Blir man rik som författare?

Idag är jag en himla glad/lättad/tacksam person, för igår trillade det ner ett brev i min brevlåda som berättade att jag fått ett stipendie från Författarnas Fotokopieringsfond. Det är ett stipendie som författare och översättare kan söka, och om man får det så trillar det in 60 000 kronor på ens konto lagom till jul. För mig betyder detta stipendie några kilo ängslighetsstenar mindre i magtrakten, och att jag får råd att lägga arbetstid på att faktiskt skriva böcker. HIGH FIVE! Det känns fantastiskt.

I samtliga högstadieklasser jag besöker får jag frågan om man blir rik som författare, eller (om det är en finslipad femtonåring som frågar) hur man försörjer sig när man har det här som jobb.

Då brukar jag svara precis som det är: Man får ingen lön varje månad, som man får när är anställd någonstans. Men man får pengar (eller royalty, som det så tjusigt heter) för varje bok som säljs eller lånas ut på bibblan. Säljer man jättemånga böcker får man jättemånga pengar (och blir rik). Säljer man jättefå böcker får man jättefå pengar (och blir orik). Rent konkret så tjänar jag ungefär 20 kronor varje gång någon köper en av mina inbundna böcker (om jag skrivit den själv), knappt 5 kronor varje gång någon köper en av mina pocketböcker, och 83 öre varje gång någon lånar en av mina böcker på bibblan. Och det säger ju sig självt - tar det ett års arbetstid eller så att skriva bokuslingen så måste den sälja rätt så himla mycket för att årslönen ska bli dräglig.

Det är således få författare i Sverige som klarar av att leva på att bara sitta hemma och skriva böcker, och casha in pengarna från försäljningen sen.

Jag gör det verkligen inte.

För min del går det runt (just nu, tack så mycket, ta i trä, etc, etc) tack vare de skolbesök och föreläsningar jag gör. (Som ju så klart också är ett indirekt sätt att tjäna pengar på sina böcker, det ska ju nämnas. Hade jag inte skrivit böcker hade jag ju heller inte fått några föreläsningsbokningar.) Det är himla fint! Jag gillar att åka till skolor, jag älskar att få träffa dem jag skriver för, och jag har lärt mig att tycka att det är ganska kul att stå där framme och babbla inför en hel klass.

Men det ska ju också sägas att det är lite tricky (på ett bortskämt medelklassvis) att få till en balans. Har jag råd att tacka nej till en föreläsning för att få ordentligt med tid att skriva på någon ny bok, eller har jag det inte? Det är ganska lätt för en halvängslig person som undertecknad att tänka HELL NO! på den frågan, kan jag avslöja.

Så idag: himla glad/lättad/tacksam för det där stipendiet.

Jag tror jag tänker vika skrivtiden åt en sjukt deppig historia om död och landsort och vänskap och vuxenblivande.

Det ska bli roligt.