Veckans vego: Sparrisrisotto med grönt

Jag skulle ljuga om jag sa att jag glatt ställde mig och svängde ihop en risotto efter dagis med två hungriga barn i hasorna, om jag inte hade en jefligt bra dag. Det är ändå en rätt som kräver sin beskärda del av tid och rörande. Men gott är det ju sannerligen! Vi brukar göra risotto med svamp, med rödbetor eller med gröna grejer. Det här är den med gröna grejer. De gröna grejerna är fiffiga på så sätt att man kan byta ut dem lite hur som helst mot andra gröna grejer man gillar.

Du behöver:
4 dl arborioris eller avorioris
4 schalottenlökar
3 dl vitt vin
1 liter grönsaksbuljong (ungefär)
1 vitlöksklyfta
1 knippe sparris
1 stor näve haricot verts
1 stor näve bladspenat
1 liten näve färsk persilja
1 vanlig näve sockerärtor
1 dryg deciliter riven parmesan (eller 2 om du älskar parmesan)
1 klick smör
lite olja

Så här gör du:
1. Hacka schalottenlök och vitlök och fräs dem tillsammans med riset i en gryta. Riset ska bli glansigt och nästan genomskinligt.
2. Häll på vinet och rör tills det kokat in.
3. Häll på lite (kanske 1 dl) buljong och rör tills det kokat in.
4. Fortsätt sedan så - häll på lite buljong, rör, häll på lite buljong, rör, häll på lite buljong, rör. Det tar en halvtimme drygt innan riset börjar bli klart. Du får provsmaka dig fram!
5. Skär under tiden upp sparris, haricot verts och sockerärtor i typ 3 cm långa bitar och hacka persiljan.
6. När du gissar att riset har några minuter kvar till perfekt konsistens öser du ner allt grönt i risotton. Fortsätt röra.
7. Dra av risotton från värmen. Ös ner den rivna parmesanen och en klick smör. Peppra lite. Och kanske salta, om du tycker att det behövs? Rör runt, och låt stå i någon minut.
8. Pynta med peppar, lite till parmesan och lite persilja på toppen.
9. Servera gärna med tomat eller så.
10. Ät.

Som den uppmärksamma bloggläsaren märker kan man använda ordet "röra" som ledord när man lagar risotto. Man kan välja lite om man vill se det som enbart jobbigt, eller om man vill se det som bra vardagsträning.

Det här blir risotto till fyra personer.

Allt jag säger är sant - trailern

Ibland händer det att jag får idéer. Det kan till exempel vara idéer i stil med: "Om jag skulle ta och köpa mig ett äpple?". Det kan också vara idéer i stil med: "Om jag skulle ta och klippa ihop en boktrailer till min bok, lite snabbt?" Och det är ju kul! Med idéer. Bara det att vissa av dem ibland visar sig vara ganska tidsödande och jobbiga när jag väl sätter igång och genomför dem. För att jag faktiskt egentligen inte direkt vet vad jag pysslar med. Alls. (Och då syftar jag inte i första hand på det här med att köpa äpplen.)

MEN!

Nu finns det i alla fall till slut en hemmasnickrad boktrailer till boken.

Känns fint, det.

Färdig bok!

Nä, jag har inte vant mig riktigt än. Det är fortfarande en sjukt häftig känsla. Den blev klar! Det står mitt namn på den! DEN FINNS!

"Allt jag säger är sant" släpps i mitten av mars, borde gå att få tag på från och med 12:e eller så. Här kan du läsa mer om vad den handlar om.

Annars har mest det här hänt idag

MIN BOK HAR KOMMIT FRÅN TRYCKERIET!!!!

Ni ska få se den snart när jag kan slita mig från att sitta och titta stolt på den och klappa på det fina omslaget och istället lyckas koncentrera mig på att fotografera den.

Veckans vego: Teriyakitofu med sockerärtor

Herregud, jag blir helt nervös av att ni faktiskt lagar recepten (okej, receptet) jag lägger upp här. Men i alla fall. Det här är gott (speciellt om man gillar ingefära) och går snabbt som farao att laga.

Du behöver:
Ett paket hård naturell tofu
1 dryg dl teriyakisås (man kan göra egen, men det orkar inte jag, så jag köper färdig)
En skvätt japansk soya
1 bit färsk ingefära (så stor så att det blir åtminstone en dryg matsked när du rivit den)
Sockerärtor
Äggnudlar

Så här gör du:
1. Blanda ihop teriyakisås, soya och riven färsk ingefära i en bunke. Späd ut med lite (0,5 dl) vatten.
2. Tärna tofun och lägg ner den i marinaden. Låt den stå där ett tag och dra åt sig smak. Två timmar om du är en sådan där människa med god framförhållning som kommer ihåg att lägga saker i marinad långt innan du lagar resten av maten. Tio minuter om du inte är det.
3. Koka äggnudlar.
4. Ta upp tofun ur teriyakimarinaden - men spara marinaden!
5. Stek tofu och sockerärtor i lite olja.
6. Häll i nudlarna i stekpannan och ös på marinaden, blanda runt.
7. Ät upp.

Det här receptet räcker till 4 personer, men om ni är sjukt hungriga är ett paket tofu på fyra i snålaste laget.

Spikat datum för nästa skrivarkurs

Nu har äntligen alla detaljer fallit på plats, och datumet för min och Johanna Lindbäcks nästa skrivarkurs är spikat. Den blir den 21-22 april i Stockholm!

Kursen riktar sig till dig som är över 18 år, och redan skriver en hel del. Du behöver naturligtvis inte ha ett färdigt manus i byrålådan redan, men vi vill att du kommit en bit på väg i skrivandet redan.

Läs allt om kursen här! Där står också hur du anmäler dig. Och tipz! Det finns bara 10 platser, så skynda, skynda!

Om att jag gärna lektörsläser ditt manus

Hej bloggen och *förlåt för tjat* och eventuellt också *varning för skryt* - ni vet att jag numera hemskt gärna blir anlitad som lektör, va? Om du har skrivit ett manus (barnbok, ungdomsbok, vuxenbok, what have you) och känner att du skulle behöva en utomstående persons ögon på det manuset och få respons på vad du skulle kunna förbättra... då kan du få det av mig! Och med "få" menar jag "köpa den tjänsten".

Här kan du läsa mer!
Eller kan man mejla mig och fråga.

Hittills verkar det som att alla personer som skickat in sitt manus till mig för lektörsläsning har blivit nöjda och känt att de fått valuta för pengarna. Det ganska självgoda påståendet grundar jag på bland annat på a) att samtliga sagt det upprepade gånger, och b) det här blogginlägget och det här blogginlägget.

Så!

Slut på tjat och skryt och reklam för idag.

Hej på er!

Veckans vego: Pasta med broccolipesto och stekt halloumi

Hemmagjord pesto gjord på broccoli - himla bra grej! Speciellt om man är så sabla trött på vanlig pesto att man vägrar äta det. (Och det är man ju.) Då kan man testa den här istället. Och så kan man steka halloumiost till och - tadaa! - så har man en hel vardagsrätt på bordet. Med asmycket nyttigheter i, från både broccoli och nötter.

Till peston behöver du:
1 broccolihuvud (Går säkert bra med lite fryst broccoli också.)
1-2 deciliter nötter (Det brukar väl vara pinjenötter i pesto, men eftersom alla nötter är goda, så jag brukar blanda lite hej vilt. Valnötter är gott! Och cashewnötter! )
Riven parmesanost (ta förslagsvis mycket om du gillar parmesan, och lite om du inte gör det. Jag brukar ta en deciliter.)
1 vitlöksklyfta (Eller fler, om du älskar vitlök)
Olivolja
Salt
Peppar
Kanske citron?

Till den stekta halloumin behöver du:
*trumvirvel*
Halloumi

Till pastan behöver du:
*trumvirvel*
Pasta

Så här gör du:
1. Rosta nötterna i en stekpanna.
2. Koka broccolin mjuk.
3. Mixa nötterna och broccolin med en stavmixer eller så. Riv ner en vitlöksklyfta, den rivna parmesanosten och krydda med salt och peppar. Tillsätt så mycket olivolja att peston får bra konsistens.
4. Koka pasta.
5. Tärna halloumiosten och stek dem gyllene i olja.
6. Blanda pasta med pesto, lägg på halloumibitar, riv lite parmesan över och droppa över lite citron om du är en citronperson.
7. Ät.

Det här receptet räcker till pesto för 4 personer.

Nästa: Sävsjö

Hej, hej, idag ska jag på författarbesök på en skola i Sävsjö, så jag åker tåg. Det är fint. Hittills har jag sett:

8 st rådjur.
3 st män på längdskidor.
4 st hus jag hade kunnat tänka mig att bo i om de inte hade legat så sabla nära järnvägen.(Varför är det alltid så med hus man ser från tåg?!?)
543 fina åkrar med gnistrande snö. (OBS! Ej exakt antal. Men typ.)
1 st tjej som åt en bulle i Mjölby.

Annan grej jag gjort: Glömt böckerna jag skrivit (och tänkt läsa högt ur) hemma. Funderar nu på om jag 1. Ska recitera styckena fritt ur minnet, pga kan dem utantill efter att ha läst dem högt en miljard gånger eller 2. Ha manuset i datorn som fusklapp, pga bara freaks som kan recitera texter fritt ur minnet. Tror datorn pga bra om jag får blackout pga nervös pga storsamling med tonåringar som lyssnar.

Så! Slut på inlägg pga har redan använt förkortningen pga brottsligt många gånger.

Hejdå!

Till tryck

Jamen, sådär ja! Nu har jag på riktigt lämnat "Allt jag säger är sant" åt sitt öde för sista gången. Nu ska boken tryckas. Och sedan ska jag få den färdig i min hand. Med pärmar och allt. Utan minsta hemskt korrfel*. WITTAWII! Det kommer att bli en glädjens fest, det.

*Yeah, right. Som om det någonsin händer.

Bilderboksretro 60-tal

Titta här då! Jag har varit på förlaget och hämtat ett förhandsexemplar av "Bilderboksretro 60-tal" som släpps om två veckor. Kändes ju lite som att få en påse godis i händerna mitt i snöslasket. Och det gillar man ju!

Det här är den andra bilderboksretroboken i en serie om fyra som jag varit med och gjort. Den om 50-talet finns redan, senare i vår släpps en om 70-talets bilderböcker, och framåt hösten en om 80-talets. Förlaget säger: Fina böcker för alla som gillar retro, gillar bilderböcker, eller vill bli nostalgiska. Och det säger ju förlaget rätt i! Här kan ni läsa mer om ni vill. Och här kan ni bläddra och tjuvläsa lite!

Och det kommer att kännas skönt

Vad jag gör idag: Läser manuset till "Allt jag säger är sant" för allra sista gången i löspappersform och stryker och rättar och pillar och granskar och suckar, för gud vad trött jag är på texten nu, jag vill bara skjuta iväg hela högen med papper över bordet och aldrig mer se åt den igen.

Nästa vecka skickas boken till tryck.

Respons på ditt manus?

Psst! Har du skrivit en bok (barnbok, ungdomsbok, vuxenbok, what have you) och känner att du skulle vilja att någon utomstående läste manuset och tyckte till och kom med konstruktiv kritik på hur du skulle kunna förbättra det?

Då kanske du vill läsa mer här.

Lucka 22

Psst! Idag är jag intervjuad hos bokbloggaren Lilla O. Här!

Bara som ett tips, alltså

Du bara: Men ååå, vad ska jag köpa i julklapp till min typ 50-60 år gamla pappa, svärmor, kompis eller faster nu igen, då? Jo, du. Det kan jag ödmjukt och blygsamt tala om för dig! Den här boken tycker jag förslagsvis skulle sitta som en smäck.

Eventuellt är jag väl liiite partisk, men skit i det nu. Det här ÄR faktiskt en perfekt presentbok till någon som är uppväxt på 50-talet och vill återse sina gamla favoritbilderböcker och bli lite härligt nostalgisk.

Eller, ja.

Det är en perfekt presentbok till rätt många andra också, faktiskt. Typ alla som gillar retrosnygga grejer i 50-talsstil, och har läst en bilderbok någon gång.

Man kan provbläddra lite i boken här.

Och vill man ha autograf och hälsning från, säg... författaren? Då mejlar man till mig så får man det.

PÖSS!

Om det här med ungdomsböcker

Jag fick en kommentar från Blenda som hade gått och funderat över ungdomsböcker, och tänkte försöka mig på att svara. Så som jag tycker och tror.

"Hur resonerar man på förlagen om att en bok riktas till ungdomar eller vuxna? Skriver författare med en målgrupp i huvudet så att säga, eller skriver man bara sin historia och så bestämmer förlaget om det är en vuxen- eller ungdomsbok? Jag undrar om det är "finare" att skriva tex vuxenböcker (som jag misstänker). Jag har läst ungdomsböcker där jag inte förstår varför man riktat in sig på "bara" ungdomar. Det har varit berättelser och språk som är nog så komplexa och handlar om väldigt svåra saker ibland."

Det finns en (1) grej som jag tycker på riktigt skiljer en ungdomsbok från en vuxenbok. Och det är att ungdomsboken handlar om ungdomar. Det finns så klart undantag, för det finns det ju alltid, men de är rätt sällsynta. En ungdomsbok kretsar nästan alltid kring ungdomar och deras liv. Det gör sällan en vuxenbok, och gör de det har de i alla fall nästan alltid ett vuxet perspektiv (vuxen som ser tillbaka på sin ungdom, till exempel). Men när det gäller språk, uppbyggnad, svårighetsgrad - allt det andra - så tycker jag egentligen inte att det skiljer sig så väldigt mycket. En del ungdomsböcker är enkla, raka historier, med enkelt språk. Andra ungdomsböcker är berättartekniskt avancerade, med krångligare språk och svåra ämnen. Precis som det finns enkla och svåra vuxenböcker. Man måste inte skriva på ett visst sätt bara för att man vänder sig till ungdomar.

Fast en grej har ungdomsboksförfattare verkligen hajat! Och det är att man inte kan slösa bort 50 sidor i början av en bok på en tråkig miljöbeskrivning, för då tappar väldigt många läsare intresset. Det har vuxenförfattare inte greppat riktigt. De har en del att lära där, tycker jag.

Anledningen till att man klassificerar böckerna och säger "Det här är en ungdomsbok" och "Det här är en vuxenbok" är främst för att man vill förenkla för läsaren när den ska hitta boken. I teorin tycker jag det hade varit fantastiskt om man hade kunnat slopa åldersindelningarna på alla typer av böcker, för de utesluter ju så många. Hur många tonåringar vill läsa en bok som det står "från 9 år" på? Hur många vuxna slänger ens en blick åt ungdomsbokhyllan? Inte så många. Men samtidigt förstår jag ju att det där inte funkar i praktiken. Någon slags indelning måste väl göras, och väldigt många blir ju faktiskt hjälpta av den där åldersstämpeln när de står i bokhandeln och ska "köpa present till en 13-åring". Praktiskt då ju, om det finns en hylla som det står "passar från 13 år" på.

Jag tror många författare tänker sig en målgrupp redan när de skriver (jag själv gör det, till exempel). Men jag tror lika många bara skriver sin historia, och så kommer målgruppen på köpet. Råkar det vara en berättelse om ungdomar, med ungdomsperspektiv - ja, då kallas boken sannolikt för en ungdomsbok när den lanseras. Är det en bok om vuxna med vuxenperspektiv, så blir det en vuxenbok. Och ibland funkar inte de där riktlinjerna alls. Då tvingas nog förlagen och författaren att välja, trots att de själva tycker att boken passar både ungdomar och vuxna. För vill man marknadsföra en bok underlättar det ju att ha en målgrupp att marknadsföra den mot. "Alla" är liksom en alldeles för stor grupp.

Och ja! Rent allmänt så anses det finare att skriva för vuxna än för ungdomar. Den slutsatsen har jag dragit av att jag cirka en miljon gånger fått frågan "Har du planer på att skriva något för vuxna, någon gång?" eller rent av "När ska du skriva en riktig bok?" Jag tror inte en vuxenboksförfattare får den typen av frågor.

Det finns massor av ungdomsböcker som vuxna läsare skulle älska om de bara hittade dem, det tror jag verkligen på fullaste allvar. Om jag vore vuxen och ville testa att läsa en ungdomsbok skulle jag till exempel satsa på Hungerspelen, av Suzanne Collings (lika spännande som Stieg Larsson, minst) eller Majas morsas kompis sambo, av Katarina Kieri (som en slags short cuts i gymnasiemiljö, med personporträtt att dö för) eller Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt (för att den är så förbannat bra, mest).

Japp! Det var det!

Var så god för aslång utläggning.

Kunde tydligen inte hjälpas.

All set

Den här helgen håller jag och Johanna Lindbäck skrivkurs ihop för tolv personer. Jag har, som ni ser, sett till att få med mig det allra viktigaste till kursdeltagarna. Ska nog gå fint, det här!

Bra där, Bollebygd

Ah, Bollebygd! Himla bra ställe. Eller ja, jag såg ju i och för sig bara skolan. Men den var bra! Eller ja, det vet jag i och för sig ingenting alls om. Men så här: De hade en skolbibliotekarie som hette Olle som jag är rätt säker på att eleverna älskar (yej!), ungdomarna var roliga, stämningen i korridoren kändes bra, och det vegetariska alternativet i skolmatsalen var fantastiskt. Hörde ni? FANTASTISKT!

Jag skulle kunna göra en kartläggning snart, över de vegetariska alternativen i skolmatsaler runt om i landet. Den skulle sällan innehålla ordet "fantastiskt", kan jag avslöja. Rätt ofta beror det visserligen på att jag glömt att förvarna i god tid om att jag är vego, och får hålla till godo med att plocka från "salladsbuffén". (Säg hej till lunch bestående av rivna morötter! Och knäckebröd!) Då skyller jag mig mest själv. Men lite beror det också på att det här med att äta NÅGOT annat än kött/fisk NÅGONSIN anses vara heeeelt utflippat i många av landets skolmatsaler.

Förutom i Bollebygd! Där serveras det vegetariska alternativet sida vid sida med det köttiga alternativet, och alla får välja fritt vad de vill äta. Ingen behöver förvarna. Eller leta upp någon himla specialfolielåda i något undanskymt hörn. Eller ens stå ut med den annars obligatoriska "men GUD vad du är jobbig, kan du please äta som folk"-blicken. Och den var god, vegomaten! Dessutom! PRIS SKE LOV!

Två glada tummar upp till Bollebygd, således.

Nu ska jag bara lyckas ta mig hem utan problem också, så kan vi klassa den här dagen som rakt igenom lyckad sedan. Hittills har jag hunnit till Skövde. Där var det kallt.

Hepp!

Borås by night

Jaha, här sitter jag på ett hotellrum i Borås och äter sallad ur en plastbytta och leker med internet. Himla fint, det!

Imorgon ska jag prata böcker och skrivande med fem niondeklasser i Bollebygd. Jag har aldrig varit i Bollebygd, men jag har hört att det finns en skidbacke där. Det kan man inte säga om alla orter, det kan man verkligen inte. Orten där jag kommer ifrån hade till exempel inte en skidbacke. Eller, ja. Det fanns en backe som hette Prästabacken, och i den backen fanns det en lift, som sällan/aldrig var igång, men skidor? Please. Man (läs:jag) åkte ändå bara pulka där.

Plus också till Bollebygd för festligt namn! Inte riktigt lika festligt som Knalleland som jag passerade med tåget, men ändå. Festligt.

Jag gillar verkligen de här resorna som jag får göra runt om i landet nu för tiden. Det är lite så här: Sitta helt själv på tåg. Mmm... sitta helt själv. Sova helt själv på hotell. Mmm... sova helt själv. Prata böcker och skrivande med tonåringar. Mmm... böcker och skrivande och tonåringar. Komma hem. Mmm... komma hem. Slut!

Kan leva med det, verkligen.

(Förutom när jag, som förra gången, råkar ringa hem för att kolla läget i laget och laget har fastnat i en bilkö och jag hör hur båda barnen gallskriker i baksätet och den ena har blivit åksjuk och kräkts på sig själv och den andra är dödshungrig och Gustav sitter där fram och kör och kan inte göra något - då kan jag inte leva med det. Då gråter jag i panik i en timme över att vara på annan ort. Vad fan jag nu skulle kunna ha gjort åt situationen genom att vara hemma. Trollat bort bilar med mitt magiska trollspö? Kanske.)

Nä, men om man skulle ta och se vad som går på teve, då?

Titta! Ett omslag!

Idag gjordes jag uppmärksam på att min nästa ungdomsroman ligger och visar upp sig på Adlibris fast det är flera månader kvar tills den släpps. (Knappt fyra, närmare bestämt. Den släpps i mitten av mars). Spontan känsla på det: Iiiiiii!

(Jag undrar om man vänjer sig? Hoppas inte.)

Det är Sara R Acedo som gjort omslaget, precis som på förra boken. När hon skickade skissen för några månader sedan dog jag nästan lite för att jag blev så lycklig. För, jamen, ser ni? DET ÄR JU SÅ SJUKT SNYGGT!!! Och det får jag säga utan att ens skrytskämmas det allra minsta, för så funkar det med omslag, ser ni. Himla skönt det.

Här kan ni klicka om ni vill läsa mer om vad boken handlar om.

Gå en skrivarkurs?

Den 3-4 december håller jag och Johanna Lindbäck en skrivarkurs för dig som skriver och är sugen på att gå rolig helgkurs och grotta ner dig i skrivgrejer.

Läs allt om kursen här!

Man kan gå en eller två dagar, det är olika upplägg på de olika dagarna.

Vi har 10 platser.

Tyst med mig

FÄÄÄRDIG!

Tolv högstadieförfattarprat senare har jag ingen röst kvar. Men vem bryr sig? Med tanke på hur SABLA trött jag är på att lyssna på mitt eget malande är det rätt skönt att jag plötsligt håller tyst.

Nu ska jag åka tåg och spela wordfeud och sedan ska jag springa i slow motion i solnedgången mot den lyckliga återföreningen med resten av familjen.

Hörs!

Vad sa du, sa du? Inte alls skitrik? Konstigt.

Åtta av tolv skolklasser, check! Jag börjar veta på ett ungefär nu. Hur jag "kom på att jag ville bli författare" och "exakt hur skitrik jag blivit på att skriva böcker". Tänker för säkerhets skull upprepa infon fyra gånger till imorgon, så jag VERKLIGEN fattar. Repetition är nyckeln till all inlärning, etc, etc, etc. Snart kan jag allt om mig som ett rinnande vatten!

Ny skrivarblogg!

Hörni, visst har jag sagt att jag ska försöka skriva en ungdomsbok ihop med författaren Johanna Lindbäck nu? Det ska jag. Vi har träffats och planerat hela (nåja, stora delar av) handlingen och nu ska jag "bara" skriva första kapitlet, sedan är vi igång. MYCKET EXCITING!

Men förutom det!

Som en extra bonus i det projektet har vi också startat en blogg om skrivandet. Den bloggen hittar ni här. Klicka nu, så får ni veta: 1. Allt om arbetsnamnet på boken, 2. Allt om skrivarkursen (som vi också tänker anordna) och 3. Allt om höstens hetaste författaroutfit.

Se så! Klicketi klicketi.

Att prata om sin bok

Vad oväntat svårt det ändå är, det där med att prata om sin nyskrivna bok. Folk bara, helt snällt och intresserat: Vad handlar den om, din nästa ungdomsroman? Och man svarar något panikartat och stressat i stil med: Vad den handlar om, undrar du? Gud, alltså, svår fråga! Jag vet inte riktigt. Den handlar väl om... ja. Den handlar nog om... ja. Den handlar kanske om en ungdom? Typ. Och så händer det lite grejer också. Eller? Jag vet inte riktigt. Men annars då? Fint väder idag. Och bilen går bra, eller?

Har alldeles nyss haft hela vardagsrummet fyllt av filmmänniskor och kameror (eller okej, det var 3 st filmmänniskor och 1 st kamera då, om man ska vara noga) som filmat mig när jag suttit i en stol och berättat om Allt jag säger är sant som ska ges ut i vår. Pratet ska klippas ihop till en boktrailer sedan.

Rätt knivigt, faktiskt. Att veta så här precis när man skrivit färdigt och nästan ingen annan har läst och man inte lärt sig prata om boken ännu. Att välja ut vad man ska säga. Och säga det så det låter bra. Och liksom vara sin egen kick-ass-bra baksidestext, på beställning. Knivigt, fast kul.

Lägger eventuellt upp resultatet här sedan om jag inte dör av skäms.

Det lutar just nu åt något slags mellanting

Ooooookej.

Imorgon kommer det folk med filmkamera hit och ska spela in en videosnutt där jag sitter och pratar belevat om min nya bok samtidigt som jag ser snygg ut.

Så himla svårt att veta hur man ska prioritera i det här läget.

Gå och lägga sig för att slippa se ut som ett trött as?
Stanna uppe för att komma på vad jag ska säga?

Och så kom posten!

Hehe.

*stryker lydigt i manuset*

Startskottet som var en champagnekork

Gammalt djungelordspråk: När man börjar ett nytt projekt med att korka upp champagne en helt vanlig onsdag, då vet man att resten av jobbet också har rätt stor rolighetspotential. Fattar ju alla. Visst?

Igår var jag hemma hos Johanna Lindbäck, som också skriver ungdomsböcker, och påbörjade planeringen av den bok som vi ska försöka börja skriva ihop nu, snart. Vi känner inte varandra så himla jättebra egentligen, och vi har aldrig skrivit skönlitterär text ihop med någon förut heller, men äsch. Man kan väl testa? Det kan ju inte mer än gå åt skogen.

Planeringen gick i alla fall mycket bra. Vi tyckte samma om allt. Himla smidigt, det!

Låt redigeringen börja

Alright. Nu öppnar jag det tjocka kuvertet där manuset till min nästa ungdomsbok (Allt jag säger är sant) ligger och är fullklottrat med rödpenna i marginalerna. (Nä, okej. Fullklottrat med blyerts då om man ska vara petnoga. Men det är ändå lite rödpenna över känslan.) Nu ska jag gå igenom vad redaktören tycker och se om jag tycker samma, och sedan ska jag föra in alla ändringar (som jag inte vill protestera mot) i worddokumentet och skicka tillbaka för nästa vända.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var det minsta lilla jobbigt att se hur ord har blivit överstrukna och omflyttade och markerade i texten i det här läget. Och jag skulle ljuga om jag sa att min första instinktiva reaktion på kommentaren "du måste rensa bland engelska ord och bloggspråk, det blir helt outhärdligt att läsa i längre löpande text" inte alls var: MEH! DU KAN VA OUTHÄRDLIG! GE MIG CHOKLAD!

Men mest tycker jag verkligen att det här är bra/kul.
Och att texten blir mycket bättre. Bra, det!

(Och förresten har jag fått se omslaget! Då dog jag lite. På ett bra sätt. SÅ HIMLA SNYGGT! Får nog inte visa ännu, så ni får föreställa er. Tänk: snyggt och coolt. Så är ni hemma på ett ungefär.)

Och vinnarna är...

Fia Filur
Annika, Bokplantan
Emma K (du som gillade Else-Marie och småpapporna)
Motvalls
Malin Madestam

Grattis till er, ni vann i tävlingen! Om ni mejlar mig era postadresser på onekligenblogg@yahoo.se så kommer Bilderboksretro 50-tal på posten.

Vinn en bok

Vill du vinna en Bilderboksretro 50-tal? Lämna en kommentar till det här inlägget och berätta kort om en bilderbok som du minns lite extra mycket. (Den behöver så klart inte vara från 50-talet.)

Senast söndag vill jag ha din kommentar. På måndag drar jag 5 vinnare som får boken på posten!

Om bilderboksretron

Ni var några som undrade!

Bilderboksretro 50-tal finns ute nu.
Bilderboksretro 60-tal kommer i vinter.
Bilderboksretro 70-tal kommer i vår.
Och Bilderboksretro 80-tal kommer i sommar.

Inom ett år finns alltså alla fyra delarna!

Bilderboksretro

Har varit på förlaget och lagt händerna på ett förhandsexemplar av Bilderboksretro 50-tal som jag varit med och gjort. Mycket roligt. Mycket fin. Släpps om några dagar!

Ett photoshoot. DET VAR JU ETT PHOTOSHOOT!

När jag tänker på det: Att bli fotograferad av riktig fotograf i fräck miljö - det är lite samma sak som att göra (göra? ta? vara med om? vara med i? ha?) ett PHOTOSHOOT va? Som alla snygga modelltjejer gör på teve? Visst?

Coolt ju.

Fotografen bara: Ge mig glad! Ge mig avslappnad! Ge mig sympatisk ungdomsboksförfattare med sol i ögonen i en tågtunnel!

Och jag bara: "Så här menar du?"

KLICK KLICK KLICK

COO-OO-OO-LT JU!

Jag + topmodeltjejerna = like this *gör det dära tecknet med fingrarna ni vet*.

Tyra Banks skulle farao ha varit stolt.

Om att bli fotograferad

Hade dejt med en fotograf i morse som skulle ta nya pressbilder på mig inför nya boken. Inte varje dag man träffar en snubbe man aldrig sett förut som bara: "Hoppa in här i min bil, så kör vi till ett avlägset industriområde utanför stan. Där finns det en avstängd tågtunnel där vi kan hålla till..." och man bara: "BRA IDÉ!". Men det var kul! Har förvisso inte sett resultatet ännu. Är lite nervös att jag ska se ut som en trött och småtjock småbarnsmorsa som tappat hälften av sitt hår och förgäves försökt spackla över de mörka ringarna under ögonen med skitmycket smink på bilderna eftersom, well... det är ju så det är. Men annars så. Kul!

Lyssna!

Hör ni? Nej? Nämen, inte jag heller, för BÅDA BARNEN SOVER MIDDAG SAMTIDIGT!!! MIRACLES DO HAPPEN!!!

Mvh
intesåmyckettålamodkvarnu_80

Manus ver 1.0 - check!

This just in: Jag tryckte nyss "nytt brev", "bifoga fil" och "skicka". Nu har första versionen av manuset på boken jag skrivit på det senaste året landat hos förlaget. SÅ *lägg till valfritt förstärkningsord* SKÖNT. Att ha skrivit "klart"! Och fått iväg! YEJ, ME! Nu börjar redigeringsarbetet, aka "den roliga delen". YEJ, ROLIGA DELEN! Och sedan, när den är över, ska boken tryckas och så. YEJ, TRYCKAS! Och i april 2012 är det tänkt att boken ska finnas i en bokhandel nära dig. YEJ, APRIL 2012!

"Allt jag säger är sant" ska den heta.
YEJ, ALLT JAG SÄGER ÄR S... okej, går och lägger mig nu.

(YEJ, GÅR OCH LÄGGER MIG! YEJ!)

Mvh
rättsånöjdnuva_80

Hur går det med boken?

Elin Awesome! sa: "Du! Måste fråga, för jag är väldigt nyfiken: hur går det med boken? Är den klar?"

Svar: Det går... bra, tycker jag! Den är nästan, nästan, nästan så klar att jag kan tänka mig att lämna in den första versionen till förlaget. Måste nog läsa igenom en gång till och ändra några grejer som jag kommit på de senaste dagarna, bara. Sedan får förläggaren läsa, och sedan börjar redigeringsarbetet med en massa omskrivningsvändor. WOHOO, skriva om! Ska (på riktigt) bli kul, tänker jag mig.

Teori vs praktik

I teorin sitter jag på övervåningen och skriver bok jättekoncentrerat nu, och Svante sover snällt bredvid. Syns det?

Johan, my love

Blev nyss så glad att det nästan kom tårar över det här, och bara, Å, Johan! Jag gillar dig också så himla, himla mycket! Jag vet inte om man får säga så om karaktärer man själv hittat på egentligen, men nu sa jag visst det ändå, för så är det, Johan = mycket fin person. Är stolt tupp.