Rapport från en skrivarstuga

Mitt inhopp som heltidsförfattare börjar lida mot sitt slut, på onsdag börjar nya jobbet och imorgon måste jag fixa med en massa yucky vardagsstuff. Det har varit ett fint inhopp, tycker jag. Fast om jag blir författare på heltid någon mer gång ska jag skaffa mig ett kontor. Jag fattar inte hur jag kunde skriva en hel bok förra gången sittandes i soffan med laptopen i knät, nu har jag helt ont i ryggen efter två veckor. Kan i och för sig bero på att det inte går att sitta i soffan och skriva nowadays, för där springer det omkring en 1,5 åring och säger TITTA! BIJ! BRUMBRUMBRUM! och kör olika bilar upp och ner för mina ben hela tiden. Jag får sitta instängd i sovrummet på sängen istället. Inte den mest ergonomiska arbetsplatsen, kan jag meddela.

(ELLER! Kanske är det inte ett kontor jag behöver? Kanske är det en gammal skola som jag kan renovera och bo i? Jag har hittat en jag vill köpa. Eller nej, jag har hittat två. Den ena ligger as-as-as långt bort från allt annat jag vill ha i livet (exempelvis min sambo, som verkar inte verkar så peppad på att flytta med). Den andra ligger lite närmare, bara as-långt bort, nästan inom rimligt pendlingsavstånd. Låter det inte väldigt ergonomiskt med en gammal skola, va? Jag tycker verkligen det.)

Det kommer hur som helst inte bli några 100 sidor innan den här dagen är slut, det kommer det verkligen inte. Men det kommer kanske bli 70 sidor, och det är, som vi alla vet, också ganska många. Hepp!