Svar: Å, den romantiska bilden av att skriva bok på café! Den lever jag med ständigt. Men till 99% sitter jag hemma och skriver. Och det beror tyvärr inte på att jag har hela arbetsrummet fyllt av post-it-lappar och struktur (har en romantisk bild av post-it-lappsstrukturerande också), utan mer på att jag har svårt att koncentrera mig någon annanstans. Det måste vara tyst när jag skriver. Och jag måste vara ifred. Hatar att sitta och skriva bland folk eftersom någon (i teorin) skulle kunna slänga en blick på skärmen och tjuvläsa. Oklart varför det skulle vara så himla hemskt, texten ska ju förhoppningsvis ändå läsas sedan. Men så är det i alla fall. Jag sitter helst hemma själv vid mitt skrivbord, i soffan eller i sängen och skriver.
Det här är ett försök att svara på alla frågorna från det här inlägget, och jag portionerar ut svaren på bloggen lite då och då.
2 kommentarer:
Åh vad skönt med en person som också hatar att folk tjuvläser på skärmen! Jag blir tokig på min make när han kikar över axeln när jag skriver mina blogginlägg och hånar min upprördhet med att texten ju ändå skrivs för att läsas. Men nej, det är inte alls samma sak att läsa under process och att läsa färdig text...
En text på skärmen är ju inte färdig för någons ögon. Jag och min man läser aldrig över axlarna på varandra, för båda tycker så fruktansvärt illa om det. Vi har stora skrivbord bredvid varandra, men skärmarna är riktade så att man inte ser ord...
Skicka en kommentar