Hubben för min fandom

Lisa (och då syftar jag alltså icke på mig själv) skrev: "Är det bara jag eller är du ganska ofta i just Oskarshamn? Hur kommer det sig? Är det hubben för Lisa Bjärbos fandom?"

Har gått och fnissat åt denna kommentar nu i två dygn. Jag ser framför mig hur jag står vid en Sverigekarta, blundar och sätter ner fingret, öppnar ögonen och förtjust utropar "Oskarshamn! Oskarshamn ska bli hubben för min fandom!"

Hohoho! Roligt.

Men jag har varit här förhållandevis mycket, det är korrekt. En vecka förra terminen (då jag träffade alla kommunens åttor), och en vecka den här terminen (då jag träffar alla kommunens åttor igen, men det är inte samma elever, för de som gick i åttan förra gången går i nian nu.) Oskarshamn kanske kan bli hubben? Om jag bara fortsätter så här i resten av tiden så kommer jag snart att ha fostrat en hel generation som vet allt om mig och mina böcker, och som fått uppmaningen "spring gärna till bibblan efter den här lektionen och låna alla böcker ni hittar av mig skitmånga gånger på rad så att jag blir lite, lite rikare, för ni vet, jag får 83 öre varje gång ni lånar en av mina böcker, och många bäckar små..."

Moahaha!

*gnuggar händerna*

Skulle i så fall vara en helt förträfflig hubb, jag gillar verkligen Oskarshamn. Idag hade en klass gjort en frågelåda till mig som stod på katedern, och (håll i er) klätt den i tyg, och fyllt den med smarta frågor som till exempel "varför slutar boken så där dåligt?" och "varför använder personerna i boken inte mobiler på samma sätt som vi gör?" och "har du nånsin varit ihop med någon som är som Adam?"

En annan klass tyckte att jag var skitpinsam som hade skrivit en erotisk novell för ungdomar och undrade, citat: "hur tänkte du där?". Sen gjorde de skrivövningar med liv och lust i tre timmar.

Så att... jamen, ni hör ju.

Jag gillar min hubb.