tisdag, april 26

Läs för era barn! *står med knuten näve*

Oh lord, den här personen, ändå rätt lättad nu, faktiskt. Ikväll har jag föreläst om högläsning för barn PÅ MITT EGNA BARNS föräldramöte på förskolan. Alltså, vem gör sånt? Ingen, va? Har ångrat mig så mycket sen den där dagen i höstas någon gång, när förskolan uppmanade oss föräldrar "att bygga broar mellan hemmet och förskolan, och tänka efter om ni kan något som ni kan bidra med, som kan vara till nytta för oss andra, och tvärtom", och jag bara, på uppstuds: "Amen, jag! Jag älskar ju er,  jag vill gärna ge tillbaka. Jag kan rätt mycket om läs- och skrivutveckling och barnböcker. Kan ni ha nytta av det?" Så himla obekvämt att föreläsa för de andra föräldrarna? Vem tror jag att jag är ens? Uh.

Men hur som helst - att barn lär sig läsa är skitviktigt. Och högläsning är en sådan himla konkret (och rätt enkel) grej i den processen som man kan bidra med som förälder. Så jag pratar mer än gärna om det. Och jag tycker det är bättre att prata om det redan på förskolenivå, än att vänta sig någon slags quick fix när man står där med en femtonåring som inte läser sen, för då är det för sent mycket svårare.

Jag märker att jag har svängt, sedan jag började jobba med det här. I början tänkte jag mycket på att "väcka läslust" och "locka barnet till läsning", och liksom... gå på det härliga spåret. "Det finns så mycket fantastiska berättelser! Klart att vi ska upptäcka dem tillsammans! (Plus: läsning är bra för dig!)" Jag var försiktigt emot allt som andades tvång, plikt och hot och mutor, och ville bara att läsning skulle förknippas med roliga grejer.

Nu tänker jag på läsning mer som jag tänker på tandborstning. En vana som måste grundläggas tidigt, och sen underhållas, dag ut och dag in. Inte för att det alltid är kul, eller för att det passar in i ens pressade tidsschema, eller för att barnet hellre vill läsa än att spela minecraft, utan för att det är nödvändigt. Man måste kunna läsa, annars kan man inte delta i samhället. Man hamnar utanför, och det vill man inte. Det vill vi inte. Och det är rätt många femtonåringar (var femte!) i Sverige idag som inte kan ta sig igenom en vanlig tidningstext, så man får fasen kämpa på.

HÖGLÄS FÖR ERA BARN! FRÅN FÖDSELN, TILLS DE BER OM NÅD NÅGONSTANS I TJUGOFEMÅRSÅLDERN!

(Åh herregud, arma medföräldrar på förskolan, förlåt för allt. Eller varsågod, eller hur man nu ska se det.)

Har två boktips att komma med på ämnet: "Läslust i hemmet", av Carina Fast, som jag tycker är en bra och lättillgänglig bok om läs- och skrivutveckling som funkar för gemene förälder, och "En myras liv" av Linn Gottfridsson och Emma Adbåge, som är en (av ytterst få) högläsningssuccéer i kapitelboksform i detta hem med två barn på 5 & 7 år.

26 kommentarer:

Susanne Hultman sa...

Läsa högt är kul och det gjorde jag många år för mina söner från det de föddes. Nej, nu ljuger jag för först sjöng jag en massa. Men sen läste jag Max, Mamma Mu, Vilda bebisen, sagor, sagor, sagor, Nasse hittar en stol (ja jisses vad rolig den var), Brandkatten, Agaton Öman, Pettsson och Findus och till slut blev det Harry Potter och Sagan om ringen, men sen slutade jag nog. Den äldste lärde sig läsa vid tre och den yngste vid fem. Den äldste läser fortfarande många böcker på både svenska, italienska och engelska. Men tänka sig, den yngste läser bara det mest nödvändiga för att klara gymnasiet. Varför?

Lisa sa...

Åh så jag håller med - jag tänker också på högläsning som något som måste få plats, på precis samma sätt som tandborstningen. Och i vår familj är mönstret tydligt: Jag som växte upp i en läsande familj där högläsning var en del av varje dag, läser också lätt och gärna för barnen. Medan barnens pappa, som växte upp i ett hem helt utan böcker (alltså verkligen - han kan inte minnas en enda läsupplevelse som barn), har sånt himla mycket längre steg till läsningen. Han tycker det är viktigt och bra att läsa högt gör barnen, men har ändå svårt att få in vanan att göra det varje dag (istället tar han disken så att jag kan göra det).
Förövrigt: a) väldigt bra och modigt att föreläsa på egna barns förskola! b) Carina Fast läste högt för mig när jag var liten. Topp person på alla sätt, förutom klok.

Anonym sa...

Du är bara bäst:)
Lena i Östersund

Anonym sa...

Älskar att läsa för barnen! Tror att det är ömsesidigt, även om vi ibland väljer helt olika böcker... Det finns böcker som jag tycker är bra och roliga att läsa och oftast går de hem hos barnen (lassemaja, Pettson och Findus, Sam och Sigge etc), men sen har barnen vissa favoriter som jag gärna slapp, typ en gammal informativ 70-tals bok "när Torbjörn låg på sjukhus" med svartvita foton. Så tråkig! Fattar verkligen inte tjusningen men barnen älskar den så jag läser snällt. Är så tacksam när du rekommenderar böcker då mina barn är i samma ålder som dina. Jag kan tipsa om Christer Fuglesangs barnböcker för det äldre barnet! spännande men också fakta så även jag lär mig lite! /Marie

Hanna Lans sa...

Jag läste för min son v a r j e kväll i tio år. EN enda bok har han plockat upp någonsin och börjat läsa i själv. Nej, det var inte en pekbok när han var ett, han plockade aldrig upp en bok då, utan det var förra året (då elva år) som han tog min researchbok "Nazisterna och det ockulta" och började läsa ... Alltså, jag vet inte jag. Jag har ständigt näsan i en bok, har skrivit två själv, är högutbildad och kommer ftån ett högutbildat hem och pappan har ungefär samma bakgrund. Vet inte, kanske är min son undantaget som bektäftar regeln? Ps. Han älskar när jag läser för honom.ds. Han gar ingen diagnos eller funktionshinder som dyslexi. Mvh, Uppgiven.

Hanna sa...

Nina och snöleoparden. Så bra!!

Sara sa...

Ålskade att läsa för mina barn - älskade att de höll på att börja gråta av skräck när Jumjum mötte Riddar Kato, älskade Max blöja och sörjde när de började antyda att de ville ligga och läsa själva på kvällarna. Då började jag läsa gomorronsaga istället - när de åt frukost. Vi tände ljus och så läste jag - alltså, bästa starten på en dag!

En gång var vi så inne i en Harrypotter så barnen kom försent till skolan (till mitt försvar var det den där roliga episoden när Marodörkartan driver med Snape).

Lisa sa...

Nä, Hanna Lans och Susanne, det finns ju (tyvärr) ingen garanti för att de blir läsande personer sen, även om man högläst som aldrig förr för dem när de var små. Men det är åtminstone bevisat att de får lättare att LÄRA sig själva läsningen. De kanske inte läser böcker, men de kanske förstår skriven text, kan ta sig igenom en tidningsartikel, fattar vad det står i matteuppgiften etc? Alla är ju inte bokpersoner. Men läsa behöver man ju kunna ändå.

Lisa sa...

Hanna: Åh, ja, NINA! Älskar den! Sånt himla vardagsmys.

Lisa sa...

Åh, Sara, kan jag få bli barn i din familj och så läser du för mig på morgnarna? Fasen vilket MYS!

Malin sa...

Tack, nu fick jag förstå varför just högläsning förälder till barn är bättre än att lyssna på ljudbok tillsammans. Jag hade inte kopplat ihop högläsning med att lära sig läsa.
Jag är helt med på att språk och läsa/skriva är grunden till att kunna delta i samhället. Att ha ett bra språk skyddar mot allt möjligt. Inte bara arbetslöshet som sådan utan ohälsa och för tidig död, faktiskt. Det låter som magi, men det är bara sant.

Malin sa...

Jag har sett på fb att folk delade en bild där det stod "No app can replace your lap, read to your child". Fattade inte om/varför ljudboksapp var dåligt eller om de menade appar som spel etc.

Anonym sa...

Måste även säga Hanna och Susanne att det är mycket större chans att barnen hittar till böckerna som vuxna, även om de inte läser så mycket just nu, om de har blivit lästa för. Sen slår jag också ett stort slag för Serietidningar och -böcker. Också faktaböcker kan vara det som lockar barn och ungdomar mest, det finns många bra som är som korta berättelser.

Sluta inte läs när de vill läsa själva! Vi gör båda- först läser vi och sen läser de en stund själva. Har de någon ny spännande bok på gång kanske vi bara högläser en kort stund.

Morgonläsning lät supermysigt :-) Ska bara bli morgonpigg först.

Den här har vi nyss läst och 6-åringen tyckte om den.

https://www.adlibris.com/fi/sv/bok/brune-9789129694772

Mikaela

Anonym sa...

Jättebra gjort! Berätta gärna hur det gick när du föreläste, hoppas verkligen att du fick positivt respons och att ingen satt och suckade och vred sig. Men jag blir lite förundrad när du skriver "vem tror jag att jag är ens"? Du är ju ett proffs som delar med dig av dina kunskaper och erfarenheter! De ska vara tacksamma över att få lyssna till dig - tror jag också att de var!

Ann Margret

Sara sa...

Självklart Lisa - du är så välkommen - mina ungar är ändå på väg att flytta hemifrån ;)

Jenny sa...

Bra Lisa! Min mamma och jag diskuterade precis det här häromdagen. Många föräldrar verkar tycka att det är skolans ansvar att barnen läser, men tyvärr har ju lärare inte alls samma tid som en förälder att lägga på varje barn. Sen är det klart att det tar tid att läsa, men det underlättar ju med så mycket i livet om man är bra på att läsa.

Anonym sa...

Du har så rätt!!! Heja Dig och alla som sprider detta viktiga budskap om högläsning. Har under mina 20 år som lågstadielära gång på gång förvånats över hur FÅ familjer som faktiskt läser högt för sina barn, både när de är små, men även efter det att barnen kan läsa på egen hand! Det märks ofta direkt vilka barn som kommer från hem där böckerna hålls levande! Läs för, med och för varandra!
Hoppas att Er pod "Bladen brinner" kommer belysa ämnet ytterligare!
Inspiration går att hitta hos "Read Aloud Revival"

Amanda sa...

Åh, håller med om att det är sååå viktigt! Jobbar som förskollärare och jag och mina fellow kollegor predikar i princip för våra föräldrar om hur viktig högläsningen är.

Vitnos sa...

Mina föräldrar har läst väldigt lite för oss. De har istället sjungit och berättat sagor. Lite tror jag pga lässvårigheter. Syrran har dyslexi medan jag och brorsan blev bokmalar ändå. Minns med värme min mellanstadielärare som högläste "Mina drömmars stad" för oss i klassen.

Sara sa...

Jag blev så glad när jag läste det du skrivit! Precis så tror jag också- att det är viktigt att få in läsningen som en rutin från barnen är riktigt små! Jag har läst för ungarna sedan de var något halvår gamla och nu, tio år senare, är vi i hamn!

Min son fick diagnosen dyslexi i höstas (inte oväntat) men trots detta så hade han över medel på ett läshastighetstest de gjorde i skolan nu i fjärde klass! Jag är övertygad om att vår läsning har mildrat hans svårigheter. Hans syster har inga svårigheter med läsning eller skrivning men inte varit så värst intresserad av att läsa själv. För en vecka sedan började hon emellertid att läsa och läsa och läsa tyst för sig själv. Jag är så lycklig! :)

Nu äntligen kan jag tänka på läsningen som något roligt vi gör tillsammans och inte bara en nödvändighet för att grundlägga en god ordförståelse och läslust.

Det är så bra att du sprider budskapet! Heja dig!

Lisa sa...

Modigt att föreläsa för de andra föräldrarna i klassen men jag slår vad om att ingen av dem satt och tänkte, " Vem tror hon att hon är", snarare så blev de nog också inspirerade att bidra med något som de kan.
Vi har haft som rutin ett par år kanske att läsa för sonen som fyller fem i sommar. Pappan har läsa på spanska och jag på svenska, ibland samma bok, tex Tre små grisar. För ett tag sedan tröttnade sonen och ville inte att vi läste innan han skulle sova och då funderade jag just på det du skriver, om jag verkligen skulle tvinga honom eller låta läsningen vara något lustfyllt. Då vi bor i Spanien och jag vill få in absolut så mycket som svenska som går så bestämde jag mig ändå för att det var en viktig rutin att upprätthålla och vi förhandlade oss till att vi skulle läsa bok varannan dag, dess ständiga förhandlingar alltså... Men sedan hittade jag en hög pixi-böcker som vi inte hade läst tidigare och då genast väcktes intresset igen och jag kan andas ut en stund igen. Han kanske inte gillar att läsa senare i livet ändå men då har vi ju ändå försökt ge honom de bästa förutsättningarna.

Lina sa...

Jag kan rekommendera Ishavspirater av Frida Nilsson. Så bra! Min partner och jag brukar turas om att läsa för barnen, men när vi läste den här tog jag i princip alla kvällar för att boken var så bra! Spännande och sorglig, och jag tänkte att det dessutom gynnade 6-åringen att "träna" på jobbiga känslor. Ser fram emot att läsa om boken för 4-åringen om något år!

Lilian Samuelsson sa...

:-) Jag har också pratat högläsning på mina barns förskola och skola, men så är jag bibliotekarie också..

Så viktigt att vi pratar om detta och knyter nävarna! Heja ALLA som läser för sina barn!

Lilian Samuelsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Catharina sa...

Åh, jag skulle vilja läsa mer för barnen! Jag skulle vilja ORKA och jag skulle vilja att vi fick ihop nattningspusslet så att det gick lättare. Börja tidigare är ett alternativ + hitta böcker som både 8-åring och 5,5-åring gillar så man kan läsa för dem ihop när förälder nr 2 nattar de två småsystrarna... Jag tycker det är JÄTTESVÅRT att få till, plus har själv tappat sugen efter ett antal gnäll om att "boken inte är rolig" eller "för läskig". Nu har vi retirerat till Sune på ljudbok oftast.

Nåja, de blir ju lästa för, och nu fick jag lite pepp att faktiskt göra det oftare. Men det är svårt att hitta rätt - dock var Nina och snöleoparden världens succé för vår 5,5-åring! Första kapitelboken han gillat. Ninja Timmy gick iofs också hem, men inte på samma sätt. Igenkänningen i Nina var total!!

Förresten - vilken underbar idé med morgonbok!! Måste få till det nån gång!!

Emi Guner sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.