Kära jobbdagbok (53)

Nu är den släppt! Ljudserien som jag och Åsa Anderberg Strollo har jobbat med gud vet hur länge. "Tystad" heter den, och den har formen av en fiktiv dokumentär. Ploten är så här: Den 4 maj 2019 sker ett terrorattentat på Arlanda flygplats. Nyheten lamslår hela Sverige, och folk sitter som klistrade framför nyheterna. Tre tonårstjejer pekas snart ut som misstänkta, och en av dem heter Elise Björk. Var är hon? Vad är det som hänt? Och hur kunde det bli så här? Ett år senare bestämmer sig Elises pojkvän Milad för att göra en radiodokumentär om attentatet, i ett försök bredda bilden av Elise och försöka förstå hur allt det här kunde hända. "Tystad" är resultatet!

Främst har vi tänkt att serien riktar sig till unga vuxna, men det är inte så jädra noga. Man kan vara 15 eller 27 eller 48 eller 70 när man lyssnar. Det är åtta avsnitt som är en halvtimme långa, ungefär! Och den är dramatiserad, så det är skådespelare och musik och ljudeffekter och the whole shebang. Kanske låter den liiiiite som en P3 Dokumentär? Fast fejkad, eller påhittad, eller fiktiv. 

(Man hittar den enklast i nån streamingtjänst för ljud, till exempel Storytel eller Bookbeat eller Nextory.)

Så nytt allt det här? För mig, alltså. Märker det bland annat på att det är en annan nivå på osäkerhet inblandat i känslorna inför släppet. Jag har jättesvårt att bedöma själv hur det här ska landa, om serien kommer att hitta ut till lyssnare som gillar den. Med böcker är jag coolare nu för tiden. Men detta är ljud, det är drama, jag har gett regi, det är en annan form, en annan genre än vad jag är van vid, och jag har ingenting att hålla mig i, märker jag.

Lyssnar nervöst igenom alla avsnitt från ett tåg, trots att jag hört varje sekund förut. 

Avsnitt 4 och 7 är mina favoriter.