I onsdags var jag på Svenska Barnboksinstitutet hela dagen och lyssnade på en heldags snack om kvalitet eller kvantitet i barnboksvärlden. En samtalspunkt var "Vem har råd att skriva barnböcker?" och fasen, alltså, jag ville aldrig att de skulle sluta prata? Tycker följande är löjligt intressant:
– Det finns extremt få barnboksförfattare i Sverige som kan leva på sina böcker. Royaltyn man får för sina sålda böcker räcker i de allra flesta fall inte till för att försörja en människa, även om människan är väldigt etablerad som författare. Man kan heta till exempel Ulf Stark (och detta grundar jag på att Ulf Stark var med i panelen som pratade, och att han, eh... sa det) och ändå inte på långa vägar kunna försörja sig på att skriva.
– Nästan alla är alltså beroende av att hitta andra inkomstkällor utöver själva böckerna. Vanliga sådana kan vara: Ha ett helt annat heltids- eller deltidsjobb. Föreläsa och hålla skrivkurser. Leva på arv. Vara gift med en välavlönad person. Eller: Söka stipendium och hoppas på det bästa. (Det sistnämnda är ingenting jag rekommenderar, för det är inte alls självklart att det ens 1. Finns stipendier att söka, eller 2. Att man får dem.)
– Samtidigt ges det ut fler och fler barnböcker i Sverige. Utgivningen har ökat sex år i rad nu.
– Och försäljningen av dessa barnböcker ökar också, men inte alls i paritet med utgivningen.
– Det betyder att det är fler barnböcker som ska slåss om samma köpare, och det gör att genomsnittsupplagorna för böcker blir mindre och mindre.
– Meaning: En författare som för tio år sen kanske brukade sälja 10 000 exemplar av en ny bok kanske idag bara säljer 3000 exemplar av en ny bok. Även om boken är precis lika bra.
– Det blir väldigt stor skillnad för ekonomin, det. I konkreta siffror ungefär så här: Sälj 10 000 ex av en ungdomsbok (som du är ensam upphovsman till) – tjäna 250 000 kronor (f-skatt). Sälj 3000 ex av samma bok – tjäna 80000 kr (f-skatt). 80 000 kronor i f-skatt för en bok som det har tagit... säg, ett år att skriva i alla fall? Det är verkligen inte mycket.
– Och det är naturligtvis helt sjukt förenklat att se det så här, för det är ju massvis med andra saker som spelar in för om en bok ska sälja eller inte sälja också. Men som tendens. Är det ändå intressant.
– För vad gör det med författarens arbetssituation? En gissning är ju att det leder till stress, och känslan av att man måste skriva fler böcker, snabbare, för att kunna hålla på. Eller att fler försöker skriva "ett säkert kort" för att garantera åtminstone en liten försäljning.
– Och "fler böcker, snabbare" eller "säkra kort" känns inte direkt som en så jättebra drivkraft om man också gärna vill att böckerna ska bli bra. Eller?
– Utan att tänka allt för länge tycker jag det känns som att det borde leda till ... mer skräp. Jag menar inte att det nödvändigtvis måste vara så att en bok som tagit tre år att skriva är bättre än en som tagit tre veckor att skriva, för det kan säkert vara precis tvärtom. Men generellt. Jag tror inte på tidsbrist som kvalitetshöjare i det stora hela.
– Men framförallt, framförallt, tänker jag att allt ovanstående stänger ute så väldigt många röster från det här yrket. Vem har råd att syssla med att skriva böcker? Inte fan är det de vi skulle behöva höra fler historier från i alla fall. Och det är ju ingen ny tanke på något sätt, men den är ändå skitviktig.
Med vänlig hälsning,
privilegierad svennemedelklassmänniska
(Bubblartankar: Älskar ändå mitt jobb/Vill aldrig ha nåt annat/Alla dessa människor som brinner /Hur lätt är det att brinna om man om man inte kan betala räkningarna?/Är så jävla tacksam/Får helst inte bli sjuk.)
4 kommentarer:
Åh Lisa! Så himla bra och viktigt och intressant inlägg.
Jag har funderat mycket på det här - hur mycket författare får slita. Dels med att skriva och redigera, och sedan med alla kringaktiviteter som ett boksläpp kan innebära - intervjuer, och framträdanden. Och så skolbesök och föreläsningar och andra skrivjobb för att ekonomin ska gå ihop - det är verkligen LÅNGT från den värld en skriv-wannabe (som mig) gärna föreställer sig.
Kämpa! Vi ÄLSKAR er författare, och i SYNNERHET er som skriver för barn- och ungdom. Ni är mina favoriter <3
Tack för rapport från SBI, hade gärna varit där själv, många intressanta punkter på programmet. Jag har tagit tjänstledigt från mitt ordinarie jobb för att skriva under en längre period men jag vet inte hur länge det håller. Jag älskar författarjobbet men osäkerheten kring ekonomin är mycket tuffare än jag förväntade mig.
Börjar på en gång fundera på: Vad kan vi som läsare/köpare göra för att hjälpa till/förändra saker? Spelar det t.ex någon roll var vi köper böckerna, är det bättre att köpa i bokhandel än på internetz eller via bokklubbar? Borde vi låna fler böcker på biblioteket (för visst får ni betalt för det också, har för mig att du skrivit om det förut?)? Eller är det bästa vi kan göra att få alla andra föräldrar i vår närhet att också börja läsa mer för sina barn?
Mycket bra skrivet. Men lite skrämmande. Om självaste Ulf Stark inte alltid tjänar tillräckligt på sina böcker, vad krävs då?
Huga!
Känner igen det där med stressen. När väl en bok äntligen har kommit ut finns det inte riktigt tid till att verkligen njuta av detta fantastiska ögonblick. För om jag inte skyndar mig och smäller ihop en till bok, ja, då är både jag och bokskrället snart bortglömda och begravda under den kompakta hög med andra boktitlar som getts ut efter mig.
Nä, barnboksförfattare är inget för den som vill dra ihop storkovan. Däremot blir vi rika på annat, som upplevelser och känslor som inte går att köpa för alla pengar i världen. När en läsare t.ex berättar hur mycket de skrattade/grät/levde med våra karaktärer när de läste. Då känns det rätt skönt och motiverar att fortsätta traggla vidare. Fast visst, VI KUNDE VÄL ÄNDÅ FÅ TJÄNA LITE MER PENGAR! FÖR BÖVELEN!! ;)
Skicka en kommentar