Jag jobbar från Espresso house i väntan på ett möte på förlaget, emedan jag är den här typen av människa: Går alltid till samma ställen, sitter helst vid samma bord, beställer samma grejer. Jag gillar inte ens Espresso house, tror jag. En kaffe kostar ungefär fyra tusen kronor. Men det känns hemtamt, och det måste kännas hemtamt om jag ska kunna koncentrera mig på jobb, så varsågod Espresso house för att jag kommer fortsätta vara er trognaste kund i alla städer jag någonsin behöver jobba i.
De har eluttag vid borden. Det är också det.
På förlaget ska jag prata med marknadsföringsavdelningen om min nya kapitelbok för 6, 7, 8-åringar. Den kom från tryck i fredags. Jag är i det här läget: Bläddrar i den med kisande ögon och känner mig nervös för att hitta saker jag vill ändra på. Tänk om den är skittråkig? Tänk om ingen orkar läsa till slutet? Snart går den känslan över, snart landar jag i någon slags trygghet, men idag är jag i läget: Kisar.
Den fysiska reaktionen när jag hittar ett korrfel i en nytryckt bok är som en våg av panik genom kroppen, ni vet som när man halkar med cykeln på en isfläck, och nästan ramlar. I text brukar det stå att man "slutar andas" eller "fryser till" när något sånt händer, och det antar jag är den första reaktionen, den som kommer i själva halkandet. Jag tycker den andra reaktionen är mycket tydligare, den som kommer efter två meters cykling till: En vallning av svett, hjärtat slår skithårt. Exakt det känner jag när jag hittar "Vid läggdags bli allt alltid extra läskigt" i min färdiga bok. Ett litet saknat "r". Himmel och jord, ögonen blöder. Hur kunde jag? Varför får jag ens hålla på?
Rimligt.
Det här tänker jag om min redaktör i det här kisande läget: Total klippa, gud vad bra att hon hittat 99 av 100 grejer, älskar henne, älskar alla redaktörer, praise be. Det här tänker jag om mig: Missade ett r.
Ja, ja.
Som redaktör tänker jag: "Hur KUNDE jag?! Författaren måste ju skriva hela jämra boken och det ENDA jag behöver göra är ju att hålla koll på det här och MISSADE ÄNDÅÅÅÅ!!
SvaraRaderaOckså rimligt.
Och som läsare tänker jag när jag hittar ett enda litet missat r eller så: ”Yey, jag hittade något som den här toppenförfattaren och proffsen på förlaget missat. Heja mig!”
SvaraRaderaSedan fortsätter tankarna: ”Synd bara att jag aldrig kan få ur mig en bok själv...”
DET är en helt rimlig tanke.
Då kan man tänka: Vilken tur att förlaget inte trycker så mycket åt gången nuförtin. Och så kan man tänka: Herregud, vilken fin bok jag skrivit.
SvaraRaderaEtt ynka fel var väl inget, tänker jag, skolbibliotekarie som (tyvärr) har lätt för att upptäcka stav- och skrivfel. Det värsta som jag har sett var en barnbok från ett välkänt förlag som jag nyligen hittade minst 11 (!) fel i. Det var fraser som "tar ett djup andetag", "jag presentar de övriga" och "jag är bredd att ta mitt straff" bara som några exempel. Förlaget fick ett mail av mig... svaret jag fick var att de tyckte det var väldigt tråkigt och att de skulle se över sina rutiner.
SvaraRaderaSå kan man faktiskt tänka, Cecilia. Smart förlag!
SvaraRaderaHaha! Jag var tvungen att läsa meningen typ tio gånger för att ens hitta var r:et skulle vara. Det var ju ett bra ställer att missa på tänker jag - för hjärnan är ju så jäkla finurlig att såna fel fyller den ju i själv liksom. Jag läste verkligen "blir" ända tills jag verkligen stavade mig igenom orden. Ser med spänning fram emot boken!
SvaraRaderaMen mejla mig sidnummer nu så att vi kan rätta till vid tilltryck! Förresten är boken jättefin och alla kommer att orka läsa den från början till slut, flera gånger till och med.
SvaraRaderaPuss från redaktören som missade ett r
Hahaha, åh redaktören! DET VAR INTE DITT FEEEEL! Jag ska mejla dig sidnummer, jag lovar och svär. Pöss!
SvaraRaderaJag har recenserat mat- och hälsoböcker i 9 år för Bibliotekstjänst och en missad bokstav här och var ser jag nog knappt...
SvaraRaderaMen för att ge perspektiv på den lilla missen när den känns stor kan jag berätta om en bok jag fick hem för några år sedan där förlaget struntat i att översätta de sista 10 sidorna. Det märks ju att en bok på svenska plötsligt avslutas på tyska?! Men värst var nog en egenutgivningsbok av en bloggare som hade klippt och klistrat ihop en bok av sina blogginlägg (som tyvärr varken var välskrivna eller intressanta), och mitt i boken kom exakta kopior av de 100 sidor jag precis läst igen. Han hade i och för sig inget förlag i ryggen som kunde hjälpa honom men om man betalar för egen utgivning kanske man inte vill betala för 100 sidor i onödan? Eller så ville han verkligen banka in sina budskap ;)