Hej bloggen, jag har inte haft tid med dig på sistone, för jag har varit i Växjö och HÄNGT PÅ MIN GAMLA HÖGSTADIESKOLA! Herregud, så märkligt egentligen. Det var sjutton år sedan (!!!) jag slutade nian på Fagrabäck, men ändå sitter hela skolan kvar i kroppen. Som när skoldagen var slut igår och jag märkte hur mina ben liksom av sig själva gick snett över skolgården, runt byggnaden, sneddade över gräset och tog den lilla stigen upp mot vägen, ner mot stan. Eller känslan när jag stod i kön in till matsalen bland hungriga sjuor och åttor och nior, fick liksom påminna mig om en gång i kvarten att jag är vuxen nu, jag är inte femton igen, jag har inte färdats bakåt i tiden, det är bara inbillning, det har gått SJUTTON ÅR!!! Stora delar av mig har, som ni märker, mycket svårt att fatta det här.
Hur som helst så har jag haft hand om en grupp elever som har haft skrivtema den här veckan, och sett dem skriva noveller och göra olika skrivövningar. Det har varit roligt.
Nu är jag hemma igen. Det är också roligt.
Ni kan väl hålla tummarna för att mina barn vaknar snart och inte kan sova så att de "måste" flytta över till vår säng för resten av natten så att jag får sova sked med dem? Eller ja, sova sked och sova sked, förresten. Ha Svantes fötter upptryckta i ansiktet, runttrampandes på min näsa.
Menar jag, så klart.
torsdag, november 29, 2012
måndag, november 26, 2012
Inte nu
Idag känns som en mycket festlig och högtidlig dag, för jag har skrivit min autograf på ett bokkontrakt för min och Johanna Lindbäcks gemensamma bok. "Inte nu" som den heter än så länge (titeln är inte spikad riktigt säkert) ska ges ut på det lilla, fina förlaget Gilla Böcker så småningom. Så småningom = nästa höst. Känns himla kul! Vi har visserligen inte skrivit mer än halva än så länge, men den halvan har å andra sidan varit en fest att skriva jämfört med att skriva bok själv, så jag utgår från att andra halvan blir minst lika rolig.
Å! Jag tror ni kommer att gilla Hanna och Jens, som boken handlar om, det tror jag verkligen. Hanna, till exempel. Hon går sista året på gymnasiet och ägnar cirka all sin tid åt att tänka på Paris, dit hon ska flytta med sin kompis Märta efter studenten. Ni vet, drömmen om att "plugga franska", insupa atmosfären, hitta sig själv, dricka vin på hustak och titta på Eiffeltornet. Och Jens, den arme kraken. Som aldrig kom iväg till Paris, eller iväg någonstans, utan fastnade här och är kvar fortfarande, fast det är många år sedan han gick ut gymnasiet. Nyseparerad, ledsen och oklippt. Gu-ud, honom kommer ni verkligen gilla.
Nytt med den här boken är att den riktar sig till en lite äldre målgrupp än jag (och Johanna) har skrivit för tidigare. Kanske 20-åringar? Och sådana som kommer att bli tjugo någon gång inom en rimlig framtid. Och sådana som en gång varit tjugo också, för den delen.
Visst längtar ni lite tills den blir klar, visst gör ni, visst, visst? Jag gör det i alla fall. Vill liksom veta hur det ska gå, fast jag redan vet? Det tror jag är ett ganska bra tecken ändå.
Å! Jag tror ni kommer att gilla Hanna och Jens, som boken handlar om, det tror jag verkligen. Hanna, till exempel. Hon går sista året på gymnasiet och ägnar cirka all sin tid åt att tänka på Paris, dit hon ska flytta med sin kompis Märta efter studenten. Ni vet, drömmen om att "plugga franska", insupa atmosfären, hitta sig själv, dricka vin på hustak och titta på Eiffeltornet. Och Jens, den arme kraken. Som aldrig kom iväg till Paris, eller iväg någonstans, utan fastnade här och är kvar fortfarande, fast det är många år sedan han gick ut gymnasiet. Nyseparerad, ledsen och oklippt. Gu-ud, honom kommer ni verkligen gilla.
Nytt med den här boken är att den riktar sig till en lite äldre målgrupp än jag (och Johanna) har skrivit för tidigare. Kanske 20-åringar? Och sådana som kommer att bli tjugo någon gång inom en rimlig framtid. Och sådana som en gång varit tjugo också, för den delen.
Visst längtar ni lite tills den blir klar, visst gör ni, visst, visst? Jag gör det i alla fall. Vill liksom veta hur det ska gå, fast jag redan vet? Det tror jag är ett ganska bra tecken ändå.
tisdag, november 20, 2012
På en kobbe i skärgården
Ni vet hur jag sa att jag skulle flytta till Båstad i förra veckan? Glöm det. Nu ska jag flytta till Svartsö i Stockholms skärgård så att mina barn får gå på Svartsö skola. (Och jag får bo i Stockholms skärgård.)
Idag tog jag nämligen bussen till Boda (Värmdö) och sedan båten vidare till Svartsö, och gjorde författarbesök på skolan där. Den är pytteliten, den gamla skolan. Totalt 24 elever, från förskoleklass till nian, åldersblandade grupper. Sju eller åtta eleverna bodde på Svartsö, resten bodde på andra öar runt omkring och åkte båttaxi. När skolan var slut bara: "Klä på er nu!", och så tog barnen på sig flytväst och gick längs med grusvägen till bryggan där de blev upplockade av båten.
Alltså!
Jag kan se rätt så himla många nackdelar med att bo sådär. Rätt så himla många. Men också: DU KÄRE VÄRLD, VAD FINT! Stämningen på skolan - så sjukt bra, jag blev nästan tårögd. Stora högstadieelever sida vid sida med små sexåringar, alla helt avslappnade och snälla. Och det lilla matrummet, där alla barn och vuxna satt samtidigt och åt jättegod hemlagad vegolasagne (gissningsvis för att jag hade hintat om att jag var vegetarian)? Å!
Åkte därifrån med hjärtan i ögonen och ville bosätta mig på närmsta kobbe.
Så himla bra dag.
Idag tog jag nämligen bussen till Boda (Värmdö) och sedan båten vidare till Svartsö, och gjorde författarbesök på skolan där. Den är pytteliten, den gamla skolan. Totalt 24 elever, från förskoleklass till nian, åldersblandade grupper. Sju eller åtta eleverna bodde på Svartsö, resten bodde på andra öar runt omkring och åkte båttaxi. När skolan var slut bara: "Klä på er nu!", och så tog barnen på sig flytväst och gick längs med grusvägen till bryggan där de blev upplockade av båten.
Alltså!
Jag kan se rätt så himla många nackdelar med att bo sådär. Rätt så himla många. Men också: DU KÄRE VÄRLD, VAD FINT! Stämningen på skolan - så sjukt bra, jag blev nästan tårögd. Stora högstadieelever sida vid sida med små sexåringar, alla helt avslappnade och snälla. Och det lilla matrummet, där alla barn och vuxna satt samtidigt och åt jättegod hemlagad vegolasagne (gissningsvis för att jag hade hintat om att jag var vegetarian)? Å!
Åkte därifrån med hjärtan i ögonen och ville bosätta mig på närmsta kobbe.
Så himla bra dag.
måndag, november 19, 2012
Kolla in: Skribentkollektivet
Fick tips om en så himla bra och cool grej som jag önskar att jag hade hittat när jag var sjutton: Skribentkollektivet. Ett gäng unga skribenter (17-20 år) som slagit sig ihop och bildat ett kollektiv, och startat en sajt där de publicerar sina texter. Bara för att få ur sig ord. Och publicera dem någonstans. Texterna handlar om allt möjligt, och är i helt olika stilar.
Kanske finns det någon som är sugen på att gå in och läsa? Eller bidra med en text? Alla som vill får bli gästskribenter!
Kanske finns det någon som är sugen på att gå in och läsa? Eller bidra med en text? Alla som vill får bli gästskribenter!
torsdag, november 15, 2012
Bye bye Båstad
Kände mig på riktigt helt sorgsen idag när jag lämnade Skåne och åkte hem mot lägenhet och storstad igen. Okej att lägenheten och storstaden är befolkad med en massa människor jag längtar efter väldigt mycket när jag är borta, men alltså. HAV! Herregud, vilken grej ändå.
Det var himla bra i Båstad. Pålästa och roliga elever, förberedda frågor, engagerade lärare, snälla bibliotekarier, the whole shebang. Kanske ett av mina... topp tre bästa skolbesök genom tiderna?
Tror faktiskt det.
Det var himla bra i Båstad. Pålästa och roliga elever, förberedda frågor, engagerade lärare, snälla bibliotekarier, the whole shebang. Kanske ett av mina... topp tre bästa skolbesök genom tiderna?
Tror faktiskt det.
onsdag, november 14, 2012
Rapport från ett tornrum
Jag bor på ett pensionat i natt (se bild på huset nedan), och eftersom november inte verkar vara Båstads bästa turistmånad så är jag enda gästen.
"Så du kan få välja rum. Var vill du bo?"
Jag tog tornrummet.
Nu känner jag mig som Anne på Grönkulla.
Oklart egentligen varför, Anne bodde väl inte i något tornrum? Jag antar att det är känslan. Hon skulle ha velat bo i ett tornrum, tro mig. Väldigt poetiskt. Väldigt Anne.
Idag har jag berättat för alla elever jag träffat att jag brukar sätta upp små regler för mig själv när jag ska skriva bok. Typ: Skriv fem sidor, sedan får du se på nya avsnittet av Homeland. Eller kanske snarare: Yo! Slöfock! Skriver du inte fem sidor omedelbart så får du inte så på nya avsnittet av Homeland!!!
Så... elever! Härmed vill jag meddela att "göra tre skolbesök" är ungefär likvärdigt med "skriva fem sidor".
Nu ska jag se på Homeland.
"Så du kan få välja rum. Var vill du bo?"
Jag tog tornrummet.
Nu känner jag mig som Anne på Grönkulla.
Oklart egentligen varför, Anne bodde väl inte i något tornrum? Jag antar att det är känslan. Hon skulle ha velat bo i ett tornrum, tro mig. Väldigt poetiskt. Väldigt Anne.
Idag har jag berättat för alla elever jag träffat att jag brukar sätta upp små regler för mig själv när jag ska skriva bok. Typ: Skriv fem sidor, sedan får du se på nya avsnittet av Homeland. Eller kanske snarare: Yo! Slöfock! Skriver du inte fem sidor omedelbart så får du inte så på nya avsnittet av Homeland!!!
Så... elever! Härmed vill jag meddela att "göra tre skolbesök" är ungefär likvärdigt med "skriva fem sidor".
Nu ska jag se på Homeland.
tisdag, november 13, 2012
En Bjärbo till Bjäre
Alrighty then, nu ska jag ut och åka igen. Den här gången ska jag till Båstad (Förslöv). Jag verkar ha lite bättre tur med bio den här gången, för i Båstad har jag hittat en biograf som visar film imorgon. Visserligen ingen av de filmerna jag ville se, men ändå. Det tar sig!
Himla synd att suget jag känner inför att se sista Twilightfilmen = 0.
Men, men. Ja, ja.
Det ska i alla fall bli kul att åka till Båstad.
Har aldrig varit där, men mitt efternamn är taget efter Bjärehalvön (där morfars släkt kom ifrån), så det ska nog gå fint det här.
Himla synd att suget jag känner inför att se sista Twilightfilmen = 0.
Men, men. Ja, ja.
Det ska i alla fall bli kul att åka till Båstad.
Har aldrig varit där, men mitt efternamn är taget efter Bjärehalvön (där morfars släkt kom ifrån), så det ska nog gå fint det här.
Eddie och julen
Sådär, ja! Nu finns min bilderbok "Eddie och julen" ute i handeln. LÖP OCH KÖP! Eller köp direkt av mig, med en hälsning i. (Vill du göra det så klickar du här, så får du veta mer om hur du beställer.)
Här kan du också läsa mer om boken.
Här kan du också läsa mer om boken.
torsdag, november 08, 2012
Älska Älmhult!
Förutom att handla pappersgrejer på Ikea i Älmhult så har jag gjort författarbesök också. Sju åttondeklasser på tre olika skolor har jag träffat, och nu ska jag tala om en sak för er: HERREGUD!!! vilken skillnad det är på att göra författarbesök i klasser som förberett sig innan!
Ibland händer det nämligen att jag kommer till en skola där alla (inkl. lärarna) ser ut som frågetecken när de får syn på mig. "Vem är du? Ska du vara här idag? Författarbesök, säger du? NU? Nej, det vet jag ingenting om. Vilken sal ska vi då vara i, hade du tänkt?" På sådana ställen är det sällan eller aldrig någon som läst någon av mina böcker, förberett några frågor, eller ens reflekterat över att det ska komma någon och hålla lektion som de inte träffat innan. Och visst, fine, jodå, det går att ha lektion på sådana skolor också. Det blir nästan alltid helt okej bra ändå.
Men.
Skillnaden är ändå enorm när man kommer till ett ställe som till exempel Älmhult, där lärarna är engagerade, eleverna har läst åtminstone en av mina böcker inför besöket, diskuterat dem i grupper, förberett en lång lista med frågor och liksom... längtat efter att jag ska komma dit och prata. Enorm, I tell you.
Så himla mycket bättre för alla inblandade? Skolan (som betalt för att jag ska komma dit, och sannolikt vill få ut så mycket för pengarna som möjligt). Eleverna (som får ut mycket mer av mötet). Och för mig (som gillar att försvara varför jag skrivit ett alldeles för öppet slut på min första bok.)
Älskar nu Älmhult lite.
Det var bara det.
Ibland händer det nämligen att jag kommer till en skola där alla (inkl. lärarna) ser ut som frågetecken när de får syn på mig. "Vem är du? Ska du vara här idag? Författarbesök, säger du? NU? Nej, det vet jag ingenting om. Vilken sal ska vi då vara i, hade du tänkt?" På sådana ställen är det sällan eller aldrig någon som läst någon av mina böcker, förberett några frågor, eller ens reflekterat över att det ska komma någon och hålla lektion som de inte träffat innan. Och visst, fine, jodå, det går att ha lektion på sådana skolor också. Det blir nästan alltid helt okej bra ändå.
Men.
Skillnaden är ändå enorm när man kommer till ett ställe som till exempel Älmhult, där lärarna är engagerade, eleverna har läst åtminstone en av mina böcker inför besöket, diskuterat dem i grupper, förberett en lång lista med frågor och liksom... längtat efter att jag ska komma dit och prata. Enorm, I tell you.
Så himla mycket bättre för alla inblandade? Skolan (som betalt för att jag ska komma dit, och sannolikt vill få ut så mycket för pengarna som möjligt). Eleverna (som får ut mycket mer av mötet). Och för mig (som gillar att försvara varför jag skrivit ett alldeles för öppet slut på min första bok.)
Älskar nu Älmhult lite.
Det var bara det.
tisdag, november 06, 2012
Färdig bok
KÄRA BLOGGEN! ÄR MYCKET UPPSPELT! HAR FÅTT MIN FÖRSTA BILDERBOK FRÅN TRYCKERIET! SKRIVER ALLT I VERSALER! MED UTROPSTECKEN!
Ska fota mer och visa er en annan dag när jag har en bra kamera, men wiii! Rolig dag det här blev nu. Jag älskar när bokuslingarna äntligen kommer från tryckeriet! Det är typ som att få barn fast utan allt som gör ont, och inte alls samma på något annat vis heller, men ni fattar, det är roligt, man blir glad, wiii!
Alla som har ett småglin hemma måste köpa! Ni kan tänka att den är ungefär som en "Julen - Så funkar den" för barn mellan 1 - 3 år ungefär. Släpps om en vecka, och finns då att få tag på lite överallt hoppas jag, men definitivt i alla fall på adlibris och bokus. Och vill ni ha en hälsning i den kan ni köpa den direkt från mig också. (Men återkommer om det, har bara fått ett enda exemplar ännu, så kan ändå inte skicka än.)
Annars då?
Näe, inget.
Mest: wiii!
Ska fota mer och visa er en annan dag när jag har en bra kamera, men wiii! Rolig dag det här blev nu. Jag älskar när bokuslingarna äntligen kommer från tryckeriet! Det är typ som att få barn fast utan allt som gör ont, och inte alls samma på något annat vis heller, men ni fattar, det är roligt, man blir glad, wiii!
Alla som har ett småglin hemma måste köpa! Ni kan tänka att den är ungefär som en "Julen - Så funkar den" för barn mellan 1 - 3 år ungefär. Släpps om en vecka, och finns då att få tag på lite överallt hoppas jag, men definitivt i alla fall på adlibris och bokus. Och vill ni ha en hälsning i den kan ni köpa den direkt från mig också. (Men återkommer om det, har bara fått ett enda exemplar ännu, så kan ändå inte skicka än.)
Annars då?
Näe, inget.
Mest: wiii!
måndag, november 05, 2012
När jag ändå är i Älmhult
Imorgon åker jag till Älmhult, och stannar i två dygn för att göra författarbesök. Googlade i ett anfall av obotlig optimism "bio älmhult" nyss, för att jag så förtvivlat gärna ville att det skulle ligga ett stort biopalats strax bredvid värdshuset där jag ska bo, så jag kunde gå och se Palme-filmen och Bitchkram på kvällarna när jag jobbat färdigt.
Gjorde det inte.
Vad som däremot ligger strax bredvid värdshuset där jag ska bo: Ikea.
Ja, ja.
Man kan inte få allt, etc.
Får väl ta med mig nån himla bok eller så?
Eller köpa möbler.
Vi får se lite.
Gjorde det inte.
Vad som däremot ligger strax bredvid värdshuset där jag ska bo: Ikea.
Ja, ja.
Man kan inte få allt, etc.
Får väl ta med mig nån himla bok eller så?
Eller köpa möbler.
Vi får se lite.
Mmm... kontoret
Är det okej att lägga sig ner på det turkosa brädgolvet och kyssa kontorsmarken för att man är så lycklig över att vara tillbaka i sin fina, fina hörna, vid sitt fina, fina skrivbord, i sin fina, fina fortfarande rätt stökiga frilanslokal?
Nähä.
Nänä.
Men man kan väl få tänka tanken, i alla fall?
Nähä.
Nänä.
Men man kan väl få tänka tanken, i alla fall?
söndag, november 04, 2012
Tips till alla (unga) med författardrömmar
Jag fick ett så fint brev häromdagen, från en lärare som hade en elev med författardrömmar i sin klass. Hon önskade sig ett blogginlägg med "tips till unga som vill bli författare", som hon kunde visa för sin elev. Det blev den här Topp 5-listan. (Kan säkert funka på vuxna med författardrömmar också? Det är ju samma lika, på ett ungefär.) Slit den med hälsan!
1. Läs mycket
Jag vet att det här är en sådan där sak som du säkert hört hundra gånger från olika vuxna (svensklärare), men det är för att olika vuxna (svensklärare) har fattat precis. För varje grej du läser övar du dig på en massa viktiga saker - ord, språk, stil. Så läs så mycket du någonsin kan! Böcker, bloggar, twitter, tidningar, brev, vad som helst, läs, läs, läs! Strunta i om det du läser anses vara "bra" eller "litterärt". Bara läs, och lär dig vad du gillar. Och försök sedan härma den stilen när du skriver själv sedan.
2. Skriv mycket
Ingen är automatiskt proffs på att skriva från början, det blir man av att öva. Och ju mer man övar, desto bättre blir man. Alltså är det smart att skriva mycket, hela tiden. Och då menar jag inte att man ska sätta sig ner och "skriva en roman" direkt, man kan skriva vad som helst. Små lappar på köksbordet, brev, blogginlägg, dikter, fanfiction, noveller, dagbok - vad som helst. Det viktiga är att man skriver ofta, så man får in vanan. Strunta i om det blir bra eller inte. Bara skriv.
3. Avsätt tid för att skriva
Det tar tid att skriva grejer. Många, många timmar. Den tiden måste du se till att fixa fram. Kanske kan du tänka dig skrivandet som vilken annan seriös hobby som helst? Till exempel om du börjar träna fotboll - då vet du att du kommer att ha träning två gånger i veckan (tisdag och torsdag) och match på helgen. Då låter du ingenting annat komma emellan. Tänk likadant med skrivandet. "Varje tisdag och torsdag och lördag ska jag skriva i två timmar." Då är det inte lika lätt att skrivandet hamnar längst ner på Att Göra-listan och glöms bort.
4. Försök inte smita
Newsflash: Det är verkligen inte alltid roligt och inspirationsfyllt och fantastiskt att skriva. Rätt ofta är det svårt och tråkigt och fyllt av prestationsångest också. Men skit i det! Skriv ändå. Det gör ingenting om du tycker att allt du skriver blir dåligt just nu, eller om du kör fast lite då och då. Det gör alla. Jag skämtar inte: ALLA. Ingen skriver perfekt från början. Det viktiga är att du inte ger upp när det går trögt, utan fortsätter ändå, och får ur dig orden. Ta en paus ochdunka huvudet i väggen gå en promenad om du måste, men fortsätt sedan. Man (åtminstone jag) måste vara disciplinerad och sträng mot sig själv om det ska bli en färdig text till slut. Det är trist, men sant.
5. Öva ditt tålamod
Oooo, det här är mitt hat-tips. Direkt när jag kommer på en idé vill jag börja skriva, och sen vill jag att boken ska vara klar efter fem minuter, finnas i bokhandeln efter två dagar och bli film en vecka senare. Sjukt dålig egenskap om man vill vara författare, för prick allt i processen tar en FREAKING EVIGHET. Alltså, vi pratar om flera år nu. Jätte-jätte-jätte-lång tid. Och när du väl skrivit färdigt din bok och ska försöka få den antagen av ett bokförlag kan det ta jätte-jätte-jätte-lång tid innan du ens får svar. Och jätte-jätte-jätte-lång tid innan något bokförlag nappar och svarar något annat än "tack, men nej tack." Så det är bra att ha oändligt tålamod. Eller öva sig på att få det. Eller åtminstone lära sig leva med att man inte har det.
EXTRA! EXTRA! Read all about it, BONUSTIPS!
Skrivarkurseleverna jag hade hand om i förra veckan tyckte att "planera din historia" var det bästa tipset jag gav dem. Och det är verkligen ett sjukt bra tips. (Tycker jag. En del författare planerar inte ett dugg, och lyckasotroligt nog skriva böcker ändå. Men jag tycker planeringen är asviktig. Speciellt är det skönt att ha den när jag kör fast.) Innan du ens börjar skriva, alltså - tänk igenom din historia. Vem handlar den om? Vad handlar den om? Hur börjar den? Hur slutar den? Vilken typ av historia är det - är den rolig, läskig, sorglig, spännande eller alltihop? Man kan planera på hundra olika sätt (med post-it lappar, med tankekartor, genom att skriva noggranna synopsis, genom kladdiga anteckningar). Välj ett sätt som passar dig, men strunta inte i planeringen. Den kan verkligen hjälpa dig.
1. Läs mycket
Jag vet att det här är en sådan där sak som du säkert hört hundra gånger från olika vuxna (svensklärare), men det är för att olika vuxna (svensklärare) har fattat precis. För varje grej du läser övar du dig på en massa viktiga saker - ord, språk, stil. Så läs så mycket du någonsin kan! Böcker, bloggar, twitter, tidningar, brev, vad som helst, läs, läs, läs! Strunta i om det du läser anses vara "bra" eller "litterärt". Bara läs, och lär dig vad du gillar. Och försök sedan härma den stilen när du skriver själv sedan.
2. Skriv mycket
Ingen är automatiskt proffs på att skriva från början, det blir man av att öva. Och ju mer man övar, desto bättre blir man. Alltså är det smart att skriva mycket, hela tiden. Och då menar jag inte att man ska sätta sig ner och "skriva en roman" direkt, man kan skriva vad som helst. Små lappar på köksbordet, brev, blogginlägg, dikter, fanfiction, noveller, dagbok - vad som helst. Det viktiga är att man skriver ofta, så man får in vanan. Strunta i om det blir bra eller inte. Bara skriv.
3. Avsätt tid för att skriva
Det tar tid att skriva grejer. Många, många timmar. Den tiden måste du se till att fixa fram. Kanske kan du tänka dig skrivandet som vilken annan seriös hobby som helst? Till exempel om du börjar träna fotboll - då vet du att du kommer att ha träning två gånger i veckan (tisdag och torsdag) och match på helgen. Då låter du ingenting annat komma emellan. Tänk likadant med skrivandet. "Varje tisdag och torsdag och lördag ska jag skriva i två timmar." Då är det inte lika lätt att skrivandet hamnar längst ner på Att Göra-listan och glöms bort.
4. Försök inte smita
Newsflash: Det är verkligen inte alltid roligt och inspirationsfyllt och fantastiskt att skriva. Rätt ofta är det svårt och tråkigt och fyllt av prestationsångest också. Men skit i det! Skriv ändå. Det gör ingenting om du tycker att allt du skriver blir dåligt just nu, eller om du kör fast lite då och då. Det gör alla. Jag skämtar inte: ALLA. Ingen skriver perfekt från början. Det viktiga är att du inte ger upp när det går trögt, utan fortsätter ändå, och får ur dig orden. Ta en paus och
5. Öva ditt tålamod
Oooo, det här är mitt hat-tips. Direkt när jag kommer på en idé vill jag börja skriva, och sen vill jag att boken ska vara klar efter fem minuter, finnas i bokhandeln efter två dagar och bli film en vecka senare. Sjukt dålig egenskap om man vill vara författare, för prick allt i processen tar en FREAKING EVIGHET. Alltså, vi pratar om flera år nu. Jätte-jätte-jätte-lång tid. Och när du väl skrivit färdigt din bok och ska försöka få den antagen av ett bokförlag kan det ta jätte-jätte-jätte-lång tid innan du ens får svar. Och jätte-jätte-jätte-lång tid innan något bokförlag nappar och svarar något annat än "tack, men nej tack." Så det är bra att ha oändligt tålamod. Eller öva sig på att få det. Eller åtminstone lära sig leva med att man inte har det.
EXTRA! EXTRA! Read all about it, BONUSTIPS!
Skrivarkurseleverna jag hade hand om i förra veckan tyckte att "planera din historia" var det bästa tipset jag gav dem. Och det är verkligen ett sjukt bra tips. (Tycker jag. En del författare planerar inte ett dugg, och lyckas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)