onsdag, maj 11, 2011

Om bokskrivande: Titel och omslag

Fråga: Titeln (som jag vet att du tycker är viktig) – hur nöjd är du med den nu? Och omslaget – är det en stor deal för dig? Får man som författare bestämma själv över vad boken ska heta och hur den ser ut?

Svar: Mmm… titel och omslag. Verkligen en stor deal för mig, båda två! Kanske allra mest titeln, den kan jag tänka på i en evighet. I EVIGHET, I SAY! Och det är en väldigt rolig evighet, oftast. Komma på titel är en av mina favoritgrejer med att skriva bok. Just nu heter ungdomsboken som jag håller på att skriva ”Allt jag säger är sant”. Det är inte helt säkert att den kommer att göra det sedan, men kanske? Jag känner mig i alla fall nöjd med det namnet än så länge. Och om hur jag tänkte kring titeln på min förra bok kan ni läsa här. Jag är fortfarande väldigt glad att den heter som den gör, har inte ångrat mig eller tröttnat ett dugg.

När det gäller titeln brukar nog författaren oftast själv komma med ett förslag, och sedan säger förlaget antingen ”JA! Den titeln tar vi!” eller så säger förlaget ”NJA! Ska vi inte komma på något bättre?” och sedan diskuterar författaren och förlaget tills de (förhoppningsvis) kommit överens om vad boken ska heta. Titeln är ju liksom viktig på så sätt att den inte bara ska vara ”snygg” (som är det första jag tänker på). Den ska ju också vara ”beskrivande” och ”säljande” och ”sticka ut lagom mycket”. Och säkert en massa andra saker som förlaget kan bättre än jag. Därför är det många som ska tycka till om titeln. Författaren, förläggaren, säljavdelningen och marknadsavdelningen till exempel. Helst ska alla vara nöjda.

Med omslaget är det ännu fler kockar, för då är en formgivare inblandad också. När det vankades omslag till ”Det är så logiskt, alla fattar utom du” fick jag först frågan om jag hade någon favoritformgivare som jag ville skulle göra omslaget. Då önskade jag att Sara Acedo, för jag tycker hon är fantastiskt bra. Och hon ville! Sedan var det en smidig process. Hon kom med förslag, och både förlaget och jag gjorde vågen. Jag är fortfarande helt SJUKT nöjd med hur omslaget ser ut, det är så fint så jag skulle vilja ha det inramat på väggen. Men det kan bli en ganska svår process, det där, om många tycker olika om omslaget. Författaren kanske gillar en grej, formgivaren en annan, och förlagsfolket en tredje. Jag får ofta frågan om man som författare får bestämma själv hur boken ska se ut, och nej, det får man inte. Men man får vara med och bestämma till viss del.

Det här är ett försök att svara på alla frågorna från det här inlägget, och jag portionerar ut svaren på bloggen lite då och då.

5 kommentarer:

Helén sa...

Jag ska nog gå och köpa din bok snart. På riktigt. Jag har tänkt att göra det jättelänge. Jag läste den i höstas. Två gånger. På raken. Det är ett bra betyg. Och trots att jag snart fyller vuxen kommer jag aldrig kunna släppa ungdomsböcker. Mina vänner säger att jag kommer att bli nästa stora ungdomsförfattare. För jag skriver som en ungdomsförfattare. En gång sa en kille (som jag var lite småintresserad av) "Jag har inte läst många ungdomsromaner, men det här var den bästa ungdomsroman jag har läst". Då hade jag ändå bara skrivit nio sidor i Word. Det blev jättemånga när boken kom ut (litterär gestaltning i min skola ger varje år ut en bok). Och bara för hans skull ska jag någongång lyckas knåpa ihop en 200 sidor lång ungdomsroman. Jag måste bara bli kär på riktigt först så jag vet vad det innebär.

Anonym sa...

om bokskrivande: E Gilbert
http://www.ted.com/talks/elizabeth_gilbert_on_genius.html

se det!

/M

Linn sa...

För det första Hipp Hipp Hurra! Grattis! Hoppas du får en fantastisk dag!

Sen: Jag köper ju böcker nästan enbart baserat på titel. Läser jättesällan baksidestexten. Och du har en winner med 'Allt jag säger är sant' tycker jag.

cecilia s-t sa...

Ditt omslag finns faktiskt inramat och upphängt på en vägg!

popoeten sa...

Din fina blogg, alltså! Och roligt har man med. Varje gång. Tackar så mycket!