onsdag, januari 31, 2018

Den inre resan ni vet


Hello från en som fuskar med kvällsjobbet och bloggar, skvallra inte. Har jiddrat på med detta härliga idag: Försöka lämna in texter till ett frilansjobb (jag skriver om barnlitteratur i varje nummer av Vi Läser, och deadline är nu) samtidigt som barnen är sjuka och jag vabbar, samtidigt som jag tvättar alla mina kläder, samtidigt som jag packar inför att ta ledigt och åka bort på semesteeeer imorgon. Det där sista är ju skithärligt på riktigt, men resten har varit lite av ett pussel. Hence: kvällsjobb. Har en text kvar innan jag får sova!

Igår kom jag på det här för tusende gången: Det roligaste som finns är att höra om folks dagdrömmar. Intervjuade en författare till podden (Emi Gunér), och vi hade bestämt att vi skulle prata om dagdrömmar för att 1. Hennes huvudperson Nina dagdrömmer i böckerna som Emi skriver, och 2. Emi dagdrömmer och 3. Jag dagdrömmer.

Vi enades om att vi tyckte att tunnelbanan var ett väldigt bra ställe för dagdrömmar, men sen skiljde vi oss ändå åt rätt rejält i hur vi brukade gå till väga med själva utformandet av drömmandet. För medan jag sitter där och fantiserar ihop olika levnadsöden och relationsdramer för folket jag ser, så visade det sig att Emi kostymerar om varenda kotte i vagnen i klädsel från andra tidsepoker, och tidsreser bakåt i fantasin. JAHA? Det har jag liksom aldrig gjort?

Tycker alla samtal borde börja med "säg din senaste dagdröm", GUD vad folk skulle få fnissa i livet då.

Här ovanför är förresten utsikten ÅTT ETT AV TRE HÅLL där Emi bor. Klart att hon dagdrömmer.

3 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Jag ä l s k a r att dagdrömma! Är sjukskriven nu sedan några månader och läkaren undrade vad jag gör för att fördriva tiden hemma. Jag kunde inte med att berätta att tiden ägnas åt att dagdrömma ... Jag ska bli modigare nästa gång och berätta det och kanske även vad jag dagdrömmer om?

Hanna sa...

Avskydde när folk dagdrömde i böcker när jag var yngre, från liten och egentligen nästan till nu. Jag har aldrig dagdrömt själv så tyckte det var så störande att varenda kotte verkade göra det. Men NU har jag börjat fara iväg i tankar så att jag tappar fokus. Aldrig så spännande som ni gör, utan mer att jag får associationer som tar mig vidare och att jag glömmer att lyssna på den som pratar på ex en föreläsning.

Johanna sa...

Finkänsligt att du utelämnade hur du blev mess-terrad av en person som åkte tåg och uppenbarligen inte var så inne i en inre resa just då!