TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 4

”Har du barn?”
Hennes förvånade röst fyllde hela den lilla hallen.
Har du barn? Att döma av tonfallet hade hon lika gärna kunnat säga cancer, aids, spetälska, vad som helst, något horribelt bara. Har du BARN?
”Ja.”
Jens följde Hannas blick till dockvagnen. ”Men hon ... Ja, ett. En tjej. Men hon är ju inte här nu, för ... Du, jag sätter på lite tevatten, va?” Han släppte taget om henne och vände, gick ett par steg in mot köket. Ångrade sig. Stannade. ”Hon heter Rut. Hon är två och ett halvt. Och just nu är hon ju hos sin mamma. Givetvis. Så att ...”
”Jaha. Ja, givetvis.” Det hördes hur hon försökte göra rösten normal igen. ”Vilket gulligt namn. Rut.”
”Mm. Hon är gullig. För det mesta.”
Hanna nickade där hon stod kvar i hallen. Håret var lite rufsigt. Var det han som hade gjort det? Deras jackor och mössor låg i en pöl på golvet runtom henne. Just på det sätt som han skulle ha blivit vansinnig på annars.
Fattar du att vi just kysstes?! hade han lust att säga åt henne. Eller ropa eller skrika. Du och jag! Hångel! Vet du hur ...
Shit.
Hur länge sen det var som jag ....
Hjärtat dunkade på honom och hans mun smakade av henne och alldeles, alldeles nyss hade han ...
”Men kom in”, sa han och gjorde en liten vinkning. ”Jag ska ...” Sätta på tevatten, bädda till sängen, öppna en öl, slänga sig på henne igen? Eller något helt annat. Vad skulle han? Vad gjorde man nu, vad borde han göra? Om man är en kille som precis har flyttat ut sin sambo och sitt barn, och sen går ut på krogen och ...
Nej, fel approach. Helt fel.
Om man är en kille som går ut på krogen och träffar en söt tjej och börjar prata med henne och sen följer hon, kors i taket och ta i trä och femtusen andra besvärjelser för sånt händer aldrig, inte förrän nu, men hon följer med en hem och ...
”Ganska luftigt”, sa Hanna bakom honom.
Hans vardagsrum. Efter Kajsas flytt bestod möblemanget av en soffa och ett soffbord, en elljusstake i fönstret och en golvlampa bredvid soffan. Mot ena väggen stod tre bokhögar prydligt upp- radade, men bokhyllan var hos Kajsa. Det var även fåtöljen, alla blommor och tygstycket från Mexiko som hennes mamma köpt och som de haft på väggen bakom soffan. Kajsa hade tagit med sig det mesta av det där krimskramset som han inte direkt tänkt på förut men som han nu fattade gjorde att ett rum såg ut som ett hem och inte bara en uppställningsplats. Och det såg för jävligt ut utan allt det. Det hjälpte inte att hans mamma, måste det vara, hade städat och gjort det bästa av situationen med att stapla böcker prydligt och så. Det såg ändå kalt, sterilt och fult ut.

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.