Alltså, jag var just med om det mest fantastiska telefonsamtal jag haft i kanske hela livet. Åtminstone i hela yrkeslivet. Och det kanske är för skrytigt att blogga om det, det kanske det är, men guess what? Det skiter jag fullständigt i, för jag blev så löjligt glad att jag väl eventuellt imploderar om jag inte får berätta för hela världen.
Det var en trettonåring som ringde. En jag aldrig har träffat eller pratat med som sökt upp mitt nummer på nätet. För att hon läst Det är så logiskt alla fattar utom du.
"Jag skakar nu. Jag skakar jättemycket. Men jag ville bara säga att jag aldrig, aldrig, aldrig läser böcker, jag hatar böcker. Och så fick jag den här av min syrra. Och så tvingade pappa mig att läsa. Och jag var skitarg först. Men sen liksom fastnade jag, och satt uppe på natten och läste en timme till och en timme till och en timme till. Och när den var slut bara slängde jag boken ifrån mig och låg och stirrade upp i taket och hade tusen känslor i mig. Jag ÄLSKAR din bok! Den är först lite som en flat line och sen går den upp och ner och upp och ner och upp och ner och man känner jättemycket hela tiden. Det är den enda boken jag har läst, nästan, i alla fall den enda jag har gillat. Jag var bara tvungen att ringa och säga det. Har du skrivit något mer?"
Jag började (naturligtvis) gråta.
Fast jag tror kanske inte hon märkte det.
Känner lite nu att jag skulle kunna lägga mig ner och aldrig mer lyfta ett finger, my work here is done, har jag fått en enda människa på jorden att känna så här genom att skriva en bok så är jag mer än nöjd. Men känner också så här: Ska aldrig, aldrig, aldrig göra något annat än att skriva för ungdomar. Och allra mest känner jag: Ååååååååh, du skitcoola, modiga, fantastiska trettonåriga person, jag älskar att du vågade ringa!
Samtalet tog väl kanske tio minuter.
Men jag kommer leva på det tills jag blir gammal och skrynklig.
28 kommentarer:
Så himla underbart! Jag är för närvarande alldeles mjuk och varm i mitt bröst! (och lite fuktig i ögonen... Jag kommer ju ihåg när det var jag som var den där ungen som just fått en uppenbarelse!) Välkommen till läs-världen! :-)
ÅH! Jag gråter nästan.
Åh! Jag får definitivt se till å köpa din bok när jag kommer till Sverige! Vad underbart härligt! :)
Så fint! <3
Och jag som lobbar som en galning för att du ska komma till min skola fick just ännu en bekräftelse på att jag är rätt ute! Men jag är föräldraledig så du får inte komma än för jag vill också träffa dig. Jag älskar dina böcker och jag älskar att du får ungdomar att läsa. Tack!
Åååååååååå!!!!
Läser ofta här men kommenterar sällan. Denna gång måste jag dock!
Fyfaderuttan vad härligt!
Trumpeter som gör fanfarer! Glad man blir att höra!
Gud så underbart! Ut med det bara, här i bloggen och överallt!
Fantastiskt! För er båda :)
Blev också så himla glad, tänk att din bok gjorde detta! Denna bibliotekarie hurrar!
Jag blev så otroligt glad för din skull - och för 13-åringen som kanske börjar läsa böcker!
Jubel!!!
Gråter. På bussen. Tack för det.
Så himla fint, att hon läste, att hon vågade ringa, för dig, för att hon kanske vågar sig på en till bok nu. Det finns hopp om ungdomen etc. <3
Men guuuuuuu! Jag började grata pa jobbet, och allt. <3
<3
Så underbart!!!
Så himla fint. Åh.
Åh, vad underbart. Och Gratiis! Och - hon har ju helt rätt! Jag delar upplevelsen, fast jag inte är 13...långt därifrån till och med :-)
Åh herre gud vad fint! Jag dööör... Och vilken fullträff av systern.
Fantastiskt!!!
Jag gråter också. Av lycka. Det är stort, för er båda.
Tack för att du delade med dig. Jag har läst hela min uppväxt, som barn precis så, på natten, en timme till, och en till, och en till... Men nu, som vuxen med två barn blir det inte av. Läser för dem varje dag med glädje, men har glömt bort mig själv.
Fast nu med denna lyckokänsla i kroppen ska jag banne mig börja läsa för mig själv igen och njuta!
Åh va häftigt, klart man får skryta om en sån sak!
Hej Lisa!
Så fantastiskt, ungefär det som hände dig är nog min högsta dröm. Trots att jag inte ens har skrivit nån bok än. Men du lyckades, och det inspirerar mig, och så gör även det du skriver, i din blogg och dina böcker. Tack för det!
/Emma
Jag vet inte vad som är det mest underbara i den här berättelsen. Jo, det är att du fått en ickeläsare att ÄLSKA en bok. Och förmodligen kommer hon att läsa vidare av dina böcker. Det är fantastiskt!! Du skriver bra, det fattar du väl.
Haha jag fick också tårar i ögonen av inlägget.
mvh också mycket blödig.
PS. 13-åringen, om du läser detta, fan vad modigt att ringa! 30-nånting-åringar blir nämligen också jätteglada för beröm och så.
Och här sitter jag och bölar lite jag med! Vilken fantastiskt modig tjej! Och vilken bekräftelse för dig! Nu ska jag hem och fortsätta min egna läs-böcker-kampanj på min alldeles egna trettonåring. :-)
Så roligt:-) Tänk att få vara den person som ger en sådan upplevelse åt en annan. Coolt.
Modigt att ringa också, det hade jag aldrig vågat. Jag har en gång skrivit ett fanbrev till en författare, men min mamma var mycket noga med att understryka att jag inte får kräva svar.
Skicka en kommentar