Hen är säkert en snäll affärsresande precis som jag and all, men...

Det här är en grej jag inte visste att jag skulle tycka var pyttelite läskig förrän jag började göra författarbesök på skolor och åkte land och rike runt och bodde på lite allehanda orter en natt eller två: Sova på ett obemannat hotell. Det har hänt flera gånger att jag kommit till någon ort med ett tåg eller en buss på kvällen, haft en adress till hotellet, letat mig dit, och hittat ett kuvert med rumsnyckeln i. "Välkommen! Hotellet är obemannat mellan 17-08. Vill du äta tidigare står det en macka i kylskåpet i köket."

Det otäcka är att man inte riktigt vet om man är själv på hela hotellet. Och om det i så fall är bra eller dåligt. För vad föredrar man - att sova helt ensam i ett främmande hus på en främmande liten ort? Eller sova med... säg, en annan okänd gäst i ett främmande hus på en främmande liten ort?

Hej från en som är i Asarum, på ett ödsligt obemannat hotell, och just hörde steg i trappan.

Att skriva snabbare

Det här är en artikel jag tänkt på mycket de senaste dagarna. Den är skriven av en författare, som ger sina bästa tips och trix till hur man kan skriva snabbare när man vill få ur sig sin roman. "Hur jag gick från att skriva 2000 ord om dagen till att skriva 10 000 ord om dagen" heter den, fast på engelska. Mhm.

TRICKFILM!!!

Här är hur snabbt jag skriver roman i jämförelse med artikelförfattaren: I slow motion, fast långsammare ändå. En exceptionellt bra skrivdag kommer jag som mest upp i 2000 ord. En rätt bra skrivdag kanske jag skriver 1000. Och jättemånga andra skrivdagar klämmer jag ur mig... 300 ord? Ibland inga alls. Och det är okej, det är så jag funkar, det måste väl inte gå snabbare, för snabbt är inte nödvändigtvis samma som bra, och blaha, blaha. Men ändå, denna (ursäkta språket) jävla artikel:

TRICKFILM!!!

Att tänka på de där 10 000 orden är som att tänka på rymden. Det är helt och hållet obegripligt för mig hur en person kan ha som rutin att skriva 10 000 ord i en roman om dagen, i dag efter dag efter dag. Hon ljuger? Hon måste ljuga? Hon har skrivit fel tio tusen gånger i artikeln, och menar inte "ord", hon menar "tecken"? Hon är en freaking robot?!? Mina tre (egna) ungdomsromaner är på ungefär 60 000 ord allihop. Om jag hade varit artikelförfattaren hade de alltså tagit mig sex dagar att skriva dem? Sex dagar? Jo, tjena.

Ska släppa detta snart (helst innan jag får högt blodtryck), men det är svårt, alltså. 10 000 ord. 10 000 ord! TIO TUSEN ORD!!!

Tar väl min fula avundsjuka med mig och går och gråtskriker in i nån kudde här nu då.

3 x sista dagen i Lissabon

Gud, vad det regnar. Det är tur att vi är här för att jobba, för nu gör det inte så mycket, idag har jag ännu inte gått utanför dörren. Kanske borde man få spö när man är i Lissabon i en vecka och mestadels bara upplever staden från fönstret? Men det är något med att sitta här vid sin dator och veta att allt det där fina finns här inom räckhåll. Två timmar utomhus om dagen och resten jobb inomhus med utsikt över stan räcker liksom väldigt, väldigt långt. Och jag mejlade just in 25 sidor text till förlaget. När vi åkte hit hade jag 0. Jag tycker det har varit en skitbra vecka.

2 x onsdag i Lissabon

Idag har det regnat hela dagen här, så vi fick ÄNDRA VÅR RUTIN, omg! Stannade inne och åt lunch i lägenheten, och gick utanför dörren först när Johanna blev rastlös framåt fem och ba: "Rasta mig!". Så då gjorde jag det. Så himla lydig? Vi åt middag på cirkusskolan/restaurangen Chapito här bredvid, och det var gott, nu är vi mätta. Johanna ligger i en saccosäck på golvet och ba: "Spela Adele!" Så då gör jag det. Så himla lydig?

Etc, etc, etc.

3 x tisdag i Lissabon

Det här är något nytt som poppat upp den här skrivresan: Att vi hjälper varann att komma på grejer till våra respektive böcker. Vi skriver på två helt olika historier, och läser inte varandras text, men började redan på flyget hit att berätta för varann om vad vi tänkt att våra berättelser skulle handla om. Och nu har det helt plötsligt blivit så att Johanna kanske kommer ner för trappan på morgonen och bara: "Åh, Lisa, jag kom att tänka på en grej till din bok! " Eller att jag plötsligt över lunchen bara: "Men du! Tänk om killen i din bok kanske gör så här?" Sen kanske det inte alls blir så i slutändan, det vet man ju aldrig, men just nu: Är beredd att lipa lite av lycka över att ha någon att tänka högt inför. Tycker det gör skrivandet skitmycket lättare.

4 x måndag i Lissabon

När tror ni man tröttnar på att konstant kommentera hur skönt det är med solen och vårvärmen? Framåt torsdag? Kanske aldrig? Vi satt just på en uteservering och nästan somnade efter lunchen, näsan upp mot solen, helt knäpptysta. Nu är vi tillbaka i lägenheten och ska fortsätta skriva. Det finns jordgubbar som smakar jordgubbar, och vin som smakar vin här. All is well.

4 x söndag i Lissabon

Hej från euforisk person i Lissabon, vi är på plats nu. Man behöver inte ens jacka när man går ut, för det är vår här. Det här är vårt schema: 1. Vakna. 2. Äta frukost. 3. Skriva i kanske 3-4 timmar. 4. Gå ut och till exempel fotografera kakel och äta lunch och kanske sitta på en uteservering med näsan mot solen och säga: "Åh, herregud, her-re-gu-ud, vad det här är härligt". 5. Gå hem igen och skriva i 3 timmar till. 6. Äta middag. 7. Prata 8. Somna.

Repetera i en vecka.

Ja, jädrar i mig, vilket genireseupplägg, kan inte komma på något jag hellre gör i en vecka än just det här.

*spinner*

Jag har haft en så himla bra matdag idag, för jag har lekt vidare med de där videosnuttarna om vegomat (som jag tydligen inte kan släppa), och därmed varit så illa tvungen att laga till exempel cashewsalsa, pizza och färska vårrullar på hemmakontoret under dagen. Det måste ändå sägas att det absolut bästa med att jobba med matrelaterade grejer är den här simpla: Man får äta upp maten när man jobbat klart. Så sjukt mätt och belåten liten arbetsmyra här, va.

I övriga livet är det två dagar tills jag och Johanna åker till Lissabon för att skriva (och fota kakel) i en vecka. Eeeeek! Känner fruktansvärd separationsångest (det här är det jag är rädd ska hända: hela familjen ska däcka i kräksjuka när jag inte är hemma och kan kuta mellan sjuksängarna och... ta hand om dem), och fruktansvärd pepp (EN VECKA I LISSABON!!!) Tänk om det är typ... lite sol som värmer, så man kan sitta på balkongen och blunda mot ljuset i kanske bara tröja, och så sitter Johanna där bredvid och gör likadant, och så säger hon typ: "Ska vi prata lite om Annika Norlin nu, eller vill du hellre att vi pratar om din skrivprocess?" och så bildar molnen på himlen som ett litet fluffigt hjärta runt hela scenen, och det hörs stråkar, och vi har mysdress, och kanske ett glas vin, TÄNK DET?!? Åh.