tisdag, november 30

Ingen reklam, tack!

Och just det! Med tanke på att jag ägnat åtminstone två blogginlägg de senaste dagarna åt att (i positiva ordalag) skriva om företag/produkter jag gillar så vill jag bara säga att Hej! Jag är inte köpt.

Jag får erbjudande då och då från företag som vill att jag ska länka till dem, skriva om deras produkter, ge mig grejer för att jag ska recensera dem på bloggen eller ordna tävlingar för att marknadsföra deras grejer.

Jag säger alltid nej.

Skriver jag om något på min blogg är det för att jag gillar det (eller ogillar det) och inte för att jag fått betalt för att tycka så. Och skulle jag någon gång i livet börja ha annonser på den här bloggen så kommer det att framgå med extrem tydlighet vad som är en annons och vad som inte är det.

Jag tänker ungefär som de här smarta människorna, alltså.

Hej på dig, matkasse!

Sjukt peppad på dagens infall: Vi har signat upp oss och tänker testa den vegetariska matkassen från "Framtidens mat" i några veckor. Då får man en matkasse levererad till dörren med råvaror och recept för 5 middagar beräknat för 4 personer. Antingen varje vecka om man vill, eller varannan. Det kostar 795 pix/omgång. Med tanke på hur extremt urusla vi är på att: 1. Planera, 2. Storhandla, och 3. Tänka ekonomiskt, så kommer det (tror jag) inte vara dyrare än vanligt för oss. Med den gigantiska skillnaden att NÅGON ANNAN tänkt ut maträtterna och handlat åt oss. FREAKIN FANTASTISKT!

Har velat testa matkassegrejen i en halv evighet, men har inte hittat någon som erbjuder helvegetariskt förrän nu. Återstår att se om det är så fantastiskt som det låter, men just nu: Sjukt peppad!

Dag 20: Den här månaden

November.

Inte direkt min favoritmånad på året, det kan ingen påstå.

Jag menar, inte ens i visan om månaderna (januari börjar året, februari kommer näst, mars, april har knopp i håret, maj och juni blommar mest, juli, augusti och september, härlig sommar är det då. Men oktober och november och december äro grå) kan man komma på NÅGOT fint att säga om november, den arma kraken. Alla bara gnäller och gnäller och gnäller och fryser och fryser och fryser och är trötta och har kräksjukan.

Därför är det nästan lite synd om november.

Den här månaden har trots allt sina peaks om man letar jefligt noga.

Till exempel: Vinterstudion på tv. Goda apelsiner. Julpynt.

Resten av månaden = skit, men nu tänker vi inte på det, vi trycker bara in en god apelsin till i munnen och håller tyst, annars kanske vi börjar lipa, och det vill vi ju helst inte vara med om.

Imorgon är det förresten december.

Det är lite roligare, för då kommer tomten.

Hepp.

måndag, november 29

I will always love you


Å, orka youtubeblogga! Tänker ni.
Men klicka! Tänker jag.
Ni kommer tacka mig sedan.

(Och själv vill jag tacka Mikebike där jag hittade klippet.)

Låt oss bokmärka!

Jag har ny (vit och fin) dator, och inga bokmärken över bra bloggar kvar.
Förutom de i min blogglista här på bloggen då, men jag hade ju fler innan, massor fler.
Så här kan vi ju inte ha det.
Vilken blogg tycker du att jag bör läsa?
Och varför?

Dag 19: Det här ångrar jag

Jag borde ångra att jag var en blyg tönt som bara vågade prata svenska när jag var i Paris i ett år efter gymnasiet. Ångra att jag knappt vågade vistas i miljöer där det kanske skulle kunna råka förekomma konverserande på franska, och ångra att jag istället letade upp så mycket annat svenskt folk som möjligt och klistrade mig fast vid dem som den lilla trygghetsknarkare jag nu en gång är.

Men alltså ... nä. Jag ångrar det faktiskt inte en sekund, för bland de där svenska människorna jag envist klängde mig fast vid fanns så himla mycket fint folk. Till exempel han jag har barn ihop med nu och två av mina bästa vänner.

Och jag lärde mig kanske inte så mycket franska, men jag lärde mig i alla fall dricka vin.

Mer användbart i vardagen, skulle jag säga.

Så sjukt värt

Känner mig en smula frälst.

Inte på grund av adventsgudstjänsten jag var på igår (även om det var kul att sjunga Hosianna sitt högsta), utan av resten av adventsfirandet: Det där när vi lämnade barnet hemma med sin mormor och morfar, och köpte oss ett hotellpaket.

Dubbelrum för en natt, inträde till spaavdelningen, en valfri spabehandling, kvällens husman i hotellbaren och frukostbuffén från himlen (jag svär, det fanns ALLT på den där menyn. Inkl. croissanter.) 1001 pix/person. Och sedan kom vi hem till ett skinande rent hem för att mamma "inte kunde låta bli att städa lite också, när hon ändå var här". Toppar det hela med att ha varit och klippt mig och firar att jag numera kan kamma mig utan att hela håret blir en trasselboll med en kolakaka.

Lyxigaste adventsdygnet i historien.

Det är okej om ni vill döda mig lite nu.

söndag, november 28

Rapport från en spasöndag

Bada i uppvärmd utomhuspool med snö singlande ner från himlen = sjukt fint.

Kliva upp från den uppvärmda utomhuspoolen och vandra genom snöfallet i bikini på väg in igen = sjukt kallt.

Lite massage på det, kanske?

Dag 18: Min favoritfödelsedag

Den när jag fyllde 11 år och fick en lapp som det stod "I höst kommer det en boxervalp hit och ska bo hos oss" på, den smäller rätt högt fortfarande.

Mmm, boxervalpar!
Finaste som finns, jag svär.

Första advent!



lördag, november 27

Dag 17: Mitt favoritminne

Bland många andra:

18 år gammal, med ett körkort som var högst några dagar gammalt, lyckades jag övertala mamma och pappa om att jag skulle få låna bilen och ta den till Hultsfredsfestivalen. Och så gjorde jag det. Körde från Säljeryd, mot Växjö, hämtade upp min kompis Cecilia på Öster och så vidare till Hultsfred. Vi hade gjort blandband som vi spelade på skithög volym. Jag tror det var mestadels låtar från soundtracket till Reality Bites med på bandet, för det här var under vår Winona-period, när vi bara ville ha kortärmade svarta skjortor och se ut/vara som henne.



Just då var jag så sjukt cool och vuxen, va. Ni anar inte.

fredag, november 26

Dag 16: Min första kyss

Jag var fjorton år och den enda människan på jordklotet som inte hade hånglat med någon. Pussats i lekparken hade jag visserligen gjort (vi var tre par som stod uppradade vid trädet och räknade ett, två, tre och sedan pussades vi) men det räknades verkligen inte. Det var ju tungorna man ville åt.

I KP stod det att man kunde öva på att kyssas med en tomat om man kände sig lite osäker.

I efterhand kan man konstatera att tomater och mänskliga munnar inte riktigt är samma sak.

Men hur som helst! Jag var fjorton år, och kär i en jättelång kille i nian. Han hette Jakob och han var kär i mig också. Det visste jag, för det hade min bästis Malin tagit reda på. En annan grej min bästis Malin hade gjort var att fixa fest, bjuda in oss båda till den, se till så vi hamnade bredvid varandra i soffan i vardagsrummet, tända några ljus, och ordna så att alla andra på festen plötsligt försvann ut i köket. Smidig så, den där Malin.

Jag minns att jag var nervös och spattig och att jag tänkte att nu händer det, nu hånglar jag snart. Och ljusen fladdrade och natten var ung och Jakob lutade sig fram och tog mig i handen och sa:

- Jag skulle verkligen ha velat kyssa dig nu. Men jag kan inte, för jag har munsår.

RIDÅ.

Jag var ihop med Jakob sedan i flera månader och ristade in hans namn i min arm med en spik på träslöjden. Och vi kysstes så småningom, när hans munsår hade läkt. Det var fint. Han luktade Axe och tandkräm.

Och just ja! Det utlovade läkartemat. Vad jag inte visste som fjortonåring var att Jakob skulle bli läkare när han blev äldre, men det blev han. Man kan säga att det är lite av ett trend bland mina ex. De är ihop med mig, och sedan blir de läkare. (Utom i undantagsfall, då de till exempel blir hårdrockare istället.) Analys på det, någon? Det går fint att knyta an till det faktum att jag knarkar sjukhusserier också när ni analyserar. Jag känner att det kan finnas stoff att ta av där.

torsdag, november 25

Valfritt fult ord

Saker man inte vill upptäcka halv elva på kvällen när man plockar upp sin bärbara dator från golvet (note to self: sluta vara en komplett idiot och ställ din dator på ett bättre ställe, damn it!) för att läsa några bloggar innan sängdags: att barnet trampat på skärmen så att den spräckts på både längden och tvären och är bortom all räddning.

Fuckadoodledoodle! Jag tyar inte.

Dag 15: Mina drömmar


De första vitsipporna i ett glas.

En vecka i New York.

Något knalligt gult, jag vet inte riktigt vad. Kanske en kappa? Eller en stol.

En sommar på landet, med smultron och glass.

Och ljusa brädgolv som knarrar.

Ja, och så fred på jorden och allt sådant där.

(Brädgolvsfoto och den gula bilden lånad från Fröken Ö. Tack och puss!)

Om det här med inställning

I morse satte sig en av mina familjemedlemmar upp i sängen, gnuggade sig lite snabbt i ögonen och slog lyckligt ut med händerna från kroppen och skrek euforiskt:

- TITTA! JAG ÄR VAKEN!

Det var inte jag.

Om ni undrade.

onsdag, november 24

Snart är det dags

Rufus har haft sitt första utvecklingssamtal på dagis idag.
Eller ja, Gustav skötte utvecklingssamtalandet.
Rufus lekte väl med bilar eller nallar eller pussel under tiden, gissar jag.
Men ändå, alltså! Mitt barn har blivit så utvecklad att man behöver ha samtal om det.
Fattar inget.
Hur gick det till?

Känner på mig att jag kommer börja slå mig för knäna vilken sekund som helst, nypa Rufus i kinderna och skrocka "nyss var du bara som ett avancerat husdjur och liten som en påse potatis. Tänk vad tiden går fort! Och vad stooor du blivit!"

Och så kommer jag ge honom ett tjusigt silverbestick vid varje jul och födelsedag så han kan samla tills han flyttar hemifrån.

Stackars barn.

Dag 14: Vad har jag på mig idag

Underligt nog inte "alla kläder jag äger" som jag tänkte när jag vaknade och hörde jävelvinden utanför fönstret. Istället: Svarta strumpbyxor, tjocka extrastrumpor, svarta stövlar, svart linne, svart kofta och klänning med rosa hästar på. Jag har en thing för det här med hästmönster på kläder, har jag insett. Jag har fem klädesplagg till med galopperande hästar på. Jag kan typ ordna ridläger i min garderob snart.

Men vad kan jag säga? Hästar är ju (tillsammans med rådjur, ugglor och hundar med hemskt trubbiga nosar) mycket stiliga djur. Det kan man inte komma ifrån.

tisdag, november 23

Minus trehundrasjutton

Alltså, har ni märkt hur kallt det är ute? Runt vårt hus är det ungefär minus trehundrasjutton grader och jävelblåst. Jag fryser väldigt mycket, och då är jag ändå inne. BUHU! Det kommer nästan tårar när jag tänker på att jag någonsin mer måste gå utanför dörren.

Bytt är bytt

Bytte bort två flaskor av Gustavs hembryggda öl.
Fick ett knappt kilo skumtomtar.

Ho, ho! Ett kilo skumtomtar. Det är väldigt många det.

Dag 13: Den här veckan (Eller: Ett sabla pusslande med tid och så lite Glee on top)

Måndag - jobbade på förlaget halva dagen, kände mig sjuk, fikade i Hornstull, hämtade Rufus, satt i soffan och höll koll på vad som hände på Augustgalan på avstånd, tyckte synd om mig själv, såg på Glee.
Tisdag - åt frukost på lokal med Miss UD och Cecilia, förberedde onsdagens författarprat, jobbade/jobbar på förlaget halva dagen, sedan ska jag hämta Rufus, laga asiatisk skum middag och förmodligen se på Glee.
Onsdag - lämna Rufus, jobba på förlaget halva dagen, åka till Salems bibliotek, författarprata med 100 gymnasieelever, komma hem, vara trött, äta middag. Och så kanske lite Glee på det.
Torsdag - jobba på förlaget all day long, hämta Rufus, laga middag, lägga Rufus och säga hej till Gustav som varit på happening. Jag skulle inte bli chockad om jag ser på Glee som avslutning på dagen.
Fredag - skriva bok all day long och sedan fira fredag. Oklart hur. Kanske Glee? Eller så dammsuger jag golven.
Lördag - vet i tusan, men någon slags barnanpassad aktivitet får det väl bli. (Gillar barn Glee?) Sedan är det kväll och då landar mamma och pappa från sin solsemester och kommer och sover i vårt vardagsrum.
Söndag - låta mamma och pappa umgås med barnet och hitta på något spexigt med Gustav. Oklart vad, men kanske ändå inte Glee. Vi får se lite.

måndag, november 22

Här sitter jag och jublar



Jamen, jag SA ju det! Att den var fantastisk och bäst i test!

Ikväll vann Jenny Jägerfeld Augustpriset för sin ungdomsbok "Här ligger jag och blöder". Åt det säger vi: Yej!

Dag 12: I min handväska


En napp, hörlurar, passerkort till jobbet, läppgrejs, en napp till, en anteckningsbok, nycklar, tunnelbanekort, kaffestämpelkort, marknadsföringstablettask, glasögon, vantar, telefon, pennor, plånbok och ... (bortsopade ur bild) några kexsmulor.

Och ser du, Missy, att jag älskar ihjäl väskan jag köpte av dig? Varje dag, väskan och jag. True love story.

söndag, november 21

Hej worddokument, läget?

Från och med imorgon, och några veckor framöver: Halvtid som redaktör på Rabén, halvtid som författare.

Man kan fråga sig om de där 70 sidorna jag skrev i augusti (på det som kanske eller kanske inte blir en ny bok) är något att hänga i julgranen. Det kan man verkligen. Imorgon ska jag läsa dem och se.

Också en slags spänning i tillvaron.

Dag 11: Mina syskon

När jag var knappt två fick jag en lillebror, som jag kallade för marodören. Man kan tycka att det hade varit enklare för en soon to be tvååring att uttala hans riktiga namn (Petter), men han raserade faktiskt mina fina klosstorn, och då går det som det går. När marodören var nästan tre fick vi en syster. Hon heter Maja, men det går fint att kalla henne lillmesen också. Har jag märkt.

Vi var oftast sams när vi var små. Jag bestämde och de lydde, och ibland när de slog sig sprang de till mig och ville ha kramar. Då fick de det. Vi jobbade inte så mycket med att slåss och bråka, tror jag. Petter och jag luggades och nöp varandra lite, och ibland (om det var riktig kris) gjorde vi tusen nålar på varandra och skrek som stuckna grisar. Maja luggade vi aldrig. Hon var ju så liten och gullig. Perfekt att rulla in i en filt och ha som jesusbarn när vi lekte bibel.

Nu för tiden är de plötsligt vuxna, de där småglinen. Petter är brandman och jättejättestark och proffs på att sjunga schlagers i duschen. Maja är sjuksköterska och jättejättesnäll och proffs på att måla om i sin lägenhet. Jag gillar dem helt sjukt mycket. Ibland när jag tänker på att just de där två är mina småsyskon blir jag så stolt att jag lipar lite. I smyg, så klart. Man vill ju inte verka blödig i onödan, om det går att undvika.

lördag, november 20

Vem kunde ana?

10 saker jag gjort idag:

1. Matat en plastkossa med basmatiris ur en liten, liten skål.
2. Suttit med ett täcke över huvudet i soffan och låtit någon slå mig i huvudet med en träslev.
3. Byggt sandkakor i snöslasket i lekparken efter mörkrets inbrott.
4. Matat en plastgris med ostbitar ur en liten, liten skål.
5. Suttit med en papperspåse över huvudet på golvet och sittdansat till Alcazar.
6. Byggt ett trumset av kastruller.
7. Matat en plastkatt med jordgubbsyoghurt ur en liten, liten skål.
8. Legat i soffan med en blöjrumpa hoppandes på mitt huvud och försökt få luft.
9. Byggt en koja.
10. Borstat tänderna på plastkossan, platsgrisen och plastkatten och bäddat ner dem för natten.

Mina fritidssysslor blir bara underligare och underligare för varje år som går.

Dag 10: Det här har jag på mig idag

Hittills: Pyjamasbyxor, t-shirt, kofta, raggsockor, ful tofs och en snorig son som sitter som ett plåster i knät på mig och glor på Vinterstudion och övar på att säga HEJA CHARLOTTE!

Han är väldigt mycket bättre på det än vad han var förra säsongen.

Bara det talar ju för att det kommer gå fint, det här.

Den episka peppen

Vinterstudion! Vinterstudion! Vinterstudion!

fredag, november 19

Vad säger det om oss?

- Lisa, har du tänkt på en sak?
- Vadå?
- Den senaste veckan har alla dina familjemedlemmar varit här på mer eller mindre korta besök.
- Ja?
- Samtliga fyra av dem har städat åt oss.
- Till och med Petter?
- Det måste han ha gjort. Det var sjukt mycket finare här efter han hade varit barnvakt än innan.
- Oups.
- Oups.

Dag 9: Min tro

Jag tror på att det är bra att vara snäll.
Både mot sig själv och mot andra.
Så mycket det går, men på rätt sida gränsen till dum ko.

torsdag, november 18

Dag 8: Ett ögonblick

Det var sommar och mamma satt i en solstol på baksidan av vårt tegelhus i det lilla samhället och blundade mot solen och jag var fyra år och klättrade upp i hennes knä, och hon sa:

- Lisa, vill du veta en sak? Du ska få ett syskon till.
- Va?
- Du ska få ett syskon till. I vinter ska du få en ny lillebror eller lillasyster.
- Säg det igen!
- I vinter ska du få en ny lillebror eller lillasyster.
- JA! Då slipper jag dagis.

Jag vet inte säkert om jag minns det här på riktigt, eller om jag fått det berättat för mig så många gånger att jag tror att jag minns det, men jag tycker att jag minns solstolen, och hur jag satt när hon sa det. Kanske har jag fel.

Vad jag säkert minns är varför jag så gärna ville slippa dagis. Det var inte för att jag vantrivdes där, utan för att min lillebror gjorde det. I mitt minne stod han otröstlig vid fönstret när mamma eller pappa hade lämnat oss och bankade på rutan och grät i evigheters evighet (alltså minst en timme), och jag stod bakom med den största klumpen i halsen och försökte säga såja, såja, de kommer sen igen, jag är ju här, var inte ledsen, såja såja. Varenda morgon. The horror!

Kan fortfarande inte tänka på det utan att vilja lipa lite. Verkligen inte så tuff när det kommer till ledsna småsyskon, alltså. Det kan ingen säga.

Slaget om extrarummet

- Å, herregud! Om vi får flytta, Gustav... Tänker du att du ska inreda ett bryggeri i extrarummet då?
- Kanske det kanske.
- HAHA! Glöm det.
- Men vad ska vi annars ha där hade du tänkt?
- Det ska ju bli bloggrum! Jag ska ha kreativa bloggworkshops där inne.
- HAHA! Glöm det.
- Men du HÖR ju. Sovrum, vardagsrum, badrum, bloggrum. Det passar skitbra ihop! Sovrum, vardagsrum, badrum, bryggeri, däremot. Skär sig direkt.
- Pfft!
- Pfft själv.

Kommer väl sluta med att vi får kompromissa eller något annat störtlöjligt.

Trött jag blir!

Jag som är så överens redan.

onsdag, november 17

Det är utsidan som räknas


I alla fall om utsidan är så här sinnessjukt fin, då gör det ingenting att insidan gapar tom, då kan man spara själva godispåsen i flera veckor bara för att man vill titta på den ibland. Och med "man" menar jag "jag".

Saker man gillar...

... är till exempel när man stressar hem från jobbet för att avlösa barnvakten i tron om att det sjuka barnet har haft gnällfest och tröttat ut sin morbrors nerver fullständigt, öppnar dörren och möts av Spotify på högsta volym, en sjungande barnvakt och ett lyckligt barn som dansar och skriker YEAH YEAH och sträcker näven i luften. Till exempel bara, alltså.

Dag 7: Min bästa vän

När jag gick på lågstadiet kunde man bara ha en bästa kompis i taget, annars var det fusk. Det var problematiskt, för vi var egentligen ett kompisgäng på tre tjejer med bästispotential. Växlandet mellan vilken av de två jag var bästis med för tillfället var ingen vacker syn, vill jag lova. Först bestämde jag med den ena att vi var bästisar, och att vi inte skulle vara med den tredje längre. Helst skulle vi förresten inte bara sluta vara med henne, utan dessutom vara jävligt taskiga mot henne. Hon var ju liksom HELT KÖRD I HUVUDET! Det fattade ju alla. Sedan gick det några veckor, och så bestämdes reglerna om. Nu skulle jag inte alls vara bästis med den där första längre, för hon var ju faktiskt HELT KÖRD I HUVUDET, när jag tänkte närmare på det. Det tyckte verkligen alla! Speciellt jag och den andra tjejen, som blev min nya bästis. Sedan gick det några veckor, och så bestämdes reglerna om igen. Då blev man den där tredje, som var HELT KÖRD I HUVUDET och inte hade någon bästis alls. Det sög.

Nu för tiden får man ha flera bästisar samtidigt, och det suger mycket mindre. Jag har till exempel en bästis som bor på andra sidan jordklotet och äter mango hela tiden. Hon är den smartaste och snyggaste jag känner. Och så har jag en som bor i Hammarby Sjöstad, som inte äter mango hela tiden. Hon är nästan exakt som jag, fast mycket klokare och lite gladare. Och så har jag en som bor utanför Växjö, som inte heller äter mango hela tiden. Hon är min syster. Och så har jag flera andra svinbra personer i mitt crew, och ingen endaste av dem är det minsta KÖRD I HUVUDET, någonsin.

Bättre förr, pfft!

Bättre nu alla dagar i veckan.

tisdag, november 16

Tummar efterlyses!

Nu ni! Nu är det lite spännande faktiskt.

Jag fyller i Ansökan om lägenhetsbytes-blanketter och skickar personbevis och anställningspapper och kopior på kontrakt och namnunderskrifter lite kors och tvärs överallt, och kanske (hoppashoppaspepparpepparknockknockochalltsådantdär) har vi lyckats hitta ett triangelbyte som kan funka hela vägen ut.

I så fall får vi flytta in i Det Ultimata Hemmet (minus brädgolven) (och med reservation för att jag inte med säkerhet vet hur lägenheten sköter sig när det kommer till självstädning) i januari. Vore inte det fint, va? Jo, det vore ju det.

Synd att det ska vara spännande så överjordiskt länge bara. Liksom, handläggningstid 4-6 veckor, kom-i-gen! Jag kommer att vara så illa tvungen att outsourca lite tumhållande för att få det här att gå runt.

Således: Kan du tänka dig att låna ut en tumme under (hela eller delar av) november och december? Anmäl dig i kommentarsfältet! Glöm inte att ange vilken/vilka dagar du och din tumme kan tänka dig att ställa upp, så återkommer jag med schema när jag vet lite mer om förutsättningarna.

Tack på förhand!

Dag 6: Min dag

I teorin var det här tisdagen då jag skulle vara supertidig till jobbet och effektivt göra färdigt en massa viktiga saker som måste hinnas färdigt. I praktiken blev det här dagen då Rufus vaknade med 39 graders feber, och jag var supertidig till vårdcentralen istället.

Hej öroninflammation och penicillin!

Sedan dess har jag ägnat resten av dagen åt att bete mig som Rufus, minus sjukdomskänslan. Ni vet: ätit fruktsallad istället för mat, sovit middag i fyra timmar, läst pekböcker och sett på Pingu. Sådana grejer.

Rätt fin dag, fast den blev fel.

måndag, november 15

Den som väntar på något gott

Cecilia: "Lisa, kommer du någon gång under de här trettio dagarnas temabloggning komma in på det faktum att du typ bara varit ihop med en massa killar som blev läkare sedan?"
Jag: "Vet inte riktigt. Borde jag det?"
Cecilia: "Det tycker jag. Du kan väl försöka? Annars kanske du kan lägga till det efteråt. På begäran, DAG 31: LÄKARNA."

Onekligen skulle vilja tacka Cecilia för en mycket kreativ idé. Efter en snabb granskning av listan har jag emellertid insett att det löser sig ändå. Det kommer att gå fint att klämma in det där läkartemat under dag 16. Bra så?

Dag 5: Vad är kärlek?

Kärlek är, (bland mycket annat)...

… när killen man är ihop med köper mild herrgårdsost som inte smakar något alls i affären, fast han egentligen själv föredrar sådan där vällagrad och cool ost alla dagar i veckan, bara för att han är ihop med en tönt som gillar smaklösa grejer och vill göra henne glad.

… när barnet man avlat fram plötsligt rycker den annars alltid intryckta nappen från munnen, lutar sig fram och smetar sitt snor över hela ens ansikte och bara: PUSSA MAMMA! fast man inte tjatat om det lite ens.

… när man skickar ett sms till sin bästa kompis och frågar om hon 1.Hatar mig eller 2. Bara glömmer bort att svara på mina sms, och hon ringer upp och halvskriker att SLUTA LÖJLA DIG, LISA, JAG KOMMER ALDRIG SLUTA ÄLSKA DIG.

… när man sitter på en sunkig bänk utanför Ica i Ringens köpcentrum och skrattar så man gråter och snörvlar åt gamla skämt tillsammans med sin syster och hon bara: DU ÄR JU FAKTISKT HELT UTVECKLINGSSTÖRD. DET ÄR EN AV DE ABSOLUT BÄSTA GREJERNA MED DIG, TYCKER JAG. Och man bara: Tack.

söndag, november 14

Dag 4: Det här åt jag idag

Bland annat: Godaste tvåårstårtan hos finaste tvåårsStina. Och nu ska min syster laga soppa åt mig. Kunde varit sämre!

lördag, november 13

Dag 3: Mina föräldrar

När min mamma och pappa träffades 1978 hade pappa ett svart sorgeband runt armen, för att hans pappa nyss hade dött. Mamma hade flygplatscafeterians godaste mackor på en bricka och bar upp dem till den sörjande unga mannen som jobbade i tornet. Några månader senare ringde min pappa runt till sina syskon för att berätta att han gift sig.

"MED VEM DÅ?" sa en syster.

Trettiotvå år senare ser man fortfarande på mina föräldrar att de är varandras absoluta favoritpersoner i livet, och varje år i slutet av april när de har bröllopsdag så säger den ena: "Kan du tänka dig att förlänga kontraktet i ett år till?" och den andra bara: "Det ska väl gå att ordna." Och så plockar de några vitsippor åt varandra, för så såg brudbuketten ut, och skålar över bordet.

Har jag det så fint som mina föräldrar verkar ha det när jag är femtiosju så tänker jag göra v-tecknet hela vägen till graven.

fredag, november 12

Syskondejt på lokal

Å, den här fredagspeppen tar nästan död på mig snart!
Lillasyster på besök.
Lillebror redo.
Bord bokat för tre.
Jag antar att det blir det gamla vanliga.
Eller antar och antar, jag bokade ju bordet.
"Vet" är nog ett mer korrekt ord i sammanhanget.
Crêpes! Syskon! Lokal!
Fiffan vad fint.

Mission: Failed

Jag läste inte ut boken, för först ringde en kompis, och sedan fick barnet bryt.
Men jag somnade inte tio över nio!
Alltid något.

Dag 2: Min första kärlek

Vi skulle leka en lek på roliga timmen. Tjejerna satt på varsin stol i klassrummet, och killarna stod uppradade och väntade i grupprummet utanför. Vi skulle välja varsin kille, och sedan skulle alla killarna komma in i klassrummet och sätta sig i en tjejs knä. Om rätt kille satte sig ens knä hände ingenting, mer än att han satt där och var utvald. Om fel kille satte sig i ens knä fick man putta bort honom. Jag valde Jakob, utan att tveka en sekund*. Skulle någon kille sitta i mitt knä så var det han. Alla dagar i veckan.

Jakob var min bästa killkompis. När alla andra barn gick till fritids efter skolan gick vi hem till varandra och åt mellanmål och lekte häst. ”Fast om någon frågar, Lisa, så lekte vi COWBOY OCH INDIAN! Kom ihåg det. COWBOY OCH INDIAN!” Han var superpopulär i skolan, Jakob. Sprang snabbt som en freaking pil, kunde kicka flera hundra kickar med en fotboll, hade världens blåaste ögon och när han skrattade var man tvungen att skratta också, det gick verkligen inte att låta bli.

Jag tror aldrig att jag var kär i Jakob, direkt**. Men han var min special someone länge, länge, och det räknas faktiskt mycket mer. Så står det i lagen.

*Tråkigt nog var det fler som ville ha Jakob som sin utvalda i den där sabla leken. Ida och jag bråkade i flera minuter om vem som skulle få honom. Jag förlorade, och fick välja någon av dem som var över. Kanske är jag fortfarande lite bitter.

*Vi provade det där några gånger när vi var äldre. Om vi var kära, alltså. Testhånglade lite på någon fest här och där för att vara på den säkra sidan, liksom. Det slutade alltid på samma sätt. ”Alltså, jag älskar dig, men… vänner?” ”Jepp, vänner."

På bilden är vi förresten på Lefkas och övar oss på att le naturligt in i kameran. Det var ett tag sedan. Det var det faktiskt.

torsdag, november 11

Det är ett hårt jobb, men någon måste göra det. Förslagsvis jag.

De senaste tre kvällarna har jag gått och lagt mig strax innan nio.
"Ska du sova redan?" har Gustav frågat.
"Nej, nej, absolut inte" har jag svarat. "Men jag måste läsa ut min bok, serru."
Tio över nio har jag sovit som en sten.
Nu sitter boken (som jag för övrigt gillar, tackar som frågar) och jag uppkrupna i soffan med alla lampor i hela lägenheten riktade mot ögonen. NU JÄVLAR SKA JAG LÄSA UT DEN! Om det så ska bli det sista jag gör här i jordelivet.

Dag 1: Om mig

Jag föddes på Växjö BB i maj 1980. Ganska snart visade det sig att jag var en glad skit med vitt spikrakt hår, som släpade omkring på min gosedjurshund Ludde vart jag än gick.

Några år senare hade jag fått två småsyskon, och var fortfarande en glad skit med spikrakt hår. Präktig var jag också. Min favoritsyssla var att tala om för mina syskon hur saker och ting skulle göras, på ett vänligt men bestämt vis. Ludde hade jag fortfarande med mig överallt, och en gång glömde jag honom i affären. Då lipade jag så mycket att pappa fick ringa till butikschefen så att han kunde komma och öppna affären på kvällen.

I skolan jobbade jag hårt på att ha hellugg och vara asbra på att stava och skriva fint och räkna rätt, och jag hade typ alla rätt på typ alla prov. Jag jobbade inte så hårt på att vara tuff och cool och hångla med fräcka killar. Min lillebror gjorde hångeldebut flera år innan mig. Det störde mig rätt mycket. Men jag fick bra betyg, och hade fina vänner! Ludde fick inte längre följa med precis överallt, bara till väl valda platser.

Jag drömde skitmycket om att flytta hemifrån. Inte för att jag vantrivdes hemma, utan för att det verkade så kul att få möblera ett eget hem. Jag ritade upp planritningar över lägenheter och fyllde dem med urklippta bilder på Ikeamöbler jag skulle köpa. Så fort jag hade tagit studenten flyttade jag. Jag tog med mig Ludde, men köpte inte alls de där Ikeamöblerna som jag hade tänkt.

Nuförtiden bor Ludde tillsammans med mig och min fina lilla familj i Stockholm. Det har blivit skittrångt i sängen på sistone, tycker vi, men annars har vi det väldigt fint. Drömmer om brädgolv, äter sparris, ser på sjukhusserier, tänker på sömn, gillar att jobba, älskar att skriva, tränar för lite och läser en del. Jag tror att jag fortfarande är en ganska glad skit i grunden. Och jag vet med största säkerhet att jag fortfarande har spikrakt hår.

Grupptrycket har talat

Okej, ska ALLA andra temablogga den här månaden vill ta mig tusan jag också vara med. Verkar ju kul ju! I trettio dagar framöver tänker jag således skriva om det här:

Dag 01
– Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

onsdag, november 10

Kära bloggläsare!

Idag omnämns ni i Svenska Dagbladet, i en artikel som handlar om att allt fler författare gör soundtrack/låtlistor till sina böcker. Och i ett blogginlägg som jag skrev om ämnet på Rabén & Sjögren-bloggen! Men ni behöver inte bli nervösa för det, jag kallar er "det bästa påhittet sedan nässprayet".

Julpeppen!

Brukar vanligtvis vara taggad till tänderna när det börjar närma sig jul, för å, vad jag älskar skiten! Jag får sitta på mina händer för att inte börja julpynta i oktober, vanligtvis, och i år! I år övergår julpeppen allt sans och vett. Härleder det mesta till att Rufus äntligen nått en ålder då han har vett nog att uppskatta livets viktigheter (tänker: Tomten. Tindrandet. Paketen. Sådana grejer.) och jobbar för tillfället dygnet runt på att bygga upp skyhöga förväntningar hos både honom och mig. Hittills går det över förväntan, nu pratar han ungefär lika mycket om tomten som han pratar om mig, pappan, och Tova på dagis. Det är ganska mycket det.

Det är inte så långt till första advent nu, va?

tisdag, november 9

Förresten...

... hade jag converseskor på mig i SNÖKAOSET! idag.

Inte det smartaste beslutet jag tagit i mitt liv, faktiskt.

Om ni undrade.

Onekligen goes inredningsblogg

Hittade just den kanske perfekta sänggaveln. Visste inte att jag saknade en sänggavel förrän jag såg den, men nu - hål i hjärtat!

Man kan liksom få den lackad i olika nyanser! Det finns röd, sellerigrön, turkos, rosa eller grå, till exempel. Mmm... sellerigrön sänggavel i järn. Fiffan vad fint.

Enda problemet är att den bara görs i måtten 90x200, 120x200 och 140x200. Min säng är 160x200.

Å, säg att det finns liknande någonstans, fast större? Med samma raka, fina form, utan krusiduller och guldknoppar och skit. Säg det, säg det, säg det! Hål i hjärtat.

Sängen på bilden kommer från Mimou.

Hej, baciller!

En familjemedlem (mannen) däckad i sängen med halsfluss.
En familjemedlem (barnet) däckad i sängen med dagiskoma och snor.
En familjemedlem (jag) däckad i soffan med apelsiner (skitmånga c-vitaminer, ni vet) och inredningstidningar.

Jag leder, skulle jag vilja säga. Än så länge.

måndag, november 8

Dagens läskigaste facebookkommentar

Miss UD: "Hur känns det hemma nu, när Per M har tappat huvudet? Är du inte rädd att han... ger igen?"

Spånade vidare lite om att låsa in Rufus i tryggt förvar i hans sovrum över natten (det lär ju vara han som ligger i riskzonen för Pers vrede) men kom fram till att det var smartare att låsa in huvudet (Pers, alltså, inte Rufusases) i ett rum och kroppen (fortfarande Pers) i ett annat. Känner mig nu tämligen trygg med den lösningen. Frågor på det?

Kvinnan som blev mobbad av dörrar

Ni vet sådana där automatiska dörrar som finns lite överallt, typ i tunnelbanan och i butiker och så, som ska ÖPPNAS automatiskt när man närmar sig? De verkar ha gått ihop i någon slags komplott mot mig idag. Samtliga fyra automatiska dörrar jag passerat på min väg till jobbet har istället STÄNGT sig när jag närmat mig. De två första mitt framför näsan på mig. De två andra när jag var mitt i dörröppningen, uppenbarligen i något slags försök att krossa mitt axelparti. Väldigt otrevligt bemötande, I say. Vad har jag någonsin gjort för ont mot all världens automatiska dörrar?

/ledsenochbesviken_80

söndag, november 7

Du äter väl dina grönsaker ordentligt, lilla vän?

Helgens stoltaste ögonblick inträffade när Rufus pekade med hela handen på Nutellaburken och bara:

- GURKA! UFIS MEEER GURKA! GURKA!

Listig liten räv, den där Ufis. Han har lite konstigt namn bara, men annars så!

Länge leve gratängen!

Fan vet om jag inte precis gjort min första potatisgratäng i livet som på riktigt blev helt okej! (Uppmärksamma bloggläsare minns att potatisgratäng har varit lite av en akilleshäl för undertecknad.) Inte för vattnig. Inte för torr. Inte bränd. Inte ofärdig. Liiiite för lite kryddor, men det kunde man ju åtgärda i efterhand.

Jag gjorde som ni sa, följde Mat-Tinas recept. Förkokade potatis och lök i grädde/mjölk innan. Och dra mig baklänges på en liten tallkotte, ni hade rätt! Det funkade.

Vad vore jag egentligen utan er?
Hungrig och frustrerad, I say.

Livet är hårt mot de hårda


Sorgliga nyheter - Per M har högtryckstvättat sin sista potatis i det här hemmet. Det var vid lunchtid det hände. Rufus erbjöd Per en sked makaroner, men Per vägrade öppna munnen. "Sabla matsnobberi" tänkte Rufus, och slängde resolut Per i golvet. Så kan det gå.

Risworkshop




Älska göra egen sushi! Det klibbar visserligen mer än allt, det där riset, men sjukt gott blir det. Och sjukt mätt är man. Fortfarande, tolv timmar senare.

lördag, november 6

...


Igår hade Rufus 40 graders feber.
Idag har han hjälm.
Det är lite olika från dag till dag det där.

fredag, november 5

Strunt i det då.

Lämnade sängen i vredesmod strax efter två i natt för att den stora personen bredvid mig envisades med att snarka asahögt och den lilla personen bredvid mig envisades med att sparka mig upprepade gånger i ansiktet. Jag tolererar inte det här! Tänkte jag och gick med mycket bestämda steg mot soffan.

- Blev ni inte väldigt, väldigt ledsna och fick väldigt, väldigt, VÄLDIGT dåligt samvete när ni märkte att jag var tvungen att sova på soffan i natt?
- Va, har du sovit på soffan?

Inte riktigt den reaktionen jag var ute efter.

Min lediga dag

Nio maskiner tvätt tvättad- check.
Nio maskiner tvätt vikt - check.
Nio maskiner tvätt inlagd i garderober - check.
Tre rum och kök undanplockade - check.
Tre rum och kök dammsugna - check.
Tre rum och kök dammtorkade - check.
Tre rum och kök skurade - check.
Två sängar bäddade med rena lakan - check.
Barnets garderob rensad på för små kläder - check.
Blommor vattnade - check.

Jag tror jag tar helg nu.

torsdag, november 4

Frågor om bloggande

Alexandra vill att jag svarar på en enkät om bloggande, och det kan jag visst göra! Jag har svarat på en nästan likadan enkät en gång tidigare, för flera år sedan. Läs vad jag tyckte då här! Många av svaren är identiska fortfarande, men en del saker har faktiskt ändrats...

Hur länge har du bloggat?
Jag började blogga i juni 2006.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag älskade bloggar och bloggare och ville inget hellre än att bli en själv, men vågade inte erkänna det. Jag trodde att mina kompisar skulle förakta mig om jag föll för bloggtrenden. Om jag blev en sådan som ”skrev om vad jag åt till frukost på internet och trodde att folk skulle bry sig”. Jag skämdes nog lite för att jag älskade att läsa bloggar också.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Silverfiskens, tror jag.

Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Jag läser dem ogärna. Men om man jämför med graden av självhat som infinner sig när jag läser, säg mina gamla dagböcker, så är blogginläggen ändå helt okej.

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Fler än femtio stycken. Flera av dem är jag inne på flera gånger om dagen.

Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
De allra flesta är dagboksbloggar. Ganska många är bokbloggar. Någon enstaka är modeblogg.

Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tror faktiskt att jag mest fastnar för bloggar som skrivs av sådana personer som jag känner mig ganska, eller åtminstone lite, lik. Men jag läste och gillade Alex Schulmans pappablogg. Vi är nog inte så lika.

Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tycker fortfarande att jag klickar väldigt bra med Peppe bakom Livet och Helsingfors. Fast Peppe är coolare. Och så vill jag hemskt gärna vara som Johanna! Hon är nog min idol, lite.

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag tror att de tycker att det är praktiskt, roligt och lite, lite otäckt. Praktiskt för att de slipper ringa, de vet ju ändå allt. Roligt för att jag är mycket festligare i skrift än i verkliga livet. Läskigt för att jag eventuellt kan tänkas göra mig rolig på deras bekostnad. (Fast ärligt! Jag driver bara med folk som jag är nästan säker på kan ta det. Vid gränsfall frågar jag snällt först.)

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jo, men ungefär, tror jag. Fast lite roligare, lite hårdare och lite... babbligare kanske. Jag överdriver förstås en del i bloggen, men det gör jag i själva livet också. Det är liksom en del av mig.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja, det tycker jag.

Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Det finns mycket jag aldrig skriver om, trots att min blogg är ganska frikostig med personliga/privata grejer. Jag har hela tiden (någonstans i bakhuvudet) tanken på att min chef, mina kollegor, min släkt, mina vänner, och en hel rad helt okända människor faktiskt läser/kan läsa det jag skriver. Allt vill jag inte berätta för alla. Så då gör jag inte det.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Förmodligen mycket mer än jag vill erkänna. När jag började blogga hävdade jag att det inte spelade någon roll om jag fick en enda läsare. Det var ljug. Det spelar visst roll. Jag älskar att ni läser, kommenterar och tycker till om det jag skriver! Jag har ett helt annat självförtroende i bloggvärlden än i verkliga världen. Mycket mindre blyg, liksom.

Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja, jo, det tror jag faktiskt. Man kan i alla fall inbilla sig det. Jag tror att jag är bästis med en massa bloggare som jag aldrig träffat. Och de gånger jag HAR träffat bloggare så har min bild av dem stämt bra överens med verkligheten.

Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Flera stycken! Och jag gillar dem alla. Dessutom har jag fått en massa nya kontakter. Bloggen är min bästa kontaktannons ever.

Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Säkert. Man kan nog både bli beroende och utbränd. Och så gissar jag att man kan ångra sig för att man blottat för mycket av sitt innersta på internet också. Men man får ju försöka hålla det på en vettig nivå, och så länge man lyckas med det tror jag bara att det är bra att blogga.

Bloggar du om två år? i så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Ja, det hoppas jag. Och jag tror att jag bloggar på ungefär samma sätt som nu.

Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Ja, herregud! Omodern fråga. Det är klart att de har.

Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Att jag har haft roligt. Att jag (nästan) har slutat titta på tv. Att jag har fått sjukt mycket pepp. Och en massa fantastiska kontakter. Rent yrkesmässigt har bloggen VERKLIGEN varit en hit! Dessutom har jag övat mig fantastiskt mycket på att skriva - jag tror aldrig jag hade lyckats få ur mig en hel bok utan den dagliga övningen från bloggen. Och inte hade jag fått kontrakt på den heller, för den delen.

Vad har bloggläsandet betytt för dig?

Att jag har haft roligt. Att jag (nästan) har slutat titta på tv. Och att jag lärt känna en massa nytt folk som jag gillar helt sjukt mycket.

Snart även som pocket!


Saker vi gillar: I mars släpps min bok som pocket.

ÄLSKA POCKET!

onsdag, november 3

Önskas: Tvätt-tid


Man kommer liksom undan med det så länge man är på jobbet och behåller skorna på, men det blir faktiskt ganska pinsamt när man kommer till dagis och måste ta av sig skorna i hallen.

Basket case på högsta volym

Jaha.

Nu har polkakollegan varit kreativ och satt ihop en låtlista med populära högstadielåtar, och jag har hjälpt till lite (för man håller ihop som åttiotalister även om man har olika chokladsmak och inte gick på högstadiet exakt samtidigt) och så blir vi anklagade för att listan är DÅLIG.

Hallå?

Förväntas man ha bra SMAK på högstadiet nu också?

Inte konstigt att dagens ungdom mår dåligt. Pressen!

tisdag, november 2

FAQ

Vad heter typsnittet i dina "rubriker"?
Svar: Det heter green piloww, och du kan ladda hem det (och många andra snygga typsnitt) gratis från www.dafont.com. Gört bara!

Dagens lunchbordsdramatik

Kollegan: "Jag fattar det inte."
Jag: "Vad?"
Kollegan: "Hur du kan föredra apelsinkrokant framför polka. JAG FATTAR DET INTE! Vi kan nog inte vara vänner längre nu."
Jag: "Det är ju precis det vi kan."
Kollega: "Hur då? HUR?"
Jag: "Polka till dig. Apelsinkrokant till mig. Alla glada."
Kollega: "Okej. Så länge du är medveten om att du har FEL. Då kanske."

Morgon i november

Ni vet när man inte riktigt vaknar på morgonen utan mest staplar upp ur sängen i något slags halvmedvetslöst tillstånd och tvingar sig in i duschen, tvingar sig ut igen, äter sin frukost, klär på sig sina kläder och så råkar man mitt i alltihop få syn på sängen igen och då kommer det nästan tårar för att den ser så ensam ut och så säger man: "Lilla sängen! Ska du stå här alldeles själv hela dagen? Va? Vi som hade det så fint tillsammans alldeles nyss!" och darrar på rösten.

Då känner man sig inte så jättebalanserad, faktiskt.

Har ni tänkt på det?

måndag, november 1

Mmm... skidor.

Sådär, nu är det november.
November = piss, men det är i alla fall snart en massa skidor på tv.
Det vet man ju sedan barnsben.

När börjar världscupen (eller kanske framförallt vinterstudio-sändningarna) med all längdskidåkning och skidskytte egentligen? Exakt, alltså. Jag vill gärna ha det i minuter, så jag kan starta någon slags nedräkning.

Mellanbarnet?
Anyone?

4 x 5

4 tv-program jag ser
Glee, House, Greys och ibland lite Mad men.

4 saker jag gjort idag
Kokat gröt, lämnat gladaste sonen på dagis, budat över ett korrektur på en bok till en översättare, svurit högt över vår bil som är kaputt.

4 saker jag längtar efter
Min unge, jul, badkarsbad och den första vårsolen som värmer.

4 saker på önskelistan
Nytt boende, fina brädgolv, turkisk peppar och mer tid.

4 saker jag avskyr
Råttor, sortering, bilar som går sönder och kräksjukan.