måndag, juni 18, 2018

Kära jobbdagbok (22)

Det här är ett tillstånd jag inte riktigt hade räknat med skulle innefattas i jobbet som författare: Att med jämna mellanrum krypa ner i en hotellsäng i valfri småstad i Sverige, fast klockan är kanske bara fyra på eftermiddagen, och sen titta på tv-serier tills jag somnar, efter att ha jobbat en dag på en skola eller ett bibliotek.

(Vad hade jag räknat med skulle innefattas? Ingen vet riktigt.) 

Jag går nästan alltid direkt från skolan/biblioteket till närmsta matbutik och köper läsk när jag är klar med dagens lektioner. Jag blir alltid helt vansinnigt sugen på Fanta av att göra skolbesök. True story - det är något med apelsinsmaken på dryck som jag förknippar med att släcka törst. "Apelsinsmak", I know. "Släcka törst", I know. Men det är samma med apelsinsaft. Egentligen är ju alla andra saftar mycket godare, men ändå? Ett stort glas kall apelsinsaft. Efter en dag på en skola där jag pratat non stop. Praise be.

Hur som helst, det är en speciell tröttma, och en känsla av total frihet från ansvar de där eftermiddagarna. Det finns ingenting i de här valfri småstäderna jag måste göra. Inget städ, ingen tvätt, inget socialt, ingenting. Jag hade kunnat fortsätta jobba på min dator här från sängen, men jag orkar verkligen aldrig det, så jag har kapitulerat. Skiter i allt. Svarar knappt på mejl. De senaste två kvällarna har jag sett hela den nya säsongen av Marchella och tre fotbollsmatcher. 

Jag är i Gislaved.

Så vansinnigt tacksamt uppdrag: Att hålla i ett skrivkollo i två dagar, dit 10-14-åringar anmält sig frivilligt. De kommer dit på sitt sommarlov och älskar läs, älskar skriv, älskar att få träffa andra som älskar samma sak. Minns fortfarande kicken jag själv fick av att gå på skrivdagar ett höstlov när jag var tolv och inse: Det finns fler som håller på med det här?!? Vem hade kunnat ana?!? Nu är vi är nio personer som hänger i ett rum mellan 10-14 på dagarna.

Sen läsk.

Sen fluffigt täcke.

Sen TV.

Blessed day, etc.

4 kommentarer:

Sara sa...

Om det piggar upp dig, så är jag, som jobbat som svensklärare i just Gislaved i 12 år, evigt tacksam för att det finns någon som orkar kuska runt och vara en inspirationskälla för de där 10-14-åringarna som inte riktigt passar in i Gislaved, de som vill ägna sig åt skrivning/konst.
Det är så fantastiskt att de kan möta vuxna som går utanför boxen och visar att det finns ett annat sätt att vara vuxen än vad som är vanligt i Gislaved.

Ulrika sa...

tycker det låter helt ljuvligt!

Ellen sa...

Och jag är så tacksam både för er som jobbar som svensklärare i Gislaved (och på alla andra ställen) och för er som inspirerar på lov och annat. Så viktigt jobb både och - tack!

Lisa sa...

Sara: Det piggar VERKLIGEN upp, tack för den kommentaren! Vi hade det så himla mysigt, helt underbara barn.

Ulrika: Det är verkligen rätt ljuvligt! Inte för många dagar om året bara (och nu syftar jag inte på själva skrivkollot, utan på resten av grejen med hotell och tv-serier åtta timmar etc), för då blir det för trist att inte vara hemma. Men i små doser! Otroligt skönt.

Ellen: Det är ju verkligen ett sant nöje, just den här typen av jobb. Men tack för pepp!