Älska Älmhult!

Förutom att handla pappersgrejer på Ikea i Älmhult så har jag gjort författarbesök också. Sju åttondeklasser på tre olika skolor har jag träffat, och nu ska jag tala om en sak för er: HERREGUD!!! vilken skillnad det är på att göra författarbesök i klasser som förberett sig innan!

Ibland händer det nämligen att jag kommer till en skola där alla (inkl. lärarna) ser ut som frågetecken när de får syn på mig. "Vem är du? Ska du vara här idag? Författarbesök, säger du? NU? Nej, det vet jag ingenting om. Vilken sal ska vi då vara i, hade du tänkt?" På sådana ställen är det sällan eller aldrig någon som läst någon av mina böcker, förberett några frågor, eller ens reflekterat över att det ska komma någon och hålla lektion som de inte träffat innan. Och visst, fine, jodå, det går att ha lektion på sådana skolor också. Det blir nästan alltid helt okej bra ändå.

Men.

Skillnaden är ändå enorm när man kommer till ett ställe som till exempel Älmhult, där lärarna är engagerade, eleverna har läst åtminstone en av mina böcker inför besöket, diskuterat dem i grupper, förberett en lång lista med frågor och liksom... längtat efter att jag ska komma dit och prata. Enorm, I tell you.

Så himla mycket bättre för alla inblandade? Skolan (som betalt för att jag ska komma dit, och sannolikt vill få ut så mycket för pengarna som möjligt). Eleverna (som får ut mycket mer av mötet). Och för mig (som gillar att försvara varför jag skrivit ett alldeles för öppet slut på min första bok.)

Älskar nu Älmhult lite.

Det var bara det.