Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Först fruktansvärd, sedan rätt fin. Tillbringade måndag, tisdag och halva onsdagen med att svära och sudda ut tecken från skitmanuset och tycka att allt jag tänkte/skrev/gjorde sög. Sedan gjorde jag en kick-ass-planering över allt som skulle hända i resten av boken. Och då blev det roligt igen.

Så här många sidor har jag skrivit:
15 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
+++ (bra)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Kvällsjobb är för töntar

Jaha, här sitter jag och surfar runt på internet. Kunde man ju räknat ut med rumpan att det skulle bli så. Hade liksom tänkt att jag skulle skriva bok så fort Rufus somnat, eftersom jag ägnat större delen av veckan åt att hata mitt manus och stryka bort saker ur det, och således ligger liiiiite efter i tidsplanen när det gäller producerandet av de där berömda femton sidorna. Men jag borde vetat: Är det något jag inte kan här i livet så är det skriva bok på kvällstid. Är det något jag kan på kvällstid så är det surfa runt på internet. Blogga. Se på tv-serier. Äta grejer med socker i. Samt sova. Låt oss hoppas att morgondagen blir äckligt produktiv, va? Jepp, det hoppas vi på. Nu tänker jag lägga mig i sängen och se på House. Och det är lika bra ni inte gnäller över det, för då plåstrar jag över era munnar också.

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Förkyld och febrig och väldigt oglammig. Jag har haft pyjamas på mig till klockan 16.00 alla dagar. Då har jag motvilligt bytt pyjamasbyxorna mot jeans och gått och hämtat kid på dagis. (OBS! Bara pyjamasbyxorna. Sovtishan har jag behållt på.) Ibland har jag sovit middag mitt på dagen. Och jobbat med annat. Och tänkt på inredning. Men! Icke desto mindre...

Så här många sidor har jag skrivit:
18 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++ (godkänd)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Bring skolbesöken on, det är vår!

Det trillar in mejl och förfrågningar då och då från skolor och bibliotek och så som vill att jag ska komma och prata böcker och läsning och skrivande med dem, och till det säger jag: YEJ! Så himla roligt är det! Man får till exempel 1. Träffa livs levande ungdomar (inte alla vuxna som får det, mina vänner. Inte alls alla!) och 2. Ofta åka till fräcka ställen (såsom Malmö eller Vislanda eller Åland). Och så får man betalt, och det är ju också bra på många sätt.

Hence: Vill man att jag ska komma till en skola eller ett bibliotek eller någon annan festlig bokhappening och prata, så skickar man ett mejl, eller en förfrågan via författarförmedlingen på författarcentrum, så säger jag YEJ! och kommer gladeligen.

Bara så att ni vet, alltså.

Mmm... dialog

HA! Kom just på tricket.
Tricket = bara skriva dialog.
Dialog tar upp sju-hu-hu-ukt många sidor i ett manus, snabbt.
Speciellt om karaktärerna bråkar.
Och envisas med att upprepa det den andra säger hela himla tiden.

"Hej", säger jag.
"Hej", säger hon.
"Är vi okej?"
"Vet inte. Är vi det?"
"Vet inte. Eller, ja. Jag är okej. Men du är ju rätt dum i huvudet av dig."

Alternativt:

"Jo."
"Nej."
"Jo!"
"Nej!"
"Jo, säger jag!"
"Okej då, lite. Men bara skitlite."

Ni ser ju, tar upp hur mycket plats som helst.
*är sånt himla smarthuvud*

Du vara chef, du bestämma?

Okej, hörni! Nu har jag tagit tag i den blivande ungdomsromanen med jefligt stränga nypor, läst, strukit, ändrat, tänkt igenom, kollat kalendern och gjort upp en plan. Om den ska bli klar innan april är slut (och det ska den ju, som vi alla vet) behöver jag tydliga regler och en eller flera mkt, mkt stränga arbetsledare som kan skrika lite på mig då och då. Till exempel ni.

Det här är förutsättningarna: Jag har skrivit ungefär en dryg tredjedel hittills. Uppskattningsvis fattas det... drygt 150 sidor text. Det blir 15 sidor i veckan om jag ger mig själv en tidsfrist på 10 veckor. 15 sidor i veckan är ganska modest. Det borde även ett trött och förvirrat preggo kunna klara av, tycker jag. Men! Man vet aldrig säkert med trötta och förvirrade preggon. Helt plötsligt kan de få för sig att gå och lägga sig och sova middag en hel eftermiddag, eller börja packa flyttkartonger mitt på blanka arbetsdagen. De är lite oberäkneliga på det sättet. Kan behöva en fast hand som leder dem rätt i tillvaron.

Så här tänker jag: Från och med nu blir det söndagsbikt varje söndag på den här bloggen. Jag redovisar hur veckans skrivarbete gått, ni skriker. Har jag skrivit under 15 sidor skriker ni glåpord (oavsett vilka lama ursäkter jag än kommer med). Har jag skrivit över 15 sidor skriker ni lite vad som helst (förslagsvis i något snällare ton).

Klarar jag att bli färdig med en första version av manuset innan bében gör entré får tre av de bästa arbetsledarna bland er som skrikit i kommentarsfältet en present på posten.

Deal?