Kära jobbdagbok (23)

Jag går på semester nu. Eller tar ledigt. Pausar jobbet? Hur man nu ska se på det som egenföretagare.

För mig innebär semester rent praktiskt nu för tiden ungefär samma sak som det brukade innebära när jag var anställd: Jag har bestämda veckor på sommaren där jag inte jobbar någonting. Skriver inga böcker, gör inga skolbesök, håller inte i några skrivkollon, skriver inte några frilansartiklar, recenserar inte, jobbläser inte, gör inget sånt. Jag kollar mejl, för det har jag svårt att låta bli. Och det händer att jag får lägga någon halvtimme här och där för att svara på något. Men jag lyckas ofta vara väldigt, väldigt ledig.

En härlig grej med att ta semester som egenföretagare är att jag får bestämma när den ska vara och hur länge den ska vara, helt själv. I år har jag bestämt att den ska vara från midsommar och sex veckor framåt. En inte riktigt lika härlig grej med att ta semester som egenföretagare är att jag ju inte jobbar –> inte kan skicka några fakturor –> inte får in några nya pengar på kontot. Och det är ju lugnt så länge de gamla pengarna räcker, och jag är någorlunda trygg i att jag så småningom kan skicka fakturor igen. Men den där "ja, du kan väl ta ledigt hur länge du vill"-inställningen som jag möts av ibland, som ofta åtföljs av en avundsjuk suck ... oh, well.

Är inte ens hälften så trött som jag var när jag tog jullov i vintras. Kanske var jag så trött när jag tog jullov i vintras att jag aldrig kom igång ordentligt alls den här våren, för när jag tänker tillbaka på januari, februari, mars, april, maj, juni så är min känsla att jag inte att jag har åstadkommit särskilt mycket alls. Varför är det min känsla så otroligt ofta?

Sen årskiftet har jag:

– Producerat och gjort intervjuer till och spelat in och lagt ut åtta poddavsnitt.
– Redigerat en färdigskriven ungdomsbok, och fått iväg den till tryck.
– Redigerat en färdigskriven kapitelbok för sjuåringar, och fått iväg den till tryck.
– Läst in en ljudbok.
– Skrivit sju frilansartiklar, och fyrtio boktipstexter.
– Tagit femtio matbilder och delat recept på Mera vegos instagramkonto.
– Gjort tretton föreläsningsdagar.
– Släppt en bilderbok och en ungdomsbok, och grejat med grejs som behöver grejas med när man släpper en bok.
– Precis påbörjat skrivandet av en ny kapitelbok för sjuåringar.

Mitt känsla är att jag har varit slö och haft noll arbetsmoral.

Skål för det, hörs när vi hörs.

Kära jobbdagbok (22)

Det här är ett tillstånd jag inte riktigt hade räknat med skulle innefattas i jobbet som författare: Att med jämna mellanrum krypa ner i en hotellsäng i valfri småstad i Sverige, fast klockan är kanske bara fyra på eftermiddagen, och sen titta på tv-serier tills jag somnar, efter att ha jobbat en dag på en skola eller ett bibliotek.

(Vad hade jag räknat med skulle innefattas? Ingen vet riktigt.) 

Jag går nästan alltid direkt från skolan/biblioteket till närmsta matbutik och köper läsk när jag är klar med dagens lektioner. Jag blir alltid helt vansinnigt sugen på Fanta av att göra skolbesök. True story - det är något med apelsinsmaken på dryck som jag förknippar med att släcka törst. "Apelsinsmak", I know. "Släcka törst", I know. Men det är samma med apelsinsaft. Egentligen är ju alla andra saftar mycket godare, men ändå? Ett stort glas kall apelsinsaft. Efter en dag på en skola där jag pratat non stop. Praise be.

Hur som helst, det är en speciell tröttma, och en känsla av total frihet från ansvar de där eftermiddagarna. Det finns ingenting i de här valfri småstäderna jag måste göra. Inget städ, ingen tvätt, inget socialt, ingenting. Jag hade kunnat fortsätta jobba på min dator här från sängen, men jag orkar verkligen aldrig det, så jag har kapitulerat. Skiter i allt. Svarar knappt på mejl. De senaste två kvällarna har jag sett hela den nya säsongen av Marchella och tre fotbollsmatcher. 

Jag är i Gislaved.

Så vansinnigt tacksamt uppdrag: Att hålla i ett skrivkollo i två dagar, dit 10-14-åringar anmält sig frivilligt. De kommer dit på sitt sommarlov och älskar läs, älskar skriv, älskar att få träffa andra som älskar samma sak. Minns fortfarande kicken jag själv fick av att gå på skrivdagar ett höstlov när jag var tolv och inse: Det finns fler som håller på med det här?!? Vem hade kunnat ana?!? Nu är vi är nio personer som hänger i ett rum mellan 10-14 på dagarna.

Sen läsk.

Sen fluffigt täcke.

Sen TV.

Blessed day, etc.

Kära jobbdagbok (21)

Jag har jobbat med att posta saker idag. Femtiotvå paket med bok och t-shirt och faktura, ner i ett förfrankerat kuvert, på med adress, iväg på posten. Varje gång jag postar en bok tänker jag: Vad har egentligen nätbokhandlarna för deal med posten? Hur kan de ta så lite betalt för portot när de säljer böcker? Hur kan de ta så lite betalt, punkt?

Låt oss räkna lekmansmatte!

Fakta 1: Det kostar 53 kronor att skicka en (1) bok som har mjuka pärmar (flexband) inom Sverige, med posten.

(Diskutera i smågrupper: Är det rimligt?)

Fakta 2: Min bok (som ju är den enda jag verkligen vet siffror på helt säkert just nu) har ett inköpspris på 98 kronor när en återförsäljare köper den från förlaget. Jag tror det är rätt billigt, jämför med andra romaner. Barn och ungdomsböcker är billiga.

53 + 98 = 151 kronor.

Det borde vara kostnaden för bara bok och porto för nätbokhandeln.

(Det är det inte, för jag vet att många återförsäljare får rabatt på åtminstone inköpspriset på boken, och säkert också på portot, men... )

Efter det tillkommer ju kostnader för lager, anställda, yada yada.

Och sen kan man ju tänka sig att bokhandeln vill tjäna lite pengar på att sälja böcker också. De hanterar ju inte böcker bara för att det är kul.

Ingen enda gång när jag roar mig med den här lekmansmatten kommer jag fram till att ett rimligt pris på en bok med flexband är ungefär 130 kronor (plus gratis frakt). Ändå är det ungefär så mycket just den här boken kostar på nätet. Ändå är det ungefär det priset alla andra som också vill sälja böcker (och förvisso kanske slipper skicka bokjäveln, men istället har svinhöga butikshyror att dras med) har att konkurrera med.

Vad är det jag inte fattar?  HUR GÅR DET HÄR IHOP?!? Please upplys mig i kommentarsfältet om ni räknar bättre än jag.

(Bubblardiskussionsämnen förresten: Köpa böcker i fysisk bokhandel vs nätbokhandel, vad prenumerationstjänster som Storytel gör med priskänsligheten, vad vi är beredda att betala för en roman, var gränsen går för "för dyr", vad en bok är värd, vad den kommer att vara värd om något år, varför barnlitteratur är billigare än vuxenlitteratur.)

Kära jobbdagbok (20)

För en person som är van vid att vänta i veckor och månader på tryck och leverans och sånt känns ju tempot på att producera ljudböcker likvärdigt med ljusets hastighet, ungefär. Gjorde sista korrekturet i torsdags. Nu är ljudboken släppt och ute. Jag tror att den än så länge bara går att hitta på Storytel, men den kommer dyka upp i andra prenumerationstjänster och på ställen där man köper ljudböcker också under veckan.

Gud, det är så bisarrt att lyssna på sig själv. 

Blir ju för fasen andfådd i efterhand av att höra vissa meningar. Hur lyckades jag läsa dem utan att pausa för att andas? Fattar ej.

Men nu trycker jag paus och överlåter lyssnandet till andra istället. 

Vet ändå hur boken slutar.

I helgen har jag varit på skrivhelg i Rimforsa. Det var jag och Johanna och två kompisar till, Mia och Mia (!). Vi brukar träffas en gång om året och skriva ihop, while eating afternoon tea och sånt. "Lite som ett rollspelskonvent, fast med skriv?" frågade rollspelsgustav innan jag åkte. "Ni träffas bara under de här omständigheterna, och typ en gång om året, och vet inte så mycket om varann mer än det som har med skriv att göra?" 

Lite så.

Var så jädra härligt. 

Fokuserade kanske i och för sig liiiiite mer på att bada i sjö och äta goda grejer än på att skriva just den här gången, men JAG VAR VÄRD, etc, DET VAR HELG, etc, JAG HAR PRECIS SLÄPPT EN BOK, etc.

Inuti huvudet är jag kul

Nu är den här släppt och går att köpa på nätet och i fysiska bokhandlar, och inför det faktumet känner jag: YEAH!

Jag tycker att den passar sådana som fyllt 13, och kanske är 15 eller 19 eller 28 eller 64 år gamla. Den handlar om 17-åriga Liv, som är extremt blyg. I början av boken står hon och väntar på bussen inför sin första skoldag på sin nya gymnasieskola. Hennes pappa har fått för sig att de ska flytta från Stockholm till ett renoveringsruckel i Småland, och runt omkring Liv där hon står på busshållplatsen nu finns skog och skog och bara skog. Kommer bussen ens se henne, och hinna stanna? Ska hon någonsin våga titta upp och säga hej till de nya klasskompisarna? Och tänker pappa komma med något bättre levnadsråd än "tänk att du är Beyoncé!" snart, eller?

KÄMPA, LIV!

Här kan ni läsa mer om boken hos förlaget. Den finns som pappersbok, e-bok och (väldigt snart) som ljudbok, och jag hoppas att den hittar till läsare som gillar den. Och om du är lärare och vill jobba med boken i din klass? Då kan du klicka här för att komma åt en pdf med inspiration (diskussionsfrågor, skrivövningar etc) som jag satt ihop.

Kära jobbdagbok (19)

Liten lista över saker jag gjort idag:

– Varit på Storytel och gjort sista, sista korrinläsningen av ljudboken. Skrattade särskilt åt att jag fick läsa om en mening för att min mage hade kurrat för högt under första vändan. Så går det när man har studiotid strax innan lunch! Med vänlig hälsning, hungrig person. Fick feedbacken att jag var exceptionellt bra på att lyckas läsa långa, vindlande meningar utan att staka mig. Well. Så illa tvungen när jag tydligen också är exceptionellt bra på att bara låta orden fortgå och fortgå utan att någonsin komma till punkt när jag skriver.

– Läst sista (?) korr på 6-årsboken "Viggo och rädslolistan" som går till tryck nu vilken dag som helst, och släpps i höst. Jag har väl läst den tjugo gånger från början till slut nu. Börjar alltid gråta på ett och samma ställe, för att jag blir rörd. AV MIN EGEN TEXT?!? Men det finns en sekvens som är så touching.

– Fixat sista fixet med någon slags... lärarhandledning light som jag satt ihop till "Inuti...". Diskussionsfrågor, begrepp att jobba vidare med, låtar att lyssna på, skrivövningar att göra, ditt och datt kring boken som kanske kan vara inspirerande om någon får för sig att vilja jobba med den i en klass. Ska lägga upp den här på något sätt för den som vill ha, tänkte jag.

– Gått upp på förlaget och sagt hej. Fick tablettask!

– Gjort en liten stop-motion-filmsnutt på bok ihop med pion som jag ska lägga ut på instagram när boken är ute i butik, det vill säga: IMORGON. Sån glädjens fest ändå, att den faktiskt finns ute snart. Sån glädjens fest att den passar ihop med pion!

Imorgon har jag på schemat: Skriva färdigt två artiklar, göra en filmsnutt till en workshop på en bibbla, förbereda workshop på bibbla, samt förbereda vad jag ska skriva på kommande skrivhelg.

Kära jobbdagbok (18)

Jag jobbar lite bakis. Det var sommarfest på Rabén & Sjögren igår. Att jobba lite bakis innebär för mig exempelvis att jag gråter extra lätt och mycket när jag läser något som är antingen 1. Rörande eller 2. Sorgligt, och eftersom jag ofta upplever sjukt stora delar av barn- och ungdomslitteraturen som något av ovanstående även i vanliga fall, så har jag lipat uppskattningsvis fyra eller fem eller kanske fler gånger åt olika böcker hittills idag.

Kämpar väl på.

Festen var rolig!

Det fanns karaoke.

Jag sjöng inte så klart, för det var ju folk som tittade på, men observera att jag också kan prick hela Die Mauer inuti huvudet.

Det ryktades om att vi var över 200 personer på tillställningen.

Uppskattar att cirka 98% av dessa 200 personer kunde refrängen på "Staten och kapitalet".

Gulle.

Här kommer apropå absolut inget ett poddtips till den kanske ganska lilla klick människor som inte tycker det finns något mer intressant än bokbranschen: Förlagspodden med Lasse Winkler och Kristoffer Lind. Jag tycker verkligen väldigt mycket om förlagspodden, och det här är den enkla anledningen: Jag lär mig grejer. Jag har tänkt skitmycket på deras snack om baksidestexter, till exempel. Att den "gamla" sortens baksidestexter som börjar med kanske ett citat eller nåt som ska sätta stämningen inte funkar alls lika bra i nya kanaler, (till exempel då streamingtjänster för ljudböcker), för när man går in på till exempel Storytel och ska välja ljudbok ser man  bara de tre första raderna i baksidestexten, och sen måste man klicka "läsa mer" om man vill läsa vidare, och det gör inte gemene man. Alltså måste man på de där tre första raderna berätta alla usp:ar man har, inte hålla på och lalla med stämningar. Detta gäller även säljtexter till nätbokhandeln, ju.

Skulle vilja höra en smart, tjurig podd om barnboksbranschen, att nån påläst gick runt bland författare och bokhandlare och förlag och ställde den här frågan: "Vad är du trött på/upprörd/oroad över i barnboksvärlden just nu?", och sen fick folk utveckla och argumentera, och helst skulle alla bara göra detta helt utan att censurera sig, och helt utan gull, bara: UT MED DET. Och efter ett avsnitt kunde någon annan i branschen som ville spinna vidare på ämnet anmäla sitt intresse för att säga emot, och sen kunde den få vara med i ett kommande avsnitt. Som en sur liten härlig tankesmedja, som förslagsvis skulle kunna handla om till exempel: ekonomi, kvalitet, representation, samtalsklimat, kritik, what have you. Skulle lyssna på alla sekunder.