Gud, det är så bisarrt att lyssna på sig själv.
Blir ju för fasen andfådd i efterhand av att höra vissa meningar. Hur lyckades jag läsa dem utan att pausa för att andas? Fattar ej.
Men nu trycker jag paus och överlåter lyssnandet till andra istället.
Vet ändå hur boken slutar.
I helgen har jag varit på skrivhelg i Rimforsa. Det var jag och Johanna och två kompisar till, Mia och Mia (!). Vi brukar träffas en gång om året och skriva ihop, while eating afternoon tea och sånt. "Lite som ett rollspelskonvent, fast med skriv?" frågade rollspelsgustav innan jag åkte. "Ni träffas bara under de här omständigheterna, och typ en gång om året, och vet inte så mycket om varann mer än det som har med skriv att göra?"
Lite så.
Var så jädra härligt.
Fokuserade kanske i och för sig liiiiite mer på att bada i sjö och äta goda grejer än på att skriva just den här gången, men JAG VAR VÄRD, etc, DET VAR HELG, etc, JAG HAR PRECIS SLÄPPT EN BOK, etc.
Får en fråga vad du skriver på nu? Fortsättning på Viggo, gissar jag. Mer?
SvaraRaderaDet får du gärna fråga, så klart! Jag skriver fortsättningen på Viggo just nu, inget mer. Brukar ta rätt lång tid att ladda om mellan de lite längre ungdomsböckerna för mig.
SvaraRadera