Nytt avsnitt av podcasten

I fredags sände "Allt vi säger är sant" live från bokmässan, och här är resultatet! Nya avsnittet handlar om skolan i ungdomslitteratur i allmänhet, och skolan och lärararna i boken "Fjärde riket" av Maria Nygren i synnerhet. Eller: Varför är alla påhittade lärare sådana miffon? Gäst är Linda Odén, bokbloggare och högstadielärare!

Här kan ni lyssna.

Post bokmässan

Jag känner lite så här nu: Slå upp ordet "astrött" i en ordbok. Hitta en bild på mig. Men det var en fantastiskt rolig bokmässa i år, det var det! Jag fick hälsa på massor av snälla personer som antingen läser min blogg och ville säga hej, eller ville köpa min bok och säga hej, eller både och. Till och med skriva autografer fick jag!

(Note to self: Öva in en ny. Som är snygg.)

Känner mig helt rörd och glad och tacksam nu.

Och trött, sa jag trött?

Och sugen på att se på Bron och inte tänka på böcker alls på säkert en timme.

Pöss!

Nu så!

Okej, väskan packad, naglarna målade, skorna ingådda (tror jag). Hörru, bokmässan? Beware.

Okej, vegokokboken, let's do this

Och det är alltså inte bilden i bloggen som ska vara med i boken, emedan den är knäppt med mobilkamera av en prao.

Du käre värld, den här veckan alltså. Den är ju lite av ett skämt i all sin härlighet. Kalendern är förvisso bara fylld med roliga stressmoment (bokmässor och sånt), men likväl, ett stressmoment är ändå alltid ett stressmoment, oavsett hur roligt.

Men idag har vi i alla fall börjat fota mat till vegokokboken! Himla spännande, det. Sex rätter hann vi laga, styla och fotografera (samt, till viss del, äta upp) innan dagen visst var slut. Jag tror det kommer att bli bra. Kände mig i och för sig mest som en praoelev som vimsade omkring i fotostudion utan att riktigt veta vad och hur jag borde hjälpa till med saker, men hey! Praoelever har ju också sin charm, visst? VISST?

Imorgon fotar vi igen.

Mitt mål är att känslomässigt avancera från prao till åtminstone betald praktikant under natten.

Det kan gå, jag är inte rädd.

Min bokmässa - hela listan

Det är måndag, det är bokmässevecka, och det finns säkert en hel massa läsare här inne som ska till mässan i Göteborg om några dagar, right? Tänkte väl. Det här är vad jag tänkte pyssla med under mässan. Känner ni minsta lilla behov av att säga hej till mig av någon anledning (Och det gör ni ju? Jag är jättesnäll! Och älskar att säga hej!) så lusläser ni detta aslånga inlägg, och sedan slår ni er fram mellan typ Jonas Gardell och Camilla Läckberg och den där stackaren som går omkring i Mumintrolletdräkt och haffar mig. Okej? Okej! Eller så kommer ni och lyssnar på någon programpunkt jag är med i. Det går också bra.

TORSDAG 26/9
16.00 - 16.45 Jag och Johanna Lindbäck finns på plats i Gilla böckers monter om man händelsevis vill komma förbi och säga hej, ge oss en high five, köpa vår bok, och få nån signering eller så.
Plats: B04:59

FREDAG 27/9
9.00- 9.45 Jag och Johanna Lindbäck finns återigen på plats i Gilla böckers monter, i givakt, alltid redo, med signeringspennan i högsta hugg om ni vill komma förbi och köpa bok eller prata.
Plats: B04:59

10.00 - 10.45 Storseminarium på temat "Crossover - när vandrar ungdomsboken över till vuxenhyllan?" Det är jag, Jenny Jägerfeld, David Wiberg och Magnus Nordin som håller låda, och vi ska  prata om böcker som tilltalar både unga och vuxna, och varför crossoverlitteraturen är så poppis just nu. Kom dit och lyssna! Jag tror det blir bra. Jag hade lätt gått dit själv om det inte var så att jag redan satt på scen. Samtalsledare är Yukiko Duke på Vi Läser!
Plats: V-hallen

11.30- 11.50 Skriva tillsammans för unga. Jag och Johanna Lindbäck pratar på Kulturrådets monterscen om att skriva bok ihop.
Plats: C03:02

14.00 - 14.45 Allt vi säger är sant sänder live!  Min och Per Bengtssons podcast "Allt vi säger är sant", som handlar om ungdomslitteratur, sänder live från Digitala torget. Avsnittet som vi ska spela handlar om skola i ungdomslitteraturen, och vi har läst "Fjärde riket" av Maria Nygren. Hur porträtteras skolan och lärare i ungdomslitteraturen, och varför? Gäst på scen blir Linda Odén, högstadielärare och bokbloggare. Kom hemskt gärna och lyssna!
Plats: Digitala Torget, Podcastscenen, F-hallen

16.30 - 16.50 Dubbelt så roligt, dubbelt så bra? Miniseminarium om att skriva bok ihop. Med mig! och Johanna Lindbäck! 20 härliga minuter om vår gemensamma bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" och om hur den kom till.
Plats: F5

LÖRDAG 28/9
10.00 - 10.30 Bokbloggarträff! Fast det är bara för inbjudna ungdomsbokbloggare, så om du inte är en sådan och redan anmält dig så kan du läsa vidare nu. Men jag ska i alla fall dit. Och bli intervjuad. Och vara snäll.

10.45- 11.30 Johanna och jag hänger (fortfarande alive and kicking, hoppas jag) i Gilla böckers monter igen. Och säger hej! Till alla som vill! Eller signerar böcker! Eller svarar på frågor!
Plats: B04:59 

12.00 - 12.30 Sorg, saknad och sammanhang. Jag, Sassa Buregren, Anna Lindberg och Gunilla Brink pratar om böckers förmåga att hjälpa barn och ungdomar i svåra livssituationer. 
Plats: Litteraturscenen, A01:60

Det var allt! Förutom allmänt kringirrande bland alla böcker då, där kan ni förstås också haffa mig. Leta i så fall efter någon som ser lite lagom förvirrad ut och har page, glasögon och sannolikt klänning. (HAHAHA! Skrattar så mycket åt mig själv nu, detta unika utseende på bokmässan, åh gud, LYCKA TILL ATT HITTA MIG!)

 Hoppas vi ses!

Nytt avsnitt av podcasten!

Höstens första avsnitt  av"Allt vi säger är sant" är här! Det handlar om fika, mat och kladdkakor i ungdomslitteraturen. Hur ofta är det rimligt att karaktärerna fikar? Vad säger maten om människan? Och vad finns det för minnesvärda kladdkakor i bokvärlden?

Boken vi läst heter "Utan titel" och är skriven av Anna Charlotta Gunnarsson. Gäst i avsnittet är författaren och fikaexperten Johanna Lindbäck.

In och lyssna med er!

Släppdatum!

Idag är det släppdatum för "Vi måste sluta ses på det här sättet" och det betyder att den definitivt går att köpa nu, både hos nätbokhandlar och hos många andra bokhandlar. Gör det, tycker jag! Helt ödmjukt. Den passar folk från 15 år och uppåt. Ett tips är att springa till Akademibokhandeln eller Bokia, för köper man boken där just nu får man en snygg tygkasse med bokens titel på framsidan på köpet. Så långt lagret räcker! Och vill ni köpa direkt av mig med autograf och hälsning i, så går det så klart också utmärkt. Då klickar ni här.

Och ooo! Vill också tipsa om förlagets Instagramtävling kring boken, för priset är så sabla bra att jag är sugen på att delta själv. En String-pockethylla! Med böcker! Så här: Instagramma en bild från din läsning av boken (kan vara på omslaget, på ett favoritcitat, på hur du ser ut när du läser, eller så), och tagga bilden med #slutases. Klart! Du har till och med den 13 oktober på dig att lägga upp din/dina bilder på instagram, sedan korar juryn en lycklig vinnare. Läs mer här.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 6

Han hade självklart tänkt på det, en massa gånger. Någon dag skulle han och Kajsa träffa nya. Det var ju det att separera betydde. Man flyttade isär, man gick vidare. Men varje gång han snuddat vid det hade det känts så abstrakt. Han hade inte fattat hur han skulle göra. Orka börja. Hur skulle det hända? Han hade aldrig kunnat föreställa sig att han skulle gå ut på krogen och så var det en tjej som såg till att det hände. Bjöd in sig själv på te. Te!
Shit, hon kunde ju inte vara kvar? Inte fortfarande? Om man blir väckt nästan mitt i natten av en person som säger att han måste kuta till sin dotter och att man ska smälla igen dörren efter sig, inte stannar man väl kvar halva dagen då?
”Vad är klockan?” Han vred på sig för att försöka hitta en på väggen eller micron eller någonstans, men det fanns ingen. Både micron och köksklockan var kvar i hans kök.
Kajsa såg på sin mobil som låg på köksbordet.
”11.39. Hurså, ska du göra nåt?”
”Nej.”
”Nehej?” Hon såg på honom och han visste precis vart det var på väg då. Den där tonen och minen. Inget artigt gäst-ande och varsågod-ande längre.
”Alltså, gå om du vill”, sa hon mycket riktigt. ”Du får. Du behöver inte sitta här. Det är ju inte din helg och det var jättesnällt att du kunde komma och stanna så länge. We are very, very grateful.”
”Amen, sluta. Jag ’sitter inte här’. Jag undrade bara vad klockan var i största allmänhet, inget annat.”
Hon himlade med ögonen. Han tvingade sig att inte fnysa åt det eller reagera. Försökte styra bort dem från det här spåret med ett till ”det var jättegott” om maten. Precis som en gäst skulle ha sagt. Fast en värdinna skulle inte ha ignorerat det uttalandet. Och en värdinna skulle inte sen ha slagit händerna för ansiktet och viskat ”fan”. Eller: ”Allt det här, jag fattar inte hur vi ska ... Och jag är så himla, himla trött. Och jag kan inte ens tänka på hur ...”
”Jag vet.” Han sträckte ut handen och rörde vid hennes. ”Det är okej.”
”Nej, det är det inte.” Hon skakade på huvudet och en snyftning trängde fram. ”Det är fan inte okej. Det skulle inte bli så här.”
Nej. Inte för att han visste om hon menade de två i största allmänhet, eller ett gnällbråk första gången de sågs som officiellt isärflyttade och separerade, eller det faktum att hennes före detta kille redan legat med en annan tjej, men svaret på alla sakerna var ett rungande nej. Det skulle absolut inte bli så här. Det skulle inte kännas så här, något av det. Det skulle kännas bra. Livet, världen, tillvaron. Allt skulle vara bra.
Borde ha varit.

----------------

Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps imorgon. Den riktar sig till läsare som är över 15 år, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är det sista av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag publicerar här på bloggen. Och blir du sugen på att läsa mer? Då springer du och köper boken, för nu finns den!

Mitt roligaste jobb nånsin?

Om någon liten vecka ska vi börja fota mat till vegokokboken som jag jobbar med nu. Och med "vi" menar jag egentligen "fotografen" (som förresten heter Ulrika Pousette) , jag ska inte fota ett dugg. Men jag ska vara med och styla rätterna! Det vill säga: se till så maten ser snygg ut på bild, och pilla in rasande snygg rekvisita runt om den. Och alltså... vet ni exakt hur roligt jag tycker det är? Jag kan tala om det för er annars: overkligt kul.

Jag får alltså - helt legitimt -  frossa loss i tallrikar, glas, skålar, tyger, sugrrör, brickor, servetter och pynt på arbetstid? Åh, herregud, be still my beating heart, jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag ska hantera det här, och då har jag ändå precis bara börjat.

Har ni tips på något skitsnyggt/lekfullt/lagom färgglatt som ni tycker jag ska ploppa in på något hörn i någon bild? Jag är idel öra.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 5

Hur gammal var man när man skaffade barn, egentligen? Trettio, typ? Kunde han vara trettio? Hon hade ingen aning. Hon hade inte tänkt så mycket på hur gammal han var igår, mest konstaterat att han nog var några år äldre, eftersom han bodde i egen lägenhet och allt. Men trettio? Någons pappa? Det kändes faktiskt rätt ... weird. Vad gjorde hon egentligen här?
Hon reste sig från sängen och gick ut i köket. Det var överhuvudtaget rätt skumt att vara här när han inte var hemma, faktiskt. Som om hon gjorde något olagligt på något sätt. Snokade. Hon öppnade kylskåpet och tittade nyfiket in mot hyllorna. Ganska välfyllt ändå! Mjölk och fil. Ost. Några tomater i en påse. Matlagningsgrädde. Ett paket bacon. Några burkar med pesto, marmelad, oliver. Ketchup i hyllorna i dörren. Soja. Sötsur sås. Hon sträckte in handen och snurrade på en medicinflaska för att kunna läsa på etiketten. Flytande alvedon för barn. Hon stängde kylskåpsdörren med en smäll och gick ut i hallen istället. Rotade runt bland jackorna och hittade sin egen, stack ner handen i fickan och drog upp sin telefon. Hon kände ett akut behov av att prata med Märta om allt det här. Nu.

”Hallå?” Märta sluddrade sömnigt i luren.
Hoppsan. Hon hade glömt att klockan var typ mitt i natten fortfarande.
”Hanna? Är det du?”
”Ja, hej, förlåt. Du sov.”
”Ja, jag ... vad är klockan?”
”Vet inte. Inget.”
”Men vad ... vad gör du? Varför ringer du nu?”
”Jag ...”
Hon kände sig plötsligt lite osäker. Hur skulle det här låta, egentligen? Jo, du vet den där kaffekillen? Jag står halvnaken i hans lägenhet och snokar i hans kylskåp. Bara så där. Vad gör du själv? Hon tog ett djupt andetag.
”Jag ... jag är hos den där killen från toalettkön. Espresso House-killen. I hans lägenhet.”
”Killen från toalettk... Du är hos honom? I hans lägenhet?” Märta lät som ett eko. ”Varför då? Eller jag menar, vadå, du följde med honom hem? Igår?”
”Mm.”
”Du följde med honom hem? På riktigt? Vadå, har ni ...?”

 ”Mm.”
”MEN HANNA!!!”
Märta nästan skrek i luren.
”Jag vet”, flinade Hanna. ”Och en annan grej som vi kan prata lite om också är det här med att han har barn.”
”Barn?”
”Ja, ett barn. Du vet, en sån där liten människa. Typ två år.” 

”MEN HANNA!!!”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

Skrivverkstad i Sundbyberg och Solna

Hallå, alla Stockholmsungdomar!

På lördag klockan 13.00  (den 14 september) håller jag en två timmar lång (gratis!) skrivverkstad på biblioteket i Sundbyberg.

Och nästa lördag klockan 13.00 (den 21 september) gör jag samma sak på stadsbiblioteket i Solna.

NI MÅSTE KOMMA! Eller nej, det måste ni givetvis inte, men det vore kul! Jag är snäll och rolig och man får bara göra bra skrivgrejer, inget läskigt, ingen högläsning av det man skrivit eller så.

Det är öppet för alla mellan 12-20 år, och det enda ni behöver göra är att föranmäla er här. Hoppas vi ses!

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 4

”Har du barn?”
Hennes förvånade röst fyllde hela den lilla hallen.
Har du barn? Att döma av tonfallet hade hon lika gärna kunnat säga cancer, aids, spetälska, vad som helst, något horribelt bara. Har du BARN?
”Ja.”
Jens följde Hannas blick till dockvagnen. ”Men hon ... Ja, ett. En tjej. Men hon är ju inte här nu, för ... Du, jag sätter på lite tevatten, va?” Han släppte taget om henne och vände, gick ett par steg in mot köket. Ångrade sig. Stannade. ”Hon heter Rut. Hon är två och ett halvt. Och just nu är hon ju hos sin mamma. Givetvis. Så att ...”
”Jaha. Ja, givetvis.” Det hördes hur hon försökte göra rösten normal igen. ”Vilket gulligt namn. Rut.”
”Mm. Hon är gullig. För det mesta.”
Hanna nickade där hon stod kvar i hallen. Håret var lite rufsigt. Var det han som hade gjort det? Deras jackor och mössor låg i en pöl på golvet runtom henne. Just på det sätt som han skulle ha blivit vansinnig på annars.
Fattar du att vi just kysstes?! hade han lust att säga åt henne. Eller ropa eller skrika. Du och jag! Hångel! Vet du hur ...
Shit.
Hur länge sen det var som jag ....
Hjärtat dunkade på honom och hans mun smakade av henne och alldeles, alldeles nyss hade han ...
”Men kom in”, sa han och gjorde en liten vinkning. ”Jag ska ...” Sätta på tevatten, bädda till sängen, öppna en öl, slänga sig på henne igen? Eller något helt annat. Vad skulle han? Vad gjorde man nu, vad borde han göra? Om man är en kille som precis har flyttat ut sin sambo och sitt barn, och sen går ut på krogen och ...
Nej, fel approach. Helt fel.
Om man är en kille som går ut på krogen och träffar en söt tjej och börjar prata med henne och sen följer hon, kors i taket och ta i trä och femtusen andra besvärjelser för sånt händer aldrig, inte förrän nu, men hon följer med en hem och ...
”Ganska luftigt”, sa Hanna bakom honom.
Hans vardagsrum. Efter Kajsas flytt bestod möblemanget av en soffa och ett soffbord, en elljusstake i fönstret och en golvlampa bredvid soffan. Mot ena väggen stod tre bokhögar prydligt upp- radade, men bokhyllan var hos Kajsa. Det var även fåtöljen, alla blommor och tygstycket från Mexiko som hennes mamma köpt och som de haft på väggen bakom soffan. Kajsa hade tagit med sig det mesta av det där krimskramset som han inte direkt tänkt på förut men som han nu fattade gjorde att ett rum såg ut som ett hem och inte bara en uppställningsplats. Och det såg för jävligt ut utan allt det. Det hjälpte inte att hans mamma, måste det vara, hade städat och gjort det bästa av situationen med att stapla böcker prydligt och så. Det såg ändå kalt, sterilt och fult ut.

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

Alt jeg siger er sandt

Kolla här då! "Allt jag säger är sant" har kommit ut i Danmark. Är så himla glad och stolt över detta, emedan jag hyser MYCKET VARMA KÄNSLOR för det danska språket (i synnerhet efter jag sett Borgen på tv).

Hoppas Danmark gillar Alicia! Och att Alicia gillar Danmark. Och oooo, hoppas att det här innebär att jag absolut måste åka till Danmark jättejättesnart också och liksom... jag vet inte. Se till så boken mår bra? Eller bara strosa runt i största allmänhet och visa boken mitt moraliska stöd? Har varit sjukt sugen på att åka till Köpenhamn på sistone.

Och vet ni, vet ni, vet ni? Fick just höra från en säker källa att Alicia säger "Hold da kaeft!" vid ett flertal tillfällen i den danska utgåvan.

PRECIS SOM I BORGEN! FATTAR NI?

Gud, hon kommer bli statsminister när som helst, det där flickebarnet.

Det kommer att klä henne.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 3

Det hade varit en väldigt bra kväll, det här. På så många sätt. Först för att Märta och hon hade haft så kul med alla Parisplaner och allt. Sen för det där ganska äckliga vinet, som lagt sig som en fnissig matta i magen. Och så nu, den här Kaffekillen. Hanna sneglade lite på honom. Han var ovanligt rolig för att se så vanlig ut, faktiskt. Lite som när han sålde kaffe, fast ännu bättre. Han såg kanske inte så mycket ut för världen i sina vanliga jeans, sin vanliga halsduk, sitt vanliga hår som skulle behöva klippas lite, och sin vanliga vinterjacka som såg varm och praktisk ut. Ändå kom Hanna på sig själv med att le så mycket att det nästan började göra ont i kinderna vid det här laget.
”Jag ska visa dig en sak”, sa hon. ”Som du kanske kan ha nytta av i fortsättningen. Det är lite komplicerat, men om jag tar det väldigt långsamt så kanske du klarar av att hänga med?”
Han nickade.
”Är du med?”
Ny nick.
Som i slow motion sträckte hon fram handen mot honom tills hon stod i perfekt hälsningsposition med handflatan i luften.

”Hanna”, sa hon.
Han var ganska gullig när han log, faktiskt. Och lättlärd! Hans kalla hand greppade tag om hennes handflata i ett alldeles lagom hårt handslag.
”Jens.”
”Trevligt att träffas.” 

”Verkligen.”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

Letar du frilansplats?

Dagens tips: Världens trevligaste frilanskontor (det vill säga vårt) har lediga platser från och med nu! Jag bara säger. Jag ska flytta härifrån, men resten som sitter här är übersnälla och roliga, så letar du frilansplats i Stockholm, och kan tänka dig att sitta i Hornstull? Slå till. Klicka här för mer info.
VI SNACKAR TURKOST BRÄDGOLV, PEOPLE!

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 2

När Jens sköt upp dörren fick han tränga sig förbi två tjejer som stod där utanför och väntade på att damtoan skulle bli ledig.
”Vänta, är det nån därinne?” En av tjejerna spanade förbi honom in mot herrarnas.
”Nej.”
”Är det både pissoar och en vanlig toa?”
”Eh, ja?”
Det var hon som Manny börjat jiddra med vid baren. Hon såg inte trött ut. Rosiga, glada kinder och pigga ögon. Hon hade brunt hår som var uppsatt i en hästsvans, och en kofta och ett vitt linne med röda knappar. Såg ut som en typisk Söder-tjej; söt och lite lagom arty.
”Kan du stå här och vakta medan jag bara slinker in?” bad hon.
”Vakta?” upprepade han.
”Jamen, om du står här så tror killarna att det är kö så då går dom inte in och då råkar ingen få en chock om han plötsligt möter en tjej när han precis har langat fram sin ...”
Hon gjorde en gest med handen och han fyllde automatiskt i det saknade ordet.
”Snorre.”
I samma sekund kom han på att hon nog inte menat att han skulle svara. Hon visste vad det hette. Hon var inte en tvååring som frågade vad allting var. Hon hade väl snarare försökt att inte säga det. Och snorre? Hallå, vad var det för ord? Om han i alla fall gått på penis, eller snopp. Mer neutralt och vuxet, värdigt en individ över fem år. I värsta fall kuk. Men snorre var ju liksom ...
”Exakt”, fnissade hon mycket riktigt. ”Så då står du här, okej?”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 1

"Och mer då?”, sa Märta otåligt. ”Berätta mer!”
Hanna log och lutade sig tillbaka på stolen. Hon njöt. Det här var precis så perfekt som hon hade hoppats när hon stod hemma i hallen och drog på sig stövlarna för några timmar sen. Eller ännu bättre? Kanske ännu bättre. Märta strålade som ett sprakande tomtebloss mitt emot henne, mer och mer uppspelt för varje liten detalj Hanna la fram.
”Okej”, sa Hanna leende, och drog medvetet ut på härligheten lite extra genom att slänga in en ny näve nötter i munnen.
”Är du beredd, baby?”
Märta nickade entusiastiskt. Hon var redo.
”Lyssna nu då”, sa Hanna, ”Maraiskvarteren. Dom måste du komma ihåg. Kan du upprepa efter mig? MA-RÄ-KVAR-TE-REN.” 

Märta repeterade lydigt.
”MA-RÄ-KVAR-TE-REN”, sa hon. ”Vad är det?”
”Våra nya favoritkvarter.”
”Åh, är det?”
”Mais oui, baby.”
Märta gjorde sin vanliga överdrivna klappa-i-händerna-som-ett-alldeles-för-peppat-barn-gest, och fick Hanna att skratta till för säkert hundrade gången ikväll. Alltså, entusiasmen kring det här bordet nu! Den nådde nya rekordnivåer hela tiden. Hanna skulle mycket väl kunna lutat sig fram och pussat på sin bästa kompis i ren och skär glädjeyra om det inte hade varit för att hela bordsytan var belamrad med glas och flaskor och nötter och grejer.
”Varför gillar vi just dom kvarteren så mycket då?” frågade Märta lite mer sansat.
”För att dom är typ så här: Fina gator med slitna gråa hus och små katter som går omkring och mjauar romantiskt i skymningen.”
”Mmm ... katter som mjauar. Heter det inte jamar?”
”Mjauar, jamar, whatever. Fokus nu!”
”Oui, mademoiselle!”
Märta la båda händerna på bordet och satte sig ordentligt på stolen med ryggen rak som en pinne och blicken uppmärksamt riktad mot Hannas mun.
”Jag lyssnar.”

Hon behövde inte tjata. Hanna hade så mycket att berätta för henne att hon nästan inte visste vart hon skulle ta vägen. Alltså, Paris! Fatta! Märta och hon hade pratat i flera år om att flytta dit efter studenten, och nu hade hon precis varit där under jullovet, på plats, mitt i drömmen. Visserligen med sin familj och inte med Märta, men ändå. Ändå!
”Och så finns det skitcoola små butiker i varje hörn där man kan köpa snygga grejer. Och små bagerier! Och kaféer! Och överallt är det helt asbra stämning, för hela området är fullt av snälla judar och festliga bögar och det är ingen brottslighet alls knappt.”
”Är det inte?”
”Nej. Förstå hur perfekt! Och sen finns det jättemånga små, mysiga barer där vi kan sitta och läppja världsvant på ett glas vin fast det typ bara är mitt på eftermiddagen, för det är sånt man gööör i Paris, det är liksom ingen stor greeej.”
”Oh la la.” Märta suckade lyckligt. Hon höll upp sin cider lite i luften och tittade utstuderat drömmande ut genom fönstret.
”Så här?” frågade hon. ”Ser jag världsvan ut nu?”
Hanna rynkade ögonbrynen.
”Så där.”
 ”Vadå, så där?”
”Jamen, den där cidern förstör ju rätt mycket.”
Märta vände snabbt ansiktet mot henne igen. 

”Åh, Gud!” sa hon. ”Säg inte att jag måste lära mig dricka vin!”
”Jo”, sa Hanna nöjt. ”Och äta ost som luktar fis.”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

Dags för tjuvläsning!

Har jag nämnt någon gång på sistone att min och Johannas bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" snart släpps? Eventuellt, va? "Några" gånger. Men den gör ju det! Om två veckor. Och jag är väldigt uppspelt! Okej?

Från och med om en liten stund tänkte jag portionera ut några tjuvläsningsavsnitt med jämna mellanrum här på bloggen, så ni kan få en glimt av härligheten om ni vill. Sex inlägg, tre från 18-åriga Hannas perspektiv, tre från 24-åriga Jens perspektiv, och lagom mycket spoilers.

Hoppas ni gillar!

Och också! EXTRA! EXTRA! Gillar ni så mycket så ni känner lust att förhandsboka boken så får ni specialpris just nu, på Bokus. Om ni anger rabattkoden "slutases" när ni kommer till kassan får ni boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här och förhandsboka direkt! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.