Det här är något nytt som poppat upp den här skrivresan: Att vi hjälper varann att komma på grejer till våra respektive böcker. Vi skriver på två helt olika historier, och läser inte varandras text, men började redan på flyget hit att berätta för varann om vad vi tänkt att våra berättelser skulle handla om. Och nu har det helt plötsligt blivit så att Johanna kanske kommer ner för trappan på morgonen och bara: "Åh, Lisa, jag kom att tänka på en grej till din bok! " Eller att jag plötsligt över lunchen bara: "Men du! Tänk om killen i din bok kanske gör så här?" Sen kanske det inte alls blir så i slutändan, det vet man ju aldrig, men just nu: Är beredd att lipa lite av lycka över att ha någon att tänka högt inför. Tycker det gör skrivandet skitmycket lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar