Kära jobbdagbok (60)

Årets första snö. Jag kör bil mellan Östhammar, Österbybruk och Gimo och besöker skolor och är glad att jag har vinterdäck. På bageriet i Österbybruk där jag försöker hitta vegetarisk lunch varnar kassörskan alla som kommer in för halkan. Hon vill inte ha några benbrott! Jag vill inte ha räkor, tonfisk, kyckling, lax eller skinka och känner mig som Sveriges besvärligaste människa. 

Jag längtar hem, men drar mig för körningen. 

Mörker och älgar och snöslask.

Adventsboken som jag skrivit har kommit från tryck och jag har ett ex med mig i väskan. Titeln är folierad i guld. "Julmysteriet" står det, och tydligen är jag ett barn, för jag kan inte sluta stryka med fingrarna över bokstäverna och vicka på boken så att den glänser. Matilda Rutas bilder ser varma ut fast det är skitmycket snö och dragiga golv där huvudpersonen Ebbe bor. Jag tycker att den blev mysig. Tanken på att någon ska högläsa den så som det är tänkt gör mig glad. Ett kapitel om dagen i december, som en adventskalender i bokform. Jag har skickat den i stora, tjocka kuvert till alla fem, sex, sjuåringar jag känner. 

Snart får man hänga upp julstjärnor. 

På bageriet i Österbybruk drar det från dörren. Till och med personalen fryser. Jag hittar en grekisk paj på menyn till slut och väljer dressing: vinägrett. 

Det är två mil till nästa skola. 

Bilen behöver ny spolarvätska.