieexperter. Men mest är det ett förhoppningsvis rätt spännande äventyr i dinomiljö.

Den går att köpa nu, på nätbokhandlar och i bokhandlar. Och vill du köpa den direkt av mig och få en hälsning i så går det så klart fint! Då klickar du här och läser om hur du ska gå till väga.

Åh, hoppas ni kommer gilla!

Under produktion

Kolla! Här står illustratören Emma Göthner och roddar sin urgulliga son Peder med ena handen och presenterar färdiga bilder till vår bilderbok om dinosaurier, Ivar träffar en stegosaurus, med den andra handen. Så himla cool person! Och så himla fina bilder! Om det hade funnits ett yrke som var typ "sitta bakom ryggen på en illustratör hela dagarna och glo imponerat på penslar och säga 'oooo! aaaa! Vad du ritar fiiiint!' och ge hen ryggdunkar lite då och då" så hade jag velat ha det jobbet. Jag nästan svimmar av älsk vid åsynen av skisser och penslar och färgkluttar och såna där konstnärliga mappar, så jag hade varit ett ess i den rollen, känner jag.

Är väldigt glad över denna bok, denna Emma, detta allt.

Roligt är vad det är.

Tjuvtitt: Ivar träffar en stegosaurus

Okej, *trumvivel*...  säg hej till Ivar! Han är huvudperson i den nya bilderboksserien som jag och illustratören Emma Göthner håller på att göra. Ivar är nästan världsmästare på dinosaurier, och har en låda på sitt rum som heter Dinolandet. Där bor alla hans leksaksdinosar. En kväll, när pappa redan ligger och snarkar bredvid Ivar i sängen, hör Ivar ljud från Dinolandet. När han kryper dit för att titta blir han helt yr i skallen av förvåning. Dinosaurierna lever! På riktigt. Och i nästa sekund har Ivar blivit liten som en myra och får följa med in i Dinolandet han också...

Vi tänker: Lite fakta (om de olika dinosauriearterna), men mest spännande saga och lekfullt äventyr. I en och samma bok. Bilderna är inte klara, som ni ser, det här är skisser, men idag när Emma visade mig några av sina färdiga original var jag tvungen att pipa helt förtjust pga är så himla kär i Ivar (det lilla gullot), och så himla kär i Emmas dinosaurier (som typ har mer personlighet än jag har själv). PEPPEN! Som vi säger här på internet.

Den första boken heter "Ivar träffar en stegosaurus", och den släpps i sommar. Sedan kommer "Ivar träffar en tyrannosaurus", och just nu håller jag på att skriva manus nummer tre, som ska heta "Ivar träffar en diplodocus".

Den uppmärksamma bloggläsaren tänker nu: Ameh! Hon har ju snott den här idén från sin egen son, och hans Dinoland. Det har den uppmärksamma läsaren rätt i. Men det är ju för att jag inte tycker det är så jättekul i längden att bara läsa faktatexter om dinosaurier tio gånger om dagen (hur bra de där faktaböckerna än är)? Det är ju för att jag längtar efter sagor och äventyr också? Fick ju gå in och styra upp, som ni förstår.

Hoppas ni gillar så småningom!