Ni kan kalla mig Spikrak

Kollega granskar mig lite försiktigt.

- Lisa, du har ganska rakt hår va?

Well, kära kollega. Har veckan sju dagar? ÄR JORDEN RUND?!?

Om man så skulle leta i resten av sitt liv skulle man aldrig hitta en enda lock i mitt hår. Inget fall. Inget krus. Inte ens en liten böj. Volym har jag hört talas om, men jag förstår inte riktigt vad som menas med begreppet. Jag överdriver inte, jag har kontrollerat med vattenpass. Håret är rakt. Tro mig. Det var INTE jag som uppfann plattången.

Hur är det nu igen, var det på 80-talet man permanentade sig, eller får man göra sådant fortfarande? Jag vill ha stora svallande lockar. Jag skulle bli en mycket lyckligare människa om jag fick ha stora svallande lockar. Stora svallande lockar is the shit.

Tack för friden, Hemglass

Min barndoms mest panikstressade ögonblick inföll samtliga strax efter glassbils-trudelutten hördes svagt från gatan. MAPPA!!! (Skulle jag så klart ha vrålat, inser jag nu. Det hade ju gått snabbare än att skrika på dem båda i tur och ordning.) GLASSBILEN KOMMER!!! WOAAAHHH!!! SKYNDA, TA ALLA ERA PENGAR OCH SPRIIIIIIIING!!!

Kan fortfarande känna den totala skräcken över att inte hinna kuta över gräsmattan på Tingshusvägen i tid och få stopp på bilen innan den körde vidare. Den har satt djupa spår. Fortfarande hoppar jag högt och landar i sprinterstartställning när jag hör melodin.

Anyway. Idag har jag lärt mig att Hemglass utvecklat tekniken sedan 80-talet. Nu för tiden kan man få ett sms strax innan glassbilen anländer. Så man hinner plocka fram plånboken (alternativ sätta hörselskydd på barnen).

En inre frid infinner sig som genom ett trollslag.

Vilket stressfritt liv dagens barn måste ha.

Onekligen goes modeblogg

Jag går till affären för att köpa mat. Och kommer hem med en sommarklänning istället. Så kan det gå.

Nu funderar jag bara lite över användningsområde. Det är kanske inte jättestor sannolikhet att jag kommer att få en festinbjudan där det står klart och tydligt Klädsel: Ljuv blommig sommarklänning eller dö!

Hittills har det liksom hänt noll gånger.

Men det skadar ju inte att vara förberedd ifall att. Right?

Feberyra

Jag gick hem från jobbet med feber vid lunch och la mig med alla kläderna rakt på sängen och somnade efter en halv sekund och nu vaknade jag precis och fattar ingenting. Jag snurrar fram och tillbaka på täcket bland tusen frågor.

Vem är jag? (Skräckslaget)

Vad är klockan? (Förvirrat)

Vem är det skriker i mitt huvud? (Irriterat)

Har jag verkligen blivit kung av Arabien? (Ängsligt)

Var ligger i så fall Arabien? (Uppgivet)

Är det sommar än? (Hoppfullt)

Tror jag sover lite till för säkerhets skull. Så här kan vi inte ha det.

Kropp och knopp

Det senaste halvåret har jag tillbringat mina kvällar och helger med att skriva på ett läromedel om människan. Det ska vara riktat till mellanstadieelever och handla om blodomlopp, skelett, känslor och mobbning och helst allt annat som har med människan att göra. Det är väldigt lärorikt. Det har nämligen visat sig att jag inte kunde så mycket om människan. Alls.

Men det var innan det. Nu kan jag jättemånga viktiga grejer. Till exempel kan jag överlyckligt gasta "I NÄSHÅLAN!" när jag spelar TP och får frågan ”Var bildas snoret?” Jag kan också flasha med superviktiga fakta om att huden skulle bli två kvadratmeter stor om vi vecklade ut den. Speciellt uppskattat att prata om sådana kunskaper när man är på middag. Ni borde alla testa.

Och igår (spänningen stiger, kompisar) kom jag äntligen fram till kapitlet som ska handla om att vara i puberteten. Få bröst, hår, mens, djup röst, you name it. Som jag har längtat! Det finns inga gränser för hur mycket exalterande information jag kommer att lära mig de närmsta dagarna. Jag kommer att vara som en levande Kropp & Knopp-spalt. Excellent!

Det går bra att börja skicka in frågor redan nu. Du får vara anonym.

P.S. Allt är normalt. Så mycket vet jag hittills. D.S.

Illustration: Jojo Falk, som gjort alla fina bilder på KP:s hemsida.

Look! No hands! No hands!

Det här är ju fullkomligt lysande. Sladden till datorn räcker ut på brandbalkongen! Begreppet Jobba Hemifrån har med ens fått en helt ny innebörd.

Tack snälla Gud. Det här fixade du fint.

Jag är i himmelen

Oh la la, vi har hittat ett nytt brunchställe som får fem hallonsodor av fem möjliga i vårt brunchbetygssystem!! En vegetarisk brunchtallrik!! Med avocado, klyftpotatis, sojakorv, keso, äggröra, ugnsgrillade rotfrukter och melon!! Och det ligger nästan runt hörnet!!

Hjälp!

Hör ni, varför blir det enkelt radavstånd i blogginlägg när man lägger in bilder (kolla i inlägget nedanför) istället för det vanliga fina luftiga radavståndet? Kan man fixa det? Det är fult! Jag tappar ögonen varje gång jag tittar på min blogg.

Pliiiiiiis help!

Girlie

Men kära, kära bloggosfär. Nu har ni väl ändå slagit huvudet i någonting hårt allihopa?

Det fullkomligt dräller av blogginlägg om den där glassen, Girlie. Folk är jättejättearga. SKOGSTOKIGA! Men inte på att GB har gjort en rosaglittrig glass och döpt den till Girlie. Utan på att Sveriges Konsumenter har klagat på att GB cementerar könsroller med att göra en rosaglittrig glass och döpa den till Girlie. Bloggosfären rasar:

"Fan vad alla feministjävlar tjatar!"
"Men enough already, håll käften om er jämställdhet!"
"Bry er om något viktigare!"
"Vadå, det är väl ett gulligt namn?"
"Eh, jag gillar hallonglass."

Jag är beredd att sträcka mig så långt som att det finns viktigare saker att uppröra sig över. Och jag håller med om att hallonglass är gott och att glitter är fint. Men när jag ser er skriva saker som:

"Hallå, fatta någon gång! Det finns inga könsroller! Tjejer gillar rosa, och killar gillar blått. Så är man från födseln. P.S. Jag tycker att samhället ska vara jämställt, men jag hatar feminism. Puzz! D.S"

Då vill jag sakta men säkert gröpa ur era hjärnor med en plastsked och fylla upp tomrummet med marshmallows. Det hade fan gjort mer nytta för världen.

Uppvärmning är för mesar

Jaha ja. Idag har jag blivit prejad av en motionär på Friskis & Svettis. Jag råkade (GUD FÖRBJUDE!!) ligga i yttervarv på träningspassets lilla joggingsession. Ni vet, den där man springer runt i salen först några varv åt ena hållet, sedan några varv åt andra hållet.

Jag tyckte att jag höll ett alldeles lagom tempo. Inte utmärkande långsam. Inte utmärkande snabb. Och framförallt sprang jag i takt med musiken SOM MAN SKA!!!

Dög tydligen inte.

Plötsligt fick jag en armbåge i sidan, blev inknuffad mot mitten och omsprungen av någon som skulle kunna ha varit Sanna Kallur. Såg inte så noga. Hon uppvärmningsjoggade nämligen i ett tempo som var så högt att tjöt om hennes skor i kurvorna . Runt runt runt runt runt som ett streck i salen spurtade hon.

Undrar vad hon hade så bråttom till.

Och ännu viktigare: Undrar om jag kan klå henne nästa vecka?

Gissa lathetsgraden

Okej, hur länge sedan var det man tvättade när man vaknar upp och känner en stark LÄNGTAN efter att det ska bli torsdag och tvättid så man äntligen kan få tvätta berget av smutsiga kläder och få ha något annat på sig än ett hundra år gamla paltor SOM INTE ENS MATCHAR!?!

Den som gissar bäst vinner.

Uppdaterad: Vinnaren är korad! Mamma och Chaplin vet bäst. De gissade 9 februari och 3 februari. Rätta svaret är 6 februari. Det är drygt 6 veckor sedan. Jag borde ha stryk.

P.S.

Brandbalkongshelvetet går också bra att använda som språngbräda om man känner att man har blivit för trött på att DET SNÖAR IGEN HELT JÄVLA PLÖTSLIGT!!!!

Snöflingor stora som knytnävar ger mig käftsmäll efter käftsmäll efter käftsmäll.

Allvarligt, jag börjar lipa.

Höjdskräck eller fräknar?

Sacre bleu, jag har en balkong! Jag var tvungen att undersöka den där brandbalkongen lite närmare efter hotet om att skicka ut killen att sova på den. Brandbalkongen är egentligen inte mer än en kvadratmeter stor yta av galler utanför fönstret på sjätte våningen. Det går ett litet fånigt räcke runt gallret också. Det är ungefär 15 centimeter högt. Nedanför gallret är det först ett brant sluttande tak, sedan lååååååååååååångt ner och sedan asfalt. Där kan man nog dö.

Men whatever.

Igår när jag klättrade ut där upptäckte jag nämligen att solen lyser rakt på brandbalkongen, och om man lutar ryggen mot fönstret kan man sitta där och sola och titta på sina pelargoner som man tänker ställa ut vilken sekund som helst.

Ibland är valet så enkelt.

Höjdskräck – Fräknar?
Höjdskräck – Fräknar?
Höjdskräck – Fräknar?

Ni hittar mig i fortsättningen balanserandes på taket på sjätte våningen.

Vi hörs om ett dygn

- Gustav, kan vi inte göra något? Förslagsvis se jättemånga avsnitt av någon tv-serie?
- Borde inte du jobba?
- Jag hör dig lite dåligt nu.
- Och läsa böcker?
- Fruktansvärt vad du talar otydligt.
- Har du INGENTING du måste göra?
- Men schhhhh! JAG MÅSTE SE PÅ TV, SÄGER JAG!!! GÖÖÖÖR NÅGOT!!!
- Ja, vi har ju en säsong av 24 här som vi skulle kunna se.

Mmm... en säsong av 24.

Min kille talar så vackert ibland.

All in

När man sitter med en kåk på handen och satsar alla sina pengar för att alla andra verkar ha struntkort, och ens pojkvän slår ut en ur turneringen med en HÖGRE kåk och sedan springer omkring och jublar i lägenheten innan han vänder sig om och kärleksfullt utbrister:

- Lisa, sätt dig här bakom mig och titta hur jag spelar. Det kan du lära dig av.

Då svarar man inte: "Du får sova på soffan i natt."

Man svarar: "Du får fan sova på den lilla brandbalkongen i natt. Efter fyra timmar kan du få ut din jacka. Och ytterligare fyra timmar senare kan jag tänka mig att ställa ut en skål varm mjölk som du kan lapa ynkligt ifrån."

FAAAAAAAAAAAAAAAAN.

Ola Salo är en rotfrukt

Man måste älska Svenska Dagbladet. Mycket bättre än DN. Svenska Dagbladet är lättare att hitta i, har bättre texter och är snabbare på att snappa upp aktuella ämnen att skriva bra reportage om. Plus att kulturdelens skribenter inte lika ofta använder sig av ord som somnambula när de recenserar saker. Och som om inte det vore nog, så liknar de i dagens matdel Ola Salo vid en palsternacka. Då blir jag nästan kär.


"Ingen kvinna kan undgå att falla pladask för den kryddiga, söta charmören från underjorden. Inte minst älskar kockarna palsternackans eggande ambivalenta läggning: den passar nämligen lika bra i det söta som salta köket. Kort och gott är palsternackan lite av rotfrukternas Ola Salo. Ja, jag erkänner att det var en desperat liknelse men jag skyr inga medel för att göra palsternackan folkkär." Lisa Förare Winbladh hajpar rotfrukter.


Får i alla fall mig att vilja kuta till affären och köpa palsternackor på löpande band.

Horrorhare

Det börjar visst närma sig påsk.

Det märks bland annat på att man ser världsrekordstora påskägg vart man än går. Allvarligt, de är helt gigantiska! En helt vanlig barnfamilj på fjorton personer plus två hundar hade lätt fått plats i det påskägget jag såg i ett skyltfönster idag. Det hade ändå funnits rum över för en golfbana och ett bollhav.

Det här är skrämmande på riktigt.

För om påskäggen är så här stora...

Hur stor är inte själva PÅSKHAREN då?

Texas Hold'em

Jag ligger i pokerträningsläger inför helgen. På lördag är det pokerkväll här. Det framgår med all önskvärd tydlighet att jag inte kommer att vinna någon kosing på skicklighet. Återstår alltså: Tur (har jag ingen) och att bluffa mig till vinsten. Satsar alla mina kort på bluffmetoden.




- Får man ha solglasögon på sig när man spelar poker?
- Ja. Det är faktiskt ganska vanligt.
- Hmm.

- Får man ha burka på sig när man spelar poker?
- Eh, antar det.
- Hmm.

- Får man ha burka OCH solglasögon på sig när man spelar poker?
- Ja, jag kommer inte att stoppa dig om det är vad du vill ha på dig på lördag.
- Sweet. Var är min symaskin?

Lika barn leka bäst

Idag har jag umgåtts med min kompis Vilhelmina, cirka ettochetthalvt. Först fikade vi. Vilhelmina har en egen spis som hon bakar i. Sedan övade Vilhelmina på att vara barista och skummade mjölk jättejättejättelänge genom att hälla den fram och tillbaka mellan en kaffekopp och en kastrull. Sedan lekte vi lite med mina festliga armband. Sedan jagade vi varandra runt runt i lägenheten. Sedan kröp Vilhelmina in i en kartong. Sedan misshandlade vi Vilhelminas mjukdjurskatt med två pinnar. Det tyckte vi båda två var väldigt roligt. Sedan gick jag hem och Vilhelmina vinkade inifrån vardagsrumsfönstret. Fin vänskap, det där.

Jag ser ljuset!

Woaaaaaah, det är illblå himmel och ett solvhav över köksbordet när man vaknar och illblå himmel och fortfarande sommarljust i lägenheten när man kommer hem!!! Jag freakar ur.

Lisa och torpkrisen

Onekligen presenterar stolt: "Lisas torp". En pekboksserie i flera delar.

Del 1: Lisa och torpkrisen

Titta torp! Fint torp. Lisa vill ha torp. Men oj! Inget vatten på torp! DUMMA TORP! Borra brunn? Lisa kan inte borra brunn. Lisa ledsen. Kommer tårar. Stackars Lisa! Kommer Gustav. Han har hittat nytt torp. Titta, Lisa! Fint torp. Lisa vill ha torp. Men oj! Jättedyrt torp. DUMMA TORP! Lisa ledsen. Kommer tårar. Ska Lisa aldrig hitta torp?

Spännande fortsättning följer.

Nästa steg: Tabasco

Jag måste verkligen sluta att 1. Doppa händerna i väldigt starka saker och 2. Sedan gnugga mig i ögonen.

Det började med en chilifrukt i förra veckan. Hacka hacka hacka jättestark chili. Hmm... det kliar lite i ögonen. Ska nog ta ut linserNAOUAJJJJ! Fortsatte igår med Tigerbalsam. Smörja smörja smörja in ond nacke på min kille. Hmm... det kliar lite i ögonen. Ska nog ta ut linserNAOUAAAAAAAAJJJ!

Ser ni någon som vacklar omkring utan ögon med eld sprutande ut ögonhålorna så kan ni ju hälsa. Jag är inte så otäck som jag ser ut.

The jublande kind

Tjena. Värsta jordskredssegern ever!

Hela Götgatan flödar i champagne och lycka!

Ola Salo, alltså. Nu är han kung!

(Och alla smålänningar går omkring och visar V-tecknet och tar åt sig halva äran för vi, vi har liksom varit med från bööööörjan, okej? Jag har the Ark på kassettband, okej? Och deras första ep, okej? Och en gång, bla bla bla, okej? Cred hitåt, tack.)

Stureplan och jag

Jag är så himla inne! Jag är så ofta ute i svängen på Stureplan! Jag minglar så ofta runt och är cool! Hett, hett, hett! Befinner mig på Riche med en kollega efter jobbet med ett glas vin i handen när Gustav ringer.

- Hej, var är du?

- På Riche.

- Hahahahahahaha!

- Va?

- Hahahahahhaha!

- Vad skrattar du åt?

- Du hade lika gärna kunnat säga att du var i Turkmenistan. Det hade varit lika otippat.

Jorå serru. Het som eld.

Nu ska jag baka småkakor och tänka på pelargoner och snälla söderbor.

Pilutta er!

Som jag har väntat! Sedan jag flyttade till Stockholm för tre år sedan har jag funderat på vilket barn jag ska kidnappa för att få gå till Junibacken och åka sagotåget. Föga anade jag att det skulle krävas att jag fick jobb på Barnens Bokklubb innan jag fick åka den sabla rundan. Men nu! Nu har jag fått åka det! Nu har jag fått se Junibacken och Lönneberga och Körsbärsdalen och Törnrosdalen och Mattisskogen och Vasastan i miniatyr! Och det var fantastiskt!

Nästa gång jag flyttar någonstans ska jag flytta in i en av vagnarna på sagotåget och åka runt runt runt där för evigt. Jag älskar sagotåget.

Vad hände med Titta och Känn efter?

På lördag smäller det. Då ska vi titta på torp. Alla jag känner håller som bäst på att skrämma upp mig till vanvettets gräns inför visningen.

- Har du några snickarbyxor, Lisa? Bra. Ta på dig dem. Stoppa verktyg i alla fickorna.
- Och så måste du ha med dig en tumstock och gå omkring och sprätta med den och mäta alla utrymmen.
- Och så ska du knacka i väggarna.
- Och säga saker som: Hmmm… asbest ja. Inte bra!
- Och mumla något om mögel!
- Det är bra att lyfta på plastmattorna om det finns sådana och kolla efter fukt i golvet.
- Och tänk på att ställa komplicerade frågor om vedspisen och sådana trixiga grejer. Har du någon sotarkompis du kan ta med dig?
- Alltså, det verkar ju skitsmart att låtsas se en massa råttor och skrika av skräck precis när alla andra kommer för att kolla!
- Se rik ut! Då vågar ingen buda emot.

Och så vidare i all evighet, amen.

Jag är rädd! Kunde ingen ha talat om för mig att man behöver fem sex års utbildning på scenskolan för att kunna åka på torpvisningar? Mamma!

Hit med nya fräknar, NUUU!!!

Halleluja, jag har hittat ett hörn på redaktionen där solen (så till vida det är en solig dag, vilket händer ungefär en gång på tusen) lyser in vid lunchtid!!! Om man flyttar undan en massa böcker och klättrar över ett skåp kan man sätta sig i fönsterkarmen där med en kaffekopp och låtsas att det är sommar. Det är min nya favoritsysselsättning på jobbet. Häromdagen tittade min kollega med höjda ögonbryn på mig där jag satt inklämd i fönstret.

- Är du en sommarmänniska, Lisa?

Eventuellt, ja. Det finns tecken som tyder på det. Jag läste till exempel läxorna fullt påklädd i en uppvärmd bastu hemma under mina gymnasievinterhalvår.

Är det vår snart?

Little miss synskadad

Gustav och jag skulle gå på bio ikväll. Jag ville se Little Miss Sunshine. Gustav ville se vad som helst UTOM Little Miss Sunshine. Jag blev gnällig. Suckade djupt och himlade med ögonen jättemånga gånger. Till slut enades vi om att se Children of men som vi båda kunde tänka oss som kompromiss. Köpte biljetter. Godis. Gick och satte oss i biosalongen. Först var det reklam. Godis. Trailers. Godis. Sedan drogs draperierna åt sidan och det blev mer trailers. En jättelång trailer. Verkligen världens längsta trailer.

Fem minuter senare visades titeln på filmen i bild.

Little Miss Sunshine.

Och vid det laget var det så klart för sent att ändra sig.

Läs och lär, people. Det är så här man genomför världens fräckaste biokupp. Man läser fel på biljetten och råkar av en slump gå in i just den salongen (av 11 möjliga) där filmen man EGENTLIGEN helst ville se visas. Moahahahahaha!

Det är ju så urbota smart att det är synd att det inte var medvetet.

Bloggen är min vän

Jag har gått igenom krisen, och kommit ut på andra sidan. Planerar som bäst en heldags-konferens på temat: Bloggen är min vän. Programmet är inte helt fastställt ännu, men här är ett utkast:

09.00 Morgongymnastik till fågelkvitter. Fokus på muskler i axlar och nacke.
09.30 Bubbel och snittar.
10.00 Hur överkomma läsarskräcken? En power point-presentation.
11.00 Andningsövningar och meditation med Thomas Di Leva.
12.00 Bubbel och snittar.
13.15 Bloggens makt i mediasverige. En dockteater i tre akter.
14.00 Fri brainstorming kring temat: Hur bibehålla blogginspirationen? Mindmaps på whitboard.
15.30 Bubbel och snittar.
16.00 Radioteater: Så skapar du engagerade bloggläsare. Alla röster av Pontus Enhörning.
17.00 Att klättra på bloggtopplistor. Tre dvärgar i dansföreställning.
18.00 Summering och genomgång av dagen.

Kvällsaktivitet: Levande charader med tema: Svenska bloggar. Typexempel: Silverfisken, Modegrisen. Bubbel och snittar.

Tid och plats för konferensen ännu ej spikade. Förslag mottages tacksamt.

Bloggblockering

DET HÄR ÄR JU VANSINNE! KOMMENTARCHOCK! LÄSARSTORM! BLOGGREKORD! FREAKIN' FRUKTANSVÄRT MÅNGA LÄSARE!

Jag har tillbringat helgen i fosterställning under sängen där jag autistvaggande mässat mitt nya mantra: Jag kan blogga. Jag är inte rädd. Jag kan blogga. Jag är inte rädd. Jag kan blogga. Jag är inte rädd.

Det börjar så sakta gå in. Låt mig hyperventilera en liten stund till bara.

Fritt fram!

Gulp! Den här bloggen börjar få skrämmande många läsare. Teorin om att det är mina familjemedlemmar, kusiner, mostrar, fastrar och farbröder som springer runt som skottspolar i världen och läser mina inlägg från olika datorer stup i kvarten håller inte längre. Jag må komma från en snabb släkt. (Hadå. Att vi är!) Men inte ens min apsnabba lillebror hinner kuta mellan Rosersberg och San Fransisco på 2 minuter och 13 sekunder.

Alltså: Vilka är ni egentligen? Är ni snälla? Ni borstar väl era tänder ordentligt?

Fnissade hon lyckligt

Nu kom jag att tänka på att det är fredag och att jag köpte ny klänning och nya hårspännen och nya armband och nya örhängen på vägen hem och att jag har fått en ny Sonic i brevlådan och med Sonic följer alltid en blandskiva och nu har jag tryckt på play och jättemånga låtar är ju exakt sådana som jag ville ha! Plus att min kompis Per är med i tidningen och är snygg OCH The Ark blir intervjuade på jättemånga sidor. Härliga tider.

Nu kommer min kille snart med sushi till mig. Nanananana!

Help!

Okej, jag behöver nya skivor. Jag gillar allt som låter ungefär som Beatles och killar som sjunger med brittisk accent. Och så gillar jag Säkert och Håkan och Marit och en hel drös med deprimerade gitarrkillar. SHOOT!

För fan föräldrar

Bara en sak: När man hör två 10-åriga tjejer utanför en skolmatsal som planerar dagens lunch med kommentaren:

- Vi tar inte så mycket potatis. Det är inte så bra enligt GI-metoden.

Är det okej om man lägger sig ner och gråter då?

Hedvig och sommaren med Steken

Dagens sanning: Frida Nilsson är ett geni.

I sommar kommer hennes nya bok om Hedvig, nu nio år gammal. Den heter "Hedvig och sommaren med Steken". En av de finaste och roligaste och sorgligaste och bästa 8-10 årsböcker jag läst. Någonsin, alltså.

Hedvig bor utanför tjotahejti, granne med ingen. Hon håller nästan på att dö så tråkigt är det. Inte ett enda barn i syne som hon kan leka med, bara en gammal narkoman som bor nere i kröken. Honom är Hedvig rädd för. Han slår säkert sin katt och drömmer om att mata Hedvig med knark. Nej, då vore det bättre om det kom något barn på besök. Vem som helst. Hedvig kniper ihop ögonen och försöker tänka fram en kompis. Ungefär då rullar det en bil nerför backen. Ur bilen stiger en kille i Hedvigs ålder.
- Tjena. Jag heter Stefan, men alla kallar mig Steken. Det är för att jag är så tjock.

Jag säger det igen: Frida Nilsson är ett geni. Böckerna om Hedvig borde bli obligatorisk högläsning i alla barnfamiljer och på alla skolor på direkten. Och när jag ändå slår på stora trumman, varför inte tvinga alla vuxna att läsa dem också?
Skulle inte skada ett dugg.

Illustration: Stina Wirsén. Ur boken "Hedvig och Max-Olov".