Det är oklart om det här är intressant för någon annan än mig själv, men untz, untz, kolla om jag bryr mig! Jag har skickat ut manuset till "Djupa Ro" till några olika testläsare. Jag brukar aldrig göra det, det brukar bara vara jag och förlaget tills den är klar, men den här gången... Det finns frågeställningar i den här boken som jag aldrig skrivit om innan. Jag ville kolla att jag skildrar dem på ett vettigt sätt innan det är för sent.
Ja, så nu sitter jag alltså och trycker på hämta-nya-mejl-knappen i mejlprogrammet en gång i sekunden för att se om någon av dem hunnit läsa och tycka något än.
Japp! That's me. Cool som stryk.
Det är ändå anmärkningsvärt, tycker jag, hur urbota dålig jag är på den här delen av mitt jobb. Den där allt tar veckor och månader och år, alltså. Att jag aldrig lär mig? Jag är egentligen extremt medveten om hur lång tid det tar att läsa ett manus och ge respons på det. Jag är egentligen extremt medveten om hur lång tid det tar att redigera också. Jag är egentligen extremt medveten om att alla led i processen tar en massa tid, och det måste de få göra, jag fattar ju.
Och ändå.
*hämtar nya mejl*
*hämtar nya mejl*
*hämtar nya mejl*
Förra veckan var det en elev som frågade mig i en klass om jag skrev på något just nu, och om jag möjligen kunde tänka mig att berätta något om den boken. Jag var this close att gå fram och kyssa henne för att hon undrade, och sen fick jag i det närmaste tejpa över min egna mun med silvertejp för att inte stå och babbla i en timme om påhittade personer i en bok som inte ens finns än. Jag vill att ALLA ska läsa! NU! Och sen vill jag prata om berättelsen och människorna i den i åtta timmar tills jag tappar rösten.
*hämtar nya mejl*
*hämtar nya mejl*
*hämtar nya mejl*
Det underliga är ju också att det här hinner lägga sig tills boken väl släpps i höst. Det är nu jag är mitt uppe i det. Det är nu jag går omkring och tänker på personerna och berättelsen. Om ett halvår, när boken är klar... då har jag redan släppt den lite. Då går jag väl omkring och tänker på någon ny hittepåperson istället. Rätt skevt, ändå?
Bara en enda ynka gång av alla de miljarder gånger jag hämtat nya mejl de senaste dagarna har det verkligen plingat till och landat respons från en av testläsarna i inkorgen. Den gjorde mig å andra sidan så lättad och lycklig att jag grät en skvätt rakt ner i tangentbordet nyss.
Japp! That's me. Cool som stryk.
Det sa jag, va?
Vad jag längtar efter att den här boken ska vara tryckt.
Jag vill vara en sån där testperson! Jag vill läsa NU! Ju. Saknar bara rätt kvalifikationer å sånt. Och vem behöver vara cool när hon skriver asbra böcker?
SvaraRaderaMen jag läser suuupersnabbt. Om du nån gång bara vill ha någon utan speciella kvalifikationer som läser dina manus och skriver mail till dig.
RaderaÅh, Emelie, gulle dig! Det vill jag hela tiden, men jag försööööker låta bli att skicka ut. Känns ju ändå på något vis bättre om så många som möjligt läser EFTER det att boken är färdigredigerad och verkligen klar och sånt. Även om jag är otålig :)
SvaraRaderaÅkejrå. Jag får väl bärga mig. Jag också.
RaderaÅååh, så spännande! När är det tänkt att den ska komma ut?
SvaraRaderaMvh, hon_som_paniksprang_ned_på_stan_och_köpte_"Vi måste sluta ses på det här sättet"_3h_innan_USAplanet_lyfte_eftersom_hon_absolut_inte_kunde_vänta_till_efter_semestern
Jag älskar redan den boken pga dess namn. Är lite, lite avis på testläsarna, vilken ära.
SvaraRaderaEn fråga: hur "långt" sjunker man in i sin påhittade värld som författare? Börjar man prata högt med karaktärerna? Alltså... hur låter en arbetsdag? (undrar min son. och eventuellt även hans mor.)
Oj vad spännande att behöva vänta på att andra ska tycka till! Förutom förlaget liksom. Måste ju kännas sjukt irriterande om någon bara: "nää jag tycker du borde skriva om det här och det där!" Blir man tacksam då, efter att man blivit irriterad? Eller? Du har ju lagt ner en del av din själ i detta. Så jag FÖRSTÅR om du hämtar nya mejl. Du har min förståelse!
SvaraRaderaGlad påsk! (Om du har tid att fira den, mellan allt tangenttryckande...) Kram Maja