tisdag, september 8

Soundtrack "Djupa Ro"

Eller ja, soundtrack och soundtrack, jag vet inte. Men den här låtlistan har jag lyssnat på om och om igen medan jag skrivit boken, och jag har inte tröttnat än. Varje skrivmorgon har jag använt den för att lite smidigt flytta mig in i bokvärlden, och så repeat, repeat, repeat på alla fan-jag-har-fastnat-promenader under det senaste året. En del av låtarna/låttexterna på listan finns gömda i boken som referenser som man kanske eller kanske inte snappar upp när man läser. Andra finns på listan för att de fått mig i rätt känsloläge för att kunna skriva bokfan. Några för att jag velat sno grejer ur dem och få in dem i handlingen. Och några för att de förflyttar mig själv bakåt i tiden och gör mig till typ tjugo igen.

Här finns listan på spotify!

Blev fruktansvärt exalterad häromdagen när jag fick svara på den här frågan i en intervju: "Har märkt att du tycker mycket om Annika Norlins Säkert-texter, tänker både på titeln Det är så logiskt alla fattar utom du, men också på avsnittet i Djupa Ro som anspelar på en Säkert-text. Inspireras du mycket av Annikas låttexter i dina böcker? Har du andra musiker och textförfattare som du inspireras av?"

Så jädra uppmärksamt läst! Älskar när folk fattar!

Svarade: JAAAA!!! Och en lång drapa till.

Men nu var det ju inte det jag skulle säga, utan det här: låtlistan. Jag tycker om den.

Det om detta.

3 kommentarer:

uppochhoppa sa...

Åh. Den lyssnar jag på imorgon. Tror vi matchar! Älskar Annika!

Kerstin sa...

Minns inlägget när du bad om låttips, jag tipsade om Babylon av Angus & Julia Stone och blev så himla glad att den platsade! Hade ganska nyligen hört den låten i serien the Slap (se gärna, australiensiska versionen) och tyckte låten var så jäklarns fin att lyssna på. Ser fram emot att läsa boken!

Stina sa...

Jag sparade den här länken men lyssnade inte på playlisten förrän idag och var helt oförberedd på att slängas sisådär 12-14 år tillbaka i tiden. Till alla långa tågresor jag tog till min kille när jag var 18 till cykling hem i höstsolen efter universitetsföreläsningar när jag var 20. Nu sitter jag här och får inget jobb gjort och liksom bara badar i minnen? I minnen som jag glömt bort att jag hade. Av lukter, av känslan av tågsätet, av stationsbyggnaden i Hässleholm, av tidiga mornar på badhuset när jag försökte motionssimma bland alla pensionärer som mest ville småprata i den grunda delen av bassängen. Och jag vet inte varför jag skriver det här men jag var tvungen att skriva det någonstans. Skriva att jag hittat delar av mig som jag glömt fanns.