Det uppstår alltid någon form av urladdning efter att jag skickat in ett manus, trots att jag jämt tror att jag bara ska vakna upp dagen efter och fortsätta jobba med tio tusen andra grejer. Sen jag kom hem från Öland har jag visserligen jobbat, men extreeeemt långsamt, med extreeemt mycket motstånd, och det har bara handlat om att planera saker som ska hända... sen. Har även: Sovit middag, gått omkring i pyjamas, städat mitt kontor, lagat onödigt goda luncher till mig själv och ätit dem i soffan.
Går omkring i en härlig känslomix av konstant självhat för att jag är lat och oduglig, och konstant självälsk för att jag tydligen tillåter mig att vara lat och oduglig.
Oh, well.
"Djupa ro" är släppt som pocket nu i alla fall! Medan jag hasat omkring i pyjamas har den fått nya rekordsnygga kläder (omslag av Sara Acedo) och nu finns den till salu där pocketböcker brukar finnas, till exempel här eller här.
Rekordsnyggt var ordet! Riktigt fint omslag. :-) Och det är en konst att kunna lata sig så som du gjort, bra jobbat. ;-)
SvaraRaderaMen efter att man lämnat in ett manus MÅSTE man väl få unna sig att vara lite halvledig och lat???? Eller? Vad är det annars för mening med att skicka in manus? Bortsett från läsarnas kärlek och eviga beundran då förstås.
SvaraRadera