Två av mina bokbebisar (Mera vego och Ivar träffar en Tyrannosaurus) som släpps i augusti båda två ska skickas till tryck vilken dag som helst nu. Det är lika delar skönt som skitläskigt det där med "skicka till tryck". Så definitivt.
Första, andra, tredje och fjärde bearbetningen (eller vad det nu är, det är lite olika från gång till gång hur många vändor manuset valsar runt mellan förlaget och mig) är så lugna och behagliga i jämförelse med den sista. Lite mer "äh, det är lugnt, det är ju flera korrvändor kvar, det gör inget om jag inte hittat exakt alla kommatecken som sitter på fel plats, ooodelaaadi!" *skicka in*
Nu, sista vändan, är det mycket värre. Mer "Shit, skärp mig, det är nu det gäller, NU ELLER ALDRIG, allt måste bli rätt nu, ALLT!!!" *får panik* Samtidigt som man ärligt talat är nåt så vansinnigt trött på manushelvetet vid det här laget. Jag menar, man har ju redan läst igenom det sex tusen gånger eller så? DET ÄR JU INTE JÄTTESPÄNNANDE, DIREKT. Att göra det igen, fast noggrannare än någonsin.
En av de vanligaste frågorna jag får på högstadiet är den här: "Du säger att det tar minst ett år för dig att skriva en bok. Orkar du läsa igenom din text sen då, innan du lämnar in den?"
Spontant svar på den frågan: gapande fiskmun –> HAHAHA! –> "Nähä, du skojar inte?" –> lång utläggning om redigeringsarbete och korrläsning och vikten av att "läsa igenom innan man lämnar in" under ackompanjemang av rummets alla lärarhuvuden som entusiastiskt nickar upp och ner och säger saker i stil med "Hör ni nu allihop vad hon säger? Det är jätteviktigt att läsa igenom innan man lämnar in! Tänk på det."
Nåja.
Det kommer kännas skönt i nästa vecka när böckerna väl är ivägskickade.
Och ännu skönare i slutet av sommaren när de dyker upp och är klara.
Såvida man inte hittar en massa korrfel som man missat, dårå.
Men det gör man ju inte, för man har ju skärpt sig vid sista genomläsningen, MAN HAR JU HITTAT ALLT OCH RÄTTAT TILL DET MEDAN TID FANNS.
*får panik*
osv, etc, mvh.
3 kommentarer:
Gulp! Nu bidde jag lite nervös här där jag står inför att genomgå den här processen för förstaste gången, NÅGONSIN. *går och andas i påse lite dårå*
The pressure! Låter tungt. Men roligt också förstås, kul med fler böcker! Henry älskar Eddie-böckerna :)
Jag vet - det är skitdrygt att läsa ett manus man är så himla trött, och dessutom behöva göra det noggrannare än någonsin. Håll ut, fäst blicken på målet, det är snart över!
Och läs lämpligtvis texten nedan om min, eh, slutkorrmiss, först när du skickat iväg dina manus till tryck:
I min senaste bok saknas ett kapitel i innehållsförteckningen. Inte jordens undergång, men grymt irriterande. Då hade jag ändå dubbelkollat att sidnumret som anges i innehållsförteckningen för varje kapitel stämmer mot det sidnummer på vilket kapitlet verkligen börjar. Trots att jag gick igenom den här processen tre (3!!) gånger i slutkorret missade jag alltså att ett kapitel var motsvarande mer än dubbelt så långt som övriga. Kan bara skylla på nån sorts tillfälligt hjärnsläpp ...
Skicka en kommentar